We can never go home

Andas in....
....och andas ut.

Jag har just fått ett extremt bevis på att jag verkligen var i en helt annan värld andra halvan av förra året. Jobb på konstiga tider, studier och annat man grävde ner sig i, inklusive att man inte är så mycket av en YouTube-träskmänniska har resulterat i att viktig information har gått mig förbi.

Vid närmare efter tanke är det helt ofattbart att jag i nästan ett halvårstid har levt i ovetskap om denna fakta!

Sedan i somras har de som haft den stora lyckan att gå på en konsert med Editors kunnat höra en ny låt!

No Sound But the Wind



Lovar riktigt gott inför tredje plattan som jag tidigare nämnt förhoppningsvis kommer dyka upp i september. Fler nya låttitlar:
Bird of Prey
In this light and on this evening
This house is full of noise

Tack C!

She pours a daydream in a cup

Fick ett otroligt skönt låttips av Dan igår.
Her morning elegance av Oren Lavie. Mycket fin låt och en underbar video!





Lavie på myspace

Söndagslistan - White sun scattered all over the sea

Söndag igen och dags att sammanfatta veckan med en lista. Inte det allra enklaste då det har varit total Apoptygma-dominans och de har ju precis fått ett eget inlägg. Dock har det hunnit rotera lite annat under dagen och stundvis även igår. Fast kunde inte hålla mig från att ta med en Apop-låt. Eftersom jag tog upp alla favoriter med dem i föregående inlägg blir det här ett liveklipp från Arvika 07-spelningen. En ny upptäckt har hunnits med också, det i form av Delta Spirit. Deras album Ode to Sunshine finns att lyssna till på Spotify.

Gett mig på att testa youtubes spelliste-funktion. Använd pilarna ut i kanterna för att bläddra fram och tillbaka om så önskas.




Låtlista:

Apoptygma Berzerk - Kathy's Song (Live från Arvikafestivalen)
Delta Spirit - Trashcan
IAMX - Negative Sex
Deine Lakaien - Kiss
Blur - The Universal
The Mary Onettes - Void
Juvelen - Don't mess
PJ Harvey - Perfect Day Elise

Why are you always hiding?

Har man i dagarna slängt ett öga på min lilla lastfm-widget till höger här så har man kunnat notera att min spellista varit starkt dominerat av ett norskt gäng.

Reagerade på en skön electrolåt en dag när MediaMonkey stod i shuffle-läge. Kände igen rösten väldigt väl men kunde inte placera den, slängde ett öga på skärmen och... just det! Apoptygma Berzerk.



Upptäckte detta band med Stephan Groth i spetsen runt 2000, jag gick gymnasiet och hade någon form av "synthperiod". Kommer inte ihåg exakt hur jag kom i kontakt med dem men vill minnas att P3 hade rätt bra bevakning på SAMA och sände en del livespelningar med diverse band. Covenant var rätt heta vid den tiden så det ena ledde nog till det andra.

Albumet Welcome to Earth kom ut samma år och hamnade snart i undertecknads skivhylla. Spelade den rätt mycket vid den tiden, i synnerhet Paranoia som är främsta favoriten från albumet. Men även Starsign, Eclipse, Kathy's song, och Metallica-"covern" Fade to black brukade få några rotationer extra.

Märkligt nog har jag under efterföljande år inte kommit mig för att lyssna på varken deras tidigare eller senare album. Utan det har mest blivit ett par låtar här och där som Non-stop violence, Mourn (albumversionen, Meshs remix är även den riktigt skön) och Until the end of the world. Den senare är hämtad från 2002 års skiva Harmonizer och jag blev eld och lågor när jag hörde låten. En kompis köpte plattan men jag fastnade inte och förmodligen bidrog väl det till att mitt intresse avtog lite.
Det och skivpriserna.




















2007 bokade man dem till Arvika och passande nog fick de runda av alltihop för mig, och vilken avslutning sen! Apop kommer verkligen till sin rätta live, en grym spelning. Får ni chansen att se dem är det bara att håva upp plånboken med en gång. Efter det bestämde jag mig för att det var dags att ge mig på ett försök att lyssna in mig på deras andra album. Men jag kom aldrig längre än till att fylla upp några gigabyte av hårddisken. Upptäckte väl något annat jag blev salig för och Apop föll i glömska.

Det är i sådana fall det är bra med randomfunktionen. Den påminner en emellanåt om de album man skulle och borde ha lyssnat igenom för länge sen. Precis som i förra helgen när Back on track strömmade ut ur högtalarna. Fick ett massivt sug efter mer och tog min an albumet You and me against the world från 2005. Sen dess har den gott varm under veckan. Mycket bra skiva om än jag kan tycka att några låtar är lite banala/naiva, som singlarna Love to Blame och Shine on, vilka jag gärna hoppar över.

Främsta favoriten från albumet är Into the Unknown. För mig är det Apop at it's best. Kim Wilde-covern Cambodia är också en het favorit, den och In this together utgör den bättre halvan av singelsläppen. Andra spår jag gärna återkommer till är Mercy Kill , Maze och Tuning into the frequency of your soul. Gillar ni vad ni hör kan jag tipsa om att plattan just nu går för ynka 49 pix på Ginza. Den finns även på Spotify.


Många klipp blev det, har ni ont om tid så tycker jag främst ni ska sikta på låtarna Into the unknown, Mourn, Paranoia, Cambodia, Kathy's song och Until the end of the world.

Söndagslistan - How long must I wait for you?

I höstas började jag smått med att lägga upp en låtlista varje söndag. Något som var tänkt till att bli ett återkommande moment för att runda av veckorna. Detta föll dock i stöpet ganska omgående då tiden till att blogga förminskades drastiskt. Men nu när jag är igång igen så tänkte jag ge mig på ett försök att återuppliva idén, får vi se hur länge det håller! Trist nog la ju Mixwit ner sina blandband så jag får återgå till klassisk länkning. Jimmy på Skivgrisen visade förvisso upp i ett inlägg nyligen att youtube har en fiffig version som skulle kunna bli ett bra substitut för banden. Men för stunden har jag inte riktigt ork till att sätta mig in i hur den fungerar så vi kör det gamla hederliga sättet.

Så här kommer favoriterna från den gångna veckan. En blandning av gamla favoriter så väl som nya. Jag vill återigen slå ett extra slag för White Lies. Det är förvisso 48 veckor kvar på året men dessa britter är starka kandidater till att vara årets band.

Apoptygma Berzerk - Into the unknown
Madrugada - Vocal
White Lies - To lose my life
Deine Lakaien - Reincarnation
Rammstein - Sonne
Slowdive - Souvlaki Space Station
Danko Jones - Soul on ice
Idlewild - Love steals us from loneliness
The Small Faces - I got mine
Vampire Weekend - Cape Cod Kwassa Kwassa
Editors - The Picture

I've been lost since I woke up

Så mycket som jag har lyssnat på en viss låt av Glasvegas idag så kan man kanske tro att jag precis har dumpat någon/blivit dumpad, och är bitter, sur och förtvivlad. Men så är inte fallet. Däremot är det nästa (men bara nästan) så att man önskar att man vore i en sådan situation enbart för att få känna på hur det är att dra på låten på högsta volym när man befinner sig i en sådan sinnesstämning. Men tack och lov så fungerar det lika bra att uppskatta spåret även som nöjd singel. Låten finns med på deluxeutgåvan av bandets album där det medföljer en jul-EP. Hela albumet och EP:n i all ära, verkligen i all ära, men största behållningen är denna låt. Den har ett skönt driv och James Allen framför texten med helt rätt känsla. Man får riktigt god lust att bara stämma upp i stark allsång när refrängen kommer även fast man inte har något att relatera texten till.


Och låten?

Fuck you, it's over

Everybody loves you it's true, how could anybody refuse

Nu bara regnar det inlägg här, hade tänkt försöka vänta lite då det om Idlewild blev så långt. Men det är omöjligt att hålla sig när man gör upptäckter som man känner att man bara måste dela med sig av på en gång.

Lyssnade precis på Steve Lamacqs show från igår på BBC och upptäckte bandet SAFEHAUS.

Ska ni bara göra en sak idag så är att det gå in på denna länk:

http://www.myspace.com/safehaus


Tro mig det är verkligen värt det!

Kvällsupptäckt

Himmel!
Borde ha gått och lagt mig för länge sen men fastnade i Spotify. Ramlade in på Slowdive och började lyssna.... Det är förmodligen det bästa beslut jag tagit på väldigt länge! Något så otroligt skönt sound och Souvlaki Space Station i synnerhet fångade min uppmärksamhet med ett lasso lika tjockt som en boaorm. Cirka 15 år sen med att upptäcka dem och hur de lyckats undgå mig kommer jag förmodligen ligga och grubbla på resten av natten.




Nu vill jag ju verkligen inte gå och lägga mig!

Can you hear the words I'm trying to find for the feelings that define you

När jag igår loggade in på Spotify och funderade över vilket band som skulle få stå för bakgrundsmusiken till min frukost, fick jag ett plötsligt sug efter att lyssna på Idlewild. Ett litet favoritband som hängt med sen gymnasietiden men som jag inte lyssnat till på ett tag.



Kommer inte ihåg exakt hur min relation till dessa skottar startade men det var någon gång under 2000. Tror det var en kombination av att jag hörde och såg Little Discourage på MTV Alternative Nation samt att en vän i samma veva köpte albumet 100 broken windows som låten är ifrån. Fick låna plattan av henne och sen är resten historia. Köpte ett eget exemplar ganska omgående och den roterade friskt efter det. These Wooden Ideas är främsta favoritspåret som jag fortfarande lyssnar på väldigt ofta, men albumet är lysande från början till slut. När jag tänker efter skulle den nog gå in på en topp 10-lista över mina favoritalbum. En större genomgång av den kommer i ett eget inlägg längre fram.

För Idlewild har ju släppt fler album än så. Får dessvärre erkänna att jag är dåligt insatt i de andra skivorna. Detta får ses ha sin förklaring i de hutlösa skivpriserna tyvärr. För jag har tittat efter albumen ett antal gånger. Dock står "debutplattan" (ett mini-album, Captain gavs ut innan den) Hope is important även i hyllan då jag hittade den för ett par billiga pund i en skivaffär i bandets hemstad Edinburgh. Men är inte allt för inlyssnad på den då jag inte fastnade efter första vändorna och den blev ståendes i hyllan. Den är ett uns "skramligare" än senare plattor och även om några spår är helt OK när jag har hört dem igen nu i dagarna så avstår jag skivan för det mesta.

Under min vistelse i Edinburgh 2005 så släppte bandet albumet Warnings/Promises och singeln I understand it brukade spelas ganska ofta på ett musikprogram jag tittade på om morgnarna. Den blev en snabb favorit, men dessvärre är ju skivpriserna inte billigare in the UK så albumet blev aldrig köpt men däremot singeln. Som b-sida på den finns en otroligt vacker akustisk version av Love Steals Us From Lonliness som återfinns i sitt original på samma album. Länken går till albumversionen, den akustiska versionen finns att hitta på Spotify. Jag rekommenderar båda lika mycket, otroligt fin låt som är en av mina favoriter med bandet. El Capitan, även den en singel från samma album, är också värd lyssning.






















Jag har lyssnat igenom albumen på Spotify men det är fortfarande lite tidigt att säga något om dem som helhet. Utan det är singlarna som jag hört sedan tidigare som föräras med en plats här. På 2002 års album The Remote Part återfinns American English och Live in a Hiding Place. Två låtar jag inte riktigt tycker når upp till samma kvalitet som bandets andra singlar men de är inte dåliga på något sätt.

Senaste studioplattan Make another world från 2007 är det enda album jag ännu inte hört i sin helhet men väl singlarna If it takes you home och min stora favorit No Emotion. Efter den skivan släppte bandet även ett halvår senare samlingsplattan Scottish Fiction: Best of 1997-2007. Ett alldeles utmärkt samlingsalbum, så gillar ni vad ni hör men inte känner något större intresse av att köpa alla plattorna så är den här samlingen helt rätt i er hylla. Om än jag starkt råder er att köpa 100 broken windows.


Förhoppningsvis har ni all tid i världen till att gå igenom alla spåren jag länkat till. Om inte, så föreslår jag att ni i alla fall tar er an låtarna These Wooden Ideas, Love Steals Us From Loneliness och No Emotion. Beroendeframkallande bra!

Nytt år, nya namn

Efter att ha varit frånvarande i något som känns som en evighet så börjar det nu lätta lite bland molnen. Uppsatsen är inmailad och därmed i sin slutfas och imorgon är jag tänkt att ta tåget ner till Växjö-land och återvända till 'vardagen' igen. Känner mig peppad och nu jäklar ska jag väl äntligen kunna få fart på den här sidan igen!

Helgen började bra. Samma dag som jag skulle skicka in min uppsats så hittade jag till min lycka en Spotify-invite i inboxen! Så nu har även jag smått börjat komma igång med denna tjänst. Återkommer med omdöme, men so far verkar den trevlig.


Håller i skrivande stund på att kika lite på BBC's sound of 2009. Har inte hunnit utforska vilka albumsläpp som är aktuella för det här året. För stunden vet jag bara det viktigaste och det är att Editors arbetar på nytt. Räkna därför med återkommande rapporter om det framöver!

Vad hittar vi på BBCs lista då...
Jo, bland annat Empire of the Sun vars Walking on a dream hörs rätt flitigt på radion dessa dagar. Kan inte påstå att jag är jätteimponerad men ska inte dömma ut något efter en låt. Men tills duon har försökt visa motsatsen framöver så fortsätter jag att hålla mig till Sleepy Jackson.

Några som däremot fångat mitt intresse är Londonbandet White Lies. BBC liknar dem vid The Killers och Editors och det är inte alls obefogat. I alla fall inte efter att ha lyssnat på låtarna Death och To lose my life (se bandlänken) som låter väldigt mycket The Killers. Det låter riktigt riktigt lovande så kolla upp dem.

The Big Pink, Mumford & Sons och The Temper Trap verkar också vara intressanta namn efter några sekunders lyssning på varje. Jag återkommer om dem när jag gett dem lite mer lyssningstid.


Tror nog 2009 ska bli ett bra musikår.

I wanna be Santa Clause

Ja ni det här blir troligen det sista inlägget för iår. De kommande två veckorna kommer allt fokus ligga på att fightas klart med den c-uppsats som varit största anledningen till att det blivit så glest mellan inläggen här under hösten. Jag siktar på att komma tillbaka med nya friska tag här när den är avklarad, ska bli spännande att se vad 2009 kommer innehålla i musikväg för 2008 har varit alldeles enastående!

Till dess så tackar jag för iår och hoppas ni får en toppenfortsättning på jul- och nyårsfiranden!

God Jul och Gott Nytt Musikår!

Take it away "Ringo" & "Freddy"!

If there's hope in your heart it will flow to every part

Nu har det gått ovanligt och sjukligt länge sen jag sist pratade om dem. Men nu är det så dags för C. har precis förgyllt min kväll med alldeles strålande nyheter som ger stora stora hopp om musikåret 2009! Editors filar på en ny platta!

Jag säger det igen: EDITORS har påbörjat arbetet med ett nytt album!



Min puls är onyttigt hög och magen full i fjärilar. Dessa underbara nyheter kan man lyssna på i Steve Lamacqs program från i måndags. 1 timme och 41 minuter in kan ni höra Tom Smiths ljuva stämma svara på herr Lamacqs frågor om läget inför nästa år. Demoinspelningarna är i full gång, i mars-april går de troligen in i studion och påbörjar arbetet på riktigt och går allt väl så kan vi ha oss ett nytt fräscht Editors-album ute i september.

Till dess rekommenderar jag att ni önska er bandets två tidigare album The Back Room och An End Has a Start i julklapp om ni av någon anledning inte redan har dessa i hyllan. Samt att dagligen hänga på dessa sidor:

www.editorsofficial.com
www.myspace.com/editorsmusic


Yeahoo!

2008 i låtar

2008 - Låtarna

Dags med ett försök att summera de bästa nya låtarna från året, vilket inte är det lättaste och jag har säkerligen glömt ett gäng. Fast efter lite filande så tror jag ändå att jag lyckats få med de viktigaste. Dessa presenteras i form av ett litet blandband nedan, tråkigt nog så var det några rackare som inte fanns tillgängliga att plocka med där så de får ni separat längst ner då de är på tok för bra för att bortses från.

Som ni förmodligen har förstått av albuminlägget så är Foals, Wild Beasts och Vampire Weekend toppfavoriter från i år och för att undvika trötta ut er med tjat om dem så har jag lagt deras låtar sist. Istället börjar jag med andra stora favoriter från året som jag inte har snackat lika mycket om även om jag borde ha gjort det. Som Middletons otroligt söta Fuck it, I love you, Mark Lanegans magiska Dylan-tolkning från det kriminellt bra soundtracket till I'm not there och Coldplays bortglömda Violet Hill som verkligen hamnat i skuggan av dundermegabrakhiten Viva la Vida (vilken jag tycks vara ensam i Europa om att inte gilla).


Just nu vet jag inte om det bara är jag som är tekniskt inkompetent eller om delningsfunktionerna på Mixwit har ändrats (troligen det första då allt verkar funka som vanligt för alla andra blandbandare). Tanken är att det ska komma upp ett stort fett band här nu men post-to-blogfunktion är väck och den enda "share"-länk jag får fram är denna:

http://www.mixwit.com/malin_jk/2008

Den tar er till bandet men det blir ju inte rätt, den ska ju dyka upp här! Vad har hänt? Tacksam för tips.


Låtlista:

Malcolm Middleton - Fuck it, I love you
Mark Lanegan - Man in the long black coat
Black Keys - Strange Times
Santogold - L.E.S. Artists
MGMT - Kids
Hercules & Love Affair - Blind
Coldplay - Violet Hill
We Are Scientists - Spoken for
Last Shadow Puppets - Calm like you
Elbow - Mirrorball
Black Mountain - Stormy High
Chad VanGaalen - City of Electric Lights
These New Puritans - Elvis
Dizzee Rascal feat Calvin Harris - Dance wiv me
Kings of Leon - Sex on fire
The Futureheads - Beginning of the twist
Hot Chip - Ready for the floor
Presets - My people
Glasvegas - Daddy's gone
Vampire Weekend - Bryn
Foals - Balloons
Wild Beasts - Brave Bulging Buoyant Clairvoyants



De som inte kunde tas med på bandet:

Madrugada - What's on your mind
Asian Dub Foundation - Target practice
The Rascals - Out of dreams
Markus Krunegård - Jag är en vampyr (för att inte glömma Detektivbyråns remix som är sagolikt bra. Tyvärr inget lyssningsex.)

Dagens låt: Empty Walls

Under de senaste tre veckorna så har jag kommit till insikt med en sak som jag konstigt nog aldrig tidigare har tänkt på... Jag har fruktansvärt dålig koll på soloprojekt. Man kan tycka att man borde känna till när folk från band man tycker väldigt bra om släpper sologrejer, men tydligen lyckas majoriteten av dessa passera mig obemärkt. Hur detta kommer sig kan man sannerligen spekulera i. Tack och lov så har man fina vänner som upplyser en om albumen man olyckligtvis har missat tidigare.

För ett år sedan släppte Serj Tankian, till vardags sångare i det eminenta bandet System of a Down, sin debutsoloskiva Elect the dead. Detta hade jag inte en susning om förrän i söndags då min gode vän Dan berättade att han höll på att lyssna igenom skivan. Har själv lyssnat igenom den två gånger nu och hittills gillar jag vad jag hör men jag återkommer med en mer givande kommentar när jag gett den fler lyssningar.



Att jag inte lyssnat igenom albumet fler gånger nu ikväll har jag öppningsspåret Empty Walls att skylla på. Den satte sig med en gång och under andra genomlyssningen kunde jag inte tygla mig utan var tvungen att gå tillbaka till den låten igen. Och sen igen och igen och igen och igen. Vet inte hur många gånger jag har spelat den nu men den har gått på repeat en bra stund. Suveränt bra och har även ni missat Serj solo så är det dags att ändra på det nu!

Dagens låt:
Serj Tankian - Empty Walls


lyssna vidare: www.myspace.com/serjtankian


Tack Dan!

2008 i album

Ni får ursäkta att det är väldigt glest mellan inläggen men plugget tar mycket av min tid och energi just nu.

Men sammanfatta året ska jag ju såklart göra!
Brukar vara rätt seg med att lyssna in mig på nya album men i år har det gått bättre än brukligt. Så här är favoritalbumen från i år. Tänkte jag skulle ranka dem först men la ner det ganska omgående för det är stört omöjligt. De fem första har blivit sådana enorma favoriter att det helt enkelt inte går att göra annat än att låta dem dela på första platsen:


Vampire Weekend - Vampire Weekend
Förmodligen den skivan jag spelat mest iår. Enkel och alldeles formidabel pop! Har emellanåt haft plattan på ständig repeat nästan hela dagar och fortfarande är jag inte ens i närheten av trött på den. Snarare tvärt om, den känns mer och mer briljant för varje lyssning.
Favoritlåtar: Bryn, Oxford Comma

Foals - Antidotes
Det här är så bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Det är alldeles lysande, magnifikt, förträffligt, glänsande, utomordentligt bra om ni frågar mig! Foals vet exakt vad jag vill ha i mina högtalare. I LOVE IT!
Favoritlåtar: Balloons, Olympic Airwaves, Electric Bloom

Wild Beasts - Limbo Panto
Läste om bandet i Sonic, tyckte det verkade intressant och kollade upp dem på YouTube. En låt senare var förälskelsen ett faktum och en beställning på debutplattan gjordes omgående. Jag är svag för falsettsång och Wild Beasts gör alldeles utomordentlig pop och albumet är så charmerande bra att smilbanden slår i taket av lycka.
Favoritlåtar: Brave Bulging Buoyant Clairvoyants, Vigil for a Fuddy Duddy

Chad VanGaalen - Soft Airplane
På ett av Boggens blandband fångade Chad min uppmärksamhet rejält. Mästerligt är bara förnamnet.
Favoritlåtar: City of Electric Light, TMNT Mask, Phantom Anthills

Madrugada - Madrugada
Dessa favoritnorrmän har jag till och med på senaste tiden tjatat mer om än mina husgudar Editors hör och häpna. Men det är ju bara för att de är så eminent bra att det är ren jävla slöseri att inte fler känner till dem. Denna självbetitlade platta är deras femte studioalbum och för mig är det nog det mest fulländade de gjort. Fabulöst!
Favoritspår: What's on your mind, Vally of deception

Santogold - Santogold
Lätt den coolaste tjejen i år. Hon svepte in och dominerade min lägenhet i bra många dagar med sitt sköna sound och sin tuffa attityd.
Favoritspår: Shove it, I'm a lady, L.E.S. Artistes

Last Shadow Puppets - The Age of the Understatement
Alex Turner och Miles Kanes orerade jag mig riktigt varm om tidigare iår. Må hända är det kanske inget revolutionerande men det är fortfarande riktigt riktigt bra!
Favoritlåtar: Calm like you

A Mountain of One - Collected Works
Som titeln antyder så är det här egentligen en samling av ett par tidigare eps och singlar men det spelar ingen roll. Har ni ännu inte upptäckt dessa britter är det väl på tiden. Otroligt stämningsfullt och magiskt bra.
Favoritspår: Can't be serious, Innocent Line, Ride,

The Rascals - Rascalize
Unge herr Kane kan då verkligen se tillbaka på ett lyckat år!
Favoritspår: Out of dreams

Detektivbyrån - Wermland
Värmlänningar, pling pling, dragspel, Yann Tiersen-influenser... bedårande vacker och framförallt charmig musik!
Favoritspår: En annan typ av disco, Om du möter varg

Glasvegas - Glasvegas
Jag har sagt det förut, jag säger det mer än gärna igen: skottar vet verkligen hur man gör musik!
Favoritspår: Daddy's gone

Black Keys - Attack and release
Helt min smak av rock. Black Keys är beroendeframkallande bra, bara en liten varning om ni ännu inte har upptäckt dem.
Favoritspår: Strange times, I got mine,



Andra som släppt sköna plattor men som jag inte hunnit lyssna in mig ordentligt på ännu:
Kaizers Orchestra, Presets, We are Scientists & MGMT

Favoritlåtarna pt.9: When the levee breaks

En tisdagkväll för ca. 3 år sedan satt jag i en bil på väg till en föreläsning på Karlstad Universitet. Ur stereon strömmar plötsligt en rysligt bra låt och jag blir totalsåld på direkten. Att det var Led Zeppelin som stod för tonerna var det ingen tvekan om, låten hade jag dock inte hört förut så jag väntade med spänning på att få höra titeln. Men låten var lång och jag i slutet av min resa så jag hinner parkera halvvägs in i stycket. Mot slutet av låten så bestämmer jag mig för att börja plocka ihop mina prylar och förbereda för att gå ur bilen så fort jag hört titeln. Dessvärre fick jag totalt hjärnsläpp och denna lilla procedur kom även att innefatta att ta ur nyckeln ur tändningslåset... nanosekunden före det blev tyst insåg jag mitt misstag och jag skyndade mig att sätta i nyckeln igen för att få igång radion på nytt. Typiskt nog så var det just under dessa få sekunder som radioprataren även sa titeln på låten så jag missade ju självklart det. Som tur var så mindes jag en bit ur texten och kunde så tillslut googla mig fram till låten. Sen var saken biff. Led Zeppelins fjärde införskaffades och sedan dess har denna låt varit en solklar favorit i min stereo.


When the levee breaks



Som bonus får ni även en sanslöst mäktig version av låten framförd av

Robert Plant tillsammans med Alison Krauss.


Jag säger då det, vilket radarpar de är! Har ni fortfarande inte kollat upp deras platta Rasing Sand så är det väl på tiden.

Blandband: Get the party started pt.1

Fredagen är kommen och detta brukar för många innebära fest. För egen del ser det inte ut att bli några sådana roligheter just idag men kanske blir det för er?

I så fall kommer här ett litet förslag på ett gäng goa låtar som, i alla fall för mig, verkligen sätter en i rätt stämning för festligheterna. Inspirerad av kindofblues och Boggens (se länkar i spalten till höger) användande av Mixwits blandbandsfunktion så har jag såleldes knåpat ihop ett eget för partyt. Så kan låtarna fint få rulla fram av sig självt och ni kan koncentrera er på att äga dansgolvet!

Enjoy!

Playlist:

1.	The Faint - Glass Danse
2.	Love Is All - Busy Doing Nothing
3.	Modest Mouse - Dashboard
4.	Tiga - You Gonna Want Me (Radio Edit)
5.	The Killers - Somebody Told Me
6.	The Ting Tings - Great DJ
7.	Dizzee Rascal ft. Calvin Harris and Chrome - Dance Wiv Me (Calvin Harris Extended Mix)
8.	MGMT - Kids
9.	The Futureheads - The Beginning of the Twist
10.	The Go! Team - Grip Like A Vice
11.	Iggy Pop - Lust For Life
12.	N.E.R.D. - Lapdance feat. Lee Harvey & Vita
13.	Muse - Hysteria
14.	Foals - Balloons
15.	The Jam - Town Called Malice
16.	The Smiths - Panic
17.	The Rapture - Get Myself Into It
18.	The Presets - My People
19.	Turbonegro - Wasted Again
20.	The Clash - Rock The Casbah
21.	Queen - Don't Stop Me Now

Wermland!

Igår var jag på spelning och såg de go'e pôjkera i Sveriges just nu skönaste band med det snygga namnet Detektivbyrån. De förärade Växjö med ett besök och förgyllde tisdagskvällen med sin ursköna och söta musik. Mycket mycket bra spelning! Känns riktigt gôtt att veta att det kommer sådan här kvalitetsmusik från ens värmländska hemtrakter.

Har ni fortfarande inte upptäckt dessa 054-grabbar så föreslår jag varmt att ni gör det nu!




www.myspace.com/detektivbyran
www.detektivbyran.net

Live at Tralfamadore

Växjö bjöd på Skivmässa idag och redan efter fem minuter på plats hade jag roffat åt mig 5 stycken plattor i en av 20-kronorsbackarna. Det ena fyndet var inget mindre än en live-skiva med Madrugada och jag höll på att gå sönder av lycka när jag hittade denna platta med titeln Live at Tralfamadore. Jag har haft turen att få se bandet in action en gång och den spelningen är en av mina bästa konsertupplevelser så det fanns ingen tvekan om att den här skivan skulle vara bra.

Tralfamadore säger ni, vart ligger det?
Svaret: Ingenstans.
Stället är en fiktiv planet som ni kan läsa mer om här ifall ni skulle vara intresserade annars räcker det gott med att läsa i konvolutet.
Låtarna på albumet är hämtade från olika livespelningar under åren 2003 och 2005. Har bara hunnit lyssna en gång än men ooh... behöver jag ens säga att det är fabulöst bra?!

Dessa norskar bara överöser oss med kvalitativ musik och jag vet egentligen inte vad mer jag ska säga än att det är så in i Norden bra! Har ni inte upptäckt dem än så kan jag bara meddela att ni verkligen har missat någonting. Som tur är det ju däremot aldrig för sent att ta tag i det.


www.emi.no/madrugada/



Dagens platta med andra ord:
Madrugada - Live at Tralfamadore. Köpes här för billig slant.

Favoritlåtarna pt.8: Neil Young - Song X

För ganska så ungefär ett år sedan så bestämde jag mig för att det var dags för att ta sig an Neil Young. Fram till dess hade jag i stort sett bara hört Keep on rocking in the free world och Down by the river men nu ville jag undersöka på riktigt om mannens musik var någonting för mig eller inte. Sagt och gjort, jag frågade en bekant om han hade lust att ge lite tips och svaret jag fick var en mapp om ca 70 stycken Neil-låtar, ungefär 1-3 låtar från varje platta. Sen var det bara att sätta igång och lyssna. Nu ett år senare så har jag börjat urskilja vilka plattor jag vill ska förgylla min skivhylla och några låtar har till och med letat sig in på min ständiga-favoriter-lista. Song X är ett av de spåren, den fastnade ganska tidigt. När den först fångade min uppmärksamhet tyckte jag att den var lite märklig utan att egentligen veta varför. Men jag fascinerades av den, det är någonting visst med den som jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men den lockar mig enormt. Helt säkert vet jag i alla fall att jag tokgillar den! Och så älskar jag gitarrsolot som kommer ungefär halvvägs in i låten.

Nåja, ska inte orda iväg här i någon milslång text.
Jag har bara en sista sak att säga innan jag skickar iväg er till länken nedan:

Kör volymen i bott och plugga in luftgitarren!


Neil Young - Song X