Så mycket som jag har lyssnat på en viss låt av
Glasvegas idag så kan man kanske tro att jag precis har dumpat någon/blivit dumpad, och är bitter, sur och förtvivlad. Men så är inte fallet. Däremot är det nästa (men bara nästan) så att man önskar att man vore i en sådan situation enbart för att få känna på hur det är att dra på låten på högsta volym när man befinner sig i en sådan sinnesstämning. Men tack och lov så fungerar det lika bra att uppskatta spåret även som nöjd singel. Låten finns med på deluxeutgåvan av bandets album där det medföljer en jul-EP. Hela albumet och EP:n i all ära, verkligen i all ära, men största behållningen är denna låt. Den har ett skönt driv och
James Allen framför texten med helt rätt känsla. Man får riktigt god lust att bara stämma upp i stark allsång när refrängen kommer även fast man inte har något att relatera texten till.
Och låten?
Fuck you, it's over
Inlägg
