onsdag, maj 11, 2011

Yüksek Sadakat


Årets upplaga av Eurovision Song Contest har ju dragit igång. Gillar att kolla på det för skojs skull. Alltid är det kul att se vad de olika länderna hittar på, även om kvalitén brukar vara sisådär. Men en och annan skön låt brukar vanligtvis förekomma. Första delfinalen var igår, och faktiskt gillade jag ett av bidragen väldigt mycket. Live it Up med Yüksek Sadakat som tävlade för Turkiet. Ett land som brukar komma med skapliga låtar. Oftast med lite rockigare touch. Dessvärre gick inte Live it Up vidare, den var väl för bra kanske?

Tur ändå att den går att lyssna på i efterhand!




30 Day Song Challenge - Day 25: A Song That Makes You Laugh


När det kommer till att se på YouTube-klipp, kan jag tröttna ganska fort. Men när en vän introducerade mig till Flight of the Conchords för några år sedan, kunde jag inte sluta beta av den hög av klipp som fanns med dem. Skrattade så tårarna rann. Ett svårt val att välja ut en av deras låtar, men Business Time var första låten jag hörde, och när det kommer till kritan, är den nog favoriten.




måndag, maj 09, 2011

Everybody thinks the end is here, how am I to tell the difference?


Efter mitt inlägg om The Veils senaste EP, utbröt ett plötsligt begär av att skriva ett mer utförligt inlägg om detta band. Således dags att äntligen väcka liv i min avsomnade serie om mina favoritband. För The Veils är helt enkelt så förbaskat bra att det vore rent slöseri, en synd och en skam att inte ge er ett mer utförligt inlägg om dem!

Som vanligt brukar jag alltid tänka efter hur jag först kom i kontakt med ett band eller artist. Men när det kommer till The Veils är jag inte helt säker. Jag är dock rätt säker på att det var vackra Lavinia, från debutalbumet The Runaway Found (2004), som var låten som fick mig att få upp ögonen för bandet. Med på samma platta finns också en annan av mina favoritlåtar, Vicious Traditions, som filmgillare säkert känner igen från det gripande slutet i Mr.Brooks. Vackra The Leavers Dance är ännu favorit från denna starka debut, precis som The Tide That Left and Never Came Back.


foto från bandets myspace.


Uppföljare är som bekant aldrig lätt, men Nux Vomica (2006) hör till skaran av de som lyckades. Dock är jag inte särskilt förtjust i Advice For Young Mothers To Be som släpptes som singel. Men det är den enda. Calliope! faller mig mer i smaken, men A Birthday Present är den klockrena favoriten här. Ett bra album där bandet tar ut svängarna lite mer. Stundvis kommer den upp i lite mer intensivare nivåer än debuten.

Därefter dröjde det fram till 2009 innan tredje albumet Sun Gangs dök upp. Den inleds med fina Sit Down By The Fire som på något vis känns självklar som öppningsspår. Precis som sina två föregångare är även detta ett bra album. Den växlar mellan att vara stillsam och mer intensiv och här är The Letter min givna diamant, det stora favoritspåret. Men även Three Sisters och Killed By The Boom gillas starkt.


foto från bandets myspace.


Det jag framförallt gillar med The Veils är det finns en viss nerv i deras musik. En inlevelse och intensitet som sveper med en. Samtidigt som den stundvis är gripande. Dessa Nya Zeeländare besitter förmågan att fängsla, och jag skulle väldigt gärna vilja se dem live. Förhoppningsvis får jag tillfälle någon gång.

Men just nu är min stora förhoppning att ni läsare har fått upp ögonen för detta band. Läs och hör mer om The Veils på:



(Eftersom jag sedan en tid tillbaka försöker att enbart hålla mig till länkar som går till lagligt upplagda låtar och videor, blir det således inte länkar till alla låtar i detta inlägg. Jag rekommenderar istället att ni letar er vidare till bandets Spotify och Myspace för vidare lyssning. Hoppas ni har överseende med detta).

In the Spotlight 2011 pt.18: The Veils


Då jag är väldigt glad i Nya Zeeländska The Veils, vill jag givetvis tipsa om deras nya EP Troubles of the Brain. Detta trots att jag egentligen inte tycker den når upp till den nivå som bandet brukar ligga på. Men det är ändå en rätt trivsam EP, och inledande Bloom växer för varje lyssning. The Wishbone och Grey Lynn Park likaså. Us Godless Teenagers är inte så dum den heller.



För er som är nya på The Veils, rekommenderar jag varmt att kolla upp bandets tidigare album också. Många fina stunder att hämta där.

The Veils på

30 Day Song Challenge - Day 24: A Song That You Want To Play At Your Funeral


Om jag knappt hade funderat på vad jag vill spela för låt vid ett eventuellt framtida bröllop, så har jag funderat ännu mindre på vad jag vill ska spelas på min begravning. Mest logiskt hade kanske varit en låt med favoritbandet, fast jag vill gärna hålla fast vid min regel att inte ha med samma band eller artist två gånger under denna "challenge". Dock gillar jag tanken på att eventuellt spela låten nedan. Den har hängt med sen barndomen dessutom. Så till dess att jag kommit på någon annan får valet bli...

...I'll Find My Way Home med Jon & Vangelis.




lördag, maj 07, 2011

We Are Stars


En fin låt jag hittade på Poplistan för ett tag sedan.

We Are Stars med The Pierces.




torsdag, maj 05, 2011

30 Day Song Challenge - Day 23: A Song That You Want to Play at Your Wedding


För sådär ett halvår sedan, eller mer, såg jag ett avsnitt av en svensk tv-serie (som jag tyvärr inte minns namnet på) där ett par skulle gifta sig. Ämnet för det avsnittet var att paret skulle finna en varsin låt till sitt stundande bröllop. Kommer inte ihåg vad hon valde, men han ville ha Lick it up med KISS. Kul val, och den lät riktigt schyst framförd av kyrkokören.

Det här med äktenskap är något jag aldrig riktigt har sett mig själv i. Förmodligen för att jag inte är religiöst lagd åt något håll. Men det utesluter självklart inte att jag någon gång kommer stå vid altaret. Det får tiden utvisa helt enkelt. Men av den anledningen har jag aldrig riktigt reflekterat över vad jag skulle vilja ha för låt på mitt eget bröllop. Det hade ju varit kul att välja en något oväntad låt, som i stil med Lick it up.

Efter en stunds funderande så har jag i alla fall lyckats välja ut en låt. Grädden på moset hade ju varit om Mr.Waits själv hade velat komma till bröllopet och framföra Little Trip To Heaven (On The Wings Of Your Love)!





tisdag, maj 03, 2011

30 Day Song Challenge - Day 22: A Song That You Listen To When You're Sad


Precis som jag har en lista för låtar att lyssna till när jag är glad, har jag en lista med låtar när humöret åt det motsatta hållet. Ett av mina stora favoritband, Madrugada, har några bidrag med där, och oavsett vad jag är ledsen eller nedstämd över, är dessa norrmän några jag alltid föredrar att lyssna till.

Luta dig tillbaka, blunda, och njut av hjärtgripande vackra Majesty.




måndag, maj 02, 2011

Think you can wait


Kommer inte ihåg om jag har tipsat om denna? Om inte så borde jag i vart fall ha gjort det för länge sedan. Men skulle jag ha gjort det redan så är det i vilket fall en låt värd att tipsa minst två gånger om! Eftersom The National är så kriminellt bra.

Här har ni Think You Can Wait.




30 Day Song Challenge - Day 21: A Song That You Listen To When You're Happy


Efter ett arg-tema följer självklart ett glad-tema. Givetvis finns det en hel drös med låtar jag spelar när humöret är på topp, men denna gamla 90-talsdänga frigör alla glad-energier dubbelt upp!

Fasiken vad jag saknar 90-talet ibland!



I'm sorry, sorry, sorry, sorry....



På tal om gårdagens tema om låtar som är sköna att lyssna till när man är irriterad eller arg:




söndag, maj 01, 2011

30 Day Song Challenge - Day 20: A Song That You Listen to When You're Angry


Jag tror inte att jag har någon speciell låt som jag alltid spelar när jag är arg. Det är väl också vid ganska få tillfällen jag är arg. Men när ilskan eller irritationen väl är framme, då vill jag gärna lyssna till något tungt. Rensa skallen med lite hårdrock. Förra sommaren blev det en del In Flames, så då får det bli en låt med dem.

Här har ni The Mirror's Truth.




lördag, april 30, 2011

30 Day Song Challenge - Day 19: A Song From Your Favourite Album


Jag har lite svårt att bestämma mig för vilken platta som är nummer ett. Det är ju så många album jag älskar! Så jag plockar ut en av många favoritskivor och det får helt sonika bli Antidotes med Foals. Jag har säkert spelat den en miljon gånger och fortfarande blir jag lika lyrisk när jag lyssnar till den. Briljant band!

Här har ni Cassius.



torsdag, april 28, 2011

The Soulshake Express



Värmland är mer än bara dansband ska ni veta. Det är rock n roll också. Prima sådan. Se och lyssna på Join the Carnival av och med The Soulshake Express nedan. Sen kan ni svänga in på bandets hemsida och grotta ner er ännu mer i länets stoltheter!




Patrick Wolf



Nytt med Patrick Wolf. Det gillar vi!


The City




30 Day Song Challenge - Day 18: A Song That You Wish You Heard on the Radio


Många är de, låtarna jag gärna skulle vilja höra på radio. Men mitt val här faller på Stargazer med Rainbow. En av mina stora favoritlåtar med en av mina favoritröster vid micken. Det är snart ett år sedan Ronnie James Dio lämnade jordelivet. Men hans musik lever kvar, och detta är en brutalt bra låt som jag inte skulle ha något emot att höra på radio ibland.





onsdag, april 27, 2011

In the Spotlight 2011 pt.17: The Head and the Heart


Den senaste upptäckten tackar jag varmt Niniel för. Noterade glatt en dag att jag hade fått en låt i min inbox på Spotify. Där hittade jag Down in the Valley med Seattlebandet The Head and the Heart. Den gick bra många gånger på repeat innan jag tog mig vidare till det självbetitlade debutalbumet. Förbaskat trevlig lyssning måste jag säga. Fin folkpop som är perfekt att välkomna våren med!

Tack igen!



Se och lyssna på: Down in the Valley, Ghosts och officiella videon till Lost in my Mind.


The Head and the Heart på


30 Day Song Challenge - Day 17: A Song That You Hear Often On The Radio


En fin klassiker som jag tycker att jag hör titt som tätt på både radio och TV!

Queen - Don't Stop Me Now




tisdag, april 26, 2011

30 Day Song Challenge - Day 16: A Song That You Used to Love but Now Hate


Den här var svårare än jag hade räknat med. Jag borde snarare ha beslutsångest för där är en hel hög med låtar jag gått från att gilla till att avsky. Men istället har jag en bunke förslag på det motsatta, det vill säga låtar jag först hatade men som jag numera tycker om.

Dock har ett förslag trillat ner, en låt av årsmodell 2010 dessutom. Jag gillar den här duon, och jag storgillade den här låten när den kom. Men... den är så förbannat sönderspelad av radio, TV och alla andra håll man kan tänkas höra musik på. Jag är uppriktigt sagt så spyfärdigt trött på denna låt att jag helst skulle vilja att den förbjöds i ungefär fem år framåt. Då kanske jag skulle börja uppskatta den igen.


Låten i fråga? Johnossi - What's the point




fredag, april 22, 2011

30 Day Song Challenge - Day 15: A Song That Describes You


Edit. Jag gör om hela detta inlägg från början. Jag visste väl att jag någon gång tänkt att "denna låt stämmer bra in på mig". Men vilken låt det var kunde jag för allt i världen inte komma på. Bra då att man har Spotify-listor att ta till!

Kiss får snällt vänta till ett annat tillfälle. Här och nu, Jamie Cullum med Twentysomething.




Eller lyssna på studioversionen på Spotify.

onsdag, april 20, 2011

30 Day Song Challenge - Day 14: A Song That No One Would Expect You To Love


Det finns en del kluriga kategorier bland de trettio, men denna är förmodligen den klart svåraste. Min musiksmak är så otroligt bred att jag inte är säker på om jag skulle kunna förvåna med någon av de låtar jag älskar. Jag kan säkert förvåna med låtar jag gillar, men av de jag älskar? Hm.

Efter att ha grubblat ett bra tag, har jag slutligen sållat ut tre låtar jag är riktigt rejält knäsvag för. Nu ska det ju bara vara en låt, och jag har också valt en utav de tre. Men nyfiken som jag är, får ni också länkar till de andra två. Här och här. Och frågan om någon eller några av dessa faktiskt förvånar er?


Men den låt jag valt, som jag tror skulle få flest ögonbryn att lyftas är...

...Bara himlen ser på med Eric Gadd.





Eller har jag fel?


tisdag, april 19, 2011

30 Day Song Challenge - Day 13: A Song That Is A Guilty Pleasure


Nu har vi kommit in på ett ämne vilket ni trogna läsare vet att jag tycker är lite kul, det vill säga Guilty Pleasures. De där låtarna som man gillar i smyg, ni vet. Har en Spotify-lista på det temat, och gudarna ska veta att den är jobbigt lång! Ska dock poängtera ännu en gång att termen "Guilty Pleasures" är något jag använder med glimten i ögat, såklart. Jag tycker det är en rolig kategori. De flesta av låtarna på den listan har jag inga större problem att erkänna att jag diggar, men så finns det också en del låtar jag ytterst sällan brukar yppa högt att jag tycker om. Låtar som man tycker om mot sin vilja kan man säga.

Funderade ett bra tag på vilken av alla GPs jag skulle välja. Jag var lite inne på att plocka en låt som förmodligen skulle ses som rätt oväntad från min sida. Det skulle ju helt klart vara mest roligt. Men valet föll i stället på denna fåniga dänga. En rätt stor Guilty Pleasure, men som jag inte hymlar så mycket med att jag tycker om.

En riktigt tuggummi-catchy gladlåt! Take it away MIKA!




måndag, april 18, 2011

In the Spotlight 2011 pt.16: Erland & The Carnival


Erland & The Carnivals förra platta var verkligen en frisk fläkt. Helt klart var bandet en utav de bästa och mest intressanta nykomlingarna förra året. Uppföljaren till debuten är redan här och går under namnet Nightingale. Först var jag lite skeptisk, men albumet växer mer och mer för varje lyssning. Mest gillar jag inledande So Tired in the Morning och Map of an Englishman. Men varje låt har sin speciella charm. Bandet har ett sound som sticker ut. Intressant gäng som sagt, och väldigt väldigt bra. Dags att upptäcka dem nu om du inte redan har gjort det!



Se även: Springtime


Erland & The Carnival på


30 Day Song Challenge - Day 12: A Song From A Band You Hate


Egentligen är det här ännu en tråkig kategori eftersom jag försöker ha som regel att inte skriva om musik jag inte gillar. Ingen vits med det. Men i det här fallet kunde jag vrida en aning på denna omgång. Jag har plockat ut ett band jag starkt ogillar, men som har en låt, ett undantag, som jag faktiskt tycker är rätt bra. Så sett blir det ju ändå bra i slut ändan. Ska även poängtera att jag är försiktig med ord som "hata". Jag brukar använda det ordet om låtar emellanåt, men sällan eller aldrig om band eller artister. Det är det för starkt för. Men givetvis finns det band jag verkligen inte står ut med. Man kan ju inte gilla allt och tur är väl det. My Chemical Romance är ett utav dem banden. Skränigt skräp om du frågar mig. Men I Don't Love You tycker jag är lite fin. Kalla det en Guilty Pleasure om ni vill. Här har ni videon:




Video från bandets hemsida.


lördag, april 16, 2011

30 Day Song Challenge - Day 11: A Song From Your Favourite Band


Kanske den enklaste kategorin hittills! För er som följer min blogg behöver bandet i fråga knappast någon närmare presentation. Ni vet förmodligen väl vid det här laget vilka det handlar om! Ni nya läsare som är nyfikna på mitt favoritband kan leta upp deras namn i etikett-listan ute i högerspalten för vidare guidening och kärleksförklaringar.

Lyssna och njut! Här har ni underbara Bullets med Editors:





torsdag, april 14, 2011

Jarle Bernhoft


Det var ju som så här att jag var på konsert förra helgen. I Oslo närmare bestämt, och på Spektrums scen stod Kaizers Orchestra. Har sett dem live två gånger tidigare, så att det skulle vara ruskigt bra var det ingen tvekan om. Ett jädrans drag direkt från start där jag fick höra ett antal favoritlåtar som Delikatessen, Senor Torpedo, Resistansen, Djevelens Orkester, Ompa til du dör, med flera. Och så ett längre parti med låtar från senaste albumet Violeta Violeta vol. 1. Väl värt att nämna var det mäktiga slutet. Efter att Kaizers avslutat den sista låten, Die Polizei, fortsatte publiken på ungefär 9000 personer att sjunga refrängen i minst fem minuter efteråt. Den stämningen var otrolig!

Kaizers Orchestra i all ära, MEN, vi ska inte glömma bort supportakten. Kanske den främsta anledningen med detta inlägg. I själva verket var det tre olika supportakter, tre killar som fick ungefär 15-20 minuter var. Jag ska lyfta fram en av dessa tre herrar, killen som var sist ut, nämligen Jarle Bernhoft. Jag hade aldrig hört talas om honom förut, men efter den kvarten lär jag aldrig glömma hans namn. Grymt bra!

Kolla in C'mon Talk nedan så kommer ni förstå. Sen kan ni även lyssna på min favorit So Many Faces, och den coola covern på Tears For Fears Shout.




30 Day Song Challenge - Day 10: A Song That Makes You Fall Asleep


Det är alltid gott att somna till musik. Det är förvisso inte ofta jag lyssnar till musik när jag ska sova, mest av praktiska skäl eftersom jag inte längre har en stereo med sleep-funktion. Men om John Blund har slut på sömngrus, då brukar mp3-spelaren åka fram. Vid ett tillfälle, efter att ha vridit och vänt på mig en längre stund, fick Sigur Rós och deras album () spelas upp i hörlurarna. Därefter tog det inte lång stund förrän jag var i drömmarnas land. Det skedde mer exakt vid favoritspåret Untitled #4. Den är så vacker att det gör ont.

Dags för ännu en favoritlåt med andra ord!

Sigur Rós - Untitled #4




onsdag, april 13, 2011

In the Spotlight 2011 pt.15: Kurt Vile


Jag tänkte ett flertal gånger under 2009 att jag skulle skriva om Kurt Viles album Childish Prodigy. Men det blev aldrig av. Förmodligen för att jag lyssnade sönder den. Men konstigt nog kommer jag knappt ihåg hur den skivan lät. Men jag vill minnas att det var lite mer psykedlisk touch på den, lite mer driv i låtarna. Nya plattan heter Smoke Ring For My Halo och är en mer avskalad historia. Skulle vilja säga att omslaget talar rätt bra om hur albumet låter. När jag lyssnar på Smoke Ring For My Halo ser jag framför mig en långhårig, kutryggig och blyg kille med gitarr. Snälla melodier och en röst som känns försiktigt men ändå stabil. Det är en fin skiva. Bra rakt igenom, men jag tycker nog att andra halvan väger lite tyngre. Där finns Ghost Town som jag blivit väldigt fäst vid, samt Peeping Tom och titelspåret.





Kurt Vile på


30 Day Song Challenge - Day 09: A Song That You Can Dance To


Kan och kan, det är väl en definitionsfråga här, men det finns många låtar där det rycker i danstarmen även på mig. Fot i hose med norska Casiokids brukar alltid få mig att börja dansa. I alla fall när jag är ensam hemma och persiennerna är neddragna.




tisdag, april 12, 2011

In the Spotlight 2011 pt.14: Principe Valiente


Det finns en hel del diamanter i musik-Sverige. Principe Valiente är en utav dem. Jag har tipsat om dem tidigare, för ungefär två månader sedan efter att ett mail från bandet landat i min inbox. Ett mail som förgyllde resten av den veckan för fy katten vad såld jag var på de låtarna som låg uppe på bandets myspace. Nu sitter jag här och har Principe Valientes självbetitlade debutalbum på högrotation, och är fortfarande lika mycket eld och lågor. Mörk pop åt Joy Division-hållet till. Det här är jag riktigt svag för. Är du lika svag för den genren, då är Principe Valiente ett måste.






Principe Valiente på

30 Day Song Challenge - Day 08: A Song That You Know All the Words To


Insåg när jag kom till denna kategori att jag av någon anledning var mycket bättre på låttexter förr än vad jag är nu. I alla fall hela låttexter. Jag sjunger ofta med i låtar men det är mest delar av en och samma sång jag kommer ihåg. Så kan det vara. Jag får bättra mig helt enkelt.

Jag skulle kunna göra det lätt för mig och plocka en låt med Editors, där kan jag helt klart de flesta texterna. Men jag har satt som regel att inte ha med samma band två gånger under de här 30 dagarna. Editors är spikade för en kategori längre fram. Därmed fick jag gå bakåt i tiden, till tonåren, och plocka fram en storfavorit från den perioden. En låt som är lika mycket storfavorit än idag ska tilläggas. En av världens bästa låtar. Och jag är rätt säker på att jag fortfarande kan hela texten till den.

Ladies and Gentlemen, A Design For Life med Manic Street Preachers:




måndag, april 11, 2011

30 Day Song Challenge - Day 07: A Song That Reminds You of a Certain Event


För tre år sedan drog ett par vänner igång en hyfsat stor festival nere i Småland. Festivalen kom i två upplagor innan den lades ner, och gänget smaskade på ordentligt första året och bokade Simple Minds som dragplåster. Jag var involverad på ett litet hörn och för att göra en lång historia kort var det milt sagt två turbulenta festivaldagar med mycket svett och lite sömn. Det mesta av svetten berörde just ett visst skotskt gäng. När andra kvällen väl var igång och bandet äntligen stod på scenen kunde man knappt tro att det var sant.

Med allt styr som var hann jag inte med att se ett enda band, men jag hade sagt tidigare till en av medarbetarna att jag skulle vara väldigt nöjd bara jag fick höra Sanctify Yourself med SM. Sen behövde jag inte se mer. Han svarade att han vid ett tillfälle hunnit slänga ett öga på set-listen, och att låten tyvärr inte fanns med där. Jaja, jag hade ändå räknat med att det skulle vara för mycket att hoppas på. Hann se 10-15 minuter av spelningen i alla fall och traskade sedan tillbaka backstage för att kolla läget inför efterföljande sysslor. Det gick dessutom alldeles utmärkt att lyssna på spelningen därifrån.

Tiden gick och det skulle visa sig att bandet uppenbarligen hade så kul på scen att de drog över speltiden. Och plötsligt hör jag ett välbekant och efterlängtat intro. Jag släppt allt jag hade för händerna, ropade till de andra närvarande att jag kommer snart, och sprang ner till scenen. Trött och sliten stängde jag av allt för några minuter och njöt av att höra Jim Kerr med band framföra min favoritlåt med dem. Ett musikminne jag sent kommer glömma.

Jag var helt färdig i en hel vecka efteråt. Men så här med lite distans till alltihop finns det väldigt många roliga och knäppa minnen att skratta åt. Och jag kommer nog alltid ha ett litet speciellt förhållande till Simple Minds efter detta...


Varsågoda, Sanctify Yourself med Simple Minds:




fredag, april 08, 2011

In the Spotlight 2011 pt.13: The Decemberists


Först tyckte jag att den var rätt lam och intetsägande. Men ju mer jag lyssnar, ju mer växer The King is Dead, senaste albumet med The Decemberists. Kan inte göra någon jämförelse med bandets tidigare album. Trots att jag förälskade mig i låten The Sporting Life för en massa år sedan, kom jag av någon anledning aldrig in i någon vidare fördjupning. Men strunt samma. Kanske är det lika bra. The King is Dead är en väldigt behaglig skiva att lyssna till. Gillar du trivsam pop med lite folkinfluenser så är det här en platta du ska kolla upp i år.



Favortilåtarna är This Is Why We Fight, Rox in the Box och inledande Don't Carry it All.


The Decemberists på


30 Day Song Challenge - Day 06: A Song That Reminds You of Somewhere


Jag håller fast vid Edinburgh under en dag till. Innan jag åkte till skolan varje morgon brukade jag kolla på ett musikprogram på TV:n, medan jag gjorde mig i ordning. The Coral hade precis släppt singeln In the Morning vid den tidpunkten, och videon till den visades ofta. En väldigt bra låt och den får mig alltid att tänka på den skotska huvudstaden. Som jag sa i inlägget på dag 3; en bra låt i kombination med lite nostalgi, det är fint det!




torsdag, april 07, 2011

30 Day Song Challenge - Day 05: A Song That Reminds You of Someone


För sex år sedan var jag i Edinburgh på en tre månader lång språkresa. Folk från hela världen var på denna lilla skolan, alla under olika långa perioder. Att åka iväg dit var lätt det bästa jag någonsin gjort och jag fick många fina vänner under den tiden. Av alla jag umgicks med så har jag fortfarande kontakt med samtliga, utom en. Hörde utav personen en gång efter att han lämnat, men sen inte ett ljud. Och ingen av de andra har hört något heller. Puts väck. Lite underligt, och tråkigt såklart. Men sånt är livet. Det bästa man kan göra är att vara glad för den tiden man fick lära känna varandra, och med ett leende minnas alla roliga stunder vi hade i vårt lilla gäng. Och de var många!

Denne glade spanjor i fråga var ett stort U2-fan. Det hörde liksom till att se honom komma till skolan varje morgon i sin klarröda jacka och stora hörlurar. Och med ganska stor säkerhet var det U2 som dånade in i hans hörselgångar.

Så, denna är till dig R! Beautiful Day med U2.




tisdag, april 05, 2011

30 Day Song Challenge - Day 04: A Song That Makes You Sad


Jag hade väldigt svårt att komma på en låt som gör mig ledsen. Men jag har en lång lista på låtar som jag brukar lyssna på när jag är lite nedstämd. Coldplays Warning Sign är en självklar favorit där. Älskar denna låt. Blir kanske inte så ledsen när jag lyssnar på den, men något vemodig. Sen är den så förbannat vacker att det krossar mitt hjärta.

Här har ni låten på Spotify. För er som inte har Spotify har ni låten i en akustisk version nedan.






måndag, april 04, 2011

In the Spotlight 2011 pt.12: Elbow


Jag var lite trög med att upptäcka Elbow. Det vill säga att det lång tid innan jag kom till skott att lyssna på dem. Men när jag väl gjorde det, ja, då var det kärlek direkt. Förra albumet The Seldom Seen Kid var det som fick mig på fall. Och tycket bara fortsätter. Senaste verket build a rocket boys! är en formidabel platta det med. Smått beroendeframkallande skulle jag vilja säga. Inledande The Birds och Lippy Kids fängslar mig direkt. De två tillsammans med Neat Little Rows och High Ideals är mina främsta favoriter från detta starka album. Elbows musik är kvalitet.



Har du inte upptäckt Elbow än, då är det på tiden att ta tag i det nu!


Elbow på


30 Day Song Challenge - Day 03: A Song That Makes You Happy


Åh, det ljuva 90-talet! Det är många låtar som gör mig glad, men Suedes Beautiful Ones tar nog hem priset om jag prompt måste välja en. En av världens bästa låtar. Den funkar alltid! Förmodligen spelar det in en hel del att bandet var stora stora favoriter under mina tonår. En ruggigt bra låt i kombination med lite nostalgi. Klart man blir glad!






Förutom att det är en av världens bästa låtar, är det också en förbaskat snygg video!


söndag, april 03, 2011

April


Ny månad och det innebär att en ny spellista ligger uppe i högerspalten! Som vanligt kommer denna att fyllas på allt eftersom så håll utkik hela april ut. Vill ni spana in tidigare listor så finns de publicerade på min Spotify-profil som ni också finner här ute i kanten.



30 Day Song Challenge - Day 02: Your Least Favourite Song


Fortsätter på 30-dagars-resan och dagens tema är "Your least favourite song". Får väl säga att dag 2 är den tråkigaste av de 30. Mest för att jag försöker ha som policy på den här bloggen att inte skriva om musik jag inte gillar. Men det får bli ett litet undantag för den här gången.

Det finns garanterat låtar jag tycker ännu mindre om, men denna var den första som ploppade upp i huvudet. Den var med i en reklam för en herrans massa år sedan, tror det var för köttbullar? Hur som helst har jag avskytt den ända sedan dess och till mitt stora förtret verkar alla älska den. Men det kan jag i och för sig förstå, det är ju ändå en klämkäck låt. Jag klarar dock inte riktigt av den.

För att dra ut på spänningen ännu mer låter jag bli att lägga upp videon här. Istället får ni gå in på denna länk och finna ut vilken låt det är.



In the Spotlight 2011 pt.11: Little Comets


Tror det var för ungefär 2,5 år sedan jag hörde superkäcka One Night in October med Little Comets . Barnsligt bra låt som jag blir väldigt glad av. Ett tag därefter dök den lika pigga låten Adultery upp. Sen kom en evig väntan på en fortsättning. Men i år kom äntligen debutplattan In Search of Illusive Little Comets. Den var väl dessvärre inte så bra som jag hade hoppats på, men det är en go' platta som jag gärna drar på emellanåt när käck ungdomlig pop gör susen för humöret. De två låtarna nämnda ovan är de självklara favoriterna, men jag återkommer gärna till Isles också.




Little Comets på

lördag, april 02, 2011

30 Day Song Challenge - Day 01: Your Favourite Song


Såg en tweet häromdagen om "30 Day Song Challenge", vilket är som det låter; 30 låtar på 30 dagar där varje dag har ett "tema". Ska inte sticka under stolen med att jag tycker den här typen av grejer är lite kul. Därmed tänkte jag testa att ta mig igenom de 30 frågorna får vi se.

Dag 1 är, som framgår av rubriken, min favoritlåt. Egentligen fallerar det på en gång eftersom jag aldrig kan bestämma mig för en låt som är min absoluta nummer ett. Men måste jag välja en låt, ja, då får det nog bli Dancing in the Dark med Bruce Springsteen. Den har hängt med mig sedan jag var barn, och fortfarande känner jag varenda gång jag hör den att det är en av världens bästa låtar någonsin!

Bruce Springsteen - Dancing in the Dark





onsdag, mars 30, 2011

Machines


Håller som bekant på att gå igenom min skivsamling, A-Ö. Är fortfarande kvar på bokstaven B. Dels för att jag köper nya album under tiden som givetvis får företräde, men också för att jag har en hel del album med band på B. Ett av dem är Biffy Clyro och plattan Puzzles som jag vann i någon tävling för ett par år sedan. Insåg att jag knappt hade lyssnat på skivan, kanske för att jag inte är så förtjust i det jag hört med bandet tidigare och även senare.

Mycket riktigt föll inte Puzzles mig i smaken heller. Men, i slutet av skivan dök ett undantag upp, Machines. Mycket fin låt. Så fin att jag bestämde mig för att behålla skivan enbart för den låten.

Lyssna själva:





fredag, mars 25, 2011

In the Spotlight 2011 pt.10: Graveyard


Fick ett sms från min polare Dan tidigare ikväll där han uppmanade mig att lyssna på Graveyards senaste platta. Och när det kommer till musik är inte jag den som är den, så jag öppnade upp Spotify och letade upp bandet. Nu några timmar senare strömmar Hisingen Blues fortfarande ut ur högtalarna. Har totalt tappat räkningen på hur många varv den gått. Vilket album! En riktigt uppfriskande fläkt på den svenska rocknroll-scenen. Skön klassisk rock, ytterligare en av mina svaga punkter.

Såg precis att Boggen tipsade om plattan för några minuter sedan också. Det kan ju bara betyda en sak: Graveyard vill och bör DU inte missa!




Graveyard på


onsdag, mars 23, 2011

In the Spotlight 2011 pt.9: Cut Copy


Att synthpop är en av mina svaga punkter är ingen hemlighet. Kommer inte ihåg hur jag kom i kontakt med Australiensiska bandet Cut Copy, men jag tror det var i samband med att de skulle spela på Arvika för några år sedan. En väldigt bra spelning för övrigt. Är väldigt förtjust i deras sound och senaste plattan Zonoscope har ägt mina högtalare bra många timmar senaste veckorna. Jag är nästan beredd att säga att de har gett ut sin bästa platta hittills. Mycket bra!




Need You Now tillsammans med Blink and You'll Miss a Revolution plockar jag ut som storfavoriterna.

Cut Copy på


måndag, mars 21, 2011

In the Spotlight 2011 pt.8: The Vaccines


Efter att ha spelat What Did You Expect From The Vaccines? på högvarv i bilen under de senaste turerna, har London-bandet The Vaccines snabbt blivit en glad och kär liten nykomling i mitt musiklyssnande. Med betoning på glad. För det är precis vad jag blir när jag lyssnar på The Vaccines. Ibland behöver det inte vara så komplicerat. Medlemmarnas musikaliska influenser strålar ut. Lite klassisk rocknroll och garage från 50/60-talet och en nypa punk på det. Allt i en snygg sammansmältning med modern indietouch.

Har du P3 på ibland har du säkert hört den korta och riviga Wreckin' Bar (Ra Ra Ra) och ursköna Post Break-Up Sex. Resterande spår är lika smittsamt bra. Extra svag är jag för Wetsuit.




I all sin enkelhet är det här ett störtskönt debutalbum, och jag hoppas vi får höra mer från The Vaccines i många år framöver.


The Vaccines på


torsdag, mars 17, 2011

In the Spotlight 2011 pt.7: Lykke Li


OK. Jag ska vara ärlig. Av det jag hörde av Lykke Lis förra material, avskydde jag allt med undantag för I'm Good I'm Gone. Därmed var det inte direkt glada leenden och fyrverkerier i mitt läger när jag hörde att en ny platta var på gång. Tvärt om. Men, Get Some fastnade direkt och letade sig in på min årsbästalista från 2010. Sen stod I Follow Rivers på tur och det avgjorde saken. Hela albumet skulle få en chans. Vad som hände sen var att den gick svettigt mycket på repeat och just nu sitter jag här och håller Wounded Rhymes som en stark kandidat till årets bästa svenska album. Så kan det gå!



Ruggigt bra album rakt igenom. Extra förtjust är jag i de två låtarna nämnda ovan, samt Love Out of Lust, Rich Kid Blues och Sadness is a Blessing.


Lykke Li på


onsdag, mars 16, 2011

In the Spotlight 2011 pt.6: The View


Håller i skrivande stund på att lyssna igenom The Views senaste album, Bread and Circuses, som släpptes för två dagar sedan. Så här långt låter det inte alls dumt. Det var ett tag sedan jag lyssnade på bandets två tidigare album, så jag kan inte riktigt ge ett jämförande uttalande, mer än att det låter The View och att det låter bra! En trevlig platta. Gillar man skotsk indierock är dessa Dundee-grabbar värda en stund i din stereo.



Video: Grace

The View på

lördag, mars 12, 2011

Need You Now


Så här långt är det här en av årets bästa låtar!


Cut Copy - Need You Now


fredag, mars 11, 2011

Beetlebum


Man återupptäcker en hel del gamla favoritlåtar på en resa genom skivsamlingen. Är fortfarande kvar på B och bilresorna förgylls för stunden av Blurs album-katalog. Var ett stort Blur-fan i mina tonår så det är mycket allsång i bilen vill jag lova. Tur jag reser själv. Går och spånar på ett inlägg om dem, vilket jag förhoppningsvis ska försöka få till framöver. Men nu, en av mina stora favoritlåtar med Blur. Jag hade nästan glömt bort hur förbaskat bra Beetlebum faktiskt är!


Blur - Beetlebum




tisdag, mars 08, 2011

In the Spotlight 2011 pt.5: Chapel Club


Tror det var under hösten 2009 som Chapel Club tog mig med storm en kväll när deras ursköna Surfacing spelades på Zane Lowes show. Kunde knappt bärga mig tills jag skulle få höra den igen. Hörde den några gånger till i samma radioprogram, medan jag väntade och väntade och väntade på att den skulle ges ut. Problemet var bara att den aldrig kom ut. I refrängen lånar bandet nämligen en textrad från Dream A Little Dream of Me, vilket inte uppskattades av dess upphovsmän.

Väntan på ett album blev således lång, drygt ett år. Men lyckligtvis verkade allt ha slutat väl och i början på året kom äntligen albumet Palace ut, och med på den finns, till min stora lättnad, Surfacing. Och många andra bra låtar så klart! Palace har verkligen varit värd all väntan. En utmärkt debutplatta.



Det är trångt på den alternativa indierock-scenen, men Chapel Club är enligt mig ett band som är väl värd all uppmärksamhet. Låt Palace gå några varv ska ni få se.



Chapel Club på




måndag, mars 07, 2011

Mars


Dags att byta spellista ute i högerspalten. Nu hittar ni listan för mars månad där, och den kommer som vanligt att fyllas på efter hand med nya och gamla favoriter. Har äntligen börjat komma igång att lyssna igenom årets nya släpp också, så det blir bättre med nya låtar i listan till skillnad från vad det var i februari. Givetvis ska det komma en rad inlägg om dessa alster också, för jisses vad mycket bra album det har getts ut hittills under 2011!

Om ni för övrigt tycker att det är väldigt mycket artister som börjar med bokstaven "B" i listan, är det inget lustigt sammanträffande. Då jag har en stunds resväg till jobbet har jag helt sonika bestämt mig för att lyssna igenom hela skivsamlingen från A-Ö. Fint sätt att återupptäcka gamla bortglömda favoriter.

onsdag, februari 23, 2011

In the Spotlight 2011 pt.4: Mogwai


Det är definitivt ingen hemlighet att jag har en "soft spot" för instrumentalrock. Därav blev jag mycket glad i förra veckan när jag av en slump fick se att skotska post-rockarna Mogwai släppt ny platta. Ett band jag är väldigt glad i.

Hardcore Will Never Die, But You Will lyder titeln på sjunde studioalbumet. Redan på inledande White Noise höll jag på att inte komma vidare på plattan då låten omgående blev en stor favorit. Men tur var väl att jag lyssnade vidare för på spår nummer tre finns tuffa Rano Pano som jag inte kan få nog av. Lika förtjust är jag i efterföjande Death Rays som är en förbaskat vacker melodi. San Pedro blev lika så en snabb favorit den med. Och det var bara favoriterna. Övriga spår är riktigt bra de med.

Dynamiskt och melodiskt. Skottarna växlar som vanligt mellan melankoliskt, tufft och vackert. Jag älskar Mogwai och Hardcore Will Never Die, But You Will lär förmodligen bli en av årets stora favoritplattor. Pricken över i hade varit att få se dem live. Håller tummarna för att chansen dyker upp under året.




Om du inte har Spotify kan du lyssna till Rano Pano och San PedroSub Pop.


Mogwai på


torsdag, februari 17, 2011

Time is running out



All min lediga tid i februari har i princip gått till att fixa och dona med allt vad det innebär att flytta in i ny lägenhet. Därav tystnaden här. Inte är jag klar heller, vart tar tiden vägen?! Ja ja. Jag kommer igång igen här så småningom ska ni se.

Vill ni ha något att lyssna till kan ni spana in min spellista för februari ute i högerkanten. Än så länge är det nästan bara gamla favoriter, och inte så mycket nytt. Men den fylls på med jämna mellanrum så det lär dyka upp mer spännande där innan mars står för dörren.

Och så kan ni alltid dra på denna sköna melodi också!


torsdag, februari 10, 2011

Seasons


Förbaskat bra låt med en av mina stora favoritröster:

Chris Cornell - Seasons




måndag, februari 07, 2011

Principe Valiente


Efter en segstartad morgon och sådär lagom motiverad att gå till jobbet om ett par timmar, var ett mail från bandet Principe Valiente precis vad jag behövde. Knappt halvvägs genom måndagen utser jag det här till veckans tips!

I informationen på bandets myspace beskrivs musiken som "dark pop", med inspiration från bland annat olika post punk- och shoegazeband. Helt sanslöst bra. Ytterligare en pärla i den svenska musikdjungeln. Ska ni bara kolla upp ett band den här veckan, då är Principe Valiente namnet.

Debutalbumet släpps 23:e februari. Jag har redan antecknat det i kalendern, har du?

Principe Valiente på


söndag, februari 06, 2011

In the Spotlight 2011 pt.3: Kaizers Orchestra


För att vara ett av mina stora favoritband har norska Kaizers Orchestra fått oförtjänt lite utrymme i den här bloggen. Dags att ändra på det!

10 år sedan debutplattan slår Kaizers nu på stort och introducerar oss till triologiprojektet Violeta, Violeta. Del ett kom ut för ungefär en vecka sedan, del två släpps i november och del tre är planlagd till november 2012.



Har varit helsåld på singeln Hjerteknuser sedan jag hörde den på norska P3 i vintras, och väntat spänt på albumet. Under första lyssningen var jag lite besviken på Violeta, Violeta. Volum 1, men ju mer jag spelat albumet, ju mer har den växt. Numera gillar jag den starkt. Jag kommer nog alltid tycka att de två första albumen är bandets bästa, men de har hållit en hög standard hela karriären igenom. Och efter ett decennium är det fortfarande ett Kaizers i högform. Segergertåget tuffar vidare, och det ska bli spännande att höra fortsättningen i triologin!



Kaizers Orchestra på


fredag, januari 28, 2011

Oh home


Slutspurten på packandet börjar äntligen nå sitt slut, och imorgon lämnar flyttbilen Växjö för att ta mig tillbaka upp till det Värmländska hemlandskapet igen. Därmed blir det tyst här i några dagar till, kanske någon vecka. Till dess att jag hunnit landa någorlunda i nya hemmet.


Medan ni väntar kan ni alltid köra denna dundersköna låt på repeat!

Edward Sharpe & The Magnetic Zeros - Home




Hej så länge!


måndag, januari 24, 2011

lördag, januari 22, 2011

In the Spotlight 2011 pt.2: Covenant


Svenska synthbandet Covenant gjorde entré i min skivsamling i början på 00-talet när de släppte plattan United States of Mind. Den hamnade i min ägo via singeln Dead Stars som jag var barnsligt förtjust i, och fortfarande är. Men bortsett från kanske två andra spår så var albumet en otrolig besvikelse. Jag har gillat efterföljande singlar, och gjorde ett försök med albumet Northern Light. Men återigen var besvikelsen framme och Covenant-lyssnandet rann ut i sanden på nytt.

Därför hade jag förväntat mig samma gamla visa när jag här om dagen upptäckte att bandet släppt ett nytt album. Men istället fick jag mig en stor positiv överraskning när jag lyssnade på den 6-spårssampler av Modern Ruin som ligger uppe på Spotify. Oväntat bra! I synnerhet singeln Lightbringer som gästas av Necro Facility. Den är lätt beroendeframkallande.




Tänkte att Kaizers Orchestras kommande album skulle bli en inflyttningspresent till mig själv. Jag tror bestämt att jag får lägga till Modern Ruin till den beställningen också.


Covenant på


fredag, januari 21, 2011

Spotify-listor


Brukar göra en ny spellista varje månad där jag petar in de låtar jag gillar mest för stunden. Nya upptäckter som blandas med en och annan gamla favorit. Tanken slog mig igår att jag lika gärna kan dela med mig av de listorna. Så från och med nu kommer ni varje månad att hitta en ny lista här ute i högerspalten. Håll till godo!





In the Spotlight 2011 pt.1: White Lies


Med debutalbumet To Lose My Life låg brittiska trion White Lies bakom en av de bästa plattorna från 2009. Och nu har uppföljaren Ritual anlänt. Det hörs att bandet har vuxit till sig under de två år som passerat. Soundet är detsamma, men det hela låter mer storslaget och kraftigt. Ett enastående bra album rakt igenom. Singeln Bigger Than Us blir bättre och bättre för varje lyssning. Inledande Is Love gör sig utmärkt som öppningsspår och har snabbt blivit en favorit precis som Bad Love. Men den stora favoritlåten är Holy Ghost. Den har jag verkligen svårt att låta bli.

Gillar ni debuten, då kommer Ritual högst troligen faller i smaken också.




White Lies på


torsdag, januari 20, 2011

BBC's Sound of 2011


Dags att spana in vilka band och artister BBC spår framgång för under 2011. Listan för 2010 såg ut så här, och med facit i hand var det väl spått.

Vad tror britterna om 2011 då? Jessie J som knep förstaplats var inget för mig. Däremot fastnade jag för två andra intressanta tjejer på listan, där Anna Calvi var först att fånga min uppmärksamhet. Smakprovet Jezebel är helt OK, men det var framförallt Moulinette jag föll för när jag letade vidare. Sedan var det Clare Maguires tur att fånga mig med sin fina Ain't Nobody.

Vidare kan James Blake vara ett namn att lägga på minnet. Hans Limit to Your Love växer för varje lyssning. En annan låt som växer är Jamie Woons Night Air.

Inte helt oväntat föll även indierockiga Trouble on the Way med bandet Mona mig i smaken. Och ni som lyssnar på P3 har säkert hört den ursköna Wreckin' Bar (Ra Ra Ra) med The Vaccines.

Med på listan finns även The Naked & Famous som jag vet att ett par av vänbloggarna, som ni hittar ute i högerkanten, har tipsat om tidigare. Gillar ni elektronisk pop, ge Punching a Dream ett öra. Helt riktigt finns duon Warpaint med också, vilka jag hade med på min årsbästalista med fina låten Undertow.


Det var mina favoriter. Vill ni kika på hela listan, då ska ni svänga in här.



måndag, januari 17, 2011

Hjerteknuser


Kära läsare! Dags att dra igång igen efter ett julbreak som blev lite längre än tänkt. Den främsta anledningen till den långa frånvaron är att jag ska flytta om några veckor. Därav har det varit en del styr med det, och desto mer styr ska det bli framöver. Mitt nyårslöfte för 2011 är att försöka bli bättre på att skriva här regelbundet. Dock kommer det löftet förmodligen att fallera något till en början, med anledning av den stundande flytten. Hoppas ni har överseende med det!


Vanligtvis brukar jag inleda året med att kolla upp BBCs Sound of, där de tipsar om det kommande årets mest lovande artister. Och givetvis ska jag kolla upp longlisten för 2011 också. Detta ska förhoppningsvis bli av nu i veckan mellan flyttstöket. Så håll utkik!



Årets stundande skivsläpp är fortfarande ett outforskat ämne för mig, men ett har jag koll på. Storfavoriten Kaizers Orchestra släpper nytt album 31:e januari. Violeta, Violeta Vol.1. Och låter resten lika bra som Hjerteknuser här nere, då har vi ett ruggigt bra album att se fram emot!




onsdag, december 29, 2010

Musikåret 2010 - Favoritlåtarna pt.2: Spotifylistan

Då är det äntligen dags! Årets bästa låtar 2010, presenterade i en Spotify-lista.

Precis som sist, representerar de 20 första låtarna på listan mina främsta favoritlåtar från året, i en någorlunda inbördes ordning. 21-120 hamnade sedan i bokstavsordning, då tiden rann iväg för mig. Annars hade jag gärna försökt sätta dem i någon skön lyssningsordning.

Som jag nämnde i föregående inlägg, Musikåret 2010 - Favoritlåtarna pt.1 ...", så kommer ni att se några lokala filer i listan, vilka ni inte kan spela. Men i samma inlägg hittar ni länkar till låtarna. De är väl värda att kolla upp!


Slutligen ska även årets bästa låt krönas. Vid närmare eftertanke borde förstaplatsen egentligen vara delad. De båda låtarna är utan tvekan mina mest spelade och älskade låtar under året som passerat. Men då Foals Blue Blood tyvärr inte finns på Spotify, och den således fick kröna listan i förra inlägget, så får första platsen gå till denne skotte, vars video ni hittar nedan.


Därmed önskar jag er god fortsättning och ett gott nytt musikår!
Vi ses i musikdjungeln 2011.


Spotify-listan
Best of 2010 - Ta mitt skimmer för jag brinner


Årets bästa låt
Steve Mason Lost & Found


tisdag, december 28, 2010

Musikåret 2010: Favoritlåtarna pt.1 - De som inte återfinns på Spotify

Det drar ihop sig till att presentera mina favoritlåtar från året. Detta skall, precis som förra året, ske genom en Spotify-lista. Men tyvärr är det ju så att alla låtar inte finns på Spottan. Ni kommer förvisso att se dem i listan, eftersom jag lagt in dem som lokala filer, men ni kommer inte kunna spela dem. Därför gör jag som förra året, och presenterar låtarna i fråga i ett eget litet inlägg. Eftersom de är så formidabelt bra att jag inte bara kan låta dem passera obemärkta.


1. Foals - Blue Blood
Öppningsspåret och tillika bästa låten på senaste albumet Total Life Forever. En av mina stora favoritlåtar i år. En skön video dessutom.

2. iLiKETRAiNS - When We Were Kings
Hela albumet är enormt bra, men denna fastnade lite extra.

3. Apparatjik - Snow Crystals
Superkonstellationen med medlemmar från Coldplay, A-Ha och Mew. Underbar låt!

4. Editors - Last Day
Även husgudarna släppte en ny låt i år. Last Day släpptes som limiterad 7"-singel på Record Store Day. En låt som gott och väl kunde ha varit med på förra årets album.

5. To Bury A Ghost - Coming Up For Air
Bandet som låtar som en korsning av Mogwai, And So I Watch You From Afar och Muse. Ruskigt bra!

6. Chapel Club - O Maybe I
Fin liten indiepop-låt.

7. The Sunshine Underground - Coming to Save You
Rivig indierock.

8. Apocalyptica feat. Gavin Rossdale - End of Me
Finsk cello-metal med Bushs frontman vid micken. Kanonbra!

söndag, december 19, 2010

Julmusik

Fjärde advent är här och nu är det inte länge kvar till jul! På förfrågan knåpade jag förra året ihop två stycken jul-spellistor. För er som missade dem kommer de här igen:

Detta är en blandning av lite allt möjligt; gamla klassiker så väl som nya låtar samt några "standard-julhits". Som jag skrev i inlägget förra året "...från Ella Fitzgerald via Smashing Pumpkins till Lars Vegas Trio ungefär".

Den här listan är lite mer "alternativt" inriktad. Den har i princip samma låtar som den första listan men saknar de "klassiska" jullåtarna (med undantag för O Holy Night). Plus några spår som inte finns med på den första.


En ny låt har letat sig in på de båda också, och det är Coldplays Christmas Lights.

God Jul kära läsare!
Och håll utkik efter min lista över årets bästa låtar. Tanken är att den ska komma ut här i dagarna. I alla fall innan nyår.

fredag, december 17, 2010

Musikåret 2010 - Albumen

Dags att lista årets bästa plattor! Tanken var att göra en lista med de 10 bästa, men det föll på en gång. Men efter lite lirkande så fick jag ner det till 15 album, plus en lite bonus. Det har verkligen sprutat ut formidabla plattor i år. Nya läsare, så väl som inbitna läsare som vill friska upp minnet, hittar alla album jag tipsat om under året under etiketten "In the Spotlight" i rullgardinen i spalten till höger.

Då så. Ingen vits att dra ut på det längre. Här är de, de 15 bästa albumen från 2010, enligt Musikfeber:


Årets bästa album var också årets gladaste överraskning. Deine Lakaien är ett av mina stora favoritband, men jag hade helt missat att de skulle ge ut nytt i år. Det var därmed en lyckans surprise när jag av en händelse ramlade över en ny singel på Spotify. Och inte långt därefter kom Indicator. En alldeles formidabel platta från början till slut. Ni som ännu inte upptäckt denna tyska duo, dags att stifta bekantskap med dem nu!

Det tog några lyssningar innan den satte sig. Men när den väl började arbeta sig in, kunde jag inte sluta lyssna. The Beta Bands frontman har klämt ur sig en mörk, men ack så enormt bra platta. Gripande och snyggt.

The National gör så magnifika låtar att det borde vara snudd på olagligt. Utsökt platta.

Charmerande bra. Svårt att slita sig när man väl börjar lyssna.

Svensk pop at it's best kan man väl säga. José G och hans två bandkollegor har gjort årets bästa svenska platta.

6. Foals - Total Life Forever
Ni som är trogna läsare vet att Foals ligger mig väldigt varmt om hjärtat. TLF når inte riktigt upp till den briljanta debuten Antidotes. Men ett väldigt bra album är det absolut.

7. iLiKETRAiNS - He Who Saw the Deep
Ännu ett band som är mig väldigt kärt. Ett album som nog är en gnutta mer lättlyssnad än deras tidigare album. Utan att för den delen gå ifrån det sound som karaktäriserar iLiKETRAiNS. Underbar skiva.

Otroligt behaglig platta.

Får rikta ett tack Boggen för att han tjatat så mycket om Fyfe i år. Jag är smått tokig i den här skivan, vill bara spela den om och om igen.

2010 blev året då jag upptäckte att Adam Green faktiskt är bra. Kan inte riktigt sätta fingret på varför, men jag bara älskar Minor Love. Förmodligen en av mina mest spelade album i år.

En platta man verkligen sugs in i. Att lyssna på Black Noise är som att besöka en drömvärld.

Formidabelt band som verkligen levererar låtar med kvalitet.

Jag tror att det bara finns två läger här. Antingen har man väldigt svårt för Jónsis musik, eller så älskar man det. Jag hör till den senare kategorin.

En riktigt charmerande skiva från ett av årets mest intressanta band.

Det är ofrånkomligt. Vampire Weekend gör mig alltid glad. Obotligt förtjust i dem.



Bonus - Årets EP och tillika Årets Bästa Nya Upptäckt:

To Bury A Ghost - The Hurt Kingdom
Fullkomligt lysande EP! Ser verkligen fram emot albumet.


torsdag, december 16, 2010

In the Spotlight 2010 - Albumregn del 3 av 3: Elektroniskt/Övrigt


Då var det dags för den sista delen. Den med den något luddiga benämningen elektroniskt/övrigt. I mitt huvud skulle det bara vara tre kategorier: rock, pop, elektroniskt. Dock smet det in lite annat här också. Men som jag sa i första inlägget så ska ni ta de här indelningarna med en nypa salt.

Yes. Vi kör igång!

Intressant debut från TV on the Radio's David Sitek.

Aldrig fastnat för Massive tidigare, men Heligoland föll mig verkligen i smaken.

Spännande platta. Med stor risk för att hamna i någon form av transartat tillstånd när man lyssnar till den.

Danspopiga spanjorer.

Förmodligen årets fulaste albumomslag. Men plattan är bra. Och det räcker gott.

Svensk drömpop med vemodig touch.

Lättsam och skön disco-indie.

Snygg pop/electro från Umeå.

Upptäckte dessa så sent som i förra veckan. Låter ungefär som de heter. Intressant gäng.

Även detta är en lika färsk upptäckt. Gillar att det låter som om deras sound har hämtat något från varje årtionde. Sköna.

Psykedelisk rock direkt från Australien.


Snart: Årets bästa album och årets bästa låtar!

In the Spotlight 2010 pt.49: White Belt Yellow Tag


Innan jag avverkar det sista albumregnet måste jag bara smita emellan med en ny upptäckt för dagen. Eller rättare sagt är det en återupptäckt. Jag tipsade om bandet White Belt Yellow Tag i ett utav mina Have You Heard the Latest-inlägg i somras. Sen glömde jag bort dem. Men så fick jag syn på dem förut när jag gick igenom inläggen. Kollade om de dykt upp på Spotify, och jodå, där finns albumet Methods. Och vilken platta sen! De låter som en väldigt lyckad korsning av Doves och Coldplay. Rekommenderar er varmt att kolla upp denna platta!


bild från myspace.




White Belt Yellow Tag på


onsdag, december 15, 2010

In the Spotlight 2010 - Albumregn del 2 av 3: Pop


Jag fortsätter på resan genom den albumskörd jag inte hunnit skriva om. Fäll upp paraplyet! Här kommer plattorna i kategorin Pop:


Ett typiskt Manics-album. Good stuff!

Fin i all sin enkelhet.

Intressant tjej. Skönt sound.

Behöver knappast någon närmare presentation. Ni vet hur bra de är!

Fina folkinfluerade toner från denna brittiska tjejduo

Trevlig platta från en av mina favoritduos.

Varning, när ni väl börjar lyssna finns en viss risk att ni inte klarar av att sluta.

Ett av Sveriges mest underskattade band.

Brittiskt alternative pop/rock-gäng. Inget revolutionerande, men samtidigt för bra för att bara låta passera.

En viss pappa Simon borde vara riktigt stolt över sin son.


måndag, december 13, 2010

In the Spotlight 2010 - Albumregn del 1 av 3: Rock


Det har varit låg aktivitet här på senast. Främsta anledningen är att jag har varit halvt däckad i förkylning/influensa i två veckor. Sen har jag insett att tiden rinner iväg så fort att jag har fått lägga på ett kol vad gäller årsbästa-listorna.

Men innan jag hoppar in på de kära summeringarna, ska jag köra en repris-serie från förra året. I tre delar ska jag lista alla de grymma plattor som jag tyvärr inte har hunnit skriva om. Men till skillnad från förra året, i ett försök att få lite mer struktur på det hela, har jag försökt att dela in dem efter genre. Väldigt löst indelat ska tilläggas, då varje genre som bekant har väldigt många nyanser.


Då så. Då börjar vi, och det första albumregn-inlägget tillägnar jag kategorin rock. Och rock kan ju innebära väldigt mycket som bekant. Vilket ni kommer att märka här. Därav har jag listat följande album efter deras "tyngd". Snällast först, och hårdast sist. Med andra ord börjar det i en 60/70-talsretro-anda, och slutar i brutal hårdrock.


Hugg in gott folk!
(Länkarna leder till Spotify.)


Brittiskt gäng som lirar skön psykedelisk rock.

Dansant indierock med attityd.

Oväntat bra album från BRMC.

"Psykosrock"/Psychobilly. Ett litet favoritband sen 8 år tillbaka. Detta är tredje albumet, första på ungefär sex år. Ett ganska säreget gäng, faller nog få i smaken. Men jag tycker de är riktigt bra.

Svenskt vemod.

Bländande bra!

Norskt riv.

Brittisk hårdrock. Är lite tudelad till sångarens röst, men annars, ett mycket bra rockalbum.

Svenskt och blytungt.