Album: Som om jag vaknar nu

Jag har egentligen slutat tipsa om album, men för den musiken som slår an mest i själ och sinne, gör jag mer än gärna undantag.

Sist jag skrev om svenska ismael var i 2013, då om deras album Atlas. Nu har bandet ett nytt minialbum ute, Som om jag vaknar nu. Då, liksom nu, är det vinter. Då, liksom nu, är musiken lika fantastisk. Fina melodier som klär vinterlandskapet. Det är något i musiken som fångar mig med en gång. När sedan David Berjlund börjar sjunga, då är jag än mer fast. Det är något i hans röst som gör att jag vill lyssna. Jag vill höra vad han har att berätta. Desto mer jag lyssnar, desto mer vill jag ha. Precis som med Atlas, så kan jag spela Som om jag vaknar nu på oändlig repeat. Jag får aldrig nog. Vackra, välsnickrade låtar med en gnutta vemod. I mina ögon borde ismael vara Sveriges största band.

Jag tänker på alla svenska band som jag lyssnat på genom min levnadsperiod. Hur de har kommit och gått i min musikvärld. Så tänker jag på ismael, och tänker att jag nog aldrig någonsin kommer att tröttna på dem. Jag vill bara mer och hoppas att trion kommer producera många fler album i framtiden.

Atlas och Som om jag vaknar nu finns på Spotify, tillsammans med den självbetitlade debutskivan som jag av någon anledning inte har lyssnat på ännu. Det ska jag göra nu. Gör det ni också. Dyk ner i deras hav av låtskatter. Kom också ihåg, som jag alltid säger, sprid ordet om ni gillar det ni hör.

In the Spotlight 2014 pt.1: The Family Rain

Radio är bra. Snappade upp låten Trust Me... I'm A Genius med brittiska bandet The Family Rain när jag laddade kaffekokaren tidigare i dag.  Har spelat debutalbumet Under the Volcano ett par gånger nu och kan nöjt konstatera att England återigen har levererat ett finfint alternative/indie/blues-rock band att njuta av.

Släng er in på Spotify, sparka igång stereon och få med er veckans musikhöjdpunkt!

The Family Rain på 
Spotify
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2013 pt.4: Ismael

Säsongens första snö har landat, och jag är glad. Glad för jag har den perfekta vinterskivan. Jag kallar vissa skivor för "vinterskivor" på ingen annan grund än att det är just en fin vinterkänsla jag får. Vackra frostklädda landskap, sol som tränger fram mellan moln och skapar kristaller över morgonen. Ni vet.

Atlas med Ismael är bandets andra album. Och jag blir lycksalig när jag hör den. Jag blir till och med nostalgisk. Det var en tid i mina yngre år där jag lyssnade på väldigt mycket musik på svenska. Sen kom jag ur den banan, av någon anledning, eller många. Men Ismael återupplivar allt det där fina som jag älskade att höra på förr. För det är något visst med att höra musik på svenska. Nu när jag sitter här och hör Fjärrvärme, inledande spåret på Atlas, tänker jag att jag älskar att höra musik på svenska. Att jag har saknat det.

Texterna är den vackraste poesin jag hört i musikform på länge. Tänkvärda om vemod och hopp, och ett sound som klär dem perfekt. Atlas är ännu ett album med själ bakom. Välgjord med känsla. Jag kan köra den på repeat i oändlighet. Jag blir aldrig trött. Jag vill bara ha mer. Och det är ett väldigt gott tecken när man har väldigt svårt för att plocka ut favoritspår. Det är ingen idé att jag försöker. Det kommer sluta med att jag väljer dem allihop. Detta är svensk musik när den är som allra bäst.

foto: José Figuero

Jag har tipsat om Stjärnan Du Var och Vintergatan här tidigare. De andra tio spåren är minst lika starka. Atlas är ytterligare ett av de svenska album jag vill slå ett extra hårt slag för i år. Det finns så många fina musikskatter i Sverige som är så förtjänta av att lyftas fram mer. Ni vet vid det här laget vad jag brukar säga, tycker ni om det ni hör; sprid ordet om det. Sprid ordet om musiken du tycker om.


Det är vinter. Och jag är glad. Atlas är mitt soundtrack.


Ismael på:
Officiella hemsidan
Bandcamp (lyssna på skivan här)
Facebook

In the Spotlight 2013 pt.3: Ib Hansen

"Ett tips, lyssna efter mörkrets inbrott"

Och det är precis vad jag har gjort. Många mörka kvällar har spenderats med Ib Hansens senaste skiva One Of Your Kind i stereon. Ett album jag blivit väldigt förtjust i. Ett perfekt soundtrack till hösten.

Albumet har en fin variation på sina låtar. Allt från ensamma pianoklink till vackra stråkar, körer och fullt band. Ib Hansen rör sig mellan lågmält, intensivt, sorgligt och hoppfullt, allt med en härlig nerv i rösten. När det kommer till soundet kan jag inte låta bli att tänka lite på Nick Cave emellanåt.

One of Your Kind är ett album som kan gå på repeat hela kvällen. Det är svårt att välja favoritspår men jag är nog lite extra glad i de två inledande spåren What is This och The Other One. De har en mörk intensitet som jag är svag för. Men även War, som börjar stilla och ensamt, byggs upp på ett väldigt behagligt sätt.

Tycker ofta det är kul att se om/hur musiken passar till skivkonvolutet. Omslaget till One of Your Kind pryds av en bild av Ib ståendes i dörren till ett hus som ser ut att ligga lite avsides, i närheten av en skog. Ett klassiskt svenskt hus som till viss del påminner om mitt barndomshem när jag tänker efter. Bara det ger en känsla av trygghet. På insidan ser vi två bilder från skogen. Allt i gråskala. Älskar bilderna och de klär många av albumets spår utmärkt. Stillheten, ensamheten och avskild landsbygd. Det är en speciell och fint kall stämning som avspeglas.

Sammanlagt är One of Your Kind ett höstmörker-album med allt man kan önska sig utan att för den delen bli ojämn. Tio starka låtar med själ bakom varje. Ska du upptäcka något nytt i höst, då är Ib Hansen ett av många namn jag vill slå ett extra slag för!


Bilderna är lånade från Ib Hansens snygga hemsida där ni finner mer information och kan lyssna på hans musik.

In the Spotlight 2013 pt.2: Foals

Det är alltid lite nervöst när ens favoritband ska släppa nya album. Spännande såklart, mest det, men man undrar ju vad de har hittat på denna gången? Ny riktningar?

För mig är Foals ett av de mest briljanta band som finns. Vet inte hur jag ska beskriva det, jag bara känner varje gång jag lyssnar på dem att det är genialt. Troligtvis kommer de aldrig göra ett album som för mig kommer toppa debutalbumet Antidotes men så är det också ett av mina stora favoritalbum. Och tillika inkörsporten till bandet, såklart den alltid kommer ha en speciell plats över alla andra album då. Därmed inte sagt att efterföljande material har varit klasser lägre. Inte alls. Total Life Forever var en suverän uppföljare och nu har tredje albumet Holy Fire landat. De gick ut hårt med första singeln Inhaler som jag är helt eld och lågor över, och andra singeln My Number har varit en stor favorit den senaste månaden. De två låtarna visar Foals i sitt esse.

Resten av albumet då? Det är ett Foals i ett lite lugnare tempo. Vilket inte är fel, men jag känner att jag saknar energin och dynamiken där bandet exploderar i ett virrvarr av sköna gitarrmelodier. Albumet börjar så bra med Prelude, Inhaler och My Number. Sen vaknar jag inte helt till förrän vid Provence som är spår nummer 9. Där kommer mitt favorit-Foals fram igen. Låtarna däremellan håller självklart hög klass de med, det är nog bara mina förväntningar som drar dem ner något. Klart de skjuter i höjden när man hör en låt som Inhaler!

Men som vanligt med Foals skivor så växer de för varje gång. Kan fortfarande upptäcka saker på de två föregående plattorna och jag tror helt klart att Holy Fire kommer göra detsamma.

Foals på
Spotify
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2013 pt.1: Sidechild

Kommer ni ihåg SideChild vars skiva Music For the Children jag hyllade i detta inlägg från 2010? Nu, tre år senare, har äntligen uppföljaren There Were Cracks fått se dagens ljus. En skiva som enligt pressutskicket skulle ha getts ut för "länge sedan". För precis som med debutskivan kantades arbetet med en rad motgångar; skivbolagskontrakt som inte blev av, samarbete med producenter som havererade och mynnade ut i slängda inspelningar. Men tack och lov verkar Pontus, mannen bakom SideChild, vara den som inte ger upp i första taget. Det slutade med att han och nya bandkollegan Jonatan Wallenberg låste in sig i en studio och gjorde allt på egen hand istället. Ett bra beslut för ut kom en klockren uppföljare!

Den sköna soulpopen från debuten hänger kvar men känns mer "fyllig" och stundvis mer svängig. Låtarna i sig håller fortsatt lika hög kvalitet och precis som på föregångaren finns det inget dåligt spår på There Were Cracks. Man kan bara låta skivan gå på rotation och på varje nytt varv finner man en ny favorit. Jag kan ärligt talat inte välja ut ett favoritspår för då har jag snart rabblat upp alla de 10 som utgör albumet.

Singeln Take It Leave It finns tyvärr inte med på den fysiska utgåvan av skivan då den kom till i efterhand. Synd då den är en så härligt uppfriskande fläkt. Men lyssnar du på Spotify finns den med. Och nedan finner du videon till den.

Att inte SideChild är erkända och världsberömda sedan länge är för mig ett rent slöseri. En dold diamant bland Sveriges musikskatter som borde få all form av uppmärksamhet. Med andra ord är det upp till dig som läser och lyssnar, om du gillar vad du hör, sprid ordet! Lyft fram de artister du gillar!


SideChild på
Spotify
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2012 pt.23: Alt-J

På tal om det här med övertalning, för att göra en övergång från föregående informationsinlägg tillbaka till musik igen.

Ingemar på Poplistan har pratat varmt om Alt-J senaste månaderna. Jag ska erkänna att jag inte har gett bandet en ärlig chans. Lyssnat lite halvintresserat på en eller ett par låtar Ingemar postat utan att riktigt fastna. Men det är kanske inte hela orsaken heller. För Alt-J kan nog vara lite svåra att ta till sig på en gång. Dock är NRK P3 rätt så ofta en väldigt underbar kanal att lyssna på. De kan konsten att spela intressant musik till skillnad från vad den svenska motsvarigheten gör nuförtiden.

Tessellate snurrar titt som tätt på grannlandets radio-3:a och första gången jag lade märke till den körde jag bil och blev helt trollbunden av tonerna som strömmade ut. Sitter och lyssnar på albumet An Awesome Wave med britterna nu och den blir bara bättre och bättre. Ett band med ett väldigt intressant och spännande sound. En pärla som börjar glänsa mer och mer för varje lyssning. Missa inte denna platta!

Här kommer videon till Tessellate




Alt-J på 
Spotify
Officiella webbsidan

In the Spotlight 2012 pt.22: The Twilight Sad

Det finns många band som man hört namnet på i olika sammanhang men vars musik man aldrig kommit i kontakt med. Skotska The Twilight Sad är ett sådant band, men tack vare Poplistan så sitter jag nu här och är smått förälskad i senaste plattan No One Can Ever Know. Jag fullkomligt sugs med i deras mörka indierockdriv med nerv. Ibland, som i Dead City till exempel, påminner de en smula om mina husgudar Editors, och det är ju såklart inte fel. I slutet av året tror jag att denna kommer att hamna högt på min albumlista över årets bästa plattor.

Video: Another Bed, Dead City

The Twilight Sad på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2012 pt.21: Damien Jurado

Seattle-killen Damien Jurado har bra många år bakom sig i musikbranschen, trots det har han gått mig helt förbi. Senaste plattan Maraqopa är det första jag hört med Jurado, mig veterligen, och det är en väldigt trevlig bekantskap. Det vilar något behagligt över hans musik. Ibland sådär härligt gemytligt, ibland snudd på psykedeliskt. Jag skulle nog kunna spela den här plattan på repeat en hel dag och aldrig tröttna. Förmodligen ett av de bättre albumen i år.

Damien Jurado på 
Spotify
Myspace
Officiell hemsida

In the Spotlight 2012 pt.20: Mark Lanegan Band

I år lyckades jag äntligen komma iväg. Mitt livs första Way Out West-besök var ett faktum föregående helg och det var ett trevligt besök, trots att jag slet med en förfärlig hosta. En av många som jag såg fram emot att se på festivalen var Mark Lanegan. Mannen med rösten som jag är så otroligt svag för. Och han gjorde mig inte besviken. Väldigt bra spelning om jag får säga det själv. Herr Lanegan har ju släppt en ny platta i år, Blues Funeral lyder titeln. Har inte lyssnat så mycket på hela album med Lanegan tidigare utan det har mer blivit några låtar här och några låtar där. Kan därför inte jämföra så mycket med tidigare alster. Tycker dock att Blues Funeral håller en jämn nivå rakt igenom, med bra låtar och ett härligt sound. Må hända är det inte årets bästa platta, men väl ett album som håller sig högt på den övre halvan av skivberget 2012. Mycket nra, rätt och slätt.

Video: The Gravedigger's Song

Mark Lanegan Band på
Spotify
Officiell hemsida

In the Spotlight 2012 pt.19: Koko

Skivbolaget Fashionpolice fortsätter att leverera intressanta svenska akter. En av de senaste i raden av alla små ädelstenar är bandet Koko. Kanske ska man kalla dem för en havspärla, för i pressreleasen står att läsa:

"Koko såg världens ljus men för att överleva gömde de två figurerna sig på havets botten i en discobubbla någonstans utanför Ven."

Jag har tipsat om Koko tidigare, då med låten The Follower. En underskön liten poplåt som verkligen får en att tänka på disco på undervattensnivå. Sverige visar återigen upp sig från sin bästa musiksida. Snygga melodier och behagliga röster. Spännande, mjukt och smygande dansant. Debutalbumet K.O. är ett måste i sommar om du är svag för elektronisk pop! Riktigt bra!

Lyssna på Soundcloud: The Follower, Never Listen

Koko på 

Spotify

Facebook

In the Spotlight 2012 pt.18: bob hund

Var ett stort bob hund-fan i mina tonår. De ligger mig fortfarande väldigt varmt om hjärtat, dock har jag inte tyckt att de senaste två albumen har varit några direkta höjdare. Hade därför inga höga förväntningar på Låter som miljarder, men banne mig! Nu har skåningarna fått till det igen! Hade jag fått bestämma är det här albumet som borde ha kommit direkt efter Stenåldern kan börja. Harduingetmankandansatill? är en dansant smittsam dänga à la bob hund-style, och titelspåret har varit en av senaste tidens stora favoritspår. Är väldigt nöjd att bob hund är tillbaka i gammal vanlig hederlig form igen. Barnsligt överlycklig till och med. Glädje och dans!

bob hund på
Spotify
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2012 pt.17: We Are Augustines

Tipsade om Brooklyn-bandet We Are Augustines för ett tag sedan. Nu har jag hunnit lyssna igenom albumet Rise Ye Sunken Ships och får lov att säga att det är ett mycket bra debutalbum. Skönt laid-back indierock som karaktäriseras mycket av sångarens röst. Rekommenderas om ni diggade Juarez som jag tipsade om i ett tidigare inlägg.

Videos: Juarez, Book of James, Chapel Song

We Are Augustines på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2012 pt.16: Bear in Heaven

När Bear in Heaven släppte plattan Beast Rest Forth Mouth för ett par år sedan, blev jag så förtjust i den att jag lyssnade sönder den, och nästan tröttnade lite på bandet. Tack och lov hade jag trots det förnuft nog att ge nya albumet I Love You, It's Cool ett öra. För vilken skiva det är! De himmelska björnarna gör strålande och trollbindande indie-electro som man kan försvinna bort i för en lång lång stund. Inledande Idle Heart, The Reflection of You och senaste singeln Sinful Nature hör till favoriterna jag gärna återkommer till. Men lyssna för allt i världen på hela albumet, för det finns många fler guldkorn att hämta.

Bear in Heaven på 
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2012 pt.15: The Maccabees

The Maccabees är ett band som ligger mig rätt varmt om hjärtat. Deras charmerande pop har gjort mig knäsvag ett antal gånger. I början av året kom så deras tredje studioalbum, Given to the Wild. Ska ärligt erkänna att jag var lite besviken först, men det är ett album som behöver lite tid. Det är absolut ingen dålig skiva, men jag saknar något. Något som återfinns på de två första plattorna. Något som för mig är The Maccabees, och det är svårt att sätta fingret på vad det är. Tror det ligger i energin. Soundmässigt är det egentligen ingen större skillnad, men ska man göra någon form av jämförelse är nog de två första plattorna tonåringar, medan Given to the Wild har tidigt klivet upp i 20+. Och ingenting fel i det, det är som vanligt ett knippe starka låtar bandet bjuder på, och det är ett bra album. Mest förtjust är jag i Glimmer. 

The Maccabees är fortsatt ett av Storbritanniens starkaste guldkorn. Har ni inte hört dem tidigare, då är det så dags nu!

Video: Pelican, Feel to Follow

The Maccabees på
Spotify
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2012 pt.14: Miller Moon

Jag kan inte låta bli att tänka på rymden när jag hör Malmö-bandet Miller Moon. Det är någonting i soundet som ger mig den känslan, samtidigt som jag får vibbar både från 60-,70- och 90-talen. I pressreleasen står att läsa:


"Lika energiskt som Velvet Underground, smittsamt som Stone Roses och genomsyrat av mörka undertoner aspirerar Another Side Of Love på att bli en ”dark horse” bland de album som släpps 2012." 

Med trevliga melodier som enkelt tilltalar gilla-sidan i mig, är debutalbumet Another Side of Love en skiva jag tycker ni ska slänga ett öra åt om ni gillar musik med space-vibbar och hammondorglar. Happy är albumets höjdpunkt.

Video: Astray

Miller Moon på
Spotify
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2012 pt.13: Boy & Bear

Tror det var via en av Boggens Spotify-listor som jag kom i kontakt med australiensiska bandet Boy & Bear. Debutalbumet Moonfire är en sagolikt trevlig platta där man inte kan låta bli att dra lite likheter till band som Fleet Foxes och Mumford & Sons. Har återkommit till albumet många gånger under den senaste månaden och kan bara starkt rekommendera den. Det ligger en varm känsla av "hemtrevlighet" över Moonfire. Mest förtjust är jag nog i Part Time Believer, men hela albumet består i princip bara av starka och medryckande låtar.

Boy & Bear på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2012 pt.12: Shy, Low

Från Richmond, Virginia, kommer postrock-bandet Shy, Low. De har förgyllt 2012 med sitt självbetitlade minialbum som dök upp i januari. En helt underbar lite platta där det bara är The Tide av de sex spåren som inte riktigt fastnar hos mig. Men resterande spår är guld i mina öron. Heavy Hands har en lite tyngre ton som verkligen passar till de där vackra gitarrerna som jag alltid är så svag för i postrock-genren. Light Feet är även den en stadig favorit.

Shy, Low på 
Spotify
Bandcamp
Facebook
Officiell hemsida

In the Spotlight 2012 pt.11: Muto Leo

Tipsade om låten Glass av och med brittiska bandet Muto Leo för några månader sedan. Nu har debut-EP:n Cascades precis släppts och finns att lyssna till på bland annat Spotify och Bandcamp, se länkar nedan. Fyra spår varav nämnda Glass är ett utav dem. Resterande tre är lika bra men bäst är Coup de Grâce, en solklar favorit. Lite som en instrumental variant av Foals. Riktigt bra med andra ord!

Muto Leo på
Spotify
Bandcamp
Myspace
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2012 pt.10: Condre Scr

Dags för ett nytt postrock-tips. Från Tyskland kommer Condre Scr som nyligen släppte albumet You Are Genius. En ljuv åttaspårig platta som man absolut inte får missa om man är svag för instrumental rock likt undertecknad är. Om och om igen faller jag för band inom denna genre, även om de flesta kanske kan tycka att alla låter detsamma. Jag kan inte sätta fingret på vad det är riktigt, men den här typen av musik lyckas alltid förmedla en viss typ av känsla som tilltalar mig på ett sätt som både värmer och berör. Det är underbart, och stundvis så brutalt vackert att själen vibrerar.

Condre Scr på
Spotify
Bandcamp
Facebook
Officiella hemsidan