Jarle Bernhoft

Det var ju som så här att jag var på konsert förra helgen. I Oslo närmare bestämt, och på Spektrums scen stod Kaizers Orchestra. Har sett dem live två gånger tidigare, så att det skulle vara ruskigt bra var det ingen tvekan om. Ett jädrans drag direkt från start där jag fick höra ett antal favoritlåtar som Delikatessen, Senor Torpedo, Resistansen, Djevelens Orkester, Ompa til du dör, med flera. Och så ett längre parti med låtar från senaste albumet Violeta Violeta vol. 1. Väl värt att nämna var det mäktiga slutet. Efter att Kaizers avslutat den sista låten, Die Polizei, fortsatte publiken på ungefär 9000 personer att sjunga refrängen i minst fem minuter efteråt. Den stämningen var otrolig!

Kaizers Orchestra i all ära, MEN, vi ska inte glömma bort supportakten. Kanske den främsta anledningen med detta inlägg. I själva verket var det tre olika supportakter, tre killar som fick ungefär 15-20 minuter var. Jag ska lyfta fram en av dessa tre herrar, killen som var sist ut, nämligen Jarle Bernhoft. Jag hade aldrig hört talas om honom förut, men efter den kvarten lär jag aldrig glömma hans namn. Grymt bra!

Kolla in C'mon Talk nedan så kommer ni förstå. Sen kan ni även lyssna på min favorit So Many Faces, och den coola covern på Tears For Fears Shout.