In the Spotlight 2010 pt.19: Darwin Deez

Radar Detector.

Säkert har ni hört den på sina håll under året. Minns att Boggen tipsade om Darwin Deez redan i höstas, men av någon anledning fastnade inte låten då. Det krävdes ett dagligt tjatande från Zane Lowe under våren för att tillslut få mig att fatta grejen med killen bakom den säregna frisyren.

Den självbetitlade debutplattan är ingen dum historia. Ett typiskt album som får allting att kännas avslappnat, och gör en på bra humör. Dock kan jag bli lite trött på de enkla gitarriffen emellanåt, men det är överkomligt. Somliga dagar behöver man bara enkel feel-good-indie, och då är Darwin Deez en rekommenderad kille att fylla ut dina högtalare med.

Lyssna på: Constellations, Bed Space

Darwin Deez på

Spotify

Myspace

Officiell hemsida

In the Spotlight 2010 pt.18: Surfer Blood

Redan i slutet av förra året började bloggar runtomkring surra om bandet Surfer Blood och varna för att de skulle bli en högst intressant akt att hålla koll på 2010. Singeln Swim var ett smakprov som intygade det. Efter att ha kört albumet Astro Coats på repeat kan jag inget annat än att stämma upp i hyllningskörerna. De känns lite som en korsning av The Shins och Built to Spill, med en lätt touch av 90-talsindie, samtidigt som det känns fräscht och uppfriskande. Faktum är att jag har oerhört svårt för att välja ut vilka låtar jag tycker att ni ska lyssna lite extra på för hela albumet är suveränt rakt igenom!

Rekommenderar er varmast att surfa in på Spotify nedan och ta er an Astro Coats. It's great stuff man! Och har ni inte Spotify har jag en drös med invites till övers, bara att lämna en liten kommentar så ordnar vi upp det!

Lyssna på: Floating Vibes, Slow Jabroni, Twin Peaks

Surfer Blood på

Spotify

Myspace

You Are the Ocean and I'm Good at Drowning

Noterade precis att jag i mitt inlägg om Phantogram längre ner inte fick med låten You Are the Ocean and I'm Good at Drowning. Inte bara en suveränt bra låt från ett suveränt band, det är nog dessutom en av årets bästa låttitlar.

Åtgärdar missen och ger låten ett alldeles eget inlägg istället. Varsågoda, dagens låt:

In the Spotlight 2010 pt.17: The Rumours

Saknar du The Strokes från deras Is This It-period? Då ska du kolla upp bandet The Rumours. Min gode vän Dan tipsade mig om deras Like a Cat on a Hot Tin Roof nyligen. Har lyssnat igenom plattan From The Corner Into Your Ear ett par gånger och det är ett hyggligt alternativrock-album. Liknelserna till ett debuterande The Strokes är nästan skrämmande. Inte lika bra som Casablancas och hans mannar, men det är helt klart ett gäng värt att slänga i spellistan om du är ett fan av alternativ rock.

The Rumours på

Spotify

Myspace

The Cult & årets sämsta festival

Ja, man kan väl lugnt säga att Sonisphere inte direkt har varit min festival i år. Först går Dio bort, det var ju främst för Heaven & Hell jag ville åka, och väl på plats var och blev inget riktigt som väntat...

Vi tar det från början...

Vi tog oss till Stora Skuggan mitt på eftermiddagen och möttes av lätt regn och en sanslöst kass entrélösning. Glöm köerna. Det var en enda stor hög. TVÅ smala ingångar för de med armband. 45000 besökare var totalt väntade. Grattis.

När vi väl kom in hann vi se sista låten med Anthrax, sen tog Hammerfall över. Regnet ökade på. Bandeta sångare, Joacim Cans, uttryckte det som: "någon jävel där uppe som inte gillar hårdrock!" Min kusin sa att det förmodligen var Dio som grät för att han inte kunde närvara. Därefter tog Slayer vid. Förlåt, men jag kommer aldrig någonsin förstå mig på dem. Lika uselt och trist som sist jag såg dem. Dessutom drog regnet på ytterligare.

Vi kröp ihop vid mixplats till andra scenen och väntade tålmodigt in Iggy Pop & The Stooges. Humöret steg åter i topp när bandet äntrade scenen. Iggy, Scott Asheton, Mike Watt, Steve Mackay och James Williamson. Och vilket drag! Riktigt förbaskat bra spelning av de gamla rävarna. Ni som ska se dem på andra håll i sommar lär inte bli besvikna!

The bitter end...

Dock tog mitt Sonisphere:ande slut där och då. Vi hade utifrån prognoserna räknat med regn. Men inte i närheten av den mängden som var. Det regnade badkar mot slutet av Iggy och jag var bara knappt till hälften utrustad för vädret (trots att jag med 12 års festivalerfarenhet borde vara bättre förberedd). Sagt och gjort, Iggy avrundade sin spelning med No Fun och jag kunde bara instämma. Det var inte roligt längre, jag var sjöblöt och hur mycket jag än ville se Iron Maiden var de inte värda en förkylning. Jag hade inte så mycket till val än att retirera till ett varmt hotell.

Därtill ska tilläggas att området var sanslöst dåligt planerat. De två scenerna var dåligt placerade i förhållande till varandra och mitt uppe i allt; ett idiotiskt placerat öltält. Och med 45000 personer på ett gigantiskt gräsområde kan ni gissa hur det såg ut; gigantiska vattenhav och lervälling. Utöver den värdelösa entrén var också utgången käpprätt åt skogen. Allt som allt är Sonisphere förmodligen den sämsta festival jag någonsin besökt.

Men...

...trots att det var synd att jag missade Iron Maiden, samt Mötley Crüe och Alice Cooper som hade varit kul att se för skojs skull, var jag trots allt inte så besviken. Jag hade ändå fått se Iggy Pop. Nu behöver jag längre inte gräma mig över att jag redan efter 15-20 minuter gick ifrån hans konsert på Hultsfred för en sådär 10 år sen.

Dessutom hade jag en trevlig och fin fredagskväll. På ett soligt Gröna Lund fick jag för en spottstyver se The Cult lira loss mitt bland åk-attraktionerna. Det började segt och sömnigt men efter 3-4 låtar kom de igång. Ian Astbury vaknade till liv och började med underhållande mellansnack och kastade ut tamburiner till höger och vänster. Dock slarvade de sig igenom Dirty Little Rockstar och I Assassin från senaste albumet, samt Fire Woman. Lite trist, trötta på att köra den senare kanske? Men i övrigt var det bra drag och de avslutade fint i extranumret med She Sells Sanctuary och Love Removal Machine. Dessutom spelade de en sprillans ny låt som lät mycket lovande. Ett bra gig, om än jag tror de kan bättre, och att det nog var snäppet mer underhållande 20-30 år tidigare. Men jag är nöjd!

Bilder av C. på It's easy to get buried in the past

Peppen är tillbaka!

Sommaren rusar iväg och helgen närmar sig med stormsteg. Denna gång vankas det Sonisphere i Stockholm. Ska ärligt erkänna att jag, hör och häpna, fram till i söndags var rejält omotiverad att åka. Sonisphere-peppen följde dessvärre med Dio ner i graven när rockhimlen sorgligt nog beslutade sig för att hämta hem en av våra stora rockprofiler i förtid. Då hjälpte det föga att det stod Iron Maiden + Iggy Pop & The Stooges på affischen. Heaven & Hell var sommarens stora drömkonsert som jag suktat som en tok efter sedan den dagen jag skaffade biljetten i vintras.

Men så hände något jag inte ens kunde drömma om. Mitt i min växande ovilja fick jag nyheten att The Cult ska lira i stan på fredag kväll. Min relation till bandet är bara dryga 1,5 år gammal, men The Cult hamnade väldigt snabbt på listan över drömkonserter när jag upptäckte dem. Så om allt går i lås nu kommer jag förhoppningsvis att få värma upp inför Sonisphere med Ian Astbury och hans mannar. Och det, det är verkligen inte fy skam! Snacka om plåster på såren.

Jag håller alla tummar. Men oavsett hur det går så är i alla fall åk-peppen tillbaka. Dubbelt upp. Nu är jag rejält laddad igen inför att ta mig till hufvudstaden och beskåda både Maiden och Iggy. Samt några andra namn som det ska bli kul att se.

Önskar er en solig och fin helg och lovar som vanligt att lämna en festivalrapport när jag är tillbaka! Nedan har ni några goa låtar att dra på:

The Cult - Sound of Destruction

Iggy Pop - Lust For Life

Iron Maiden - Bring Your Daughter To The Slaughter

In the Spotlight 2010 pt.16: Two Door Cinema Club

Kommer fortfarande ihåg när jag hörde Two Door Cinema Club för första gången. De framförde löjligt söta Something Good Can Work i en av Steve Lamacqs shower på BBC någon gång under förra året. Jag smälte på direkten och givetvis hamnade låten på min milslånga årssummering för 2009. Dock trodde jag aldrig att TDCC skulle nå Sverige. Men trevlig nog har P3 haft den goda smaken att sätta Something Good Can Work på rätt kraftig rotation i år. Ni som tittat på reklamkanaler den senaste tiden har säkert också upptäckt att låten ackompanjerar en reklamfilm för en viss läsk.

Tourist History heter debutplattan från denna unga nordirländska trio, och släpptes tidigare i år. Ett album proppat med catchy elektro-indiepop. Smittsamma popstycken som gör en på löjligt bra humör. Barnsligt bra rent utsagt! I Can Talk är väl den låten som sticker ut lite extra med sitt kvicka sound. Inte helt oväntat är det också mitt favoritspår tillsammans med Something Good Can Work.

Är ni svaga för ung pop, då är TDCC ett måste i år!

Lyssna även på: Cigarettes in the Theatre, Undercover Martyn, Do You Want it All?

Two Door Cinema Club på:

Spotify

Myspace

Officiella hemsidan

In the Spotlight 2010 pt.15: Phantogram

Ska man vara petig så släpptes egentligen Eyelid Movies med Phantogram redan förra året. Men den har getts ut även i år, på ett annat bolag. Därmed tar jag tillfället i akt att räkna in den under årets skörd och uppmärksamma plattan i denna lille följetong!

Eyelid Movies är en sådan där underskön debutplatta som man bara vill spela om och om igen. Saratoga Springs-duons elektroniska sound är ljuvligt skönt att lyssna till. Ska inte ge mig på att försöka beskriva Phantogram närmare. Som vanligt tycker jag det är något överflödigt att försöka kategorisera en ljudbild. Bättre ni svänger in på länkarna nedan och njuter av musiken direkt!

Lämnar er dock med ett passande citat från bloggen KEXP:

"/../if Phantogram doesn't leave 2010 with multiple awards and some sort of Best New Artist title, there's officially no justice in the world"

Lyssna på: When I'm Small, Turn It Off, Futuristic Casket och Mouthful of Diamonds.

Phantogram på:

Spotify

Myspace

Sidste Ambulance

En gång i tiden var jag en flitig Myspace-användare. Numera är jag sällan där, men igår fick jag för mig att gå igenom vänlistan för att rensa bort ointressanta akter och återupptäcka guldkorn som jag glömt bort. Mitt i smeten hittade jag danska bandet Sidste Ambulance. De la tyvärr ner för tre år sedan men två EPs och ett album hann de leverera. Albumet finns att hitta på Spotify och det är ett riktigt behagligt sådant. Fina melodier, lätt melankoliskt på ett vackert vis och samtidigt med en uns av hopp.

Nedan har ni videon till singeln Når Jeg Dör. Men jag vill också slå ett litet extra slag för låten Superhelt.

Sidste Ambulance på

Spotify

Myspace

Tame Impala

Blev nyligen tipsad om Aussie-bandet Tame Impala. Låter som electroindie korsat med starka psykedeliska influenser. Riktigt trevligt om jag får säga det själv!

Tame Impala på Myspace

Skinny Puppy - Putte i Parken

Bara inse att jag har någon form av semester från bloggandet. Tusentals inlägg i huvudet men att klämma ner dem över tangentbordet går det trögt med. Vet heller inte riktigt vad jag gör med tiden när jag inte jobbar, men fort går den! Och nästa helg är det redan dags för Sonisphere. Sista festivalbesöket som är spikat för den här sommaren. Lär inte få loss WOW-helgen från arbetsschemat. Så mitt första besök där får dröja ytterligare.

Däremot förärade jag Karlskogas Putte i Parken med ett besök i onsdags. Hade egentligen velat gå imorgon men sällskapet var mer sugna på onsdagen. Inte mig emot i och för sig då jag fick chansen att se Skinny Puppy igen. Såg dem på Arvika för några år sedan och tyckte det var en mäktig upplevelse, och jag har ångrat i efterhand att jag lät mig dras iväg redan efter tjugo-trettio minuter.

Har försökt att lyssna till deras album men det har inte riktigt fungerat. Med undantag för låten Pro-Test som jag gärna spelar högt och ofta. Har funnit det en aningens udda att PIP bokade dessa kanadensare, de skiljer sig en del från övriga bokningar. Och det var bara en liten skara om kanske hundra personer som samlades framför scenen kl.22,30 för att höra Skinny. Jag hade förvarnat bästa väninna som var med att hon inte alls skulle gilla dem och att hon förmodligen skulle stå ut i max. fem minuter. 30 sekunder in i introt tittade hon frågande på mig, sex minuter senare gav hon upp och traskade iväg. Hennes man klarade dock en kvart. Själv stod jag kvar hela spelningen och var väldigt nöjd efteråt. Där och då kunde jag återigen konstatera varför de inte har intresserat mig på skiva. Skinny Puppy är inte band som man bara lyssnar på. Det är ett band man ska uppleva. Man ska ha hela kitet med scenshowen. Fastnade för en rad låtar under spelningens gång så jag ska ge dem ett nytt försök på Spotify. Annars fortsätter jag att leva på de två konsert-minnen jag har av bandet. Och att då och då vränga på Pro-Test så högt att grannarna får slaganfall.

Arvikafestivalen 2010

Årets Arvikafesival är avprickad och som brukligt följer här en rapport! Vilka var höjdarna? Vilka var botten? Stiftades det några nya bekantskaper? Och framförallt, dök Pete Doerthy verkligen upp? Blev inte lika många gig för mig i år som det brukar bli. Men några gobitar blev det allt! Vi tar det dag för dag:


Torsdag
Efter att ha anlänt till ett regnigt Arvika och köat en stund för mitt armband, började jag festivalen med att se de sista 20 minuterna av Johnossi. Jag är alltid lika fascinerad över hur mycket kräm och ös en duo kan leverera på scen. En skön start på kvällen. Föga anade jag att första fullträffen väntade runt hörnet. Kl. 20 stod Four Têt på näst minsta scenen. Hans enda Sverige-spelning för i sommar, och jisses Amalia! Har lyssnat en del på Kieran Hebdens plattor och verkligen gillat vad jag hört, men det här tog priset! Jag hoppas verkligen Four Têt gästar Sverige igen nästa år för ska man höra honom så ska man banne mig göra det live!

Därefter var det dags för Robyn som gjorde en suverän spelning. Efter det väntade Kent. Inte lika bra som sist. Stundom lite segt men deras "nya" sound som flirtar med det elektroniska gör sig förbaskat bra live. Och där var en period som Jocke Berg inledde med orden: "Nu börjar festen" som var förbaskat bra. Klart godkänt i alla fall, om än jag är något besviken. Skulle avsluta natten med att se JJ. Såg 10 minuter sen orkade jag inte mer. Vet inte om jag var på fel humör, för jag tycker skivorna är rätt bra. Men live, där och då, funkade det inte alls för mig.

***

Fredag
Inledde andra festivaldagen med lite hårdrock i form av Karlstad-bandet Sparzanza. Därefter hann jag med slutminuterna av Deportees vilka jag hoppas att jag får en ny chans att se snart.

Därefter väntade festivalens andra fullträff. En i sällskapet talade varmt om det finska metal-bandet Amorphis. Jag hade lyssnat som hastigast på ett par låtar när jag knåpade ihop min festival-playlist, och tyckte det lät skapligt. Men där i Apollotältet tog de mig fullständigt med storm! Jag lär återkomma till dem.



Sen blev det en slapp-period där jag (olikt mig) skippade ett antal akter jag hade tänkt se. Laddade istället upp inför The Big Pink. Bandets sköna elektrorock var något som skulle bli suveränt att uppleva live tänkte jag. Problemet var bara att de krämade på så mycket att sången försvann i ljudhavet. Lite otacksam scen för den typen av musik också. Ljudbilden rätades inte upp förrän mot slutet när de lirade en ny bra låt, samt grymma Dominos. Den enormt grötiga ljudbilden sabbade mycket, men trots allt var det en bra spelning. Hoppas få se även dem igen, och då på en bättre scen.


Sen väntade In Flames vid midnatt. Och vilken spelning! Inte lika mäktigt som den halvtimmen jag hann se med dem sist de gästade festivalen. Men jag är mycket nöjd, och ett suveränt sätt att inleda lördagens födelsedag på! Efter dem väntade den olyckliga kollisionen: Miike Snow och The Golden Filter. Valde The Golden Filter då chansen att se dem igen kanske inte infinner sig på nytt. Och jag ångrar inte mitt val! Makalöst bra spelning! Hann med att se sista kvarten av Miike Snow och kunde konstatera att jag verkade ha missat något enormt! Om den kvarten talade för resten av konserten lär det ha varit något i hästväg! Trodde det skulle låta ungefär som på plattan. Helt fel, det var världens drag rakt in i en skön version av Animal! Party deluxe!

***

Lördag
Födelsedagen började lugnt med sömn, tårta och en ovanligt seg startsträcka på grund av regn. Sorry Oskar Linnros, hoppas få se dig live en annan gång!












Först vid 17,30 kom vi iväg. Skulle se en kvart av Donkeyboy men hamnade på Combichrist istället. Redan på väg dit kände vi basen skaka i kroppen och väl i tältet fladdrade näsborrarna av den tunga ljudväggen som mötte oss! Lyssnat lite på Spotify och det är helt OK men inget jag fastnar för. Men live var jag som uppslukad av de 15 minuter jag stod där! Ännu ett band man ska uppleva live med andra ord. Sen följde charmanta Love is All, en inte allt för dum spelning med Nitzer Ebb, en kvart Radio Dept. och sen, på störta scenen, Volbeat! Tycker de är lite sega på skiva, men live, alltid lika underbara! Mycket bra spelning.












Sen väntade fullträff nummer tre, av ett annat av de band som jag peppat mest inför; Malmö-gänget This is Head. Tillåt mig en upprepning: SE DEM LIVE! Jag är om möjligt ännu mer förälskad i This Is Head efter den spelningen. Ljudet var dessutom väldigt bra för att vara på den minsta scenen. Underbart. Därefter blev det nostalgi-synth med jubilerande Page. Lyssnade rätt mycket på dem för en sådär 8-10 år sedan så det var riktigt kul att få chansen att se dem live.




Och så var det dags.
Babyshambles.
Scenen var riggad.
De var alltså här, men skulle de dyka upp?
Jodå, 7 minuter efter utsatt tid traskade de upp på scenen. Pete Doerthy oväntat fint uppklädd.












Jag visste inte vad jag hade väntat mig, kanske en stökig garagerock spelning med svett och skrän. Det var raka motsatsen. En väl levererad spelning i relativt "stillsamt" tempo.
Snyggt. (De hade till och med dansare med sig)
Och förbaskat tråkigt.
Men det grundar sig också i att jag aldrig varit särskilt förtjust i Babyshambles, så ta inte mitt omdöme om spelningen på så stort allvar. Frusen och uttråkad stod jag ändå kvar i brist på annat. För jag väntade ut tiden. Väntade på den spelning som jag nog hade sett fram emot allra mest, och som fint nog skulle bli min sista för festivalen...













...01,00 befann jag mig återigen i Apollotältet, festivalens näst största scen, och där och då började fullträff nummer fyra. Jag hade hoppats på det, att Simian Mobile Disco skulle leverera en lika bra avslutning på festivalen som Hot Chip gjorde för ett par år sedan. Och oj, oj, OJ! Vilket party! Dansade så mycket som mina trötta ben i tunga gummistövlar tillät. Vilket ös! Jag var helt färdig, otroligt nöjd och en aningens mållös efteråt, vilket nog mitt sms till en vän bekräftade: "Wow...".


Nu återstår det att se om det blir ett nästa år, för enligt DN idag ser det mörkt ut. Jag ber en stilla bön om att Arvika inte ska gå samma väg till mötes som Hultsfred nyligen gjorde. Det skulle bli på tok för tomt i själen om de får kasta in handduken.


Här näst blickar jag framåt mot en dag på Putte i Parken nästa helg och Sonisphere den 7:e augusti. Senare i höst väntar Neubauten och förhoppningsvis Foals.

In the Spotlight 2010 pt.14: Yeasayer

Har halkat efter med en massa tips. Som det här om Yeasayers senaste album Odd Blood som släpptes för några månader sedan. Men det passar å andra sidan rätt bra att skriva om dem nu då de om 6 dagar kommer att stå på en scen i Arvika. Jag kommer dock missa den spelningen så rapport om huruvida Yeasayer är något att ha live eller inte får utebli. Däremot utlovar jag som vanligt en sammanfattning om allt annat live-godis jag planerar att beta av.




Men nu åter till Yeasayer. Hade sett fram emot ett riktigt benknäckar-album då singeln O.N.E. har gått på högvarv hemma hos mig. Dock var Odd Blood inte riktigt som förväntat. Diggar första halvan medan andra halvan är lite skummare. Men det är trots det något tilltalande med den skummare biten också. Låtarna i sig är inte så dåliga, det är snarare något i de flummigare utsvävningarna som jag kan tröttna på om jag är på fel humör. Sammanfattningsvis är det inget album som kommer hamna på min topp 20 i december, men den är helt klart köpvärd för den har sina bra stunder. Nämnda O.N.E och Ambling Alps i synnerhet. Även Madder Red har fastnat lite extra. Sen är det något glatt charmigt över Yeasayer som jag gillar. Om någon av er är på plats på Arvika-giget får ni gärna lämna en kommentar här om hur spelningen var!


Yeasayer på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

Inget X

Nej.
Nej Nej Nej Nej!!

IAMX ställer in sin Arvika-spelning :'-(

Kan bara återigen konstatera att jag uppenbarligen är dömd att missa alla mina drömkonserter iår. Editors i Stockholm, Heaven & Hell på Sonisphere, LCD Soundsystem på WOW och nu IAMX. Nu fattas bara att det skiter sig med att se In Flames på Arvika och Neubauten i Stockholm i höst så är konsert-året helt kört i graven. Har förvisso sett IAMX tidigare men jag vet inte om det är till fördel eller inte. För det var en av mina bästa konsertupplevelser någonsin. Såg verkligen fram emot den här spelningen...

Trist och stämningsdödande, men men. Det är som det är. Tröstar mig med Kiss & Swallow nedan och hämtar ny festivalpepp imorgon. Missa inte Arvika-playlisten i föregående inlägg!

Inför Arvika 10

Precis som förra sommaren så värmer jag upp inför Arvikafestivalen med att knåpa ihop en Spotify-playlist med ett gäng av de gästande artisterna. Det mesta bekant sedan tidigare men några nya bekantskaper har jag stiftat och vilka jag ska försöka hinna med att kolla in under de dagarna tre. Däribland Per Egland och norske Björn Torske. Jag kommer förmodligen återkomma till dem vid ett senare tillfälle.

Men nog snackat. Dags för musik!

Arvika10

In the Spotlight 2010 pt.13: Holy Fuck

Upptäckte dem via Ingemar på Poplistan/Retrolistan för några månader sedan, elektroniska Toronto-bandet Holy Fuck. Lyssnade som besatt på albumet LP och vill minnas att jag tipsade om ett par låtar här också. Till min stora förtjusning såg jag för någon vecka sedan att bandet lanserat ett nytt alster, vilket går under namnet Latin. Jag har verkligen en soft-spot för Holy Fucks ursköna instrumentala electronica. Inledande 1MD är en liten miss men därefter är det ljuv musik rakt igenom. Från andra spåret Red Light till sista låten P.I.G.S., vilka tillsammans med låtarna Lucky och Latin America tillhör mina favoriter. Finner det väldigt skönt att ha Latin på i bakgrunden medan man donar med annat. Man flyter in i en annan dimension för en stund, vilket kan vara väl så behövligt ibland. Diggar ni drivande elektronisk musik då är det här en platta och ett band ni inte bör missa.



Holy Fuck på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

Blue Blood

I mitt huvud skulle ett långt och fint inlägg om årets mest efterlängtade platta, Foals Total Life Forever, ha varit uppe dagarna efter att plattan kom ut. Det blev inte riktigt så. För det första hann den försvinna från Spotify snabbare än en isglass smälter i denna bastuvärme, och för det andra befinner jag mig för några månader till större delen på annan plats än dit jag får min post. Frustrerande var bara förnamnet. Men i veckan lyckades jag äntligen få fatt på ett fysiskt exemplar. Tanken är att tillägna den ett inlägg inom kort. Men jag måste bara få säga redan nu att den som väntat är helt fantastisk! Och som aptitretare får ni nedan Blue Blood som är veckans nya stora favoritlåt.

Brukar undvika svordomar här, men nu skiter jag i det! Fan vad jag älskar det här bandet!


Inofficiell video

In the Spotlight 2010 pt.12: Ratatat

Någon gång under förra året, i virrvarret av all grym musik som strömmade in från olika håll, upptäckte jag ursköna Ratatat. Nu såg jag här om dagen att duon levererat en ny platta, LP4. Funkigt, blippigt, drömskt, Ratatat-igt helt enkelt. Jag gillar det. Trots att det är något i Ratatats sound som får en flummig inverkan på en. Det känns lite som att hamna i någon form av trans halvvägs igenom skivan. Men det är en del av charmen.



Gillar ni Ratatat sedan tidigare eller diggar klippen nedan, då är LP4 definitivt något att investera i.

Lyssna på: Bilar, Neckbrace, Party With Children


Ratatat på
Spotify
Myspace
Officiell hemsida

In the Spotlight 2010 pt.11: LCD Soundsystem

Kommit av mig fullständigt vad gäller både musiklyssnade och tips senaste två veckorna. Lite olikt mig men man får ha lite sådana perioder ibland också. Men nu jäklar ska det väl banne mig bli lite ordning här!

En ny platta har jag åtminstone spelat en hel del senaste tiden; This is Happening med LCD Soundsystem. Det som enligt huvudfiguren James Murphy är LCDs sista album. Om så är fallet får framtiden utvisa, men om det är så, då är det sannerligen inget dåligt farväl!



Albumet börjar utmärkt med det snudd på 9-minuter långa spåret Dance Yrself Clean. Därpå följer käcka singeln Drunk Girls som jag tipsat om tidigare. För övrigt det enda korta spåret på plattan (3:42). Resterande spår ligger mellan 6 och 9 minuter. Jag nämnde i inlägget om Adam Greens senaste platta att det var väldigt befriande att lyssna på en skiva där samtliga låtar var korta. Samma sak får jag säga här fast omvänt, det vill säga att det är väldigt skönt att låtarna är så långa. Men spår åt det mer elektroniska hållet brukar i regel göra sig bättre i ett längre format.

Mitt solklara favoritspår är I Can Change, ett retrodoftande elektropop-stycke som jag är barnsligt förtjust i. Lika så har Home fångat mitt gillande lite extra. Gillar ni LCD tror jag knappast ni kommer bli besvikna på This is Happening. Det är en skiva med många ljusa stunder!




LCD Soundsystem på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2010 pt.10: This is Head

Jag brukar vara väldigt svag för musik som är lite drömsk av sig. Långa instrumentala partier - utsvävande eller repetitiva - melodiska gitarrslingor som vävs samman med lättsamma elektroniska byggstenar m.m. Om ni liksom jag är lättflirtade inom liknande karaktärsdrag så är Malmö-gänget This Is Head några ni ska kolla upp. Albumet 0001 är behagligt bra. Ett av årets mest intressanta akter helt klart. Fint nog ska jag får fira födelsedagen med att få se dem lira på Arvika också. Kan bli kalas. Tack till Ingemar på Poplistan/Retrolistan för tips!

This Is Head - 0007 from Adrian Recordings on Vimeo.

This is Head på
Spotify
Myspace

Rock and Roll Angel

Rockhimlen fortsätter att hämta stora musikaliska personligheter från oss. Igår somnade en av mina stora stora favoritröster, Ronnie James Dio, in. Oerhört sorgligt.

Tack för allt Dio och sov gott i rockhimlen.

Long Live Rock n Roll
Rainbow - Stargazer
Heaven & Hell - Double the Pain
Dio - Holy Diver

Finlir

Arvika bättrar på spelschemat med akterna The Big Pink som förgyllde förra året med hiten Dominos, Deportees, Satan Takes a Holiday och Love is All. Jag tackar och bockar!

Jag är en idiot

Jag är helt störttokig i denna! Ge mig mer!

Ludwig Bell Jag är en idiot

Tåget tuffar vidare

Kommer ni ihåg bandet Train? Ett one-hit-wonder-gäng som slog till för en sådär 9-10 år sedan med låten Drops of Jupither (Tell Me). Nu kan vi nog stryka one-hit-biten för senaste singeln Hey, Soul Sister ser ut att slå minst lika stort som sin decenniegamla föregångare. För egen del gillade jag aldrig Drops... särskilt, men Hey Soul Sister finner jag riktigt trivsam. Så här får ni den!

In the Spotlight 2010 pt.9: Adam Green

Moldy Peaches. Jag kan inte påstå att jag minns särskilt mycket av dem. Men jag minns att det var en våg för en sådär 8-9 år sedan då var och varannan person hyllade dem. Och jag minns att jag inte alls gillade det jag hörde. Med anledning av det har jag liksom avskrivit Adam Greens soloutflykter utan att ens ha hört något. Superdumt, såklart. Tur då att man har vänner som kan ändra på ens inställning emellanåt. C på It's easy... petade in Buddy Bradley i en gemensam Spotify-playlist en dag för ett par månader sedan. Därefter har Greens senaste album Minor Love gått på hög rotation till och från. Jag älskar den! Greens texter och sättet han framför dem på, det är något i hans släpande och avspända sätt och attityd som jag finner fullkomligt störtskönt. Jag kommer även på mig själv att gilla det faktum att ingen av de 14 spåren når upp till 3 minuter. De flesta slutar strax efter 2 minuter eller tidigare. Det är befriande på något vis. Enkelt men mycket mycket bra.





Lyssna till: Give Them a Token, What Makes Him Act So Bad (Officiell), Castles and Tassles, You Blacken My Stay


Adam Green på
Spotify
Myspace

Himmel och Helvete

Jag har haft fullt upp på senast, därav har det blivit lite glest mellan inläggen. Förhoppningsvis ska det bli lite mer ordning inom kort.

Dagens tråkigaste nyhet är att Heaven & Hell ställer in samtliga sommarkonserter, vilket då inkluderar spelningen på Sonisphere. Riktigt trist då det var min drömkonsert detta år, men befarade samtidigt att det kunde hända då Dio genomgår behandling mot magcancer. Låt oss hålla alla tummarna för att behandlingen går super och att Dio snart är pigg, kry och återigen redo att fortsätta rocka världen några varv till.


Ikväll står för övrigt Editors på en scen i Stockholm och river av kära gamla och nya låtar. Jag kan dock inte vara på plats och bevittna detta. Tröstar mig med den goda nyheten att kommande singeln Eat Raw Meat = Blood Drool kommer att ha två nya låtar som b-sidor. Och nu har även videon till ERM=BD dykt upp på YouTube och jag kan äntligen klämma upp den här. Bara för att det är en sådan förbaskat bra låt. Sen lovar jag att sluta tjata om den!

Last Day

Inför den årliga Record Store Day som firades i lördags, 17 april, gav Editors ut en ny låt. Last Day var väldigt nära att hamna på senaste albumet, men som bekant föll den bort och nu finns den istället som en 7" vinyl om 1000 exemplar. Efter att ha lyssnat på den några gånger kan jag bara konstatera att jag alla gånger hade valt bort The Big Exit till förmån för denna på albumet. Men det är jag det.

Nedan har ni låten och videon. Men innan ni klickar på play nedan vill jag även tipsa om att hela videon till kommande singeln Eat Raw Meat = Blood Drool nu finns att se här. Blev ni inte avskräckta av teasern ni fick ett par inlägg längre ner, tycker jag att ni ska svänga in och kika på den.


Men nu, den sprillans nya låten Last Day, håll till godo kära vänner! (Och om någon får tag på denna 7" vinyl, ja då vet ni vem ni ska vända er till!)

Say Yea! (Nästan så att man hamnar i Khoma)

Efter en tids muttrande över Arvikas bokningar till årets festival, som jag hittills tycker har innehållit allt för få ljusglimtar, drämmer de äntligen till med två för mig mycket tilltalande namn:

Khoma OCH Yeasayer.

Khoma är enligt mig ett av Sveriges bästa rockband. Såg dem på festivalen för några år sedan. En väldigt bra spelning så jag håller tummarna för att jag kan få se dem även till sommaren. Yeasayer har varit på de flesta läppar den senaste tiden och släppte albumet Odd Blood för inte så länge sedan.

Goda nyheter ska firas och det gör vi med en låt från respektive band!

Hittar inga video-klipp med Khoma så jag rekommenderar er att svänga in på deras Myspace istället och lyssna till Medea. Och givetvis resten om ni gillar vad ni hör.


Yeasayer - Ambling Alp

In the Spotlight 2010 pt.8: Erland & The Carnival

Det var som så många andra gånger via C på It's easy to get buried in the past som jag kom i kontakt med Erland & The Carnival för första gången. Det med fina låten Trouble in Mind. Dock var jag lite kluven de första gångerna jag lyssnade till det självbetitlade albumet. Men efter någon månads uppehåll tog jag mig an den igen och min uppfattning ändrades till det bättre. Låtarna My Name is Carnival och You Don't Have to Be Lonely har växt till stora favoriter. Men hela albumet utgörs av sköna folk-kryddade indie/rock-låtar som blir bättre och bättre för varje lyssning. En intressant skiva som jag definitivt tycker att ni ska kolla upp. Det är lite The Coral över dem emellanåt, så gillar ni dem är E&TC ett hett tips.



Bakom namnet Erland & The Carnival hittar vi för övrigt Simon Tong som tidigare huserat i The Verve och The Good The Bad & The Queen bland annat. Samt Erland Cooper och David Nock.



Erland & The Carnival på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

En liten teaser...

Det var länge sedan jag yppade något om Editors nu. Tar därför tillfället i akt och tipsar om denna lilla teaser från deras kommande musikvideo. Och vilken låt från förra årets eminenta tredjealbum In This Light And On This Evening är det då som står för dörren att bli tredje singeln ut? Jo, ingen mindre än mitt stora älsklingsspår Eat Raw Meat = Blood Drool. Kul, jag har funderat mycket kring om bandet tänkt släppa den som en singel eller inte. Det är ju en något speciell låt, inte bara till titeln. För egen del har jag varit dödligt förtjust i den ända sedan första gången. Det var för övrigt nära att den inte ens kom på med på albumet. Men tack och lov gjorde den det.


Vill ni lyssna till hela låten har ni den här på Spotify och i en finfin liveversion på YouTube.

Have you heard the latest? pt.14

Äntligen! Äntligen, äntligen har LCD Soundsystem släppt en hel låt från kommande plattan (som enligt James Murphy blir deras sista). Därefter har vi ytterligare ett "äntligen!" i form av nytt från Band of Horses. Mina stora favoriter från förra året, And So I Watch You From Afar, har gett ut en ny EP som finns att hitta på Spotify. Inte lika mördande brutalbra som förra årets debutplatta, men bra. Därtill vill jag tipsa om den elektroniska Stockholmsduon Psychic Stunts och de retropopiga britterna Frankie & the Heartstrings vilka jag upptäckte igår. Håll till godo!


LCD Soundsystem - Drunk Girls

Band of Horses - Compliments

Frankie & the Heartstrings - Tender

Psychic Stunts - Wind Up the Sound

And So I Watch You From Afar - S is for Salamander

Godnatt McLaren

En efter en lämnar de oss. Fick precis veta att Malcolm McLaren, kanske mest känd som manager åt The Sex Pistols, blev näste man att byta jordelivet mot rockhimlen efter att ha förlorat fighten mot cancer idag.

Sov gott Malcolm.

Go!

Det är full rulle med än det ena än det andra för min del just nu. Ska förhoppningsvis komma igång med inläggen igen nu i helgen. Till dess vill jag tipsa om att ett av vårens mest efterlängtade album nu äntligen har anlänt och finns att hitta på Spotify. Jónsis Go. Och så här under de första lyssningarna kan jag bara konstatera att den är allt jag drömt om. Breathtaking.

Celebration time

Det är lördag! Det är varmt ute, snön är borta och solen har tittat fram ett flertal gånger den senaste tiden. Det börjar till min stora lycka bli "kavajväder" som jag brukar kalla det. Det är med andra ord vår på G och livet är för stunden gött i ren allmänhet.

Låt oss fira allt detta med den två år gamla dängan Chick Lit med det formidabla bandet We Are Scientists som släpper nytt album i juni. Bara det är värt att fira!

Trevlig helg!

Festivalnytt

Arvika har idag snyggat till line-upen lite igen, detta genom att släppa Miike Snow. Inte dumt alls. Dock saknar jag fortfarande ett par saftiga headlines, årets motsvarighet till Korn, Depeche och NiN. För som det ser ut just nu står dessa tre namn högst upp på affischen: Babyshambles, Kent och In Flames...

...samtidigt har en annan värmländsk festival kaxat till sig i år och bjudit upp till konkurrens; Putte i Parken, eller kort och gott PIP, som äger rum i Karlskoga. Tror detta är tredje året festivalen kör, och till sommaren har de drämt till med inga mindre än Skinny Puppy och N*E*R*D.

Samtidigt har Way Out West bokat Jónsi, och sedan tidigare har de även LCD Soundsystem. Två akter jag mer än gärna skulle vilja se. Så ja, det är verkligen upp till bevis för Arvika i år, för just nu har de inte mycket att konkurrera med. Om jag får säga det själv.


Skinny Puppy lirade på Arvika för några år sedan, dessvärre var jag så trött att jag bara såg halva, vilket jag ångrar lite i efterhand för det var riktigt riktigt bra. Hade inte hört dem innan, fastnade för en låt, vilket det sedan tog mig bra många månader innan jag lyckades luska ut vilken det var. Pro-test. Den har sedan varit en stor favorit som jag gärna drar på högt emellanåt. Det får bli dagens låt, och här har ni videon till den:

Have you heard the latest? pt.13

Dags för några nya goa låtar!


Darwin Deez - Radar Detector
En snubbe som Zane Lowe spelat en hel del på sin show. Först ryckte jag mest bara på axlarna, men nu på senast har även jag fallit för Radar Detector och Deez pigga sound. Det finns även två låtar uppe på Spotify som är väl värda att höra. Lägg Darwins namn på minnet. Det här är en kille att hålla ögonen på framöver. Påminner lite om Strokes som de lät på debutplattan.


Foals - The Orient
Idag är annars lilla julafton då Zane spelade ytterligare en ny Foals-låt. Till skillnad från Spanish Sahara låter The Orient mer likt det "gamla" Foals, fast samtidigt med en nyare riktning. Jag älskar den och jag kan knappt vänta på nya albumet!


The Courteeners - Take over the world
Tipsade om dem för ett tag sedan med den popsnygga singeln You Overdid it Doll som jag fortfarande är så där barnsligt förtjust i. Zane spelade Take Over the World förut så jag förmodar att det kan vara nya singeln ut från albumet Falcon som nu finns att hitta på Spottan.


Laura Marling - Devil's Spoke
Alla tycks snacka om fröken Marling och när jag hörde denna låt förstod jag varför. Fantastiskt bra!


The Black Keys - Tighten Up
Och slutligen rundar jag av med sprillans nytt från den ständigt formidabla duon The Black Keys.


Trevlig lyssning!

Grann grannmusik

Blev precis tipsad om två band från vårt kära grannland Danmark. Att våra danska grannar är bra på att göra musik är ingen hemlighet, och banden Ginger Ninja och Carpark North är inga undantag.

Gillar ni danska band eller bara lättsam elektronisk pop och indiepop i allmänhet, avvara då några minuter till att bekanta er med dessa två:

Ginger Ninja

Carpark North


Tack Annie!

Lou Reed i Tweed

Ska göra ett litet undantag från regeln och tipsa om en blogg som inte är musikrelaterad (mer än att där är en artist i namnet). Detta för att denna blogg helt enkelt är så förbaskat rolig och förtjänar uppmärksamhet.

Gillar man "ordhumor" (rim, ordvitsar o.d.) så är bloggen Lou Reed i Tweed något ni måste kolla upp! Sanslöst kul och väldigt snyggt gjord!

Rena Rama

Vädret är grått och min motivation tog helg redan igår. Det är i sådana stunder man uppskattar musiktips såsom Rena Ramas Klass 6B.

Så runda av veckan och påbörja er helg med lite glad och trallvänlig svensk pop! Mer information om bandet hittar ni här: http://renarama.se/wordpress/. Tack Rasmus!

Dagens platta: Leave Your Friends and Family

Upptäckte häromdagen att albumet Leave Your Friends and Family med de sköna norskarna i The Captain & Me äntligen har dykt upp på Spotify. Ni kanske minns att jag tipsade om dem för några månader sedan med låten Happy New Year. Om inte, här har ni den igen, kul video dessutom.




På sin hemsida beskriver duon sin musik som "Balkan-Country" vilket känns som en klockren beskrivning. Det är glatt och svängigt och man blir på förbaskat bra humör när man lyssnar till The Captain & Me. Verkligen rekommenderad lyssning. Sprid deras musik över landet och jag vågar säga att det här snacket om "vårdepressioner" snart är ett minne blott.

Favoritspåret är Franz Mesmer men hela plattan består av pärlor hela vägen igenom. Svänger ni in på grabbarnas hemsida hittar ni även några låtar för gratis nedladdning.


The Captain and Me på
Spotify
Officiella hemsidan
Myspace

X till skogen!

Vilken underbar tisdag! Förutom att vårsolen har värmt både kropp och sinne, har även Arvikafestivalen släppt den otroligt goda nyheten att IAMX är klar för ett besök i Värmland i juli!

Vissa band och artister får mitt musikhjärta att bulta lite extra och Chris Corner är som bekant en av dem. IAMX lirade på Arvika för ett par år sedan, ett av de bästa spelningarna jag varit med om. Då hade jag bara hunnit lyssna på ett fåtal låtar innan spelningen, albumen var vid det tillfället något svåra att få fatt på. Därav har jag längtat extra mycket efter att få se IAMX igen nu när jag kan samtliga tre album utan och innan. (Och när jag aldrig fick chansen att se Sneaker Pimps så vill ja ta alla tillfällen jag får till att se IAMX.)





Så äntligen har Arvika kommit med en bokning som gjorde biljetten värd pengarna. Jag ska inte sticka under stolen med att jag hittills varit väldigt besviken på Arvikafestivalens bokningar inför sommarens upplaga. En radda svenska akter som man antingen sett förut eller lyssnat sönder, Babyshambles klarar jag mig utan, Regina Spektor i all ära, hon är fantastisk, men ingen jag spricker av längtan efter att få se live. Fram till nu har det i princip bara varit In Flames som fått det att vattnas i munnen. Men med IAMX på schemat så vet jag i alla fall nu att jag inte behöver sälja biljetten. Därtill har även sköna Simian Mobile Disco, Volbeat och JJ tillkommit bland bokningarna, så det börjar ordna upp sig lite. Förhoppningsvis dyker det upp några fler valutagivande namn framöver.

Egentligen lite smått ironiskt att det just nu är IAMX och In Flames som väger tyngst på spelschemat. De både banden gästade festivalen samma dag de sist var där och båda var måste-spelningar för mig. Givetvis spelade de samtidigt. Offrade In Flames till förmån för IAMX, vilket jag inte ångrar även om det var rätt surt att missa flammorna. Förhoppningsvis gör inte Galaxen om misstaget att sätta dem på samma tid.

Skräckblandad förtjusning - O Children

Från det ena till det andra.
Ett väldigt intressant band som Zane Lowe har spelat till och från senaste veckorna är O Children. Först visste jag inte vad jag skulle tro om dem. De låter som ett Joy Division återuppståndet från de döda och inskickade i något mörkt, undangömt utrymme där de har rökt på tillsammans med Sisters of Mercy och zZz. Det är nästan så att jag blir lite rädd när jag lyssnar på O Children, för att det är något på gränsen till kusligt bisarrt över dem, samtidigt som det är väldigt tilltalande.

För att illustrera detta på bästa sätt kan ni börja med att lyssna till låten Dead Disco Dancer som även ligger uppe på Spotify. Den får stå för den kusligt bisarra delen. Nya singeln Ruins däremot är den låten jag främst vill slå ett slag för. Den väger över på den riktigt tilltalande delen. Ruskigt bra låt som bara växer mer och mer. Ruins gör mig oerhört nyfiken på fortsättningen.

Lika nyfiken är jag på vad ni tycker om O Children.


Ruins

LCD Soundsystem is playing at my house

17:e maj är ett datum ni bör markera i kalendern, då släpper LCD Soundsystem sitt nya album. Ett album som enligt James Murphy blir det sista från LCD. Hörde en kort intervju med honom i dagens Zane Lowe-show, och som grädden på moset fick vi även en liten teaser från kommande alstret som än så länge är utan titel. Ett 30 sekunder långt smakprov som lät ruskigt lovande! Tror vi har ett riktigt bra album att vänta.

Till dess att nya materialet dyker upp får vi hålla till godo med ett par gamla dängor, vilket definitivt inte är fy skam! Nedan, party-obligatoriska Daft Punk is playing at my House, och min stora favorit Tribulations.

In the Spotlight 2010 pt.8: Broken Bells

Ända sedan jag hörde The High Road för första gången för ett par månader sedan har det varit världens bästa låt. Den är så bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Därför var det oerhört skönt att efter att ha varit på vift några dagar, få komma hem och se Ingemar på Poplistan tipsa om att Brokens Bells debutplatta nu är ute på marknaden. Äntligen!

foto från Myspace

För er som inte redan bekantat er med Broken Bells kan jag berätta att bakom namnet hittar vi inga mindre än Danger Mouse och The Shins frontman James Mercer. Det självbetitlade debutalbumet har gått på repeat så många gånger att jag tappat räkningen. Bara konstatera att 2010 återigen har bjudit på ett album som man bara kan låta gå utan att behöva bry sig om att hoppa över något spår. En otroligt behaglig 10 låtar lång resa. Broken Bells är helt enkelt formidabel från början till slut och jag vill aldrig stänga av.

Jag ska inte ge mig på att försöka beskriva plattan, utan jag föreslår att ni genast beger er in på Spotify-länken nedan för lyssning. Broken Bells bör ni inte missa!

Fler favoritspår: October, Mongrel Heart, The Ghost Inside
och så har vi senaste singeln Vaporize




Broken Bells på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

Have you heard the latest? pt.12

Fler nya goa låtar att lyssna in sig på!



UNKLE -Natural Selection
Aldrig hört UNKLE innan, men den här nya låten fick mig att vilja ändra på det omgående.

We Have Band - Divisive
C på It's easy... tipsade mig om detta intressanta gäng med den ursköna låten Time After Time som återfinns på fjolårets Kitsuné Maison-samling. Har spelat den som en tok senaste tiden, och nya Divisive är lika lovande den. Lägg We Have Band på minnet!

Deftones - Rocket Skates
Nytt, tungt och gött! Vrid upp volymen och röj!

Stornoway - I Saw You Listen
Jag har mest ryckt på axlarna när jag hört Stornoway tidigare, men den här låten fastnade direkt när jag hörde den på Zane Lowe's show igår. Ska ge dem en ärlig chans framöver.

White Belt Yellow Tag - Always and Echoes
Småskön låt som ger mig lite Doves-vibbar.



Och återigen vill jag slå ett slag för Foals senaste Spanish Sahara, samt den småroliga videon till Vampire Weekends senaste singel Giving up the Gun, vilka ni hittar i de två föregående inläggen.

Spanish Sahara - nytt med Foals!

Nu går det undan! Det får bli två "dagens låt" idag helt enkelt. För knappt hade mitt föregående inlägg för aftonen hunnit svalna förrän jag fick reda på att Zane Lowe planerade att premiärspela Foals nya singel, Spanish Sahara, i kvällens show. Och nu för en stund sedan dök även den officiella videon upp på YouTube.

Först blev jag en aningens ställd, men det mesta har släppt. Det var kanske inte riktigt vad jag hade väntat mig, men den växer, och den är framförallt väldigt fin. Den börjar kusligt lugnt för att sedan sakta byggas upp mer och mer. Låt därför inte åsynen av siffrorna 6:54 avskräcka er utan låt hela låten gå från början till slut.

Jag har spelat den några vändor nu. Är nog fortfarande lite överrumplad, men jag kan klart konstatera att jag gillar den. Mycket. Och den lär växa ännu mer framöver.

Tryck på play, luta er tillbaka och försvinn bort en stund till tonerna av Spanish Sahara:





Nya plattan kommer 10:e maj som sagt. Hoppas tiden går fort.

Giving up the Gun

Känns lite tomt och sorgligt att OS är över. Men nu kan man å andra sidan äntligen återgå till det regelbundna musiklyssnandet som har fått ta ett stort steg åt sidan senaste två veckorna. Därav den låga aktiviteten här. Men nu ska det bli liv i luckan igen.

Jag smyger igång med videon till Vampire Weekends senaste singeln Giving up the Gun. En småkul video som gästas av några bekanta ansikten, däribland Jake Gyllenhaal.






När jag är i farten kan jag också passa på att nämna att Foals nu har annonserat både titel och releasedatum för sin kommande platta. Uppföljaren till Antidotes går under namnet Total Life Forever och släpps 10 maj. Foals nya är utan tvekan årets, av mig, mest efterlängtade platta. Ska bli spännande att höra nya materialet. Jag lär återkomma i ämnet!