Let's not try to figure out everything at once

Deras namn har dykt upp väldigt ofta de senaste månaderna. Många har pratat varmt om dem och länge har jag tänkt att de är några som jag borde kolla upp. Som vanligt har det tagit lite tid innan jag kommit mig för att göra det, kanske har det varit hypen som gjort att jag dragit mig lite för det. En liten skepsis utan någon egentlig anledning. Tänker man efter är nästan det, det bästa. Att vara lite skeptisk och sedan bli motbevisad fullständigt.

Idag har jag knockats av The National.
Jag trodde det var något brittiskt alternativerockband à la Arctic Monkeys, Harrisons och alla de här ni vet. Vilket förvisso är helt i min smak så jag borde ha kollat upp dem för länge sedan bara pga det. Men som sagt, det tog mig lite tid men nu äntligen har jag tagit mitt förnuft till fånga och lyssnat på deras platta Boxer. Om någon mot förmodan skulle ha koll på min last.fm-spelare här till höger så har denne troligen noterat att skivan gått en 5-6 varv om inte mer. Jag har tappat räkningen. Som jag sa så fanns det kanske en viss tvekan först men den har rubbats ut fullständigt. Amerikanarna i The National låter inte alls som jag trodde utan deras sound är lugnt och lätt melankoliskt men utan att bli dystert. Det är en finstämd och behaglig lyssning de bjuder på och jag fullkomligen älskar när musik överraskar mig och suddar ut alla mina tvivel sådär.

Vet du fortfarande inte vad du ska göra med den stundande löningen som ramlar in på kontot i dagarna? Då vet du numera vilken skiva du borde gå och köpa.


www.myspace.com/thenational