fredag, oktober 30, 2009

You can make it on your own

Ibland tar det lite tid innan vissa låtar sätter sig. Gillade aldrig Candy med Ash när den kom 2001. Men så dök den upp förut när jag körde lite låtar med bandet, och nu vill jag spela den hela tiden. Jag vet inte vad som hänt, men plötsligt tycker jag den är löjligt bra. Löjlig och löjligt bra på samma gång för det är en rätt fånig låt egentligen. Kanske är det samplingen av The Walker Brothers Make it Easy on Yourself som får mig att smälta. Det är ju en fin gammal klassiker.

Men här och nu, dagens låt, Candy med Ash.


In the Spotlight 2009 pt.29: Wolfmother

Befarade slutet för fantastiska trion Wolfmother när sångaren Andrew Stockdale blev övergiven av sina bandkollegor. Men icke. Stockdale samlade ihop två nya mannar och för några dagar sedan kom Cosmic Egg, uppföljaren till den självbetitlade debuten från 2006.

Cosmic Egg låter Wolfmother. Rak, skön, rivig och uppfriskande rock n roll som får en att vilja plocka fram luftgitarren. Det är en väldigt bra platta, gött sound och bra låtar som New Moon Rising, Sundial, Back Round och inledande California Queen till exempel. Fast det känns ändå som att det är något som saknas för att den ska hamna topp 10 vid årssummeringen. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Eller så behöver plattan bara lite mer tid.



Men gillar ni rock n roll i allmänhet och Wolfmother i synnerhet så är Cosmic Egg ett album ni inte bör missa.

Wolfmother på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

tisdag, oktober 27, 2009

Snygga musikvideor pt.3: Cornerstone

Den diskuteras en hel del på sina håll, videon till Arctic Monkeys nya singel Cornerstone. Så jag tänkte ta diskussionen hit också. En del tycker den är alldeles lysande, medan andra tycker det är total värdelös lågbudetsmörja och undrar om bandet gått och blivit snåla. Men behöver en video kosta tusentals kronor för att det ska vara bra?

Min åsikt framgår av kategorin jag har inlägget i. Men vad säger ni? Genialt eller bara billigt skräp?




Videon är regisserad av Richard Ayaode.

In the Spotlight 2009 pt.28: Neon Indian

Neon Indian låter stundvis som ett tuggummituggande Daft Punk i sandlådan. Lekfull och glad-släpande, halvexperimentell elektropop med 80-talsvibbar. Bakom namnet finns Alan Palomo, en 21-åring född i Mexiko och uppvuxen i Texas och som tidigare skapat musik bakom namnen Ghosthustler och VEGA. Debutplattan Psychic Chasms kommer inte vara med i toppstriden på min årssummering men den är helt klart en platta värd att lyssna på! Ett skönt alster som jag garanterat kommer att återvända till.



Neon Indian på
Spotify
Myspace

måndag, oktober 26, 2009

In the Spotlight 2009 pt.27: Kellermensch

Tycker du om mörk tung alternativerock? Då är danska Kellermensch ett band du definitivt bör kolla upp. De är den perfekta kompanjonen nu när höstmörkret grabbar tag allt tidigare om dagarna. Musiken varvar aggressivitet och finstämda toner på ett utmärkt sätt. Det självbetitlade debutalbumet känns typiskt nordiskt vemodigt och är en uppfriskande fläkt i genren.

Bara att återigen konstatera att våra kära grannar har producerat ytterligare ett finfint band.




Kellermensch på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

Favoritspår: Moribund Town, All Time Low, Black Dress


lördag, oktober 24, 2009

Scumbag Blues

Vad får vi om vi blandar samman en nypa Foo Fighters, en nypa Queens of the Stone Age och en nypa Led Zeppelin?

Eller för att vara lite mer exakt: Dave Grohl, Josh Homme och John Paul Jones?

Svaret:
Them Crooked Vultures.

Bandet bildades i år och den självbetitlade debutplattan släpps den 17:e november. Har dessvärre inga hela klipp att bjuda på men däremot några korta smakprov på tre låtar. Och med tanke på vilka tunga namn som döljer sig bakom Them Crooked Vultures så känns en fråga som "Låter det bra?" rätt onödig!


Smakproven nedan får det verkligen att kittlas i hörselgångarna. Lägg namnet på minnet och håll utkik efter plattan framöver! Jag lär garanterat återkomma till dem.

Scumbag Blues
Elephant
Nobody Loves Me And Neither Do I


Them Crooked Vultures på
Officiella hemsidan

fredag, oktober 23, 2009

Bye Bye Bayou

Är ni kvicka och tycker om LCD Soundsystem kan ni gå in på bandets officiella hemsida och gratis ladda ner senaste singeln Bye Bye Bayou. Men det är först till kvarn då bara 20 000 finns till nedladdning. Den släppas egentligen den 7:e november men då den redan har läckt ut bestämde sig bandet för att bjuda på några ex av låten redan nu. Det tackar vi för och hoppas att kommande plattan kommer att vara minst lika bra, även om denna singel tydligen inte kommer att vara med på den. Men den lär säkerligen vara grym ändå, det är ju ändå LCD Soundsystem vi snackar om! Så återgälda den goda gärningen och gå och köp plattan när den väl är ute i mars nästa år.

Vill ni höra låten först, eller missade nedladdningen så kan ni lyssna på den nedan:

onsdag, oktober 21, 2009

In the Spotlight 2009 pt.26: Dan Michaelson & The Coastguards

En kväll för knappt ett år sedan dök en mörk, skön och lite släpande röst ackompanjerat av ett enkelt och mjukt sound ut ur högtalarna. Först trodde jag det var ett soloprojekt från iLiKETRAiNS sångare men så var icke fallet. Utan bakom mikron och instrument stod Dan Michaelson & The Coastguards. Där och då fanns bara några få spår på bandets Myspace, men i år har de till min stora lycka släppt sin debutplatta Saltwater.

Dan Michaelson & The Coastguards är ren kvalitet direkt från Storbritannien. Det är enkla och väldigt behagliga sånger. Vackra. Saltwater kan gå på repeat om och om igen utan att bli tråkig. Den är helt perfekt för grådassiga höstdagar och man vill bara göra en varm kopp te och kura ihop sig under en filt med en god bok medan musiken flödar ut genom rummet.



Det här är för bra för att lämnas obemärkt!


Dan Michaelson & The Coastguards på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

Favoritspår: Bust, Ease on It, Old Friends

måndag, oktober 19, 2009

Dagens låt: Hearing Damage

För första gången någonsin har Thom Yorke lyckats knocka mig fullständigt. Låten Hearing Damage som finns med på soundtracket till kommande Twilight-filmen New Moon, är helt fantastisk. Och fantastisk är egentligen ett på tok för klent ord för att beskriva låten. Det går inte att beskriva den och det finns ingen anledning att göra det heller. För det är lyssna ni ska göra. Så gör det, nu, omedelbart. Förlamande bra.


söndag, oktober 18, 2009

In the Spotlight 2009 pt.25: Dan Auerbach

Dan Auerbach, kanske mest känd som ena halvan av bluesgaragerockiga The Black Keys, bestämde sig i år för att ge ut en egen platta. Keep It Hid är titeln på det 14 låtar långa albumet vilket i princip låter som The Black Keys brukar göra, och det är det absolut inget fel med. För får jag säga det själv är det ett riktigt gött sound. Riviga I Want Some More är min främsta favorit, tillsammans med Heartbroken, In Disrepair. Men hela plattan är fylld av små pärlor och det hinner aldrig bli tråkigt.

Dan Auerbach på
Spotify
Myspace


Vad gör då Patrick Carney, andra halvan av The Black Keys, kanske ni undrar? Sitter han hemma och rullar tummarna och väntar på att sin bandkollega ska turnera klart med sin soloplatta? Nej då. Medan Auerbach knåpade på Keep It Hid samlade Carney ihop fyra vänner, samtliga även de trumslagare, och bildade bandet Drummer. Feel Good Together heter plattan från dem. Den föll mig inte riktigt i smaken men jag gillar titelspåret.

lördag, oktober 17, 2009

In the Spotlight 2009 pt.24: Arctic Monkeys

Ett annat gäng som också har släppt sin tredje platta i år är Sheffield-kvartetten Arctic Monkeys. Lite äldre, lite mer branscherfarna, lite långhårigare... och lite tråkigare?

Debuten Whatever People Say I Am, That's What I'm Not var en energifylld, ruffig och uppnosig liten rackare som var alldeles lysande. Efterföljaren Your Favourite Worst Nightmare gick i ungefär samma anda fast var lite mer tillputsad och stundvis lite mer popkryddad. På senaste alstret Humbug har man däremot valt att strippa soundet på energin och den där kaxiga attityden som man lärt sig att förknippa med bandets musik. Det låter fortfarande Arctic Monkeys men lugnare och mindre händelserikt.




Tolka mig inte fel nu för det är absolut inte ett dåligt album. Humbug är bra, men tyvärr så bidrar avsaknaden av energi och attityd till att den i längden blir något tråkigt. Förvisso glimtar det gamla soundet fram rejält i näst sista låten, sköna Pretty Visitors. Men tyvärr kommer det lite för sent. Jag är annars oerhört förtjust i singlarna Crying Lightning och Cornerstone men de försvinner lite i mängden bland resten av låtarna.

Jag gillar Humbug men den blir dessvärre inte bättre än bra. Den hade behövts kryddas upp lite mer. Dock tycker jag fortfarande att det är en skiva ni ska kolla upp om ni gillar bandet. För Alex Turner och hans mannar är verkligen inga dåliga låtmakare.


Arctic Monkeys på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

torsdag, oktober 15, 2009

Have you heard the latest? pt.8

Puh! Efter två långa inlägg som avhandlat husgudarna Editors senaste, är det nu återigen dags att lämna plats för några nya låtar från andra sköna lirare.


The Sound of Guns har spelats rätts flitigt på Zane Lowes show senaste veckorna och nu äntligen har videon till Elementary of Youth dykt upp YouTube. EP:n släpps den 26:e oktober. Riktigt bra låt och ett lovande gäng jag tycker att ni ska hålla ögon och öron öppna efter.

Några andra ljud är The Sound of Arrows vilka jag upptäckte på P3 imorse när jag fortfarande låg till sängs. Fick mig ett väldigt behagligt uppvaknande till deras positiva elektroniska pop.

En annan låtupptäckt jag gjorde imorse är Relator med Pete Yorn & Scarlett Johansson. De har visst en skiva ihop och jag måste säga att Scarlett har en väldigt skön röst. Ska bli intressant att höra resten av albumet, Pete Yorn är ju en bra kille så den är säkerligen lyssningsbar.

Nordirländska General Fiasco upptäckte jag på Zanes show igår, och de är knappast ett fiasko. I alla fall inte av senaste singeln We Are the Foolish att döma.

Avslutningsvis klämmer jag in Vampire Weekends senaste singel, Horchata, från kommande plattan som dyker upp i januari. Trots att jag nyligen nämnde den i ett annat inlägg. Men jag är som bekant sjukligt glad i detta bandet och Horchata är så charmant att jag inte kan hålla mig! Finns som gratis nedladdning på bandets hemsida.






The Sound of Guns Elementary of Youth
General Fiasco We Are the Foolish
Pete Yorn & Scarlett Johansson Relator
The Sound of Arrows Into the Clouds
Vampire Weekend Horchata

onsdag, oktober 14, 2009

In the Spotlight 2009 pt.23-2: Editors

Dags för del två i recensionen av den rykande färska plattan från Editors, In This Light and On This Evening. För med den limiterade utgåvan medföljer en bonus-skiva, Cuttings II, innehållande ytterligare fem nya spår.

För den som undrar är Cuttings I en skiva med samlade b-sidor från debutplattan The Back Rooms singlar, och som följde med en nyutgåva av det albumet.

Men här är det alltså fem nya spår. Låtar som inte platsade på albumet men som är för bra för att vara b-sidor. (Om än jag personligen brukar tycka att bandets b-sidor över lag är för bra för att vara just b-sidor). Dessvärre har jag inte lyckats hitta några ljudklipp för låtarna vilket är synd. Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att det är värt pengarna att köpa den limiterade upplagan av nya albumet!




Först ut är This House is Full of Noise som börjar hyfsat avskalat med en tunnare elektronisk matta i bakgrunden, piano och en Tom Smith med sitt typiska vemod i rösten. En längre inledning som bygger upp inför den gitarrmangling som sedan bryter ut ett par minuter in i låten. Det växlar ett par gånger mellan det lugna och det riviga och det är en väldigt uppfriskande låt att höra efter det elektroniskt-dominerade albumet. Kusligt bra!

Därefter kommer I Want a Forest, vars intro utgjorde den 17 sekunder långa aptitretaren vi fick höra från studion i våras. Den här har en riktigt skön balans mellan gitarr och det elektroniska. Den har också en rätt kuslig stämning och känns typiskt Editors. Mycket bra låt som lika gärna hade kunnat vara med på albumet.

A Life As a Ghost är nog den låten som känns mest 80-tal. Ett mörkt och kallt 80-tal. Jag vet inte hur jag ska beskriva den riktigt, ljudbilden känns rätt tjock och flytande, men samtidigt väldigt direkt och nästan lite obehagligt närgången. Ett säreget stycke, och den jag gillar minst av de här fem, om än jag ändå tycker om den. Tror jag. Jag har nog en rätt ambivalent inställning till den. Den är skum men samtidigt är det något i den som tilltalar mig.

Efter den något påträngande ljudbilden från A Life As A Ghost kommer Human perfekt in. En mycket behaglig låt med en lättare och luftigare ljudbild med enkla gitarr- och synthmelodier som växlar med varandra. Det här är den enda låten av de fem som inte går åt det mörka hållet utan har en mer positiv atmosfär. Väldigt fin.

Avslutande For the Money är kanske skivans starkaste spår. En låt med Chris Urbanowiczs gitarr som tydligaste bäraren i den mjukt pulserande mörka ljudbilden som utgör första delen av de sex minuterna. En ljudbild som stannar upp vid den fina refrängen då endast ett piano ackompanjerar Toms röst. En låt som allt eftersom bygger upp mot det starkt pumpande och majestätiska avslutet. Ljuvligt bra låt och perfekt avrundning på den här bonusskivan.




Sammanfattningsvis har låtarna på Cuttings II en mer balanserad blandning av gitarrer och elektroniskt. De ligger närmare det gamla Editors, samtidigt som de har en stadig fot i det nya soundet. Det är riktigt bra låtar och ett par av dem hade mycket väl passat in på själva albumet. Men i slutändan tycker jag ändå att Editors tagit rätt beslut i valet av låtar.

En riktigt fin bonusskiva som sagt och som utgör ett bra komplement till In This Light And On This Evening. Rekommenderar er därför varmt att lägga på några kronor extra och köpa den limiterade upplagan.


Av de 20 nya låtarna som spelats in har nu 14 av dem sett dagens ljus. Den 15:e är på gång inom kort - den av mig varmt omtalade No Sound But the Wind vilken finns med på soundtracket till den kommande Twilight-filmen. Ett soundtrack som för övrigt ser ut att vara ruskigt bra och vilken jag säkerligen lär återkomma till när det är dags.

tisdag, oktober 13, 2009

I give a little to you

Min tanke var att idag bjuda er på den andra delen av Editors-recensionen, men ett spontant inhopp som flyttstädarhjälp gjorde att del två får vänta till imorgon istället. Men misströsta ej mina vänner. Som ett komplement till föregående inlägg får ni här ett liveklipp av Eat Raw Meat = Blood Drool från bandets spelning på Fabric den 16:e september.

Det är verkligen verkligen inte fy skam om jag får säga det själv!



Editors - Eat Raw Meat = Blood Drool Live at Fabric

EDITORS|MySpace Music Videos

söndag, oktober 11, 2009

In the Spotlight 2009 pt.23-1: Editors

Det var nog många som höjde ett undrande ögonbryn när Editors för knappt ett år sedan annonserade att nya albumet skulle vara synth-baserat. Och det är verkligen ett stort kliv bandet tar från sitt gitarr-sound på de två tidigare plattorna The Back Room (2005) och An End Has a Start (2007).

20 låtar spelades in och efter mycket funderande och pusslande lyckades bandet till slut välja ut de nio spår som utgör det tredje studioalbumet In This Light and On This Evening. Nio låtar kan tyckas en aning lite, men det kompenseras med att spåren är lite längre. Endast en låt är under 4 minuter, övriga ligger mellan 4,20- 6,20 minuter. Något som jag tycker är väldigt bra då det ger bandet utrymme att bygga upp låtarna på det där utmärkta sättet som de brukar.



Albumet börjar mästerligt med titelspåret In This Light and On This Evening som med ett mörkt sound suger in oss i en härligt kuslig atmosfär. Mäktigt bra.

Och knappt hinner det magiska öppningsspåret tona ut förrän Bricks and Mortar tar vid och vi dras sakta upp till ytan igen av de mer positiva tongångarna. Gillade inte liveklippet av Bricks and Mortar jag hörde i somras, men klippets kvalité var inte heller särskilt bra. Men här gillade jag låten direkt, och den växer snabbt! Skulle bli väldigt förvånad om den inte släpps som singel.

Därefter följer albumets första singel, Papillon (här i albumversionen som är längre). Har redan pratat mig varm om den här så den behöver ingen närmare presentation vid det här laget. Det räcker kort och gott att åter igen säga att den är så förbannat bra att det gör ont!

Ljuvligt fina You Don't Know Love följer perfekt upp energiexplosionen från Papillon. Riktigt bra låt som är melankolisk utan att vara stillsam, och den växer oerhört snabbt. Blivit en stor favorit och även den har singelpotential.

The Big Exit hörde jag också ett liveklipp av redan i somras. Men till skillnad från Bricks and Mortar har den här inte riktigt vunnit mitt gillande fullt ut, ännu. Den är bra men jag tycker inte den håller samma status som de andra. Men den växer mer och mer så inom sin tid kommer säkert min uppfattning om den att vara en annan.

Annat är det med The Boxer vilken vann mitt gillande på direkten. Otroligt fin låt som även har en av de ingredienserna jag gillar allra bäst med bandet, nämligen Chris Urbanowiczs gitarrslingor. Brukar vara obotligt knäsvag för dem. På den här plattan är det mindre av dem, men de förekommer på sina håll om än de får stå tillbaka något till förmån för det dominerande elektroniska soundet. Här får gitarren dock en lite tydligare roll i refrängen och sätter igång en skälvan inombords. Bedårande vackert.

Like Treasure är lite som The Big Exit fast bättre. Dock har den en tendens att bli lite tråkig i längden men räddas mot slutet av gitarren som kryddar upp den. Väldigt fin men en smula trist som sagt, men den växer sakta.

Därefter rycks vi tvärt upp igen med det som enligt mig är plattans i särklass bästa spår - Eat Raw Meat= Blood Drool. Den hörde jag också för första gången i en liveversion i somras, och jag har fullkomligt älskat den sedan allra första stunden där i juni. När Tom Smith för ett tag sedan fick en fråga om låten i en radiointervju för brittiska BBC 6Music svarade han skrattande: "I don't know what kind of mood I was in the day I wrote that one". Men oavsett vilket humör han var på måste jag säga att det var en oerhört bra dag! Eat Raw Meat = Blood Drool är den här plattans Bullets och Bones. Det vill säga det där spåret som är strået vassare än de andra och som triggar igång någonting extra inom mig. Förvisso brukar jag få gåshud av många Editors-låtar men Eat Raw Meat = Blood Drool väcker alla möjliga känslor inom mig och jag blir som en 7-åring som fått världens sockershock när jag hör den. Gåshud, pirrig och gudahög eufori utav dess like. Det är verkligen en speciell låt med sina "knirkande" synthljud, udda titel och text. Bisarrt bra! Dock hade jag gärna velat ha lite mer "kräm" och tryck i refrängen, precis som i live-versionerna. Men jag är mer än nöjd ändå, och något extra ska man väl få när den spelas live! Den är dessutom, konstigt nog, en klockren singel lika mycket som den inte är det...

Precis som skivan börjar alldeles mästerligt avslutas albumet lika enastående med sanslöst vackra Walk the Fleet Road. Inte mycket annat att säga än att det är en helt perfekt avrundning på en åter igen magnifik platta från Editors!



Ett av många saker bandet ska ha en stor eloge för är deras förmåga att utvecklas och hela tiden ta sin musik till nya nivåer. Editors verkar inte brottas lite mycket som andra med hur de ska följa upp sitt senaste album. De tänker inte, de gör. De testar sig fram till dess att de hittar något som alla tycker känns helt rätt och sedan trycker de ner gaspedalen och kör. Editors vågar experimentera och satsa och de har ända sedan debuten levererat högkvalitativa låtar, och inget utav av de tre albumen innehåller något spår som är dåligt. Bara olika nivåer av bra. Det är en rätt fantastisk resa de gjort på bara tre album måste jag säga.

Det är som sagt ett stort steg de tar genom att dyka rakt in i det elektroniska landet bara sådär. Det hade kunnat bli ett fiasko, men det blir det inte . Det blir alldeles enastående lyckat! Om det är årets platta? Det får ni se i december.




Med deluxe-utgåvan medföljer även en skiva innehållande ytterligare fem spår, Cuttings II. Men då det här inlägget redan är mer än tillräckligt långt så kommer den att få ett eget inlägg inom kort. Det är den dessutom värd.


Om jag avslutningsvis får gissa på tre låtar som får göra Papillon sällskap som singlar, väljer jag Bricks and Mortar, You Don't Know Love och Eat Raw Meat = Blood Drool. Ska bli spännande att se vad bandet hittar på med framöver!


Editors på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

fredag, oktober 09, 2009

Äntligen!! (alternativt: en bild säger mer än tusen ord)

Mina vänner! Glöm allt jag har sagt om den 12:e oktober för det verkar tydligen bara gälla Storbritannien och icke-Europa. För oss andra européer är den stora dagen idag!




Jag behöver knappast säga något mer just nu. Ni fattar! (I alla fall ni som följer bloggen)

:-)

torsdag, oktober 08, 2009

In the Spotlight 2009 pt.22: Nephew

Via en före detta klasskompis fick jag igår syn på en länk till ett klipp med danska Nephew. Hade aldrig hört talas om dem tidigare och blev lite nyfiken. Fastnade efter bara några sekunder och letade upp dem på Spotify, hittade senaste alstret - bandets fjärde album - Danmark Denmark, vilken sedan gick varm resten av dagen.


Enkelt beskrivet är det rock med elektroniska inslag och sång på både danska och engelska. Personligen tycker jag Nephew känns som en dansk motsvarighet till norska Kaizers Orchestra, bara att det är mer rockigt och med synthinslag istället för folk-ompa. Soundet skiljer sig något mellan banden men "stilmässigt" tycker jag det finns en del likheter till Kaizers. Simon Kvamms röst påminner ganska mycket om Jan-Ove Ottesens med för den delen.

En skön platta kort och gott som jag tycker att ni ska ta och kolla upp när ni har tid över.




Favoritspår: 007 Is Also Gonna Die, Gong Gong, Va Fangool, Sov for Satan Mand


Nephew på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan


(Är det förresten bara jag eller får Va Fangool även er att föra tankarna till Kate Bushs Running Up That Hill?)

Big in Belgium

För första gången på 15 år har en internationell artist gått direkt in på första platsen på Belgiens Top 40 Singles Chart.

Första gången på 15 år för en internationell artist alltså. Det är rätt häftigt med tanke på vilka stora artister som finns i världen som borde ha klarat av en sådan bedrift. Vem/Vilka är det då som äntligen lyckats få in en etta på första försöket efter så lång tid? U2? Robbie Williams? Madonna?

Näpp.
Utan denna kvartett och låt!

onsdag, oktober 07, 2009

Think I Need It Too

Fler generösa band i dagarna är Echo & The Bunnymen som precis släppt sin senaste singel Think I Need It Too som gratis nedladdning från sin hemsida. www.bunnymen.com


Nya alstret Fountain kommer på måndag 12:e oktober.

måndag, oktober 05, 2009

Horchata

Ett av förra årets bästa album var utan tvekan Vampire Weekends självbetitlade debut. Den 12:e januari 2010 är det dags för uppföljaren Contra och första singeln ut från den är Horchata. Vampire Weekend är dessutom så snälla och givmilda att släpper den som gratis nedladdning på sin hemisda www.vampireweekend.com


Det tackar och bockar vi för! Sväng in där och ladda ner den och ringa in den 12:e januari i er kalender.


Ett annat 12:e jag hoppas att ni inte har glömt är den som ligger närmast i tiden. 6 dagar kvar till årets (för min del) mest efterlängtade skivsläpp!

söndag, oktober 04, 2009

La Mécanique du Cœur

När man lyssnar på så otroligt mycket musik som jag gör, och dessutom inom så många olika genrer, är det svårt att föreställa sig att man ibland inte har en aning om vad man ska lyssna på. Men det händer. Idag har varit en sådan dag där jag i princip inte känt för någonting utan bytt musik konstant.

Detta fram till att C. tipsade mig om det franska bandet Dionysos för en stund sedan. Nu är jag helt såld och är i skrivande stund inne på den andra vändan av albumet La Mécanique du Cœur från 2007.



Albumomslaget får mig att tänka på Tim Burton och tänker jag efter så låter musiken lite "Tim Burtonsk" också. Ni förstår nog vad jag menar när ni lyssnar. Det är nog för övrigt det bästa sättet jag kan beskriva skivan på. Vet inte hur jag ska definiera Dinoysos riktigt, men tänker er Gogol Bordello, The Dresden Dolls och The Real Tuesday Weld på en gemensam tillställning i ett cirkustält eller på en cabaretklubb i Frankrike med Tim Burton som värd. En form av cabaretcirkuspop... ja. Ni får lyssna själva istället!

Dagens album alltså: Dionysos - La Mécanique du Cœur

Lyssna på Spotify


Dionysos på
Myspace
Officiella hemsidan
(på franska)

Snygga musikvideor pt.2: Beautiful Ones

Min främsta favoritmusikvideo alla kategorier. Fastnade för den direkt första gången jag såg den i krokarna kring 1996-97. Fint nog är det här också en av mina stora favoritlåtar från en av mina stora favoritplattor med ett av mina stora favoritband.

Pedro Romhanyi är mannen bakom videon, och här har ni den:

Beautiful Ones med Suede


lördag, oktober 03, 2009

Ljósið

Wow...

Dan tipsade mig precis om Ljósið med isländska Ólafur Arnalds...

...vackert! Så vackert!

In the Spotlight 2009 pt.21: Jack Peñate

De senaste dagarna är det den rufsige popkillen Jack Peñate som fått den stora äran att sjunga sig in i mina spellistor. Upptäckte Peñate tidigare i veckan när jag loggade in på Spotify och såg hans album på startsidan.


Everything is New är Peñates andra album och innehåller ett gäng sköna melodiösa och välproducerade stycken som gör en på riktigt gott humör. Med en lagom balans mellan smittsamt stranddansant och tillbakalutat, Jacks skört mjuka röst (som får mig att tänka på Guillemots frontman Fyfe Dangerfield) och starka bakgrundskörer i refrängerna, har Peñate gjort den perfekta plattan att värma sinnet med när höstregn och vind knackar på rutan.

Kanske har ni hört någon utav singlarna Tonight's Today, Be the One eller Pull My Heart Away.


Jack Peñate på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

fredag, oktober 02, 2009

Papillon

Fick mig en riktigt trevlig överraskning idag. Papillon, första singeln från Editors kommande tredjeplatta låg i min brevlåda. Smått förvånad då det enda releasedatum jag har hört från alla möjliga håll är den 12:e oktober. Samma dag som albumet vill säga. Men jag är självklart inte den som klagar, utan tackar CDON tusen gånger om för att de förgyllt min helg!

Singeln innehåller:
Papillon Radio Mix
Eat Raw Meat = Blood Drool (Demo)
Like Treasure (Demo)
Papillon Tiësto Remix Radio Edit

Singeln finns även uppe på Spotify. Dock finns inte demoversionen av Like Treasure med där utan istället en demoversion av Walk the Fleet Road. Samt ytterligare en remix och den längre versionen av Tiëstos remix.


torsdag, oktober 01, 2009

Have you heard the latest? pt.7

Dags för ännu en lista med några nya sköna spår. Däribland nytt från de gamla rävarna Flaming Lips och Ian Brown. Har egentligen aldrig lyssnat på vare sig Ian Brown eller The Stone Roses, bara ett par enstaka låtar. Blev glatt överraskad av Stellify.

Vidare har vi andra singeln, I Dream of Crystal, från Maps senaste alster. Som alltid lika underbar drömsk pop från herr Chapman. Basement Jaxx har jag aldrig gillat men Saga är grymt skön, men så har den ju också sköna Santigold på sång. Vitalic är en ny bekantskap för mig som jag upptäckte i måndags. Poison Lips är ett måste om man gillar elektro/dance.

80-talsdoftande Washed Out är också en ny bekantskap, precis som Fool's Gold med sin glada strandpop och Alberta Cross med sin direkta rock.

Hugg in vänner!



Fool's Gold - Surprise Hotel
Ian Brown - Stellify
Maps - I Dream of Crystals
Vitalic - Posion Lips
Basement Jaxx feat. Santigold - Saga
Washed Out - Feel It All Around
Alberta Cross - ATX
The Flaming Lips - Silver Trembling Hands



iPoden ute i högerkanten uppdaterades för några dagar sedan också ifall ni inte redan sett det. Jag vill återigen slå ett slag för Julian Casablancas första solosingel 11th Dimension som finns med där. Jag har gått från att vara tveksam till supertokig i den, refrängen i synnerhet är riktigt go.