lördag, augusti 29, 2009

The Clash vs Glasvegas

Någonting som jag tänkt på otaliga gånger...



Är inte Glasvegas frontman James Allen, (andra personen från vänster) skrämmande lik...



...The Clashs framlidne sångare Joe Strummer?


När jag ändå är i farten, här har ni två sköna låtar. Ett från vardera ovan nämnda band.

Glasvegas - Daddy's Gone
The Clash - Spanish Bombs

There's a hole in the earth

Enligt Wikipedia är Deftones på G med nytt iår. Eros är titeln på kommande plattan och till dess att den hamnar på skivdiskarna tycker jag att vi tar och lyssnar till ett tre år gammalt stycke av Sacramento-bandet.

Varsågoda, dagens låt är formidabla Hole in the Earth med Deftones:


fredag, augusti 28, 2009

Bilder - Coldplay

Det är sannerligen inte det lättaste att försöka ta kort under en konsert. I synnerhet inte när man står långt bort. Men knäpper man tillräckligt många brukar det alltid bli några som funkar. Dock är det som fastnar sällan lika vackert som det var i verkligheten. Men det ger ett litet hum i alla fall. Här följer lite bilder från Coldplay-konserten. Klicka för större vy.











onsdag, augusti 26, 2009

Live: Coldplay - Stockholm 2009

Coldplay - Stockholms Stadion 22 augusti 2009

Åkte till huvudstaden utan några som helst förväntningar inför giget. Kom hem med mitt livs bästa konsertupplevelse!

Nog trodde jag att det skulle bli väldigt bra; Coldplay på en stor utomhusscen. Men, wow. Jag vet egentligen inte hur jag ska sammanfatta allting, SÅ bra var det. Så bra att det knappt går att sätta ord till det. Det var verkligen en helthetsupplevelse och mycket tack vare att de lagt ner en hel del på den visuella delen. Hela bakre delen av scenen var som en stor skärm där det hela tiden visades bilder och färgregn i olika slag. Två mindre skärmar vid sidan av scenen, samt några större "bollar" i taket som ibland användes som "videodukar" eller skiftade i olika färger. Stora färgglada bollar runt stadion och bra ljussättning.

Efter en regning förmiddag och tidig eftermiddag sprack himlen upp och det blev en solig och fin kväll. Stämningen i publiken var på topp och runt 19.45 klev White Lies upp för att värma upp scenen. En bra spelning, egentligen inget märkvärdigt men bra. Tyvärr lite otacksamt för ett band av deras slag att spela på en stor scen när det fortfarande var ljust. De skulle helt klart passa bättre på en mindre inomhusscen eller att få spela under mörkare timmar. Men brittkvartetten gjorde ett bra jobb.

Efter en stunds väntan och omriggning och en förväntansfull temperatur i publiken som steg allt mer och mer, var det äntligen dags. 22,10 traskade Coldplay upp och började med Life in Technicolor vars intro jag hade haft på hjärnan hela dagen. Därefter gled de över i Violet Hill, som enligt mig är en av deras bästa låtar (om än få verkar hålla med mig). Enligt mig kunde det med andra ord inte ha blivit en bättre start.

I cirka 1 timme och 50 minuter bjöds vi på låtar från samtliga fyra album, om än det till större delen var spår från senaste plattan Viva La Vida or Death and All His Friends, och tråkigt nog bara en från första plattan Parachutes. Ska jag klaga på någonting är det just att jag saknade fler spår från debuten, och även Speed of Sound som konstigt nog ratades också. Annars var det en utmärkt spellista.

Det som förvånade mig mest var att den låten jag har haft allra svårast för, Fix You, var den som gav mig mest gåshud under hela konserten, samt även lockade fram ett par tårar. Den satt klockrent. Viva La Vida är också en låt jag haft svårt för, men där, med den enorma publikresponsen, allsången och allting som ingick i paketet var tillika den helt klockren. Jag gillar sånt. När låtarna man har lite svårare för träffar mitt i prick under en konsert.

Vackra In My Place, en annan av mina topp fem favoritlåtar med bandet, var lika ljuvlig som alltid. God Put a Smile Upon Your Face framfördes i en riktig skön version och gled över i en lika skönt avskalad version av Talk. Där och då insåg jag också att jag kunde ta ur öronpropparna för stunden. Det om något är en underbar känsla. Lost! fick håret att resa sig återigen precis som under The Scientist, och Strawberry Swing lät ännu bättre live än på skivan.

Utöver ljuset och allt som visades på skärmarna skickades det ut ett gäng stora gula ballonger under Yellow. Senare regnade det ut självlysande konfetti och hela konserten avslutades med ett hejdundrade fyrverki till tonerna av Life in Technicolor II. Med andra ord var det en lika mäktig avslutning som start.

Min kusin som var med beskrev konserten bra: "det kändes som att det hände någonting hela tiden". Utöver visuella biten, gula ballonger och konfetti verkade bandet vara på riktigt bra humör och förflyttade sig också en hel del. Ena stunden var de på den stora scenen och lirade, nästa stund var de ute på en av ramperna och rev av ett par låtar där. Efter halva spelningen springer de ut i ett temporärt avspärrat spår genom publiken och tar sig upp på en liten scen vid mixplats mitt i arenan. Där drar de sedan av ett kort akustiskt set varav den ena låten är en cover på Michael Jacksons Billie Jean. Chris Martin lyckas även få publiken att starta en mobiltelefonvåg i mörkret.

Chris Martin sa även vid ett tillfälle att om det hade funnits ett världsmästerskap för publiken hade Stadion-publiken fått Usain Bolt-guld. Och det är bara att hålla med.

Jag kom på mig själv med att skratta och le stort mer eller mindre hela konserten igenom. Och jag har nog aldrig fått så mycket gåshud under en och samma spelning. Jag hade nog inte ens kunnat drömma om att det skulle bli en sådan magnifik upplevelse som det blev. Trodde att NiN och Korn på Arvika skulle bli enormt svårslaget iår, och ärligt talat hade jag nog inte räknat med att Coldplay skulle peta ner dem från tronen över årets bästa konserter. Men jag gillar överraskningar. Det här var utan tvekan det bästa jag någonsin sett och det kommer bli svårslaget. Och då väntar ändå en konsert med Editors under hösten.


Har ännu inte kollat om mina bilder från spelningen blev lyckade. Men förhoppningsvis blev ett par stycken användbara och då dyker de upp här inom kort!

måndag, augusti 24, 2009

Darling, just don't put down your guns yet

Tillbaka efter en helg i Stockholm och en alldeles enastående konsert av Coldplay. Recension kommer förhoppningsvis inom kort!


Editors nya singel, och tillika den första ut från kommande plattan, Papillon spelades precis på Zane Lowes show på BBC Radio 1. Stunden jag väntat en evighet på, att få höra studioversionen av låten. Och visst fasiken lät det bra! Gåshud! Kände mig som en superglad fyraåring här i soffan medan tonerna letade sig in i hörselgångarna. Det är en ganska kraftig skillnad till bandets tidigare alster men det är verkligen inget snedsprång! Tvärt om. Rätt frustrerande bara att jag inte kan lyssna genom vanliga hederliga högtalare just nu men den låter riktigt grym även i hörlurar.

Lyssna igen på Zanes show här, när senaste programmet väl lagts upp senare ikväll eller möjligen imorgon. Då får ni även höra några ord från Tom Smith själv.

Eller klicka er in på detta YouTube-klipp.

Tro mig, den är jäkligt mäktigt!

tisdag, augusti 18, 2009

Den som väntar på något gott....

Premiärspelningen av Editors kommande singel Papillon som enligt ryktet skulle ha varit igår, har istället skjutits fram till kommande måndag, 24:e augusti. Detta kommer enligt informationen på fan-twittern att ske i Zane Lowe's show på BBC Radio 1.

Ska verkligen bli spännande att få höra hur studioversionen låter. Det är med lite skräckblandad förtjusning jag ser fram mot det. Av liveklippen på YouTube att döma är låten hur mäktig som helst, och av erfarenhet är det farligt att hoppas för mycket på studioversioner efter att först ha hört materialet live. Jag hoppas å det högsta att den energifyllda känslan inte försvinner på plattan. Men enligt intervjuer har nya skivan spelats in live i studion och man har undvikit att putsa bort misstag, vilket i mina tankar bådar gott. Skönt att inte alla artister och band lider av extremperfektionism utan förstår vitsen av bibehålla en viss charm och känsla...

söndag, augusti 16, 2009

Have you heard the latest? pt. 4

Det kryllar av nya släpp som jag vill skriva om. Och det kommer! Men först ska jag sticka iväg till Värmland igen i cirka två veckor, det kan därmed bli lite glest mellan inläggen om än jag ska försöka klämma ur några stycken. Det vankas ju Coldplay-konsert på fredag, med White Lies som förband, så några ord om den lär åtminstone dyka upp!

Dock ska jag inte lämna er tomhänta. Nedan en liten YouTube-playlist med åtta sköna nya spår från i år:

Miike Snow - Animal
Hört den på radio några gånger men inte reagerat förrän nu. Riktigt skön!

Black Moth Super Rainbow - Born on a Day the Sun Didn't Rise
Ny upptäckt, plattan finns på Spotify och är lika skön som den här låten.

Marina and the Diamonds - I Am Not a Robot
Ytterligare en ny upptäckt som ska utforskas vidare när tillfälle ges.

JET - She's a Genius
"Vodafone-One-Hit-Wonder-bandet" har kommit med nytt och det låter bättre än på länge!

The Boxer Rebellion - Evacuate
Tips från Boggen, tackar och bockar för det! Intressant band som är värt att lägga på minnet.

Ash
- Return of White Rabbit
Ash är 90-tal för mig, hade mer eller mindre glömt bort dem men så ramlade jag över den här låten här om dagen. Låter oväntat bra!

Dizzee Rascal feat. Chrome - Holliday
Ibland har jag svårt för Dizzee och ibland tycker jag han är helt lysande. Helt klart är han det senare sen han slog sina påsar ihop med Calvin Harris...

Calvin Harris
- The Rain
...och denne herre som verkar dyka upp överallt släpper även han nytt iår.

torsdag, augusti 13, 2009

You are the colours my dear

Som ett komplement till föregående inlägg så har ni här omslaget till Editors tredje platta In This Light and On This Evening. Får jag säga det själv så tycker jag inte att det är särskilt snyggt...men allt kan ju inte vara perfekt! 12 oktober är det som gäller hur som helst! Och enligt ryktet kan vi förhoppningsvis få höra Papillon på BBC Radio 1 på måndag som sagt.


onsdag, augusti 12, 2009

Help me to carry the fire

Enligt bloggaren bakom Music Madness så kommer låttlistan till Editors kommande platta In This Light and On This Evening att se ut enligt följande:

01. In This Light And On This Evening
02. Bricks And Mortar
03. Papillon
04. You Don’t Know Love
05. The Big Exit
06. The Boxer
07. Like Treasure
08. Eat Raw Meat = Blood Drool
09. Walk the Fleet Road

Det som gör mig något besviken är att No Sound But the Wind inte är med. Men den kommer nog ganska troligen att släppas som b-sida skulle jag tippa. Enligt en artikel, av bandets sångare Tom Smith, som jag länkade till i ett tidigare inlägg ska bandet ha spelat in 20 nya låtar varav de som inte kommer med på albumet kommer att släppas på andra håll. Bara att hålla tummarna. No Sound But the Wind är för bra för att inte ges ut! Håller tummarna lika stenhårt för att få höra den låten live i Köpenhamn. Det hör inte till ovanligheterna att Editors spelar b-sidespår emellanåt.

Enligt samma blogg för övrigt ska förstasingeln Papillon preimärspelas på BBC Radio 1 på måndag. Därmed vet ni vilken radiostation som ska ljuda ut ur era högtalare när nästa vecka tar sin början.


måndag, augusti 10, 2009

In the Spotlight 2009 pt.5: IAMX

Ytterligare en favorit som släppt nytt i år är IAMX. Kingdom of Welcome Addiction heter tredje plattan från Chris Corners alterego, och den är då sannerligen värd all väntan.

De tidigare två albumen The Alternative och Kiss + Swallow är riktigt bra men har vardera ett par spår som jag inte riktigt klarar av, men KoWA är suverän rakt igenom. Och det är som alltid en underbar känsla att bara få låta ett album spelas upp från början till slut utan att behöva skippa förbi något spår i mitten.

IAMX låter sig lik med sitt skönt tuffa elektroniska sound utan att för den delen enbart låta "samma som förut". Det är något som ändå känns nytt utan att jag riktigt kan sätta fingret på vad det är. Den sköna energin är där, varvat med mäktiga lugnare låtar och Corner lyfter allt med sin fantastiska röst. Gillar alla spåren men främsta favoriterna är I am Terrified, Kingdom of Welcome Addiction, singeln Think of England och The Great Shipwreck of Life.


IAMX på:
Spotify
Myspace

Får ni någon gång chansen att se IAMX live, tveka inte för en sekund! Ta den!

fredag, augusti 07, 2009

In the Spotlight 2009 pt.4: Julian Plenti

Det kanske kan tyckas en smula roligt att det tog ungefär fyra låtar in på Julian Plentis debutalbum Julian Plenti is...Skyscraper innan det gick upp för mig vem Julian Plenti är. Det slog mig nästan omgående när jag körde igång albumet att det lät rätt mycket Interpol. Sen fortsatte jag med mina sysslor med musiken i bakgrunden och tänkte inte mer på det. Inte förrän Games For Days ljudade ut hur högtalarna och fick mig att ge Plenti full uppmärksamhet igen. Och först då vaknade jag till på riktigt. Det måste ju vara...klickade upp Google... och visst. Såklart det är så.

Julian Plenti is...Paul Banks.


Interpols frontman har släppt soloplatta. Och med Banks karakteristiska röst kan man fråga sig ett antal gånger varför jag inte hörde det omgående. Albumet gick några vändor igår förmiddag och spelas i skrivande stund. Först var jag lite tveksam till vad jag tyckte, men den växer för varje gång och det finns en hel del bra spår här. Sen beror det nog också på vilket humör man är på. Låtar som Skyscraper och Fly As You Might kan kännas segdragna och jobbiga ena stunden bara för att några timmar senare klä ditt humör perfekt och uppskattas. Öppningsspåret Only If You Run och efterföljande Fun That We Have osar en del Interpol på sitt upptempohumör. Medan On The Esplanade är en skönt avskalad historia.

Julian Plenti is...Skyscraper
är en platta som bjuder på lite "allt möjligt" utan att ta ut svängarna för mycket från grunden. Över lag så är det faktiskt en mycket bra platta. Och är ni fans av Interpol kommer ni att gilla det här.

Ni hittar Julian Plenti här:
Spotify
Myspace
Officiella Hemsidan

måndag, augusti 03, 2009

Uprising!

Man brukar säga att man inte ska svära.
Men det skiter jag i just nu för....

...DET HÄR ÄR SÅ DJÄVLA BRA!!

Jag pratar om Muse nya singel Uprising!
Släpp allt ni har för händer, ögon och öron. Dra volymen i bott och tryck på play nedan. Sedan kommer ni inte vilja spela någon annan låt under resten av veckan:



Låten finns numera även på Spotify

In the Spotlight 2009 pt.3: Kasabian

Från två nykomlingar till ett gäng med några år på nacken, Kasabian.

Deras självbetitlade debutplatta från 2004 var sådär riktigt lysande bra som så många debutplattor brukar vara. Två år senare kom uppföljaren Empire och den kan väl i sin tur beskrivas så som uppföljare till debuter i flesta fall brukar vara tyvärr...rätt misslyckade. Det är ett lustigt fenomen det där, briljanta debutplattor som man sedan inte klara av att följa upp. Få klarar av att göra en minst lika bra uppföljare. När jag hörde singlarna till Empire trodde jag med all säkerhet att Kasabian var ett av de där banden som faktiskt skulle göra en formidabel andraplatta. Men icke.

Därför var nyfikenheten stor inför deras tredje album West Ryder Pauper Lunatic Asylum. Har lyssnat på den några vändor nu och måste klart säga att den växer för varje vända. Den låter Kasabian, dock kan jag känna att den saknar lite av den där sköna energin som främst återfanns på första skivan. Men här finns det några riktigt sköna låtar. Öppningsspåret Underdog, Fast Fuse och Take Aim är mina favoriter. I synnerhet de två första är av den Kasabian-karaktär jag gillar bäst. De första sex spåren av tolv är faktiskt riktigt bra, men sen blir de andra sex något segare. De är bra men som sagt, segare. Det gör att plattan faller mot slutet och man letar sig automatiskt mot forward för att klicka fram till första halvan av albumet igen.


Allt som allt, det är en bra Kasabian-platta. Når inte upp till debuten men klart bättre än Empire, om än ja saknar en riktig rökare till singel. Underdog är ju förstås ett klockrent val av de nya spåren och Where Did All the Love Go? är skön men lite sömnvarning i refrängen är det allt mot slutet. Fire däremot är väl inte det bästa singelalternativet, men det är ju bara mitt omdöme. Jag hoppas få se Fast Fuse som singel senare i höst. För den är precis vad som behövs i en radio nära dig.

Kasabian på nätet:
Spotify
Myspace
Officiell hemsida