I Won't Let You Down med svenska duon The Arms är sannerligen en låt som inte gör en besviken! Det här är i vart fall den bästa poplåten jag har hört i år, och den bör inte gå er förbi heller. I deras biografi står att läsa "/.../en sorts kontrollerad eufori, med perfekt känsla för arrangemang och melodier." Det är bara att gå in på länken nedan och vrida upp volymen. Sommaren är här!
Passade på att se på Trainspotting 2 för en vecka sedan när gubben inte var hemma. Fastnade direkt för Shotgun Mouthwash av High Contrast. Min nya träningslåt!
Nejdå. Jag har inte glömt bort bloggen. Däremot har vardagen varit fylld av mycket annat denna våren. Bland annat har jag gått och gift mig (tjoho!), följt av 11 dagars bröllopsresa. Sedan krashlandning tillbaka in i arbetsvardagen. Alla mina vanliga rutiner föll liksom ur under den perioden. Den fritiden jag haft däremellan har jag ägnat mig åt min senaste besatthet: släktforskning. Men nu har jag i vart fall kommit tillbaka in i träningsrutinerna. Så då kanske det finns hopp för att Musikfeber sakta kan vakna till liv igen!
Börjar med de goda nyheterna att Amplifier släpper ny platta 30 juni!
Här har ni Kosmos. Lyssna och njut.
Bærum-tjejen Fay Wildhagen är en kvinna med en väldigt skön nerv i sin röst och sin musik. Inte lyssnat på henne mer än de låtar jag hört på radion, men det behövs inte för att veta att Fay har något alldeles speciellt. Nedan har ni Lionheart.
Fortsätter på det inslagna lite drömska spåret och svänger inom Oslo och bandet LUGN. Alltid en höjdare när man plötsligt får höra låtar som Mundane i radio. Idag blir det även en liten bonus-video. LUGN gjorde nämligen en helt rörande vacker tolkning av Daniel Kvammens Du fortenar ein som meg för ett par år sedan. Satt i bilen helt tagen av det jag hörde, därmed klämmer jag in den nedan också.
Om det är något jag verkligen är svag för så är det dröm-aktig eletro/indie. Inte konstigt att The Fjords gick rätt in i hjärteroten med sin musik när jag hörde dem på P3 för ett par år sedan. Petter Vågan med Trondheims-vänner krossar mig fullständigt med All In. En låt, och ett band ALLA borde höra.
Oslo-baserade bandet Disaster in the Universe är inga nykomlingar på denna bloggen. Var på hugget redan när debutsingeln Natural dök upp för några år sedan. Bandet har fler sköna spår, men Natural står hårt fast som min solklara favorit. Därför kör vi en så kallad "favorit i repris" på den. Anar inte vad bandet driver med idag, men jag hoppas de gör sig påminda snart igen. Har väldigt lust att se dem live!
Jag har ju nämnt Urørt några gånger tidigare i denna serien. Runt hörnet väntar årets Urørt-final. Finalisterna snurrar flitigt på NRK P3, och ett av banden jag verkligen fastnat för är Pom Poko och deras låt It's A Trap. Trondheims-bandet kör exakt den typen sound jag är så svag för. Håller båda tummarna för att de vinner!
Team Me är ett band som jag egentligen inte helt vet hur jag ska förhålla mig till. Några av låtarna jag har hört på radion är bra, andra inte helt min kopp te. Det verkar också, när jag läser på Wikipedia, som om bandet inte existerar längre, men att vokalisten och grundläggaren fortsatt skriver musik under samma namn. Oavsett, 2011 släppte Team Me en låt med den väldigt långa låttiteln With my hands covering both of my eyes I am too scared to have a look at you now. Den tycker jag är helt suverän, och därmed får Team Me vara med i mina lilla Norge-följetong. Album och EPs ligger på Spotify om ni vill grotta ner er mer i bandet.
Kid Astray från Sandvika är väl det bandet som jag på senare år har kallat för "Norges bästa popband". Första låten jag hörde var The Mess, vilken jag blev tvärsåld på från första stund. Men det är Back To The Ordinary som får äran att visa upp sig här. Älskar "stunset" i denna låten!