torsdag, december 25, 2008

I wanna be Santa Clause

Ja ni det här blir troligen det sista inlägget för iår. De kommande två veckorna kommer allt fokus ligga på att fightas klart med den c-uppsats som varit största anledningen till att det blivit så glest mellan inläggen här under hösten. Jag siktar på att komma tillbaka med nya friska tag här när den är avklarad, ska bli spännande att se vad 2009 kommer innehålla i musikväg för 2008 har varit alldeles enastående!

Till dess så tackar jag för iår och hoppas ni får en toppenfortsättning på jul- och nyårsfiranden!

God Jul och Gott Nytt Musikår!

Take it away "Ringo" & "Freddy"!

söndag, december 14, 2008

If there's hope in your heart it will flow to every part

Nu har det gått ovanligt och sjukligt länge sen jag sist pratade om dem. Men nu är det så dags för C. har precis förgyllt min kväll med alldeles strålande nyheter som ger stora stora hopp om musikåret 2009! Editors filar på en ny platta!

Jag säger det igen: EDITORS har påbörjat arbetet med ett nytt album!



Min puls är onyttigt hög och magen full i fjärilar. Dessa underbara nyheter kan man lyssna på i Steve Lamacqs program från i måndags. 1 timme och 41 minuter in kan ni höra Tom Smiths ljuva stämma svara på herr Lamacqs frågor om läget inför nästa år. Demoinspelningarna är i full gång, i mars-april går de troligen in i studion och påbörjar arbetet på riktigt och går allt väl så kan vi ha oss ett nytt fräscht Editors-album ute i september.

Till dess rekommenderar jag att ni önska er bandets två tidigare album The Back Room och An End Has a Start i julklapp om ni av någon anledning inte redan har dessa i hyllan. Samt att dagligen hänga på dessa sidor:

www.editorsofficial.com
www.myspace.com/editorsmusic


Yeahoo!

2008 i låtar

2008 - Låtarna

Dags med ett försök att summera de bästa nya låtarna från året, vilket inte är det lättaste och jag har säkerligen glömt ett gäng. Fast efter lite filande så tror jag ändå att jag lyckats få med de viktigaste. Dessa presenteras i form av ett litet blandband nedan, tråkigt nog så var det några rackare som inte fanns tillgängliga att plocka med där så de får ni separat längst ner då de är på tok för bra för att bortses från.

Som ni förmodligen har förstått av albuminlägget så är Foals, Wild Beasts och Vampire Weekend toppfavoriter från i år och för att undvika trötta ut er med tjat om dem så har jag lagt deras låtar sist. Istället börjar jag med andra stora favoriter från året som jag inte har snackat lika mycket om även om jag borde ha gjort det. Som Middletons otroligt söta Fuck it, I love you, Mark Lanegans magiska Dylan-tolkning från det kriminellt bra soundtracket till I'm not there och Coldplays bortglömda Violet Hill som verkligen hamnat i skuggan av dundermegabrakhiten Viva la Vida (vilken jag tycks vara ensam i Europa om att inte gilla).


Just nu vet jag inte om det bara är jag som är tekniskt inkompetent eller om delningsfunktionerna på Mixwit har ändrats (troligen det första då allt verkar funka som vanligt för alla andra blandbandare). Tanken är att det ska komma upp ett stort fett band här nu men post-to-blogfunktion är väck och den enda "share"-länk jag får fram är denna:

http://www.mixwit.com/malin_jk/2008

Den tar er till bandet men det blir ju inte rätt, den ska ju dyka upp här! Vad har hänt? Tacksam för tips.


Låtlista:

Malcolm Middleton - Fuck it, I love you
Mark Lanegan - Man in the long black coat
Black Keys - Strange Times
Santogold - L.E.S. Artists
MGMT - Kids
Hercules & Love Affair - Blind
Coldplay - Violet Hill
We Are Scientists - Spoken for
Last Shadow Puppets - Calm like you
Elbow - Mirrorball
Black Mountain - Stormy High
Chad VanGaalen - City of Electric Lights
These New Puritans - Elvis
Dizzee Rascal feat Calvin Harris - Dance wiv me
Kings of Leon - Sex on fire
The Futureheads - Beginning of the twist
Hot Chip - Ready for the floor
Presets - My people
Glasvegas - Daddy's gone
Vampire Weekend - Bryn
Foals - Balloons
Wild Beasts - Brave Bulging Buoyant Clairvoyants



De som inte kunde tas med på bandet:

Madrugada - What's on your mind
Asian Dub Foundation - Target practice
The Rascals - Out of dreams
Markus Krunegård - Jag är en vampyr (för att inte glömma Detektivbyråns remix som är sagolikt bra. Tyvärr inget lyssningsex.)

onsdag, december 10, 2008

Dagens låt: Empty Walls

Under de senaste tre veckorna så har jag kommit till insikt med en sak som jag konstigt nog aldrig tidigare har tänkt på... Jag har fruktansvärt dålig koll på soloprojekt. Man kan tycka att man borde känna till när folk från band man tycker väldigt bra om släpper sologrejer, men tydligen lyckas majoriteten av dessa passera mig obemärkt. Hur detta kommer sig kan man sannerligen spekulera i. Tack och lov så har man fina vänner som upplyser en om albumen man olyckligtvis har missat tidigare.

För ett år sedan släppte Serj Tankian, till vardags sångare i det eminenta bandet System of a Down, sin debutsoloskiva Elect the dead. Detta hade jag inte en susning om förrän i söndags då min gode vän Dan berättade att han höll på att lyssna igenom skivan. Har själv lyssnat igenom den två gånger nu och hittills gillar jag vad jag hör men jag återkommer med en mer givande kommentar när jag gett den fler lyssningar.



Att jag inte lyssnat igenom albumet fler gånger nu ikväll har jag öppningsspåret Empty Walls att skylla på. Den satte sig med en gång och under andra genomlyssningen kunde jag inte tygla mig utan var tvungen att gå tillbaka till den låten igen. Och sen igen och igen och igen och igen. Vet inte hur många gånger jag har spelat den nu men den har gått på repeat en bra stund. Suveränt bra och har även ni missat Serj solo så är det dags att ändra på det nu!

Dagens låt:
Serj Tankian - Empty Walls


lyssna vidare: www.myspace.com/serjtankian


Tack Dan!

torsdag, december 04, 2008

2008 i album

Ni får ursäkta att det är väldigt glest mellan inläggen men plugget tar mycket av min tid och energi just nu.

Men sammanfatta året ska jag ju såklart göra!
Brukar vara rätt seg med att lyssna in mig på nya album men i år har det gått bättre än brukligt. Så här är favoritalbumen från i år. Tänkte jag skulle ranka dem först men la ner det ganska omgående för det är stört omöjligt. De fem första har blivit sådana enorma favoriter att det helt enkelt inte går att göra annat än att låta dem dela på första platsen:


Vampire Weekend - Vampire Weekend
Förmodligen den skivan jag spelat mest iår. Enkel och alldeles formidabel pop! Har emellanåt haft plattan på ständig repeat nästan hela dagar och fortfarande är jag inte ens i närheten av trött på den. Snarare tvärt om, den känns mer och mer briljant för varje lyssning.
Favoritlåtar: Bryn, Oxford Comma

Foals - Antidotes
Det här är så bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Det är alldeles lysande, magnifikt, förträffligt, glänsande, utomordentligt bra om ni frågar mig! Foals vet exakt vad jag vill ha i mina högtalare. I LOVE IT!
Favoritlåtar: Balloons, Olympic Airwaves, Electric Bloom

Wild Beasts - Limbo Panto
Läste om bandet i Sonic, tyckte det verkade intressant och kollade upp dem på YouTube. En låt senare var förälskelsen ett faktum och en beställning på debutplattan gjordes omgående. Jag är svag för falsettsång och Wild Beasts gör alldeles utomordentlig pop och albumet är så charmerande bra att smilbanden slår i taket av lycka.
Favoritlåtar: Brave Bulging Buoyant Clairvoyants, Vigil for a Fuddy Duddy

Chad VanGaalen - Soft Airplane
På ett av Boggens blandband fångade Chad min uppmärksamhet rejält. Mästerligt är bara förnamnet.
Favoritlåtar: City of Electric Light, TMNT Mask, Phantom Anthills

Madrugada - Madrugada
Dessa favoritnorrmän har jag till och med på senaste tiden tjatat mer om än mina husgudar Editors hör och häpna. Men det är ju bara för att de är så eminent bra att det är ren jävla slöseri att inte fler känner till dem. Denna självbetitlade platta är deras femte studioalbum och för mig är det nog det mest fulländade de gjort. Fabulöst!
Favoritspår: What's on your mind, Vally of deception

Santogold - Santogold
Lätt den coolaste tjejen i år. Hon svepte in och dominerade min lägenhet i bra många dagar med sitt sköna sound och sin tuffa attityd.
Favoritspår: Shove it, I'm a lady, L.E.S. Artistes

Last Shadow Puppets - The Age of the Understatement
Alex Turner och Miles Kanes orerade jag mig riktigt varm om tidigare iår. Må hända är det kanske inget revolutionerande men det är fortfarande riktigt riktigt bra!
Favoritlåtar: Calm like you

A Mountain of One - Collected Works
Som titeln antyder så är det här egentligen en samling av ett par tidigare eps och singlar men det spelar ingen roll. Har ni ännu inte upptäckt dessa britter är det väl på tiden. Otroligt stämningsfullt och magiskt bra.
Favoritspår: Can't be serious, Innocent Line, Ride,

The Rascals - Rascalize
Unge herr Kane kan då verkligen se tillbaka på ett lyckat år!
Favoritspår: Out of dreams

Detektivbyrån - Wermland
Värmlänningar, pling pling, dragspel, Yann Tiersen-influenser... bedårande vacker och framförallt charmig musik!
Favoritspår: En annan typ av disco, Om du möter varg

Glasvegas - Glasvegas
Jag har sagt det förut, jag säger det mer än gärna igen: skottar vet verkligen hur man gör musik!
Favoritspår: Daddy's gone

Black Keys - Attack and release
Helt min smak av rock. Black Keys är beroendeframkallande bra, bara en liten varning om ni ännu inte har upptäckt dem.
Favoritspår: Strange times, I got mine,



Andra som släppt sköna plattor men som jag inte hunnit lyssna in mig ordentligt på ännu:
Kaizers Orchestra, Presets, We are Scientists & MGMT

lördag, november 22, 2008

Favoritlåtarna pt.9: When the levee breaks

En tisdagkväll för ca. 3 år sedan satt jag i en bil på väg till en föreläsning på Karlstad Universitet. Ur stereon strömmar plötsligt en rysligt bra låt och jag blir totalsåld på direkten. Att det var Led Zeppelin som stod för tonerna var det ingen tvekan om, låten hade jag dock inte hört förut så jag väntade med spänning på att få höra titeln. Men låten var lång och jag i slutet av min resa så jag hinner parkera halvvägs in i stycket. Mot slutet av låten så bestämmer jag mig för att börja plocka ihop mina prylar och förbereda för att gå ur bilen så fort jag hört titeln. Dessvärre fick jag totalt hjärnsläpp och denna lilla procedur kom även att innefatta att ta ur nyckeln ur tändningslåset... nanosekunden före det blev tyst insåg jag mitt misstag och jag skyndade mig att sätta i nyckeln igen för att få igång radion på nytt. Typiskt nog så var det just under dessa få sekunder som radioprataren även sa titeln på låten så jag missade ju självklart det. Som tur var så mindes jag en bit ur texten och kunde så tillslut googla mig fram till låten. Sen var saken biff. Led Zeppelins fjärde införskaffades och sedan dess har denna låt varit en solklar favorit i min stereo.


When the levee breaks



Som bonus får ni även en sanslöst mäktig version av låten framförd av

Robert Plant tillsammans med Alison Krauss.


Jag säger då det, vilket radarpar de är! Har ni fortfarande inte kollat upp deras platta Rasing Sand så är det väl på tiden.

fredag, november 14, 2008

Blandband: Get the party started pt.1

Fredagen är kommen och detta brukar för många innebära fest. För egen del ser det inte ut att bli några sådana roligheter just idag men kanske blir det för er?

I så fall kommer här ett litet förslag på ett gäng goa låtar som, i alla fall för mig, verkligen sätter en i rätt stämning för festligheterna. Inspirerad av kindofblues och Boggens (se länkar i spalten till höger) användande av Mixwits blandbandsfunktion så har jag såleldes knåpat ihop ett eget för partyt. Så kan låtarna fint få rulla fram av sig självt och ni kan koncentrera er på att äga dansgolvet!

Enjoy!



MixwitMixwit make a mixtapeMixwit mixtapes

Playlist:

1. The Faint - Glass Danse
2. Love Is All - Busy Doing Nothing
3. Modest Mouse - Dashboard
4. Tiga - You Gonna Want Me (Radio Edit)
5. The Killers - Somebody Told Me
6. The Ting Tings - Great DJ
7. Dizzee Rascal ft. Calvin Harris and Chrome - Dance Wiv Me (Calvin Harris Extended Mix)
8. MGMT - Kids
9. The Futureheads - The Beginning of the Twist
10. The Go! Team - Grip Like A Vice
11. Iggy Pop - Lust For Life
12. N.E.R.D. - Lapdance feat. Lee Harvey & Vita
13. Muse - Hysteria
14. Foals - Balloons
15. The Jam - Town Called Malice
16. The Smiths - Panic
17. The Rapture - Get Myself Into It
18. The Presets - My People
19. Turbonegro - Wasted Again
20. The Clash - Rock The Casbah
21. Queen - Don't Stop Me Now

onsdag, november 12, 2008

Wermland!

Igår var jag på spelning och såg de go'e pôjkera i Sveriges just nu skönaste band med det snygga namnet Detektivbyrån. De förärade Växjö med ett besök och förgyllde tisdagskvällen med sin ursköna och söta musik. Mycket mycket bra spelning! Känns riktigt gôtt att veta att det kommer sådan här kvalitetsmusik från ens värmländska hemtrakter.

Har ni fortfarande inte upptäckt dessa 054-grabbar så föreslår jag varmt att ni gör det nu!




www.myspace.com/detektivbyran
www.detektivbyran.net

lördag, november 08, 2008

Live at Tralfamadore

Växjö bjöd på Skivmässa idag och redan efter fem minuter på plats hade jag roffat åt mig 5 stycken plattor i en av 20-kronorsbackarna. Det ena fyndet var inget mindre än en live-skiva med Madrugada och jag höll på att gå sönder av lycka när jag hittade denna platta med titeln Live at Tralfamadore. Jag har haft turen att få se bandet in action en gång och den spelningen är en av mina bästa konsertupplevelser så det fanns ingen tvekan om att den här skivan skulle vara bra.

Tralfamadore säger ni, vart ligger det?
Svaret: Ingenstans.
Stället är en fiktiv planet som ni kan läsa mer om här ifall ni skulle vara intresserade annars räcker det gott med att läsa i konvolutet.
Låtarna på albumet är hämtade från olika livespelningar under åren 2003 och 2005. Har bara hunnit lyssna en gång än men ooh... behöver jag ens säga att det är fabulöst bra?!

Dessa norskar bara överöser oss med kvalitativ musik och jag vet egentligen inte vad mer jag ska säga än att det är så in i Norden bra! Har ni inte upptäckt dem än så kan jag bara meddela att ni verkligen har missat någonting. Som tur är det ju däremot aldrig för sent att ta tag i det.


www.emi.no/madrugada/



Dagens platta med andra ord:
Madrugada - Live at Tralfamadore. Köpes här för billig slant.

måndag, november 03, 2008

Favoritlåtarna pt.8: Neil Young - Song X

För ganska så ungefär ett år sedan så bestämde jag mig för att det var dags för att ta sig an Neil Young. Fram till dess hade jag i stort sett bara hört Keep on rocking in the free world och Down by the river men nu ville jag undersöka på riktigt om mannens musik var någonting för mig eller inte. Sagt och gjort, jag frågade en bekant om han hade lust att ge lite tips och svaret jag fick var en mapp om ca 70 stycken Neil-låtar, ungefär 1-3 låtar från varje platta. Sen var det bara att sätta igång och lyssna. Nu ett år senare så har jag börjat urskilja vilka plattor jag vill ska förgylla min skivhylla och några låtar har till och med letat sig in på min ständiga-favoriter-lista. Song X är ett av de spåren, den fastnade ganska tidigt. När den först fångade min uppmärksamhet tyckte jag att den var lite märklig utan att egentligen veta varför. Men jag fascinerades av den, det är någonting visst med den som jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men den lockar mig enormt. Helt säkert vet jag i alla fall att jag tokgillar den! Och så älskar jag gitarrsolot som kommer ungefär halvvägs in i låten.

Nåja, ska inte orda iväg här i någon milslång text.
Jag har bara en sista sak att säga innan jag skickar iväg er till länken nedan:

Kör volymen i bott och plugga in luftgitarren!


Neil Young - Song X

söndag, november 02, 2008

And I thought you were the moon in the sky but it turned out you were just a street light


Dagens platta:

Chad VanGaalen - Soft Airplane

Vilken start på den nya månaden säger jag bara! Igår hittade jag det som förmodligen kommer bli en favoritplatta för resten av hösten. När jag gjorde min vanliga dagliga sväng in på Skivgrisarnas sida så hade TP i sitt Halloweeninlägg utöver ett gäng sköna låtar även länkat till en annan blogg, BoggBlogg. Nyfiket kikade jag in där och hittade ett prima blandband med ett gäng för mig kända som okända akter. Chad VanGaalen var en av de nya bekantskaperna som drog åt sig mest uppmärksamhet med låten Molten light. Letade upp skivan Soft Airplane och är just nu inne på min andra lyssning och jag har bara positivt att säga efter första vändan. Otroligt skönt sound! Dessvärre hittar jag knappt några lyssningsexempel från den skivan, som för övrigt är hans tredje. Ni får helt enkelt tro mig när jag säger att Soft Airplane är alldeles formidabelt bra! Ni hittar en låt i alla fall, Willow tree, på hans myspace och har man en konto på YouTube och orkar logga in där så kan man även höra Molten light. Inte hunnit lyssna på hans tidigare alster men det är säkert goa grejer det med! Så nu vet ni vad ni ska fördriva resten av er söndag med:


www.myspace.com/chadvangaalen
Chad på YouTube


torsdag, oktober 30, 2008

Tema: Hell-elujah

Halloween står för dörren och detta uppmärksammade jag redan i förrgår med att låta mig övertalas till att följa med till en fest som min väns "onda sida". Minns inte när jag klädde ut mig senast men kul var det. Så för att spinna vidare på det hela så slänger jag upp en låtlista baserat på min karaktär för den kvällen:


Flogging Molly - Devil's Dancefloor
Beck - Devil's Haircut
Jamie Cullum - Old Devil Moon
Lightspeed Champion - Devil Tricks for a Bitch
Robert Johnson - Preaching Blues (Up jumped the Devil)
The Sleepy Jacksons - Devil was in my yard
Wild Beasts - Devil's Crayon
Rolling Stones - Sympathy for the Devil
AC/DC - Hell's Bells

lördag, oktober 25, 2008

Let me in where only your thoughts have been

Veckans "detta-måste-du-bara-kolla-upp"-tips är den belgiske killen Wally De Backer som numera stationerad i Australien gör musik under namnet Gotye. Riktigt riktigt skönt sound som kommer att klä era söndagshörlurar perfekt.

Lyssna framförallt på vackra Heart's a mess men lika mycket på alla andra för ingen låt är egentligen den andre lik. Det är det som gör Gotye så spännande.


http://www.myspace.com/gotye



Tack för tipset Sabina!

tisdag, oktober 21, 2008

Let's consider a change of scenery

En väldigt bra funktion med Last.fm är alla dessa så kallade "radiokanaler". Man kan lyssna på sitt eget bibliotek eller en kanal med rekommendationer baserat på det, eller varför inte höra efter vad dina "grannar" spelar. Dessutom kan man lyssna på varje artists eller bands "radiokanal" där man får höra andra akter inom samma genre som troligen skulle falla en i smaken. En väldigt trevlig funktion som jag använder på tok för lite men igår gjorde jag slag i saken. Tryckte in mig på radio och sökte sen på brittiska bandet Foals vars album Antidotes efter ett tags vila återigen har spelats på högvarv senaste dagarna. Deras kanal innehöll ett gäng riktigt schysta akter som var för mig obekanta. Här följer några av dem:

Bandnamnet tar er till deras myspace och låttiteln till en youtube-video/hypemlänk


Blood Red Shoes - I wish I was someone better /It's getting boring by the sea
Härligt rivigt medryckande discopunk från denna Brighton-duo

GoodBooks - The Illness
Mycket intressant Londongäng som själva beskriver sitt sound som: "A post-glacial shower". Skön electroindie som ibland går åt enkla catchy poptoner och som ibland i vissa låtar för små tankar till Sigur Rós.

Forward Russia - Spring is a condition
Leeds bara fortsätter att leverera sköna band!

Does it offend you, yeah? - Epic Last song
Electropunkindie. Har rätt svårt att ta dem på allvar stundvis när jag lyssnar vidare på deras myspace men Epic... och Dawn of the dead är klart lyssningsvärda!


Dessutom dök det upp en riktigt härlig låt med The Futureheads som jag inte kan sluta spela. Den släpptes visst i början av året och med tanke på den effekten den fått mig på så kanske jag får omvärdera mina tankar om bandet och ge dem en ny chans.
Låter er också ryckas med av

The beginning of the twist

måndag, oktober 20, 2008

The dark of the alley, the break of the day

Känns som om det var i förrgår jag senast skrev här men det var det ju inte. Tiden bara rusar iväg! Till och med min söndagslista föll i glömska. Ska fila på en i dagarna, till dess lämnar jag er med ett låttips!


De har dykt upp i en högtalare lite då och då med jämna mellanrum under de senaste åren. En låt här, en låt där. Mycket omtalade i tidningar. Ja, något hypade kan man väl säga. Jag har tyckt bra om det jag hört men det har inte tilltalat mig så pass att jag orkat ta mig an dem närmare. Senaste låten har jag hört ett par gånger på olika håll, jag har till och med spelat den för egen maskin då den infinner sig på hårddisken...men icke. Jag har inte riktigt reagerat på den. Utan det har varit samma ryck på axlarna. MEN! Så lyssnade jag på radion förut och mitt i P3s Christer så dyker samma låt upp...och vad gör den? Jo den välter omkull mig fullständigt! Jag vet inte vad mina öron har haft för sig tidigare för jag kan inte begripa hur de lyckats omdirigera detta sköna spår så att den missat hjärtat av mitt hörselsinne så kapitalt.

Tack och lov står allt till rätta numera, för den är ju hur grym som helst!

Kings of Leons Sex on Fire



söndag, oktober 12, 2008

Slap the face of Aristotle

Brave Bulging Buoyant Clairvoyants.
Testa att säga det snabbt 10 gånger på raken! Gå sen in på Leeds-kvartetten Wild Beasts myspace nedan och lyssna på denna friskt upplyftande låt tillsammans med ett gäng andra sköna spår. Låt pigg och charmant pop med raspig falsettsång förgylla er söndag. Jag blir bara mer och mer förtjust. Albumet Limbo, Panto lär visst vara producerat av en viss Tore Johansson dessutom.


www.myspace.com/wildbeasts


torsdag, oktober 09, 2008

The Real Tuesday Weld

Shuffle-funktionen på mediaspelare kan vara en av de bästa uppfinningarna som finns. Inte bara för att det är väldigt trevligt utan även för att man blir otroligt glad när man blir påmind om gamla favoriter som spelas upp emellanåt och som man inte lyssnat till på ett tag.

Det brittiska bandet The Real Tuesday Weld dök upp i högtalarna tidigare i eftermiddags. Deras album I, Lucifer har stått i hyllan i cirka tre år för det var 2005 jag fick nöjet att bekanta mig med deras musik. Det började under min vistelse i Skottland då jag under en kväll framför tv:n fick se en snutt ur smårolig video med en härligt charmant låt till som man blev på riktigt gott humör av. Dessvärre lämnades jag utan information om vad det var för något och inte heller kunde jag googla på någon text då detta inte förekom. Så det fick till min besvikelse bli ett mysterium. Tills jag ett par månader senare var tillbaka hemma i Värmlandsskogen igen och en dag var över på kaffe hos en vän. Vi diskuterade lite musik och hon sa glatt att jag måste höra TRTW och satte igång deras skiva. Första tonerna som strömmade ut var väldigt bekanta...men men! Det är ju den! Låten jag några månader tidigare hade fastnat för men som jag inte visste någonting om. Där var den nu, Bathtime in Clerkenwell.

Jag lånade skivan och efter att ha spelat den en gång så beslöt jag mig för att beställa ett eget exemplar på stört. I, Lucifer som sagt. Det är lite jazzkabaret över skivan med väldigt sköna spår som Terminally ambivalent over you, The Ugly and the Beautiful, The Show Must Go On och min främsta favorit The Life and Times of the Clerkenwell Kid.


Ett album jag varmt rekommenderar er att förgylla er samling med!


Tema: Nio sorters apa

Har i dagarna hittat en musikspelare helt i min smak. WMP, iTunes, Foobar, Winamp och alla andra kan slänga sig i väggen. MediaMonkey är min nya bästa vän!


Veckans tema är således aprelaterat:

Pixies - Monkey gone to heaven
Gorillaz - Feel good inc.
The Kinks - Apeman
Arctic Monkeys - Leave before the lights come on
The Hollies - Too much monkey business
Foo Fighters - Monkey wrench
Guano Apes - Open your eyes
Turbonegro - Monkey on your back
Babian - Tillbaka till djungeln

måndag, oktober 06, 2008

Reach out and touch faith!


AAAHHHH!! 

Det är nio månader kvar till nästa Arvikafestival och idag släpptes en av de första bokningarna. Och vilken bokning!! Det låter helt sanlöst men det är lika sant som att det växer barr på granar! 
Depeche Mode ska spela på Arvika!
Jag säger det igen:

DEPECHE MODE!

Gahan, Gore och Fletcher ska besöka lilla Arvika!

Haha!! Det är alldeles fantastiska nyheter! 
Och jag är just nu utan tvekan Smålands gladaste värmlänning!




Kvällens playlist?

It's no good (men det är det!)

Volymen i bott!
Här ska det banne mig inte njutas av någon tystnad!

lördag, oktober 04, 2008

The air was magic when we played

Väldigt ofta så tycker man att jävligt bra låtar brukar vara på tok för korta. Men det finns ju faktiskt riktigt feta stycken av den lite (och ibland mycket) längre sorten också. Här är några favoriter:


Editors - Open your arms 6:00
System of a Down - Aerials 6:11
Sneaker Pimps - Wife by two thousand 6:17
Jethro Tull - Aqualung 6:37
Jeff Buckley - Lover you should've come over 6:43
Led Zeppelin - When the levee breaks 7:07
Sigur Ros - Saeglopur 7:41 (videoversionen är bara 5:07)
iLiKETRAiNS - Stainless steel 8:19
Rainbow - Stargazer 8:27
Neil Young - Ambulance Blues 8:56
Bob Dylan - Desolation Row 11:22 (dock inte hela versionen här)

Rappin' for food

Woho!
Varför inte kicka igång er lördag med Henry Bowers AKA Kung Henry:


http://www.myspace.com/kunghenrybowers

onsdag, oktober 01, 2008

Just give me something of the love I've tasted

Dags att äntligen avverka ytterligare ett favoritband som jag länge tänkt ge plats åt här men ni vet hur det är, det tar lite tid ibland. Men så känner ni ju också till det gamla slitna talesättet "bättre sent än aldrig"

Hur som haver, nog ordbajseri om det och över till det brittiska bandet Mesh.

Min relation till dem började någon gång runt 1999-2000 har jag för mig. Tidigare halvan av tonåren och på den gamla härliga tiden då folk bytte blandband till höger och vänster! På ett av alla de band jag fick så fanns It scares me med Mesh med. Den blev en snabb favorit och inte långt därefter sände P3 Live en spelning med dem som jag fångade och körde på repeat. Från den blev Trust you och The Damage you do starkt favoriserade. Påföljande sommar så bokades bandet till Arvikafestivalen, en riktigt bra spelning på näst minsta scenen. Kusinen köpte albumet The Point at which it falls apart som förstnämnda låt och The Damage... är hämtade från. På det albumet återfinns även min främsta ögonsten med bandet, låten People like me with this gun. Hela albumet är en riktig pärla men ska jag välja en låt till från det får det bli Is nothing sacred.


Jag är grymt förtjust i deras mörka sound i en mix av gitarr och elektroniskt. This is what you wanted, som jag även hade med i förra inlägget, är ett bra exempel på det. Den är från albumet We collide som kom ut 2006. Jag är ännu inte är riktigt inlyssnad på den men This is... satte sig som ett plåster efter första vändan.

Mesh har ytterligare några album på meritlistan men jag ska inte bli för långrandig här utan hoppas att ni gillar de låtar jag länkat till och är sugna på att lyssna vidare på dem på egen hand. Sen är det bara att håva fram plånboken och se till att plattorna petas in i hyllan! Får ni dessutom chansen att se dem live så ta den. De är uppenbara favoriter hos Galexen då de dykt upp tre gånger på Arvikafestivalen under de senaste åtta åren. Andra gången var en alldeles fulländad spelning som lätt placerar sig på en topp fem-lista över mina bästa konsertminnen.

Covers pt.18 - Reptilia

För ganska så snart fem år sedan så släppte The Strokes albumet Room on Fire, uppföljaren till den dundrande succédebuten Is this it. På den skivan hittar man det mycket sköna spåret Reptilia och just denna låt har Toronto-killen Howie Beck tagit sig an med enbart en akustisk gitarr som ackompanjemang.

Resultatet?


Eminent!


The Strokes - Reptilia
Howie Beck
- Reptilia


söndag, september 28, 2008

I love you madly let my imagination run away with you gladly

Eftersom det blivit en hel del snack om olika album på senast, samt att det är slapp-söndag idag, så skippar jag långa kärleksförklaringar, information och annat nu och ger er istället dagens playlist som består av ett gäng gamla som nya favoriter:


Mark Lanegan - Man in the long black coat (Dylan-cover)
The Veils - Vicious Traditions (Skivgris-tips)
Neil Young - Fuckin' up (C's tips)
Madrugada - Valley of deception
Mesh - This is what you wanted
Hercules & Love Affair - Blind
Vampire Weekend - Bryn
Elbow - Mirrorball
Metallica - No leaf clover
The Stranglers - Skin Deep
Nina Simone - Go to hell
Monster Magnet - God says no
PJ Harvey - This is love
Band of Horses - St. Augustine
Dusty Springfield - Spooky
Queen - Seaside rendez-vous
Sparks - Eaten by the monster of love

onsdag, september 24, 2008

Can I be the kid for your soul to keep?

Har lånat serien "Bones" av en vän och blivit helt frälst så jag håller som bäst på att plöja igenom avsnitten när jag får tid över. När jag kikade på ett avsnitt förut så dök en väldigt fin låt upp. Den bekanta rösten fick mig att tänka på Starsailor och detta fick jag bekräftat efter lite googlande. Some of us heter låten.



Men när jag ändå är i farten kan jag lika gärna ta med några fler låtar. Bandet har så vitt jag vet släppt tre album varav nyss nämnda stycke är från plattan Silence is easy. Titelspåret på den skivan är för övrigt ytterligare en låt ni ska kolla upp om ni gillar some of us. 2001 släpptes debuten Love is here. Vill minnas att Good souls och min favorit Poor misguided fool spelades rätt flitigt på radio och tv. De två efterföljande albumen har dock passerat rätt obemärkt förbi. Även fast jag skarpt gillade singlarna från första skivan så är det lustigt nog bara senaste plattan, från 2005, On the outside som står i hyllan. Det har bara inte blivit av att jag köpt de två första. In the crossfire heter anledningen till det inköpet hur som helst.

James röst kan stundvis bli lite tröttsam att lyssna till och de når väl inte riktigt upp till sina landskollegor Coldplay och Keane men Starsailor är trots det ett trevligt litet band som förtjänar att höras.

söndag, september 21, 2008

Well, Shakespeare, he's in the alley. With his pointed shoes and his bells

Har ni någon gång sett filmen High Fidelity så kanske ni minns Jack Black från den här scenen (ca. 1,20 in i klippet) som i rollen som Barry säger följande till en kund:
"You don't have it? That is perverse. Don't tell anybody you don't own fucking Blonde on Blonde."
Plockar upp plattan trycker den mot bröstet, suckar med ett leende på läpparna och säger:
"It's gonna be okay"
Ger skivan till kunden och kramar sedan om honom.














Ni som hört Bob Dylans Blonde on Blonde förstår nog att Barrys kommentar är helt befogad. Ni som inte har plattan.... ja, ni har ett stort hål i er skivsamling.
Jag har gillat Dylan i bra många år men det var inte förrän nu i våras som jag på allvar började sätta igång med projektet att gå igenom hans album och med det börja investera i dem som föll mig i smaken. Blonde on Blonde har stått i hyllan några månader men det var först för två veckor sedan ungefär som jag verkligen började lyssna mer ingående på den. Den har gått minst två gånger varje dag, om inte mer, under senaste perioden. Gudars vilken skiva! Det borde sannerligen vara lag på att ha den.


Favoritspår:

Just Like A Woman
Sad-eyed Lady Of The Lowlands
One Of Us Must Know (sooner Or Later)
I Want You
Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again

lördag, september 20, 2008

Remember when you were young, You shone like the sun.

Under de senaste två veckorna så är det ett visst gäng med plattor som gått på mer eller mindre ständig repeat. Jag nämnde ju Dylans Blonde on Blonde i inlägget om NiN nedan och tanken är fortfarande att jag ska avhandla den här... men det blir inte nu heller. Utan den får återigen vänta och istället lämna plats åt ett annat band vars musik snurrat flitigt i dagarna, nämligen Pink Floyd. Bisarrt nog var det just de som ljöd hur högtalarna när jag för några dagar sen på Skivgrisarnas sida nåddes av nyheten att bandets keyboardist Richard Wright gått ur tiden.

Så av den anledningen får det helt enkelt bli ett inlägg tillägnat dessa herrar.




Så ägna Wright en tanke och peta upp volymen till följande stycken:

See Emily Play
Shine on you crazy diamond
Arnold Lane
Wish you were here
Jugband Blues
Comfortably Numb

lördag, september 13, 2008

Covers pt.17 - Brass in pocket

Trillade igår över ytterligare en cover som jag inte hade en aning om och denna gången är det ändå mina tonårshjältar i Suede som står för tolkningen. Så kan det gå. Låten ifråga är Pretenders gamla sköna hit Brass in pocket.

Klippet av Suedes version nedan är tydligen inspelat 1992. En långhårig Brett Anderson med andra ord och fortfarande med Bernard Butler på guran. När jag lyssnade på den så insåg jag hur länge sen det var sen jag sist lyssnade på Suede. Saknar Andersons röst så det får bli till att damma av de gamla goda plattorna någon dag. Deras tolkning här av Brass in pocket är inte i närheten av att slå originalversionen, som kom ut 1979 för övrigt, men som gammalt Suede-fan så kan jag inte låta bli att tycka att den är lite mysig.


The Pretenders - Brass in pocket
Suede - Brass in pocket

fredag, september 12, 2008

I believe I can see the future, 'cause I repeat the same routine

Senaste veckan är det egentligen bara två album som har snurrat på konstant repeat. Den ena är Dylans Blonde on Blonde och den andra är With Teeth med Nine Inch Nails. Tänkte först göra ett kombinerat inlägg med de båda akterna, rätt skön kontrast de två emellan. Fast när jag tänkte närmare på det hela insåg jag att under de två åren jag har hållit i gång den här bloggen inte har ägnat Trent Reznor ett enda inlägg vilket Mr. Bob däremot har förärats. Således är det därmed dags att behandla NiN här.


Egentligen kan jag inte säga så värst mycket då jag inte är fullt inlyssnad. Min relation till NiN började med låten Closer vars sound är flytande guld i mina öron. Det är en sådan där låt som man definitivt vill dra igång på hög volym om än man i vissa sammanhang inte alltid kan göra det med tanke på texten, haha. (Lyssna på hela låten för det instrumentala partiet i slutet är...mmm...). Hur som helst, skaffade plattan The Downward Spiral så småningom i hopp om att övriga plattan skulle bada i denna härliga ljudbild. Tji fick jag. Closer och Hurt är behållningen på den skivan som i övrigt bara består av knepiga och brötiga stycken vad jag vill minnas om än det är bra många år sen jag sist lyssnade på den nu.

Efter det så var jag inte bara besviken utan även väldigt skeptisk till att kolla upp övriga album med NiN. Men så fick jag låna Pretty Hate Machine av en vän, skivan föll mig i smaken och jag spelade av den till MiniDisc, dessvärre så kom jag av någon anledning aldrig mig för att lyssna vidare på den sen vilket jag nog får ta och göra i dagarna.


2005 då så kom albumet jag nämnde först här i inlägget, With Teeth. Jag hörde singeln The Hand That Feeds på Musikbyrån och det var klappat och klart på en gång. Precis som med Closer så föll det mig sådär beroendeframkallande direkt i smaken. Det lagomt halvråa soundet är bara så in i Norden skönt. Inte långt därefter hittade jag plattan på nice price. Fortfarande ringde dock varningsklockan om floppen med Downward... i huvudet men förblindad av The Hands... och det låga priset gjorde jag en chansning och slog till. Något jag gjorde helt rätt i, det är en alldeles utmärkt skiva rakt igenom. Även om jag gillar det mesta på den så är det ändå singelspåren som jag gärna återkommer till ett par extra gånger och petar upp volymen på. Mäktiga Everyday is exactly the same och framförallt Only bara växer mer och mer för varje lyssning och har blivit något utav en toppfavorit. With Teeth är en sådan där platta som jag gillade direkt, trots det är det nog något år sedan jag sist hade den på rotation. Det frekventa spelandet under de senare dagarna har dock kickat igång mitt NiN-intresse igen så nu är jag riktigt sugen på att ta mig an övriga skivor från Reznor.

Jag rundar av inlägget med att lämna er med Bowie/Reznor-samarbetet i den brutalt sköna låten I'm Afraid of Americans från 1997.


Upp med volymen och skaka alla väggar i din lägenhet/ditt hus!

söndag, september 07, 2008

So at ease in the midnight sky

En sväng till Värmland och studiestart med allt vad det innebär har gjort att det varit ovanligt dött här på tok för länge. Dags att ändra på det och det gör jag med att lägga fram ett band som jag lyssnade väldigt mycket på i tonåren och även om jag inte lyssnar lika ofta nu för tiden så är de fortfarande stora favoriter.
Vi snackar Manic Street Preachers.


Mitt första minne av bandet är låten A design for life från 1996-års album Everything must go. Musikvideon till nyss nämnda låt gick frekvent då och jag var väl egentligen inte så jätteförjust i spåret från början, utan det skulle dröja ca två år till innan jag verkligen verkligen fattade tycke för låten och det riktigt ordentligt, den kommer dyka upp i min favoritlåtar-serie så småningom.

Hur som helst, två år senare som sagt, jag och kusinen satt och lyssnade på Musikjournalen i P3 en kväll och de hade en special om Manics. Många bra låtar spelades och jag började smått tänka att dessa herrar var några som man borde kolla upp mer. En bit in i programmet kom Motorcycle Emptiness och tog både mig och kusinen med storm. Den blev lite startskottet och sparken i ändan och debutskivan Generation Terrorists som låten är hämtad från beställdes nästan omgående. En bra skiva om än jag stundvis har lite småsvårt för den också men den har sina riktigt sköna spår, You Love Us framförallt.

I samma veva, 1998, så kom även albumet This is my truth tell me yours vilket blev en väldigt stor succé med If you tolerate this your children will be next som första singel ut. Jag var såld direkt och fortfarande är den lika odödligt bra och placerar sig lätt på en topp fem-lista över Manics bästa låtar. Fler sköna singlar ut från den skivan är The Everlasting, You stole the sun from my heart och ytterligare en av mina främsta favoritspår med bandet, Tsunami.


Så 1998 blev inkörsåret på dessa Walesare och snart fanns även plattorna två och tre, Gold Against the Soul och Holy Bible, i hyllan. Den senare har jag inte lyssnat till på flera år då jag aldrig riktigt fastnade för den då jag fick den och därmed har den fått ligga. Fast med tanke på att det gått cirka 9-10 år sedan den sist roterade så är det nog dags att ge den en chans igen. Gold... däremot, med låtar som La Tristesse Durera och From Despair to Where, klassar jag som en av Manics bästa och skulle jag behöva rangordna bandets album så skulle den här hamna i toppskiktet.

Uppföljaren till 98-års succé This is... blev inte lika framgångsrik vill jag minnas, utan Know Your Enemy nådde inte upp till förväntingarna alls. Ocean Spray får kanske klassas som en av bandets sämre låtar men So why so sad däremot är ett rätt skönt stycke. Albumet i övrigt är inte alls dåligt men det är heller inte det bästa bandet gett ifrån sig.

Efter den skivan så var det dags att summera karriären 2002 och det med samlingsplattan Forever Delayed som är riktigt schyst för att vara en samling och rekommenderas om man är ny på Manics-området. Det är då man inser vilka högklassiga singlar bandet har gett ifrån sig. Utöver dessa återfinns här även ett par singlar som inte finns med på tidigare album, som Suicide is painless och grymt riviga The Masses Against the Classes. Dessutom ingen samlingsplatta utan en eller ett par nya låtar. Här i form av Door to the River och min stora favorit There by the Grace of God.



Av någon anledning så har jag sedan den samlingsplattan haft ett ordentligt Manics-uppehåll och har således inte någon koll alls på albumen Lipstick Traces, Lifeblood och senaste (2007) Send away the Tigers. De två senare ska dock beställas omgående. Autumn Song och Nina Persson-samarbetet i Your love alone is not enough från Send away..., bådar gott och visar att bandet fortfarande har krafter kvar att ge.


Noterade att det är sjukligt låga priser på bandets album nu på cdon och ginza så ta tillfället i akt att fylla upp din samling med Manics-plattorna nu om de saknas i din hylla!

lördag, augusti 23, 2008

Covers pt.16 - Love will tear us apart

Kollade på Control igår, Anton Corbijns film om Ian Curtis liv baserat på biografin Touching from a distance skriven av fru Curtis. När jag såg filmen funderade jag på vad tusan jag hållt på med som inte har lyssnat in mig på Joy Division. En rejäl miss som bör återgäldas å det snaraste. Visst har jag väl förstått att bandet är så mycket mer än fantastiska Love will tear us apart men ja, ni vet, ibland får man inte gjort det man borde göra.















Filmen är hur som helst mycket bra och den rekommenderas men nog om den för stunden men inte om bandet i fråga. Love will tear us apart som sagt. En fantastisk och alldeles lysande låt. Jag var inne på det i mitt coverinlägg om The Cures Lullaby, att originalet är så bra att det inte finns en chans att någon skulle kunna göra en version som slår det. Så egentligen vore det galenskap att ens försöka sig på att göra covers på sådana låtar med risk för totalt magplask om än vissa såklart lyckas göra strålande versioner. (Editors version av Lullaby i det fallet är alldeles utmärkt). José Gonzalez får även han räknas som en av dem som klarar sig undan med att göra en cover på ett onåbart original. Egentligen så gör han nästan det enda rätta, en akustisk version och han gör det mycket bra. Hans avskalade variant med gitarren och sin behagliga röst gör verkligen låten rättvisa.


Joy Division - Love will tear us apart
José Gonzalez - Love will tear us apart

fredag, augusti 22, 2008

Walk away Lucifer

Viktigt meddelande!

I P3-Lives mailutskick för kommande vecka så noterade jag att det på onsdagen sänds ett långt (hur långt stod ej dock) P3-Live med en konsert med Madrugada från Nalen tidigare iår. Madrugada är fantastiskt bra live så den sändningen är något ni bör lägga på minnet!

Känner ni inte till dessa norska grabbar så föreslår jag att du svänger in på länken nedan och lyssnar lite:


www.myspace.com/wearemadrugada

torsdag, augusti 21, 2008

Let's not try to figure out everything at once

Deras namn har dykt upp väldigt ofta de senaste månaderna. Många har pratat varmt om dem och länge har jag tänkt att de är några som jag borde kolla upp. Som vanligt har det tagit lite tid innan jag kommit mig för att göra det, kanske har det varit hypen som gjort att jag dragit mig lite för det. En liten skepsis utan någon egentlig anledning. Tänker man efter är nästan det, det bästa. Att vara lite skeptisk och sedan bli motbevisad fullständigt.

Idag har jag knockats av The National.
Jag trodde det var något brittiskt alternativerockband à la Arctic Monkeys, Harrisons och alla de här ni vet. Vilket förvisso är helt i min smak så jag borde ha kollat upp dem för länge sedan bara pga det. Men som sagt, det tog mig lite tid men nu äntligen har jag tagit mitt förnuft till fånga och lyssnat på deras platta Boxer. Om någon mot förmodan skulle ha koll på min last.fm-spelare här till höger så har denne troligen noterat att skivan gått en 5-6 varv om inte mer. Jag har tappat räkningen. Som jag sa så fanns det kanske en viss tvekan först men den har rubbats ut fullständigt. Amerikanarna i The National låter inte alls som jag trodde utan deras sound är lugnt och lätt melankoliskt men utan att bli dystert. Det är en finstämd och behaglig lyssning de bjuder på och jag fullkomligen älskar när musik överraskar mig och suddar ut alla mina tvivel sådär.

Vet du fortfarande inte vad du ska göra med den stundande löningen som ramlar in på kontot i dagarna? Då vet du numera vilken skiva du borde gå och köpa.


www.myspace.com/thenational

onsdag, augusti 20, 2008

Covers pt.15 - Word up

Dags att avhandla ännu en cover och även här en som knäcker originalet. Med hästlängder till och med även om låten i sig egentligen inte är så värst bra men ni kommer nog märka skillnaden i kvalitet på de två versionerna. Coverversionen har hur som helst oavsett vilket blivit en slags beroendelåt som jag gärna spelar varje dag. Jag blir på riktigt gott humör av den.

Vilken låt är det då?

Jo, Word up.
Jag har länge gått och trott att jag med all säkerhet hade hört originalversion någon gång men när jag letade upp den igår så kunde jag konstatera att så inte var fallet. Tack och lov skulle man nästan kunna säga för den är verkligen ingenting att ha om du frågar undertecknad. Cameo låg bakom originalet som kom ut 1986. Spice Girls-tjejen Melanie B gjorde en tolkning av den för ett knippe år sedan och när jag lyssnade på den förut så höll öronen på att bomma igen fullständigt. Den var sämre än vad jag minns det, ja rent utsagt vedervärdigt dålig att det är pinsamt. Vill ni ändå höra den så får ni leta upp den på egen hand.

Det var ändå inte den tolkningen som jag skulle orera om utan den som grabbarna i Korn släppte ifrån sig 2004. Egentligen har jag funderat ett antal gånger på varför de valt just den här låten då den känns väldigt lättillgänglig och kommersiell till skillnad från vad bandet brukar ge ut. Dock har jag inte så värst stor koll på Korn då jag har haft väldigt svårt att ta dem till mig utöver ett fåtal låtar så jag ska inte spekulera så mycket mer i det. Deras version av Word up satte sig hur som helst från första stund jag hörde den. Som sagt, det är verkligen inte det bästa som någon gång har gjorts men attans... jag kan inte sluta spela den!


Cameo - Word up
Korn - Word up


onsdag, augusti 13, 2008

In the end all you can hope for, is the love you felt to equal the pain you've gone through

Är man likt undertecknad förlorad, förälskad och helt upp över öronen i Editors så rekommenderas följande länk:

http://theultimatebootlegexperience.blogspot.com/search/label/Editors

Är du inte Editorsfan så är sidan lika trevlig i övrigt då det finns en hel drös av andra sköna band att hitta livematerial med.

Jag håller mig dock i detta inlägg till mina favoriter och tipsar hett om de fyra spelningarna ni hittar där varav den sista är en 45 minuters video från deras spelning på Glastonbury 2007. Denna tittade jag på här om natten. Jag säger bara mmmm.... Det är ren balsam för själ, hjärta. öron och ögon också för den delen. Det tar ett tag att dra ner alla delarna men när det väl är gjort så har du sedan en skön konsert lugnt värd all tid du spenderat på nedladdningen. Har du inte tid att titta på rörliga bilder så har du ju som sagt tre andra konserter på samma sida att lyssna till. Jag slår ett extra slag för att du börjar med den akustiska spelningen. Den är riktigt riktigt nice.

Ja ni vet att när det kommer till mina husgudar så skulle jag lätt kunna skriva några kapitel till av bara farten så jag stoppar här och släpper iväg er till länken istället.
Se så, hopp iväg!


tisdag, augusti 12, 2008

Nothing but the local DJ, he said he had some songs to play.

Nog om Guilty Pleasures och tillbaka till ordningen. Idag har jag så tillslut kommit mig för att kolla upp en låt som jag under några veckor gått och funderat på vad den kan tänkas heta och vilka som ligger bakom den. Ett par minuters googlande senare så var alla frågetecken uträtade och ur högtalarna strömmade The Ting Tings Great DJ. Så för dagen är det denna engelska duo som har fått stå för eventuella förslitningsskador på repeatknappen. Jag är helt tokig i den låten, den är härligt catchy. Visste förresten inte att det även är The Ting Tings som ligger bakom radioplågan That's not my name. En låt som jag inte är så väldans förtjust i men övriga spår jag hört är inte så pjåkiga.

Så sväng in på länken nedan och sätt på högtalarna!

www.myspace.com/thetingtings