Everybody thinks the end is here, how am I to tell the difference?

Efter mitt inlägg om The Veils senaste EP, utbröt ett plötsligt begär av att skriva ett mer utförligt inlägg om detta band. Således dags att äntligen väcka liv i min avsomnade serie om mina favoritband. För The Veils är helt enkelt så förbaskat bra att det vore rent slöseri, en synd och en skam att inte ge er ett mer utförligt inlägg om dem!

Som vanligt brukar jag alltid tänka efter hur jag först kom i kontakt med ett band eller artist. Men när det kommer till The Veils är jag inte helt säker. Jag är dock rätt säker på att det var vackra Lavinia, från debutalbumet The Runaway Found (2004), som var låten som fick mig att få upp ögonen för bandet. Med på samma platta finns också en annan av mina favoritlåtar, Vicious Traditions, som filmgillare säkert känner igen från det gripande slutet i Mr.Brooks. Vackra The Leavers Dance är ännu favorit från denna starka debut, precis som The Tide That Left and Never Came Back.

foto från bandets myspace.

Uppföljare är som bekant aldrig lätt, men Nux Vomica (2006) hör till skaran av de som lyckades. Dock är jag inte särskilt förtjust i Advice For Young Mothers To Be som släpptes som singel. Men det är den enda. Calliope! faller mig mer i smaken, men A Birthday Present är den klockrena favoriten här. Ett bra album där bandet tar ut svängarna lite mer. Stundvis kommer den upp i lite mer intensivare nivåer än debuten.

Därefter dröjde det fram till 2009 innan tredje albumet Sun Gangs dök upp. Den inleds med fina Sit Down By The Fire som på något vis känns självklar som öppningsspår. Precis som sina två föregångare är även detta ett bra album. Den växlar mellan att vara stillsam och mer intensiv och här är The Letter min givna diamant, det stora favoritspåret. Men även Three Sisters och Killed By The Boom gillas starkt.

foto från bandets myspace.

Det jag framförallt gillar med The Veils är det finns en viss nerv i deras musik. En inlevelse och intensitet som sveper med en. Samtidigt som den stundvis är gripande. Dessa Nya Zeeländare besitter förmågan att fängsla, och jag skulle väldigt gärna vilja se dem live. Förhoppningsvis får jag tillfälle någon gång.

Men just nu är min stora förhoppning att ni läsare har fått upp ögonen för detta band. Läs och hör mer om The Veils på:

Spotify

Myspace

Officiella hemsidan

(Eftersom jag sedan en tid tillbaka försöker att enbart hålla mig till länkar som går till lagligt upplagda låtar och videor, blir det således inte länkar till alla låtar i detta inlägg. Jag rekommenderar istället att ni letar er vidare till bandets Spotify och Myspace för vidare lyssning. Hoppas ni har överseende med detta).

In the Spotlight 2011 pt.18: The Veils

Då jag är väldigt glad i Nya Zeeländska The Veils, vill jag givetvis tipsa om deras nya EP Troubles of the Brain. Detta trots att jag egentligen inte tycker den når upp till den nivå som bandet brukar ligga på. Men det är ändå en rätt trivsam EP, och inledande Bloom växer för varje lyssning. The Wishbone och Grey Lynn Park likaså. Us Godless Teenagers är inte så dum den heller.

För er som är nya på The Veils, rekommenderar jag varmt att kolla upp bandets tidigare album också. Många fina stunder att hämta där.

The Veils på

Spotify

Myspace

Officiella hemsidan

4 x New Zealand

Länge sen jag kom med något myspace-tips så det börjar bli dags för det igen. En av mina kontakter över på de brittiska öarna brukar komma med sköna tips på band lite titt som tätt. Denna gång var det The Checks från New Zealand som det tipsades om. Lite lagomt småskitig, bluesig, alternative rock. Egentligen ingen större utstickare kanske men de är rätt schysta så ta en sväng in och lyssna.

Genom The Checks sida hittade jag i min tur ett snäppet ännu intressantare band, även de från New Zealand. The Coshercot Honeys. De går under kategorierna garage / psychedelic / pop, som jag sagt tidigare är jag inget vidare på att beskriva sound så jag ska inte ge mig in på det utan hoppas istället att det räcker med att jag säger att jag tycker The Coshercot Honeys är riktigt intressanta. Ska ni bara kolla upp ett band denna vecka så är det just de här ni ska ge en chans!

Håller mig kvar på New Zealand och tipsar återigen om The Veils vars låt Lavinia, som finns att höra på sidan, jag talat mig varm om i ett tidigare inlägg. Mycket bra band som ni också ska ta er tid för.

Från samma plats hittar ni även bandet The Electric Confectionaires som har ett skönt sound som doftar lite 60/70-tal. Även de är absolut värda att låna era öron för en stund.

Maybe you could be mine...

Idag har jag äntligen tagit tag i saken att kolla upp the Veils lite närmare. Det var ett mycket bra beslut. Så bra att jag måste dela med mig utav en låt jag nyss hittade, Lavinia. Vackert. Förgyllde min kväll.

En annan fruktansvärt fin låt är Anna Ternheim & Fyfe Dangerfields Lover's Dream. Det är nog den mest perfekta duett jag hört på jag vet inte hur länge.