Skinny Puppy - Putte i Parken

Bara inse att jag har någon form av semester från bloggandet. Tusentals inlägg i huvudet men att klämma ner dem över tangentbordet går det trögt med. Vet heller inte riktigt vad jag gör med tiden när jag inte jobbar, men fort går den! Och nästa helg är det redan dags för Sonisphere. Sista festivalbesöket som är spikat för den här sommaren. Lär inte få loss WOW-helgen från arbetsschemat. Så mitt första besök där får dröja ytterligare.

Däremot förärade jag Karlskogas Putte i Parken med ett besök i onsdags. Hade egentligen velat gå imorgon men sällskapet var mer sugna på onsdagen. Inte mig emot i och för sig då jag fick chansen att se Skinny Puppy igen. Såg dem på Arvika för några år sedan och tyckte det var en mäktig upplevelse, och jag har ångrat i efterhand att jag lät mig dras iväg redan efter tjugo-trettio minuter.

Har försökt att lyssna till deras album men det har inte riktigt fungerat. Med undantag för låten Pro-Test som jag gärna spelar högt och ofta. Har funnit det en aningens udda att PIP bokade dessa kanadensare, de skiljer sig en del från övriga bokningar. Och det var bara en liten skara om kanske hundra personer som samlades framför scenen kl.22,30 för att höra Skinny. Jag hade förvarnat bästa väninna som var med att hon inte alls skulle gilla dem och att hon förmodligen skulle stå ut i max. fem minuter. 30 sekunder in i introt tittade hon frågande på mig, sex minuter senare gav hon upp och traskade iväg. Hennes man klarade dock en kvart. Själv stod jag kvar hela spelningen och var väldigt nöjd efteråt. Där och då kunde jag återigen konstatera varför de inte har intresserat mig på skiva. Skinny Puppy är inte band som man bara lyssnar på. Det är ett band man ska uppleva. Man ska ha hela kitet med scenshowen. Fastnade för en rad låtar under spelningens gång så jag ska ge dem ett nytt försök på Spotify. Annars fortsätter jag att leva på de två konsert-minnen jag har av bandet. Och att då och då vränga på Pro-Test så högt att grannarna får slaganfall.