lördag, december 15, 2007

2007 i låtar

Årssammanfattning är det dags för. Gör det enkelt för mig och listar årets favoritlåtar. (De som jag kommer ihåg i nuläget) Större delen släpptes under 2007, ett fåtal kan måhända vara från tidigare år, men det är under det gångna året de upptäckts och snurrat hemma hos mig.


So here we go, 2007 i 34 låtar:

Editors - Smokers Outside the Hospital Doors
Jag väntade i något som kändes mer oändligt än en evighet. Men det var värt all väntan. Jag blir fortfarande lika överväldigad när jag lyssnar på den.

Modest Mouse - Dashboard
Borde få den mest dystre på topphumör direkt.

Maps - You don't know her name
Underbart sound.

The Coshercot Honeys - We're all lions
Skönaste upptäckten i år.

iLiKETRAiNS - Terra Nova
Sanslöst jävla vackert är det.

Klaxons - Forgotten works
Förmodligen en av årets mest spelade låtar och bästa spåret från en av förra årets bästa album.

Arctic Monkeys -
Flourescent Adolescent

The Pigeon Detectives - I'm not sorry

Neil Young - Ambulance blues
Under 2007 har jag äntligen introducerat mig till Young. Det här är favoritspåret hittills.

Mustasch -
Double Nature

The Killers - Tranquilize

IamX - The Alternative

Martha Wainwright -
B.M.F.A.

James Dean Bradfield - That's no way to tell a lie
James är tillbaka! Grym solodebutsingel. Bättre än det mesta Manics presterat på senare år.

Svenska Akademien - Vakna

Reverend and the Makers - Heavyweight champion of the world

Anna Ternheim & Fyfe Dangerfield -
Lovers dream

The Veils - Lavinia

Shiny Toy Guns - Don't cry out
Rätt skönt sound. Synd att de ställde in på Arvika.


Kaiser Chiefs - Ruby

The Maccabees - Toothpaste kisses

Harrisons - Monday's arms

Snow Patrol - Chasing Cars

Studio - Self service

Just Jack - Starz in their eyes

Isolation Years - Landslide

Salem Al Fakir
-
Good song

Chris Cornell - You know my name

The Enemy - It's not OK

Faithless
- Bombs


Hot Hot Heat - Let me in

Interpol - The Heinrich Maneuver

Hard-fi - Suburban knights

Tegan and Sara - Back in your head



Album:

1. Editors - An end has a start

2. Maps - We can create

Som vanligt tillåter inte ekonomin att införhandla nysläpta album. Men några har det blivit. Ett flertal har även lyssnats på. Många jag borde ha lyssnat på har jag inte hört än. Men det kommer. Hur som helst, ovan nämnda album är fantastiskt bra och rekommenderas varmt.

Live:

IamX samt In Flames på Arvikafestivalen.

måndag, december 10, 2007

Hångelmarathon

Inte en dag utan en ny upptäckt. The Maccabees är dagens nyfunna hjältar för min del. Som med mycket annat har jag hört talas om dem tidigare men inte hört något. Nyss spelades de på radion. Video letades upp. Det gillas mycket mycket.
Så ta en sväng in och lyssna på Toothpaste kisses. Skön låt och cool video. Hångelmarathon.

The Maccabees - Toothpaste kisses

torsdag, december 06, 2007

Ännu fler!

Mer Nya Zeeland!


Motocade - Bomb squad
Motocade - My friends

The Stomps - One more night
The Stomps - The Bitch has done it again

The Phoenix Foundation - Nest egg

The Ruby Suns - It's hard to let you know

JJ72

JJ72. Irländsk pop/rock/indie-band aktiva mellan åren 1999-2006. Egentligen inte så värst märkvärdiga men helt ok. Sångaren Mark Greaney har dock en något säregen röst, vilken jag förvisso gillar men det medför att man bara pallar att lyssna på bandet i mindre doser. Så vitt jag vet släppte de bara två album, varav den ena finns i min ägo sedan några år tillbaka. Var det enkla sköna popstycket Long way south som fick mig att införskaffa den självbetitlade debutplattan. Länge sedan jag lyssnade på den nu, får väl ta och snurra igång den i helgen kanske. Att jag helt plötsligt kom att tänka på dem nu är tack vare att jag under de senaste dagarna gått igenom några gamla bland-MDs där ovannämnda låt fanns med på en utav diskarna. Blir på bra humör av den.


Utöver den släpptes fyra spår till från den skivan som singlar. När jag ändå är i farten kan jag lika gärna rada upp dem med. Videorna är egentligen inte så mycket att hänga granen kanske, men ok poplåtar är det ändå. Fast kom ihåg vad jag nämnde ovan, att det nog ska lyssnas på i mindre doser. Marks röst tär lite på hörselnerverna i längden.



onsdag, december 05, 2007

Favoritlåtarna pt.6: Depeche Mode - I feel you

Depeche Mode - I feel you

Depeche. Ett av de band som hängt med ett tag i mitt musiklyssnande. Så pass att jag inte minns första gången jag hörde dem eller vilken låt det kan ha varit. Min mor är helsåld på dem också. Men ett av de först starka minnen jag har från att detta band smått började nästla sig in i mina musiksmaklökar, är från 1997. Det året då albumet Ultra släpptes. I övrigt en period då 12-13-åriga lilla jag kollade en hel del på MTV (då det fortfarande visades en hel del vettigt). Låten Barrel of a gun roterade frekvent på kanalen. Ett sound och en video som kanske för mig just då var lite starkare, tyngre och mörkare än det jag brukade lyssna på vanligtvis. Minnena av den videon från den tiden sitter fortfarande väldigt tydligt. Även om det då kontrasterade lite mot mina övriga lite "snällare" lyssningsobjekt så var det något med den och musiken som jag ändå gillade. Ett par år senare hade bandets musik växt sig ännu starkare hos mig och framförallt singel-spåren från Ultra blev något utav de mesta favoriterna.


Första skivan som införskaffades av dem var en samling. Minns att jag gillade det mesta från den, men ett par spår brukade jag skippa förbi när de kom. En av dessa spår som ratades var I feel you. Antar att det var något med den som inte föll mig i smaken. Tror jag till och med prövade att lyssna på den igen vid ett senare tillfälle utan lyckat resultat. Sedan dess fick den ingen mer chans. Inte förrän jag för ett par somrar sen var till Stockholm Stadion och såg DM live för första gången. Där hände det. En bit in i konserten så river bandet av just I feel you. Och det var kanske bland det mäktigaste som jag upplevt under ett livegig. Det enda jag hade i huvudet efter att konserten var över, var att det första jag måste göra när jag kom hem igen var att spela I feel you. Sedan gick den på ständig rotation under en längre period och har förblivit en av mina främsta Depeche-favoriter. Funderat lite på hur jag har kunnat rata den så hårt tidigare, obegripligt. Lustigt ändå att det skulle ta en livekonsert för att få den att fastna. Men så är det ibland.
Låten finns med på skivan Songs of Fatih and Devotion från 1993.

tisdag, december 04, 2007

We're all lions

Fick precis ett musiktips som förgyllde hela min kväll. The Greenhornes heter bandet. Tydligen lirat i bra många år, dock har de helt gått mig förbi. Har ett soft sound à la lite klassisk rock n roll/psychedelia. Jag älskar det, utan tvekan. Så gå in på länken och lyssna du med!
http://www.myspace.com/thegreenhornes


Sen måste jag återigen slå ett slag för det Nya Zeeländska bandet The Coshercot Honeys. Tipsade om dem i ett tidigare inlägg för några månader sen men jag tycker de är så förbaskat bra att jag nämner dem igen. Om någon sitter på lite låtar av dem får ni mer än gärna höra av er till undertecknad.
Lyssna här:
http://www.myspace.com/thecoshercothoneys