söndag, mars 30, 2008

Favoriter på rotation

Grannarna är inte direkt fantasifulla eller för den delen variationsrika i sitt musikspelande. Så jag har för dagen tagit saken i egna händer och dragit av en blandning sköna favoriter så att väggarna lätt durat och förhoppningsvis sänt lite positiva signaler till dem vägg-i-vägg, golv-mot-tak, tak-mot-golv etc etc.

Rotationsschemat har bjudit på följande band: (länkade låtarna är de som gått varmast i skivspelaren senaste dagarna.)

Husgudarna Editors:
Spiders
Fantastisk låt från senaste skivan An end has a start. Jag smälter fullständigt. Gillar hur den börjar lite försiktigt och sedan byggs på mer och mer. Tom Smiths sång och gitarren letar sig ända in i hjärteroten.

Tonårsnostalgi med bob hund
Skall du hänga med? Nä!!
Egentligen ville jag ge er För övrigt stal hon mitt hjärta från samma platta, Stenåldern kan börja, det är den som varit största favoriten från just den här skivan ända sedan första lyssningen. Men den fanns inte att hitta och jag orkar för stunden inte fixa det på egen hand. Men den här är verkligen inte dum den heller!

Grymma lirarna i The Rapture
Down for so long
En av de främsta favoritspåren från sköna plattan Pieces of the people we love. The Raptures sound gör mig på riktigt bra humör.
Tänk på att trycka på den lilla playknappen intill titeln och att det tar ca 22 sekunder innan låten kommer igång, något tyst intro.

Sköna Britbandet Klaxons
Forgotten works
Detta har också varit en ständig favorit sedan jag köpte debutplattan Myths of the near future för ett år sedan. En låt som faktiskt sparkar igång dansneverna på mig också. Fett grym låt kort och gott. Man anar liknelsedrag till The Rapture och det är väl egentligen dessa två band som står för mitt främsta favoritsound, vilken man för övrigt inte riktigt vet hur man ska definiera.

Gamla godingarna The Kinks
All day and all of the night
Kommentar känns nästan överflödig. The Kinks var/är hur sköna som helst! Ray Davies for president.

Nyinköpt skiva med fina Snow Patrol
You could be happy
Shut your eyes
Snow Patrol kan konsten att göra enkla berörande popstycken som förstnämnda låten och även lika berörande, nästintill hjärtskärande melankoliskt stämningsfulla låtar likt tidigare alstren Run och Somewhere a clock is ticking. Men nu är det senaste plattan Eyes Open som inhandlats och det blir hela två låtar från den. De som satte sig först och som klamrat sig fast mest.


söndag, mars 23, 2008

Try to sort it all out, it's a way of dreaming

Fireside. Gamla favoriter som man lyssnar på allt för sällan idag tyvärr. Vet inte riktigt hur det kommer sig. För ett av Sveriges bästa band genom tiderna är det helt klart. Och Åström solo är lika underbart det. Jag såg honom live i höstas, bara han och en akustisk gitarr på scenen. Det var förmodligen en utav mitt livs bästa konserter. Men han får ett eget inlägg senare. Nu är det Fireside som gäller. Här är några pärlor att lyssna till:

Kilotin
Follow Follow
Left Rustle
Sweatbead


onsdag, mars 19, 2008

Dusty

Jag har lätt konstaterat tidigare att mitt musiklyssnande av någon anledning innehåller väldigt få kvinnliga musiker. Fast några har allt nästlat sig in. Dusty Springfield är en av dem. Jag avgudar hennes röst och hur hon på ett klockrent sätt satte djup i sådana enkelt skrivna texter.
Vackert är det, lyssna själva här:

I just don't know what to do with myself
A house is not a home

Can I get a witness
Once upon a time

torsdag, mars 13, 2008

Every little piece of your life will add up to one

Så förbannat vackert att jag blir något alldeles så behagligt knäsvag och söndersmält inombords. Gitarren, pianot, Tom Smiths fantastiska röst och hans sätt att uttrycka texten... och hur allting bara blir mäktigare och mäktigare ju längre in i låten man kommer. Denna låt bör spelas på hög volym.

Editors - The weight of the world


Imorgon sticker jag till Berlin. Om allt flyter på som det ska är jag tillbaka på tisdag igen.


Hej!

måndag, mars 10, 2008

Covers pt.5 - Lullaby

Jag har nu kommit till den punkt i mina cover-inlägg där det är dags att ge sig i kast med alla de fantastiska covers som undertecknads favoritband, och ni vet vilka det är vid det här laget, har gjort. Så kommande inlägg lär högst troligen handla om låtar som Editors tagit sig an att tolka. Med början nu.


Låten i fråga är The Cure's Lullaby som släpptes 1989. Jag gillar verkligen detta band väldigt mycket om än jag inte kan påstå mig vara ett inbitet fan. Lullaby i sin tur är en alldeles fantastiskt vacker låt vilket jag tror de flesta kan skriva under på. Denna har nu Editors nyligen tagit sig an och har enligt mig gjort en väldigt väldigt bra version i sin regi. För mig kan Editors konsten att skapa en ljuvlig och stämningsfull känsla med sin musik.

Jag ska inte gå in på vilken version som jag anser är bäst. För det går inte nu. Först och främst är det oftast jättesvårt att göra en cover som knäcker originalet och The Cure's original i detta fallet är dessutom en sådan låt som skulle kunna räknas som omöjlig att nå upp till i en annan version. Editors har lyckats väldigt bra och det är för övrigt ingen hemlighet hur högt jag håller detta band. Det är mina husgudar vilket gör det omöjligt för mig nu att göra ett utlåtande om min favoritversionen. Man får helt enkelt se det som så att det numera finns två grymmma versioner på en och samma låt och det är inte fy skam.

Varsågoda. Ett mästerligt original kontra en fantastisk tolkning.

The Cure - Lullaby
Editors - Lullaby (notera playknappen till höger om titeln)

onsdag, mars 05, 2008

I was dreaming in a dream

Två obeskrivligt vackra låtar.

Varsågoda.


Cherry Ghost - People help the people
Madrugada - What's on your mind

söndag, mars 02, 2008

I'll shout myself hoarse for your supernatural force

Dagen har bestått av lite 90-tals nostalgi i form av det smått märkliga men väldigt sköna bandet Space från Liverpool. Jag upptäckte dem för ett gäng år sedan genom låten Me and you versus the world som fanns med på en samlingsplatta jag hittade någonstans. Tyckte den var något speciell men ändå så var det något med bandet jag gillade. Jag ramlade över bandet igen i ett quiz här om dagen och fick en "just-det"-upplevelse. Lite YouTube:ande senare så kunde jag konstatera att jag faktiskt kände igen bra många låtar. Att jag under mina tonår, i samband med att jag hörde dem första gången, inte kollade upp dem mer är ett litet frågetecken. Jag antar att jag i min förälskelse till britpopen var för upptagen med att lyssna på de klassiska storfavoriterna Suede, Blur, Manic Street Preachers m.fl. att Space kom i skymundan. En låt på en samlingsplatta glöms lätt bort också efter ett tag. Dock är det ju aldrig för sent att ta in dem i skivsamlingen idag. Ovan nämnda låt är inte direkt deras bästa låt men den kommer med i smakproven nedan ändå. Det var ju ändå min introduktion till dem. Så håll i hatten till det sköna och småspaciga soundet och Tommy Scotts speciella röst och sångstil.
Måste erkänna att jag saknar 90-talet.

Space - Neighbourhood
Space - Female of the species
Space - Avenging Angels
Space - Me and you versus the world