Violence vs Queen of Time.

Två av mina största favoritband har ju faktiskt släppt nya album iår. Väl på tiden att nämna lite om dem!


Editors - Violence

För er som följer bloggen är det knappast någon nyheter att Editors är det band jag räknat som favoritband nummer ett sedan deras debut i 2005/2006. Editors är ett nyfiket band som är formidabla på att alltid utforska nya sound inför varje ny platta, och aldrig har jag blivit besviken på något album.

När det kommer till Violence så är inte heller det något undantag från den regeln, om än jag finner mig själv i att inte vara lika begeistrad som jag brukar vara. Varför det är så kan jag inte heller helt sätta fingret på. Jag älskar soundet, och låtarna är i grund starka. Dock är kanske låtarna inte helt på det nivået som det kanske brukar vara. Jag vet faktiskt inte, men normalt så brukar jag ha svårt att välja favoriter. Här är det fyra tydliga favoriter, resten är inte helt på samma nivå. Det är inte ett dåligt album, men ska jag rangera bandets album så hamnar nog Violence längst ner.

Dock gläder jag mig väldigt till att få höra låtarna live i oktober då vi drar till Belfast för att se Editors på Ulster Hall. Efter konserten i Hamburg under turnén med det förra albumet så kan jag inte tänka mig annat än att det blir rågrymt!

Lyssna till albumet på Spotify

En sak är i vart fall klar med denna skivan; Magazine är Editors i sitt esse!







Amorphis - Queen of Time

Från en genre till en annan! Finska Amorphis fick mig på fall under Arvikafestivalen 2010. Deras melodiska hårdrock är helt i min gata, och Tomi Joutsen utklassar de flesta hårdrock-/metalsångare frågar du mig.

Jag lurade lite på hur de skulle överträffa förra plattan Under the Red Cloud som jag fullkomligen älskar. Förväntningarna skruvades upp ännu mer när gitaristen, Esa Holopainen, i en intervju sa "it's gonna be one louder".

Och för en platta! Den är verkligen snäppet vassare och snäppet tyngre! Helt i min smak. Helt klart den bästa hårdrocksskivan på länge, och kanske Amorphis bästa.

Lyssna på Queen of Time på Spotify.

Min solklara favorit på plattan är Message in the Amber. Då den, än så länge, inte har någon officiell länk på YouTube, så råder jag er att gå in på Spotify och lyssna på den. Det är 6 min och 40sek ren fröjd! Perfekt längd för en så grym låt att utvecklas på.

Som video får ni Amongst Stars, en duett ihop med Anneke van Giersbergen.

Lite av vart!

Editors har släppt nytt album! Tror ni att jag har fått den?
NEJ!
Tydligen är den försenad från leverantören in till både CDON och Platekompaniet vilket är j*vligt dåligt. Men fick LP:n idag, så alltid något. Vanan trogen när det gäller mina favoritband så väntar jag alltid till den fysiska releasen innan jag lyssnar. Spotify får vänta. Väldigt spänt på nya albumet då de av de två första smakproven att döma, har vridd upp soundet ytterligare ett snäpp. Och, till min stora glädje; No Sound But the Wind är med! Förhoppningsvis har de gjort låten rättvisa nu.

De två första låtarna som släpptes har ni här i form av YouTube-länkar:

Magazine
Hallelujah (So Low)


Annars, Amorphis är också på gång med ny platta! Relasedatum 18 maj.


Mina månadslistor på Spotify är fortsatt igång. Dock lite kortare än vanligt.

Januari-Februari
Mars-April


Håll till godo!

All the Kings

Eftersom jag fyller år idag, tar jag mig friheten att posta en låt med mitt favoritband nummer ett: Editors. Till min glädje är deras senaste singel från den eminenta plattan In Dream min främsta favoritlåt från skivan: All The Kings. Förbaskat fin låt!

Live: Editors, Mehr! Theater i Hamburg 2015-11-08

Hemma igen efter en sväng till Hamburg för Editors-konsert. Nämnde tidigare att jag såg bandet live i Köpenhamn i 2010, på turnén för tredje albumet. En bra spelning, men lite "en dag på jobbet"-känsla. Eftersom Editors är relativt okända i Skandinavien, men desto större ute i Europa, så hade jag väntat mig att det skulle bli hacket bättre denna gången. Och om det var bättre? Jag blev helt blåst av stolen! (Ja, vi grep sittplatser. Trötta i benen efter mycket promenerande i dagarna tre, samt att vi hade utmärkt sikt.)

De inledde med No Harm, första spåret på senaste albumet In Dream. Jag brukar hoppa över den egentligen. Den är fin, men en aningens långsam för mig. Men rysningarna kom här med en gång. Sen öste de på med dena ena favoriten efter den andra från samtliga fem album. Nostalgi och lycka i en salig blandning, härligt levererat av bandet med energi, glädje och en flott ljusshow. Salvation, en annan låt jag brukar hoppa över på nya plattan, gjorde sig väldigt bra live. Mäktigt. Smokers Outside The Hospital Doors kom i en fin akustisk version med Tom Smith i ensam majestät på scenen. Nothing, en fin låt från fjärde skivan, som på albumet framförs med enbart stråkar och sång, kom här i en härlig fullbandsversion. Extranumret inleddes med kommande singeln Ocean of Night. Efterföljdes med en exploderande Papillion för att sedan avslutas på topp med Marching Orders, den perfekta avslutningslåten. Vid det laget satt jag i euforisk dimma, lätt tårögd och förbaskat lycklig. Har upplevt många bra konsert i mitt liv, men att få se sitt absoluta favoritband leverera en sådan kanonshow, det är något helt annat utav denna världen. Äntligen kan jag säga att mitt livs bästa konsertupplevelse någonsin, var den som Editors bjöd på i Hamburg, en småkylig november-söndag i 2015.

Mot Hamburg!

Då så! Dags att lämna Norge för en sväng till Tyskland. Närmare bestämt Hamburg, där en konsert med Editors väntar på söndagen. Har haft lite otur när det kommer till att se dem live. Upptäckte dem efter deras besök i Sverige med första skivan. Turnén med andra skivan var jag fattig student, och utan vän som var lika intresserad som jag att se dem. Inte var jag tuff nog att dra själv heller. Den sved. Men på turnén för tredje plattan fick jag äntligen se dem. En tur till Köpenhamn, och en lika intresserad vän fick jag med mig också. Turnén för förra skivan tog dem faktiskt till Oslo. Dock sammanträffade den spelningen samtidigt som vår inplanerade semestertur till Turkiet...

Turnén för femte skivan är igång. Denna gång utan Skandinavisk närvaro. Men det ska inte hindra oss! Det började som ett skämt från min sida; "äh, ska vi dra till Wien och se dem eller?" och min sambo svarar helt seriöst: "Ja, varför inte? Vi har ju pratat om att dra dit.". Efter lite forskning i hotell och flyg och datum, fann vi ut att Hamburg passade bättre. Ingen av oss har varit där tidigare, så vi ser lika mycket fram emot att se en ny stad som till konserten. Dessutom, till min glädje (sambon var inte lika begeistrad), ska The Twilight Sad vara förband.

Då Editors är relativt okända i våra nordiska länder, men desto större ute i Europa - bland annat pryder de bussar i Polen och toppar albumlistor i Nederländerna och Belgien - så har jag ganska stora förväntningar på denna spelningen. De var bra i Köpenhamn 2010, men känslan av "en dag på jobbet" var där. Så förhoppningvis är en konsert med dem i Hamburg, snarare än en i Sverige eller Norge, till en större fördel. Vi får se!

Oktober och Editors

Jajemen. En oktober-lista finns ute på Spotify. Bara att gå in och njuta av ljuv musik. Glöm inte heller Musikfeber tipsar-listan där jag lägger in diverse tips, mestadels från inboxen, men även lite annat fint. 

Annat fint är att Editors femte studioalbum In Dream äntligen är ute! Och den är fantastiskt bra! Minuspoäng och en lerig känga till CDON.COM dock som inte levererade den till mig på releasedagen (vilket de alltid har gjort förr). Men det var värt väntan.

God helg!

Oktober 2015

Musikfeber-tipsar

Editors

Världens bästa band, Editors, är ju på G med ett 5:e studioalbum. I veckan kom även beskedet att The Twilight Sad ska följa dem med ut på höstturnén. Fina grejer. Dessvärre inga Skandinavien-datum denna gång, så det får bli en tur till Hamburg för min del! Har ju bara sett dem en gång, vilket är på tok för lite.

När första singeln No Harm från nya albumet In Dream kom, var det faktiskt lite av en besvikelse för min del. Och när det kommer till Editors, är det ytterst sällsynt att jag blir besviken. Det har väl i stort sett aldrig hänt. Den är fin, men något dryg i min smak.

Allting rättades dock fort upp när andra singeln Marching Orders släpptes. Föll för den med en gång. Underbart sound.

Tredje singeln Life is a Fear kom för några veckor sedan. Och den älskar jag! Är väldigt spänt på nya skivan som verkar gå i ett mörkt electrodrapperi. En klar bonus är deras samarbete med Rahi Rezvani som resulterar i riktigt stiliga foton och musikvideor.

Juni & Juli +tre goa låtar

Oj så tiden flyger! Men ni är väl vid det här läget redan vana vid att jag är lite trög periodvis. Jag skyller på sol, resor och jobbsök.

Spotify-listorna är dock alltid igång. Juni glömde jag publicera så den får komma först nu. Dock fylld med en massa goa låtar, så missa inte! Juli är påbörjad och fylls på efter vart.

Juni 2015
Juli 2015


I juli ska jag slå ett extra slag för hela 3 låtar. Det är nämligen så att två av mina största favoritband, Editors och Foals, har släppt nya låtar på samma tid. Som jag skrev på bland annat Twitter, det var inte Midsommar, det var Julafton! Den tredje låten jag ska pusha för kommer från fyra talangfulla irländare som går under namnet Na Fianna. Jag och sambon såg dem live i höstas, på en restaurang i Dublin som körde irländska aftnar med middag. Otroligt duktiga killar. Gillar ni irländsk trad/folk ska ni absolut låna denna kvartett era öron. Se juli-spellistan, eller videor nedanför.


Editors - Marching Orders.
Var inte helt övertygad över första nya låten, No Harm. Men Marching Orders lyfter upp allting igen. Underbart sound! Ni vet, jag älskar det här bandet.




Foals - What Went Down
Och jag älskar Foals också. Det bästa jag vet är när de bygger upp sina låtar och brakar loss i explosiviteten bara de har.




Na Fianna - Toora Loora Lay
Låten ni kommer att tralla på resten av dagen!

Musikåret 2013 - Låtarna

Något sen, men nu är den äntligen klar. En hårdbantad lista över de bästa låtarna 2013! Det landade på 55 låtar till slut. Topp 10 är de klart bästa, resterande låtar kommer inte i någon särskild ordning. Eftersom jag kör norska Spotify numera kan det eventuellt hända att någon låt på listan inte är tillgänglig i Sverige.

Då återstår det att presentera årets allra bästa låt. Det stod mellan två stycken, en singel och ett albumspår av samma band. Det hade varit lätt att ta singeln för att få en musikvideo att lägga upp här. Men valet föll på albumspåret. Jag har fått gåshud av musik många gånger, men aldrig har jag fått sådana rysningar som jag har fått av denna låt. Från början till slut, hela vägen igenom låten är som en dröm, sällan har jag varit med om att en hel låt gett en sådan underbar känsla genom hela kropp och själ. Därmed blev valet lätt.

Med det så önskar jag er ett gott nytt musikår!
Listan över årets bästa låtar har ni här: Best of 2013 - A Ton of Love, och den toppas av:


Editors - Sugar

Musikåret 2013 - Årets bästa album + Tre album ni inte bör missa.

Förra året stod jag över en album-lista, och det får dessvärre bli detsamma i år. Jag har inte riktigt tiden till att lyssna igenom album så som jag gjorde förr. Därmed utser jag här och nu det som är mitt favoritalbum för året, samt slår ett slag för tre andra plattor ni inte bör missa.


De tre albumen är tre svenska verk som förtjänar att lyftas fram i bra mycket större ljus, och dessa är:

Ib Hansen - One Of Your Kind

Sidechild - There Were Cracks

Ismael -  Atlas


Lyssna. Om ni gillar vad ni hör, sprid ordet!

Men nu: Årets album.

Editors - The Weight of Your Love

Föga oväntat, men det är heller aldrig en självklarhet att ens favoritband gång på gång ska göra suveräna album. Men i vanlig ordning, mina husgudar fortsätter att leverera, även på sin fjärde platta. 

Väntan kändes oändlig, och funderingarna var nästan ännu värre. Gitarristen Chris hoppade av, hur skulle det påverka? Hans gitarrmelodier som alltid varit en av de detaljer i musiken som jag gillat extra mycket. Två nya medlemmar värvades, det arbetades intensivt i studion och plötsligt en dag dök första singeln A Ton of Love upp i mitt flöde. 

Bandet har alltid tagit ett ny riktning i sitt sound inför varje skiva. Få gör det så bra som de gör. Ett tryck på play, och jag var såld. Återigen. Min sambo fick förmodligen höra ett långt lyckoutlägg där vi satt i TV-soffan och lyssnade. Jag minns inte. Den härliga känslan av att Editors var tillbaka med ett sådant bravur tog över. 

Albumet The Weight of Your Love har många skatter. The Weight, Bird of Prey, Sugar, Honesty, Hyena, Two Hearted Spider... Det är så bra! Jag säger bara det, för jag kan inte sätta ord på hur mycket jag älskar det här bandet och deras musik. Det är rätt och slätt, bäst!

Lyssna på Spotify

Honesty

Inlägg om Editors senaste platta har lyst med sin frånvaro här, mest pga att jag har fått prioritera bort album-inlägg till förmån för enkla låttips för att komma ikapp i min inbox. Men det kommer! Längre fram. Jag har plan för den. Före det ska det även komma två andra albumrecensioner av två intressanta svenska albumsläpp.

Men tillbaka till Editors.
Alltid kul att se vilka låtar bandet väljer som singlar. A Ton of Love var en perfekt första val som släpptes strax före albumet. Andra singeln Formaldahyde var inte en oväntad uppföljare, en passande singel om än den för min del är det spåret jag kanske är minst förtjust i. Tredje singel dök upp för några veckor sedan, och inte helt oväntat var det ett av de lugnare spåren, Honesty. Jag älskar refrängen på den låten. Mäktigt. Lyssna och njut. Fy katten vad detta är bra!

The Weight & A Ton of Love

Det blir inte alltid som jag tänkt mig med den här bloggen. Sedan Spotify slutade fungera på min dator så rann lusten ur mig för en stund. I vart fall lusten att slå på datorn mer än nödvändigt. Har prövat allt förutom att blåsa ur datorn fullständigt och installera om allting på nytt. Men nu har jag upptäckt Web-spelaren och får väl nöja mig med den. Om någon har några tips hur jag kan få igång själva klienten igen så är det varmt välkommet.


Annars så har årets stora och mest viktiga händelse äntligen landat. Editors nya platta The Weight of Your Love. Känns som jag har väntat i evigheter på den, och det är väl också fyra år sedan föregående album. Bandet har ju en fin vana att ta nya kliv i soundet för var skiva. Var extra spänd på denna platta då gitarristen Chris Urbanowiz hoppade av i början på arbetet. Är väldigt väldigt svag för hans gitarrmelodier. Men resultatet är lika strålande som vanligt! Återkommer senare med en mer ingående recension, men här och nu, senaste singeln The Weight - som jag är väldigt glad i, samt första singeln A Ton of Love som jag bommade att lägga upp som utlovat när den släpptes. Även den en stor favorit.

Bättre sent än aldrig!

Viktigt meddelande!

På måndag sker det grejer!
Ratta in Zane Lowes show på BBC Radio 1 på din närmaste webradio-spelare kl.20.00 på måndag. För då, äntligen, kommer Mr.Lowe att premiärspela Editors nya singel! Spricker av förväntan!

We look out across the land, there's no sound but the wind

Ni får ursäkta den smått löjliga rubriken på föregående inlägg, men jag blev så obeskrivligt glad av att hitta två nya låtar med Editors att glädjen inte visste några gränser. Jag är nästan förvånad över att jag fick ut några ord över huvud taget i det inlägget!

Men nog om det. Dagen efter gjorde jag nämligen en annan underbar upptäckt. En som jag har gått och väntat i evigheter på; en studioversion av No Sound But the Wind med hela bandet. Ni som inte är lika inbitna Editors-lyssnare som undertecknad kanske finner detta är en smula förvirrande. Jag gissar att de flesta av er bara känner till den version av låten som finns med på soundtracket till Twilight-filmen New Moon. Men bara lugn, jag ska ta en liten genomgång med er! Helt enkelt för att denna låt är så fantastiskt bra att den är värd det.

No Sound But the Wind, de tre olika versionerna:

Sommaren 2008 började Editors spela en ny låt live, No Sound But the Wind. Då lät den så här:

Ett år senare stod det klart att denna outgivna låt skulle vara med på soundtracket till New Moon. Denna version är dock helt annorlunda mot "ursprungsversionen" ovan. Här är det enbart Tom Smith och ett piano. Dessutom med ett par ändringar i texten för att den skulle passa filmen bättre:

Tidigare i år släppte Editors boxen Unedited med samtliga album på CD och vinyl + lite annat gott. Med den boxen följer det även med fyra extra skivor med b-sidor och ännu outgivna låtar, You Are Fading I-V. Dessa finns även att köpa i en digital version. Med där finns en studioversion av No Sound But the Wind, med hela bandet. Man kan säga att det är en tredje version av låten då inte heller denna låter som ursprungsversionen:

Vad tycker jag då om de olika versionerna?

Jag älskade ursprungsversionen från 2008 från första stund jag hörde den. Fin text och med ett underbart skönt sound. Väntade spänt på att den skulle komma ut i studioversion. Därmed blev jag lite besviken när jag hörde versionen som var med i New Moon. Helt enkelt för att jag är så van vid hur den först lät. Men den är givetvis väldigt fin, Tom Smith + piano är alltid en magisk kombination. Dock gillar jag inte ändringarna de gjorde i texten för film-versionen. Även om de var få, så tycker jag tyvärr att de förstörde själen i låten. Ska jag vara helt ärlig tycker jag att ändringarna var löjliga. (Sorry Tom!) Texten har ni här, originalet först, och New Moon-versionen i kommentarerna längre ner.

Bandet hintade i en intervju att det skulle komma en studioversion med hela bandet. Jag bommade dock att den är med på You Are Fading I-V, i tron om att det var New Moon-versionen. I hopp om att den skulle låta som ursprunget, blev jag först besviken. Men efter andra lyssningen var jag fast. Grym version! Dessutom med originaltexten och med en liten ändring som jag tycker är helt lysande. I ursprungsversionen finns ett parti där Tom sjunger "No sound but the wind" två gånger på rad. Denna bit är borttagen helt i New Moon-versionen. Men i denna studioversion är det partiet tillbaka, fast med texten "we look out across the land, there's no sound but the wind". Klockrent! Det gjorde hela låten ännu bättre.

Det var det! Är ni kvar? Hoppas det! Nu undrar jag förstås nyfiket vilken version som är er favorit?

OMG!!!

Hittade precis två nya låtar med Editors!!! Tyckte mig se någon tweet från PIAS för några månader sedan om att det spelats nya låtar live. Men det är först nu som jag fått tummen ur att undersöka detta närmare. Eftersom det gäller favoritbandet kan man ju fråga sig hur denna tröghet uppstod. Men strunt samma!

Här har ni länkar till Two Hearted Spider och The Sting!

:-D

30 Day Song Challenge - Day 11: A Song From Your Favourite Band

Kanske den enklaste kategorin hittills! För er som följer min blogg behöver bandet i fråga knappast någon närmare presentation. Ni vet förmodligen väl vid det här laget vilka det handlar om! Ni nya läsare som är nyfikna på mitt favoritband kan leta upp deras namn i etikett-listan ute i högerspalten för vidare guidening och kärleksförklaringar.

Lyssna och njut! Här har ni underbara Bullets med Editors:

3 x goda nyheter!

Oj oj vika dagar! Tre positiva besked från tre stora favoriter!

Först ett uttalande från Editors att de är sugna på att påbörja arbetet med en fjärde platta så snart som möjligt.

Därefter, på tips från C., en ny låt med The Rapture. Gött att de fortsätter köra på trots Matt Safers avhopp.

Och sist men inte minst, nytt från Deine Lakaien!! Som jag har längtat! Upptäckte Gone idag och det låter riktigt lovande! Lyssna och njut:

Himmel och Helvete

Jag har haft fullt upp på senast, därav har det blivit lite glest mellan inläggen. Förhoppningsvis ska det bli lite mer ordning inom kort.

Dagens tråkigaste nyhet är att Heaven & Hell ställer in samtliga sommarkonserter, vilket då inkluderar spelningen på Sonisphere. Riktigt trist då det var min drömkonsert detta år, men befarade samtidigt att det kunde hända då Dio genomgår behandling mot magcancer. Låt oss hålla alla tummarna för att behandlingen går super och att Dio snart är pigg, kry och återigen redo att fortsätta rocka världen några varv till.


Ikväll står för övrigt Editors på en scen i Stockholm och river av kära gamla och nya låtar. Jag kan dock inte vara på plats och bevittna detta. Tröstar mig med den goda nyheten att kommande singeln Eat Raw Meat = Blood Drool kommer att ha två nya låtar som b-sidor. Och nu har även videon till ERM=BD dykt upp på YouTube och jag kan äntligen klämma upp den här. Bara för att det är en sådan förbaskat bra låt. Sen lovar jag att sluta tjata om den!

Last Day

Inför den årliga Record Store Day som firades i lördags, 17 april, gav Editors ut en ny låt. Last Day var väldigt nära att hamna på senaste albumet, men som bekant föll den bort och nu finns den istället som en 7" vinyl om 1000 exemplar. Efter att ha lyssnat på den några gånger kan jag bara konstatera att jag alla gånger hade valt bort The Big Exit till förmån för denna på albumet. Men det är jag det.

Nedan har ni låten och videon. Men innan ni klickar på play nedan vill jag även tipsa om att hela videon till kommande singeln Eat Raw Meat = Blood Drool nu finns att se här. Blev ni inte avskräckta av teasern ni fick ett par inlägg längre ner, tycker jag att ni ska svänga in och kika på den.


Men nu, den sprillans nya låten Last Day, håll till godo kära vänner! (Och om någon får tag på denna 7" vinyl, ja då vet ni vem ni ska vända er till!)

En liten teaser...

Det var länge sedan jag yppade något om Editors nu. Tar därför tillfället i akt och tipsar om denna lilla teaser från deras kommande musikvideo. Och vilken låt från förra årets eminenta tredjealbum In This Light And On This Evening är det då som står för dörren att bli tredje singeln ut? Jo, ingen mindre än mitt stora älsklingsspår Eat Raw Meat = Blood Drool. Kul, jag har funderat mycket kring om bandet tänkt släppa den som en singel eller inte. Det är ju en något speciell låt, inte bara till titeln. För egen del har jag varit dödligt förtjust i den ända sedan första gången. Det var för övrigt nära att den inte ens kom på med på albumet. Men tack och lov gjorde den det.


Vill ni lyssna till hela låten har ni den här på Spotify och i en finfin liveversion på YouTube.