onsdag, maj 20, 2009

EoDM och Santi till skogen!

Just när man trodde att det var slut med smaskigheterna till årets Arvika så drämmer de till med ytterligare två kanonbokningar!

Eagles of Death Metal och Santigold!


Santigold (tidigare Santogold) pratade jag mig varm om i höstas. En riktigt cool tjej som gör grym musik.




Jesse Hughes
och Queens of the Stone Ages Josh Homme är männen bakom sköna Eagles of Death Metal. Har du missat dessa herrar är det väl på tiden att du ändrar på det omgående!




Psst. Bara 9 dagar kvar till Växjö Rockfestival. Bandlista och biljetter här: www.vaxjorockfestival.se

torsdag, maj 14, 2009

Halvvägs in i cirkusen

Har precis kollat på andra semifinalen i Eurovision Song Contest. Alltid lika kul att se vad de olika länderna hittar på med. Som vanligt finns det en hel del bedrövliga låtar, en del smålustiga bidrag men också ett par, tre stycken tävlanden som är väldigt bra. Hittills i år tycker jag det varit ovanligt hög nivå. Får se vad finalen har att erbjuda sen. Som vanligt brukar jag alltid falla för något Balkanbidrag och så även iår.

Bosnien-Herzegovina skickade bandet Regina med låten Bistra Voda. Gillar den mycket.



Sen har jag ikväll, som övriga Europa, blivit kär i norskarnas representant Alexander Rybak med låten Fairytale. Fioler kan man aldrig få nog utav. Snygg scenshow hade de med.

Covers pt.20 - The Guns of Britxton

Upptäckte precis en riktigt skön cover på The Clashs gamla sköna dänga från 1979, The Guns of Brixton, framförd av Nouvelle Vague.

Jag har alltid varit väldigt svag för The Guns of Brixton. En otroligt skön låt med en finfin basslinga. Därför trodde jag när jag råkade se Nouvelles cover på youtube att det skulle vara någon medioker variant av låten. Men icke, de gör en riktigt soft tolkning av den och framförallt ska de ha all heder i världen för att de faktiskt gör en egen tolkning av den. Allt för många band gör ju tyvärr covers som låter ungefär som originalet annars. Men inte Nouvelle Vague inte!


The Clash - The Guns of Brixton
Nouvelle Vague - The Guns of Brixton

onsdag, maj 13, 2009

Festivalmisstag pt.3: Come back my dream into my arms

Arvikafestivalen 2005.
Som vanligt i början av festivalen plöjer jag igenom programmet och läser fakta om de akter jag tidigare inte känner till. Tyckte att Deine Lakaien verkade väldigt spännande och prickade för dem i schemat. Senare en kväll, en bit in i festivalen, står jag och mitt vanliga festivalgäng på området och käkar mat och snackar om det ena och det andra. Efter en stund funderar vi på vad vi ska hitta på med härnäst. Vi kikar i schemat och ser att Deine Lakaien spelar. Jag hade sett det i programmet innan vi styrde kosan mot magvagnarna men tänkte att man kunde se slutet av konserten. Och skulle vi missa det skulle det säkert inte vara hela världen, det går ju alltid att lyssna på bandet i efterhand. Det var en sådan soft kväll och skön stämning att jag inte kände för att skynda iväg åt något håll. Vi styr kosan mot Apollotältet för att se om de fortfarande spelar. När vi närmar oss möts jag av de ljuvaste pianotoner och den mest gudomliga djupaste och skönaste röst. Ungefär två låtar hinner vi se innan duon tackar för sig. Under de två låtarna hinner jag både smälta fullständigt av upprymdhet och gå sönder av förtvivlan på samma gång.

Två låtar räckte gott och väl för att jag skulle falla pladask för Deine Lakaiens mäktiga musik. Sen svor jag över mig själv resten av festivalen för att jag varit så dum och inte gått till duons spelning tidigare. Detta misstag får nog räknas som mitt allra största hittills.



Väl hemma igen kilade jag in på CDON som då bara hade albumet Kasmodiah inne. Denna beställdes omgående och väl i min ägo gick den på högvarv ett bra tag och har blivit ett utav mina främsta favoritalbum. Därefter har jag lyssnat till dem från och till på andra håll. Ännu mer nu sen jag fick Spotify. De blev snabbt stora favoriter och bara fortsätter att växa mer och mer för varje gång jag spelar dem. Och för varje gång suckar jag djupt över att jag sumpade världens chans att få uppleva dem live.

Ett urval av låtar:
Over and Done
Reincarnation
Kiss
The Walk to the Moon
Into My Arms
Follow Me (Acoustic version)


Utöver Kasmodiah rekommenderas varmt plattorna April Skies och Acoustic.

måndag, maj 11, 2009

Festivalmisstag pt.2: To prove I've made a big mistake

Ett av mina första festivalmisstag utspelade sig på Hultsfred, 2000 eller 2001. Jag hade prickat för Muse i programmet då jag några dagar tidigare hört Unintended på radion och kände att denna trio var något jag inte borde missa. Dagen rullade på och spelning efter spelning betades av. Senare på eftermiddagen stod jag och kollade på Speed of Sound Enterprise. När de sista tonerna från dem hade klingat klart slängde jag ett öga i programmet. Till min fasa fick jag se att jag trott fel hela tiden. Jag hade varit helt säker på att Muse lirade någon gång efter SoSE, men icke. De spelade samtidigt... sprang bort till Teaterladan och kom lagom till att se en sista minut av mangel som avslutades med att Matthew Bellamy körde in sin gitarr i baskaggen. Inget mer där med andra ord. Jag grämde mig lite men kände ändå att det inte gjorde så mycket. Fram till att jag några månader senare fick höra debutskivan Showbiz. En fantastisk platta och med den återkom minnena om Hultsfred. Vad tusan jag hade jag missat?!


Dock har jag haft lyckan att gå få se bandet två gånger efter det. En gång på Arvikas största scen och en gång som förband till Depeche Mode. Båda konserterna var riktigt riktigt bra. Muse är ett fantastiskt liveband. Fast fortfarande har jag lite svårt att släppa det faktum att jag missade en chans att få ha sett dem på en mindre scen precis innan de slog igenom...

Dagens låtar:

Plug in baby
Hysteria
Unintended
Muscle Museum
Bliss

fredag, maj 08, 2009

Festivalmisstag pt.1: Hey now hey now now!

Sisters of Mercys This Corrosion är så in i Norden bra och skönt mäktig att jag knappt vet vart jag ska ta vägen!

Köpte en samlingsplatta med SoM någon gång när jag var i 16-17-årsåldern, jag hade hört Temple of Love på radion. Fast det blev aldrig att jag riktigt lyssnade på den. Sen såg jag dem på Arvika inte långt därefter. I och med att jag inte var inlyssnad på dem och det var på dagtid så var inte spelningen så värst underhållande. Men jag stod kvar hela spelningen enbart för att få höra Temple of Love. En stund innan den kom ville min kusin och hennes kille promt få mig att försöka komma in i öltältet. Jag, som inte hade mycket till övers för alkohol, försökte säga att jag inte kände för att försöka med det och att jag vill lyssna klart på konserten. "Men du hör ju från tältet!" var hennes motargument och jag gick efter en stunds tjat motvilligt med på att försöka. Det var ju precis i närheten av stora scenen så jag skulle ju båda se och höra. Fast jag hann aldrig försöka komma in i öltältet då min kusin som stod före blev stoppad för att hon glömt leg. Medan hon stod och tjatade på vakten stod jag vid sidan av med händerna i fickorna och var allmänt opepp. Först då insåg jag att Sisters var halvvägs in i Temple of Love...den som jag i över en timme stått och väntat på! Och där "missade" jag den pga att jag vek mig för lätt mot kom-igen-tjat.

Ung och dum. Men så här cirka 8 år senare så är det ändå ett av mina lättare festivalmisstag. Har gjort några andra dumma festivalmissar som jag inte riktigt kan släppa. Men de tar jag upp en annan dag.

Det enda jag kan ångra angående SoM-spelningen är att jag inte lyssnade in mig på plattan innan, då hade jag kanske hunnit frälsas av This Corrosion tidigare och i alla fall fått uppskatta den live.

Men den är verkligen inte fy skam att höra i stereo! Nedan har ni den nerkortade singelversionen. Har ni tillgång till Spotify tycker jag ni ska dra på den längre varianter. För den, mina vänner, är inget annat än 11 minuter ren njutning!


Dagens låt: Sisters of Mercy - This Corrosion

Reklam

Snart är det dags!
29-30 maj närmare bestämt.
Växjö Rockfestival.

Vi snackar Simple Minds, The Animals, Dr.Feelgood, Spencer Davis Group, The Soundtrack of Our Lives och andra glada nationella rockrävar, och pigga lokala akter.

Som om inte det vore nog släpper Simple Minds ny platta, Graffiti Soul, fem dagar innan de äntrar största scenen på Växjös nya musikfestival, OCH det är nu bekräftat att spelningen här i Växjö blir turnépremiären.

Det ni. Jag säger det igen: Simple Minds, ny platta, turnépremiär i VÄXJÖ, Småland, Sweden.

Detta vill ni ju så klart inte missa så sväng in här www.vaxjorockfestival.se för att spana in komplett bandlista och för att köpa era biljetter.


Och här en liten låtlista att lyssna på under tiden:




The Animals -It's my life
Dr.Feelgood - Milk & Alcohol
Simple Minds - Someone somewhere in summertime
Spencer Davis Group - Gimme some lovin
The Soundtrack of Our Lives - Instant repeater 99'
Stonecake - Tuesday afternoon

fredag, april 17, 2009

Don't chase the beat of your heart

På tal om svensk musik förresten.
Mina nostalgivener sparkades igång ordentligt imorse när Morgonpasset i P3 spelade The Man med the Motorhomes. Jag var kanontokig i dem på den tiden de lirade, tyvärr splittrades de efter bara två plattor.

Låter nostalgin flöda vidare här med några av bandets låtar:

For whom it may concern
The Man (klicka på play nere i kanten av webläsarfönstret)
Into the Night
Pictures at sea


Plattorna finns dessutom på Spotify.


lördag, april 04, 2009

I'm so glad I've found this, I'm so glad I did

Bloggen har verkligen hamnat i skymundan på senast vilket inte har varit meningen. Men fint väder, praktik som resulterat i mer regelbundna tider, ansökningar hit och ansökningar dit och annat fix ligger bakom de stora glappen mellan inläggen.

Jag kom på att jag inte ens kommenterat den sköna nyheten att Arvika fetat på sin line-up ytterligare, och det med norska duon Röyskopp. Har väntat länge på denna nyhet, känns ganska logiskt att ha dem på Arvika, och nu är det klart!


Röyksopp - Remind me


Sen händer det lite spännande saker kring Editors som håller på för fullt med att spela in sitt nya album som förhoppningsvis släpps i höst. Lamacq intervjuade Tom Smith för några månader sedan och då antydde sångaren att det fanns chans till några livegig den kommande sommaren. Fem datum ligger uppe på hemsidan varav 14 juni är i Finland. Ett spikat datum som inte ligger där men som finns uppe i forumet med tillhörande festivallänk är att bandet den 11 juni befinner sig i Schweiz.

12-13 juni går Where the Action Is av stapeln uppe i vår huvudstad, och deras headlines är för övrigt i samma klass som Arvikas, eller vad sägs om Neil Young, Nick Cave & the Bad Seeds och Pixies? Bara att konstatera att WTAI ligger väldigt lämpligt till dagarna innan Finlandsgiget. Jag hoppas ju fortfarande galet mycket på att Galaxen ska göra slag i saken och ta Englandskvartetten till Värmland. Sett till datumen så är det ju inte omöjligt. Schweiz 28 juni sen är nästa gig inte förrän 19 juli i England. Lucka finns med andra ord. Om än det talar mer för WTAI i det fall att Sverige skulle bli aktuellt. Men inget är ju omöjligt, de har ju ändå två spridda Schweiz-datum...

...sen finns ju förstås risken att det inte blir något Sverigegig alls denna sommar.... men det örat lyssnar jag inte på. Här ska vi ta mig tusan hålla hoppet uppe!


Editors - Munich (Akustisk version från 2005)


måndag, mars 23, 2009

Covers pt.19 - The Weight

Det blir lite glest mellan inläggen just nu då jag har en del att stå i.


Kom här om dagen att tänka på ett youtube-klipp en kompis skickade till mig i höstas. Ett klipp där det svenska bandet Blond någon gång under det glada 60-talet framför en otroligt skön cover på The Bands underbara låt The Weight.

Och här har vi dem, cover vs. original


Blond - The Weight




The Band - The Weight

tisdag, mars 17, 2009

Än är det inte slut!

Ja jag vet då inte vad man ska tro! För jag trodde då rakt inte att det skulle dyka upp fler stora internationella namn hos Arvika till sommaren....Men slut på överraskningarna är det då inte!
Knappt har man hunnit smälta den glada nyheten att ens drömbokning Nine Inch Nails ska gästa favoritfestivalen tillsammans med Depeche Mode förrän arrangörerna drämmer till med nästa headline:



Korn




Jisses Amalia säger jag bara!
Man kan ju undra om det är en dröm: Depeche Mode, NiN och Korn på samma grusparkering på samma helg mitt ute i Värmlandsskogen. Bara konstatera att årets headlines är för bra för att vara sant. Men det är sant. Och förbannat roligt!

onsdag, mars 11, 2009

Mer smaskens till skogen!

Det var andnöd av lycka när Arvika i höstas släppte Depeche Mode till sommarens festival.


Men dagens bandsläpp slår luften ur en fullständigt!


Nine Inch Nails




Ja jag säger då det!
Alla smårädslor om spelschemat är som bortblåst.
GU' SÅ GÔTT!!

Läs den glada nyheten är:
http://www.arvikafestivalen.se/sv/node/1206

söndag, mars 08, 2009

Söndagslistan - Far from here they speak a thousand tales

Utöver frekvent spelande av The Music på senast så har det också blivit en hel del solomän. Allra främst vill jag slå ett slag för Pete Molinari. Jisses Amalia! Lyssnade på honom imorse för första gången och knockades fullständigt. Jag smälter till Sweet Louise och det kommer ni också att göra. Kolla upp honom närmare på myspace, JAG LOVAR OCH SVÄR, det är verkligen värt det!

Veckans lista:





Pete Molinari - Sweet Louise
M. Ward - Jailbird
White Lies - Farewell to the Fairground
Andrew Bird - Oh No
Ray LaMontagne - I Still Care for You
Mongrel - The Menace
Beta Band - Squares
LCD Soundsystem - Tribulations
The Music - Fire

lördag, mars 07, 2009

Mongrel

Vad får man om man slår ihop Jon McClure & Joe Moskow från Reverend and the Makers, Arctic Monkeys-trummisen Matt Helders och bandets forne basist Andy Nicholson, Babyshambles Drew McConnell, hiphop-artisen Lowkey samt producenten Jagz Kooner?


Mongrel


...är svaret. UK indie möter hiphop.
Mer information om gänget hittar ni på myspace-länken nedan. Passa på att läs den lilla infon medan ni lyssnar till låtarna, för lyssna bör ni göra, det här är riktigt bra.


www.myspace.com/wearemongrel


Har ni bara tid för några låtar så tycker jag ni ska lyssna till spåren Alphabet Assassins, The Menace och Better Than Heavy. Den senare är även titeln på kommande plattan.


måndag, mars 02, 2009

Dan och kustvakterna

Det blev ingen söndaglista igår, inspirationen fanns inte riktigt där. Och när jag förut började leta efter några potentiella låtar till listan, på youtube, så gick de inte att hitta annat än i taskiga liveversioner. Därför får den utgå men istället bjuder jag på ett nytt och väldigt lyssningsvärt tips som nyligen fångade mig:

Lyssnade på ett av Lamacqs shower för ett par veckor sedan när en ljuvligt skön röst strömmar ut ur högtalarna. För en kort stund funderade jag på om det var något soloprojekt från iLiKETRAiNS sångare David Martin, men så var icke fallet.

Dan Michaelson var mannen bakom rösten till Bust som där och då fick mig att glömma mina diskbestyr. Han ska tydligen vara aktiv i ett band vid namn Absentee, vilka för mig är helt obekanta men kanske ringer det en klocka hos någon? Här och nu är han dock aktiv i ett sidoprojekt med the Coastguards. Finns bara tre låtar ute på deras myspace men dessa kommer du inte kunna sluta spela när du väl påbörjat lyssningen.

Mina tankar gick till iLiKETRAiNS då Martin och Michaelson har rätt snarlika röster, lugna, mörka och smått raspiga/brummiga. Musiken är även den av liknande karaktär, väldigt behaglig.

Avvara några minuter till Dan Michaelson & the Coastguards och ni kommer inte att ångra er.
www.myspace.com/danmichaelsonandthecoastguards

fredag, februari 27, 2009

Festivaltankar

Samtidigt som den underbara nyheten om att Depeche Mode är klara för Arvika släpptes i höstas så dök en liten rädsla upp. Tänk om det blir Kraftwerk-syndrom? Kraftwerk var ju inte direkt billiga och DM når väl inte upp i deras prisklass men att ta det bandet till Värmlandsskogen är ju inte direkt finasierat med fickpengar om man säger så. Konsekvensen av att boka Kraftwerk blev att spelschemat i övrigt strök med. Frågan är om det någon gång har varit ett sådant sanslöst tråkgit spelschema som det var på Arvika den sommaren dessa tyskar gästade. Sen vet vi ju också hur det gick... Kraftwerk blev inte den hit man trodde och man gick back och festivalen var en hårsmån från att att få stänga igen butiken, kasta in handduken, ja gå i graven helt enkelt. Men festivalen har ju sedan dess repat sig ordentligt och gått finfint på senaste år. Jag tror inte heller att det kommer bli en Kraftwerk-upprepning, även om DM kommer vilja ha en fet sedelbunt så är det nog ingen fara för festivalens framtid. Blir nog slutsålt även i sommar om arrangörerna inte tar sig vatten över huvudet och blir överivriga.

Den enda rädslan jag har haft är just övriga bandbokningar... hur roliga blir de om huvudakten slukar majoriteten av budgeten?

Men so far så ser det faktiskt riktigt fint ut. Nyligen blev det klart att inga mindre än Fleet Foxes är klara! Mustasch har man förvisso sett fem-sex gånger men de får man aldrig nog av att se live. Bob Hund är jag riktigt glad över att se i listan över klara band tillsammans med ett gäng gamla synthgrupper och nyupptäckta mindre småakter så som James Yuill vilken jag tänkt skriva ett inlägg om i två veckor nu men inte hunnit med än. Men det är på G.


Det är för övrigt inga dåliga bandnamn som regnar ner över Sverige. DM till Arvika, The Killers till Hultsfred, Placebo till Siesta och....

..till lilla Växjö kommer inga mindre än Simple Minds!
Smygreklam därmed till Växjö Rockfestival:
www.vaxjorockfestival.se

söndag, februari 22, 2009

Söndagslistan - Cos all we do is argue then shop

Det har blivit en del nya upptäckter i veckan faktiskt så veckans lista får bestå av dessa. Mest förtjust har jag nog blivit i den oemotståndligt söta poppärlan Something good can work out med Nordirlänska Two Door Cinema Club. Dålig kvalitet på youtub-klippet nedan så kolla in myspace-länken. Sen är jag barnsligt glad i Little Comets One night in October, en riktig humörhöjare!

Listan avslutas med två tidigare bekanta namn i form av Oasis och Doves som båda släpper nytt, och det låter riktigt fint. Framförallt Oasis var överraskande bra, men så har jag alltid föredragit Noel på sång.


Varsågoda, veckans lista att sätta tänderna i:





Låtlista:

Little Comets - One night in October
Two Door Cinema Club - Something good can work out
Casiokids - Fot i Hose
London Blackmarket - Checkmate
Apostle of Hustle - National Anthem of Nowhere
Why? - Fatalist Palmistry
Hatcham Social - Murder in the Dark
Doves - Kingdom of Rust
Oasis - Falling Down

fredag, februari 13, 2009

I gotta have some of your attention, give it to me

Jag håller mig kvar vid Cornwells självbiografi jag nämnde i förra inlägget. Det är väldigt intressant läsning och framförallt är det kul att få ta del av diverse småscenarion med andra bekanta namn inblandade.


Mitten av 70-talet. The Stranglers har börjat få lite rullning på sina liveträdanden och agerar vid ett tillfälle supportakt till Patti Smith. Joe Strummer, som vid den här tidpunkten lirade med The 101ers, brukar hänga en del med grabbarna, Cornwell framförallt. Efter att Stranglers värmt upp scenen åt Smith kommer Strummer in till dem backstage, faller i gråt i Cornwells armar och skriker: "My band is shit, Huge, I want a band like yours!".

Veckan därpå lämnar Strummer The 101ers för att inte långt därefter forma ett nytt band, och jag behöver väl knappast nämna fortsättningen!





Vid ett annat tillfälle kommer The Stranglers manager Dai Davies in i logen före ett gig och presenterar "a pretty brunette in boots and leather jacket" för bandet. När kvinnan sedan lämnar rummet frågar Davies om de kan tänka sig att ta in henne som ledsångerska. Något stött replikerade Cornwell att de redan är två ledsångare och undrade vad de ska med en tredje till. Davies fattade vinken och inget mer sades i ämnet.

Men Chrissie Hynde verkar inte ha deppat ihop för det. Hon tog ju saken i egna händer istället och så vitt jag vet så lirar hon fortfarande runt med The Pretenders.


onsdag, februari 11, 2009

Favoritlåtarna pt.10: The Stranglers - Always the sun


Ibland är det lite kul vilka lustiga sammanträffanden som dyker upp.

Jag har precis börjat läsa Hugh Cornwells självbiografi A multitude of sins. Boken börjar med att han berättar om ögonblicket han beslutade sig för att lämna The Stranglers. Hugh beskriver känsla av skuld över att inte ha kommit till insikt över detta tidigare och med det känner att han har bedragit alla inklusive sig själv. I samband med det referar han till senaste tillfället han hade en liknande känsla: avhoppet som PhD-student vid Lunds universitet.

"That night I went to sleep thinking that I wasn't going to wake up the next day, or that someone was going to switch off my daylight (see lyrics to 'Always the sun'). But the next day did come and to my surprise it was brilliantly sunny."

Igår eftermiddags fortsatte jag läsandet och hade samtidigt igång min spellista med samlade all-time favoritlåtar. Kapitlet jag var på handlade om Hughs period här i Sverige och det avslutas med just det ovannämnda scenariot. Beslutet om att lämna Lund:

"I mopped up my operations there and found myself waking up at the house in Södra Sandby about ten days later, unemployed but alive. In fact, the sun was shining."

Och vilken låt strömmar inte ut ur högtalarna i samma stund jag når den sidan?


Always the sun var den första låten jag hörde med The Stranglers. Den fanns med på en trippelcdsamling med brittiska band jag köpte någon gång under gymnasietiden och den har sedan dess varit en av mina favoritlåtar. Ett av bandets klara höjdpunkter helt klart och den återfinns på albumet Dreamtime.

Hugh låg även bakom idén och upplägget till musikvideon till låten vilket övriga bandmedlemmar godkände innan arbetet sattes igång. Videon spelades in och därefter spenderade Hugh och regissören cirka 50 timmar på att redigera ihop den. När övriga inblandade sen får se resultatet är kommentaren att de hatar den, utan att kommentera varför de godkänt idén från första början.

Snacka om att inte känna sig uppskattad.

Ingen Oscars-vinnare direkt men lite schyst tycker jag allt att den är. Ni får dömma själva. En sjulhelsikes bra låt är det i vilket fall som helst!


The Stranglers - Always the sun

söndag, februari 08, 2009

Söndagslistan - Life shows no mercy

Snart börjar vardagen igen men innan dess, lista!

Veckans nya upptäckt War Tapes, uteblir från den här listan och istället hänvisar jag er till föregående inlägg och myspace-länken där. I övrigt är det bara låten med The Cinematics på listan som är en helt ny bekantskap. Resterande spår är en blandning av: gamla favoritdängor man inte hört på några år (Soulwax och Bowie), veckans mest spelade (The Cult, White Lies & Radio 4), 90-talsnostalgi (Space), en av förra årets skönaste nykomlingar (MGMT) och ständigt återkommande favoriter (Stranglers och Madrugada).

Voilá!





Låtlista:
The Stranglers - No Mercy
Radio 4 - Packing things up on the scene
Soulwax - E Talking
MGMT - Time to pretend
Space - Female of the species
David Bowie - New killer star
The Cinematics - A strange education
White Lies - E.S.T.
Madrugada - Hour of the wolf
The Cult - Fire Woman