In the Spotlight 2010 pt.29: Mystery Jets

Körde igenom några album från min nytt-från-2010-lista på Spotify förut och fastnade för Mystery Jets Serotonin. Har lyssnat på dem lite till och från tidigare men mest har det blivit charmiga Young Love som fått gå på rotation.

Serotonin är inget som kommer att hamna på min albumlista vid årsslutet, men det är en trevlig historia att lyssna till när man känner för lite lättsam och smånaiv indiepop. Det är något i Mystery Jets sound som gör mig på bra humör. Framförallt Alice Springs, The Girl is Gone, Dreaming of Another World och Show Me the Light har den effekten på mig. Serotonin har helt klart många ljusa stunder.

Mystery Jets på

Spotify

Myspace

Officiell hemsida

In the Spotlight 2010 pt.28: Deine Lakaien

När det kommer till det övre skiktet av mina favoritband har tyska duon Deine Lakaien en plats tung som betong. Jag hade helt missat att de var på gång med nytt material i år, därav fick jag mig årets bästa överraskning när jag för ett par veckor sedan upptäckte en ny singel, Gone, på deras Spotify-sida. I förra veckan dök även pinfärska albumet Indicator upp.

Jag har varit vansinnigt förälskad i duons musik sedan första stund jag hörde dem för några år sedan. Lätt experimentellt möter klassiskt. Emellanåt får kombinationen av elektroniskt, piano, stråkar och Alexander Veljanovs gudomliga röst det nästan att brista inombords. Intressant, spännande, snyggt, vackert och alldeles alldeles underbart.

One Night och Who'll Save Your World är utmärkta öppningsspår som direkt sveper med en in på den 12 spår långa resan genom Indicator. En njutbar lyssning hela vägen igenom där i synnerhet Europe, Along Our Road och Without Your Words fängslar mig lite extra tillsammans med ovan nämnda spår.

En av årets bästa plattor är här, och ni vill inte missa den!

Deine Lakaien på

Spotify

Myspace

Officiell hemsida

In the Spotlight 2010 pt.27: Robert Plant & The Band of Joy

Jag älskar Led Zeppelin. Och Robert Plant har inte oväntat en plats bland mina favoritsångare. Plattan Raising Sand, som han gjorde tillsammans med Alison Krauss 2007, var sagolikt bra och jag trodde/hoppades nästan att det samarbetet skulle generera ytterligare en platta. Och vem vet, kanske händer det, kanske inte. Men under 2010 har herr Plant traskat vidare i nya projekt och dammat av sitt gamla bandnamn Band of Joy, plockat in nya namn i formationen och spelat in den pinfärska skivan med samma namn.

Har varit oskiljaktigt förtjust i Band of Joy sedan första stund. Förstår jag det rätt är samtliga 12 spår en blandning av covers och tolkningar av olika trad. låtar. De är alla obekanta för mig sedan tidigare och kanske är det bra(?) Hur som helst tycker jag att det är ett mycket bra album. Det lyser i alla fall upp mina höstdagar lite extra. Förhoppningsvis sprider det lite ljus hos er också.

Lyssna på: Angel Dance (officiell video)

Robert Plant på

Spotify

Officiell hemsida

Slave to the Wage

Har mest varit trött senaste tiden och därmed har skrivinspirationen lyst med sin frånvaro. Ska snart fortsätta beta av de sköna plattorna som återfinns i årets skörd. Och tipsa om annat smått och gott. Men idag får det bli en gammal favorit:

Placebo - Slave to the Wage

Det var jag

Hade egentligen tänkt knåpa ihop ett inlägg om någon go ny platta, men är helt färdig efter en "rotig" dag på kneget. Så inlägget tillägnas en enda låt istället. Dagens låt. Den som jag haft på huvudet hela eftermiddagen och kvällen. Och det är ingen mindre än Det var jag, nya singeln med Familjen.

Håll till godo! Och trevlig helg!

M.I.A. och Röyksopp

Jag har aldrig fastnat för M.I.A. Men under hela dagen har jag haft hennes XXXO på hjärnan och det resulterade i en insikt att det är en förbaskat bra låt. Lyssnat igenom hennes senaste platta lite snabbt nu, men den var dock inget att hänga i granen för min del. XXXO får förbli det där sköna undantaget:

Vidare har Röyksopp precis släppt sin uppföljare till förra årets höjdarplatta Junior. Mycket riktigt går den under namnet Senior. Mina förväntningar var höga. Dessvärre måste jag erkänna så här efter en första genomlyssning att jag är fruktansvärt besviken. Ska ge den ett par chanser till men det är inte sannolikt att den får något inlägg av mig. Det får istället bli en Spotify-länk till den ifall att ni är sugna på att lyssna.

In the Spotlight 2010 pt.26: Interpol

Såg idag när jag loggade in på Spotify att Interpols nya självbetitlade platta har dykt upp. Inte helt oväntat fick den gå på repeat hela förmiddagen fram till att det var dags att sticka till kneget. Nu rullar albumet på igen och jag gillar verkligen vad jag hör.

Öppningspåret Success är en bra start på albumet som sedan lämnar över till Memory Serves som snabbt blivit ett av mina favoritspår. Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag tyckte singeln Lights var bra men med känslan av att man hört det förut. Den låten har sedan dess växt något enormt. Andra singeln Barricade har också blivit en favorit.

Jag tycker dock inte att det är deras bästa album. De tidigare plattorna har något bättre singelspår. Men jag tycker helt klart att det är ett väldigt bra Interpol-album. Kan eventuellt tycka att det blir tradigt mot slutet. Lite för likt albumet igenom. Men å andra sidan har jag inte "lärt känna" alla låtarna ordentligt än, så jag reserverar mig för att det är en uppfattning som kommer att ändras framöver.

Nä, vad väntar ni på? Iväg och lyssna!

Interpol på

Spotify

Myspace

Officiella hemsidan

In the Spotlight 2010 pt.25: Twin Shadow

Upptäckte Twin Shadow på P3 Pop förut när jag körde hem från jobbet. Blev tvärsåld på Shooting Holes som lös upp vägen hem. Plattan Forget finns att lyssna till i sin helhet på Twin Shadows Myspace. Är inne på första vändan just nu och gillar det jag hör. En intressant akt jag tycker ni ska kolla upp om ni har en stund över.

Pushar lite extra för Castles in the Snow och Slow.

Twin Shadow på

Myspace

Covers pt.23: I Wanna Be Adored

Finfina danska duon The Raveonettes har gjort en finfin cover på The Stone Roses finfina I Wanna Be Adored.

Originalversionen hittar ni här.

Covern har ni här:

3 x goda nyheter!

Oj oj vika dagar! Tre positiva besked från tre stora favoriter!

Först ett uttalande från Editors att de är sugna på att påbörja arbetet med en fjärde platta så snart som möjligt.

Därefter, på tips från C., en ny låt med The Rapture. Gött att de fortsätter köra på trots Matt Safers avhopp.

Och sist men inte minst, nytt från Deine Lakaien!! Som jag har längtat! Upptäckte Gone idag och det låter riktigt lovande! Lyssna och njut:

In the Spotlight 2010 pt.24: Junip

José Gonzalez har tillsammans med Elias Araya och Tobias Winterkorn under namnet Junip skapat det ultimata soundtracket till hösten. Albumet Fields är det perfekta sällskapet när solen trappat ner till behaglig värmande temperatur, och den svala vinden drar dig lätt i håret och får hela din kropp och själ att känna sig uppfriskade. Fields är även kompanjonen som lyser upp rummet när höstmörkret faller på utanför fönstret, och får kaffet att smaka ännu bättre. Fields är albumet som är så förbenat bra att den elegant kommer att, precis som om det vore det enklaste i världen, glida in på en välförtjänt topp-5-placering när det är dags för mig att summera året. Det här är utan tvekan bland det bästa jag har hört i år.

Gillar du Gonzalez kommer du att älska Junip. Får återigen tacka Ingemar som hade med Rope & Summit på en av sina listor. Det är supermegasvårt att välja ut låtar jag vill tipsa lite extra om, för varenda en är fenomenalt bra. Här har ni i alla fall länkar till In every direction och It's alright. Men det enda jag egentligen vill säga är att ni ska bege er till närmaste ställe som säljer skivor och köpa Fields med en gång. Det är inget att fundera på. Ni kan även lyssna på det lilla mästerverket på Spotify.

Junip på

Spotify

Myspace

Officiella hemsidan

In the Spotlight 2010 pt.23: How to Destroy Angels

C. tipsade mig precis om How to Destroy Angels. Trent Reznors nya projekt tillsammans med frugan Mariqueen Maandig och Atticus Ross. Experimentell industrirock med Maandig vid micken. Den här självbetitlade 6-spårs-EP:n är knappast något som kommer att dyka upp på min årssummering, men den är värd att kolla upp. The Space In Between kommer nog att hamna på min Best of 2010-spellista i alla fall. Den har fastnat. Även The Believers och A Drowning är rätt sköna.

Vill ni kan ni alltid passa på att läsa Kal Ströms recension av EP:n på dagensskiva.com. Skulle vara kul att veta vad ni inbitna NiN-fans tycker om nya projektet.

How to Destroy Angels på

Spotify

Myspace

Officiell hemsida

The Truth Hurts

Inget att göra?

Är du svag för snygg, brittisk synthpop?

Bra.

Sök upp A5M4 på Spotify och följ instruktionerna.

Lost and Found

Så vackert att det förslår:

Steve Mason - Lost and Found

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; skottar kan verkligen det här med musik.

End of Me

Hittade en ny låt från finska cello-metallbandet Apocalyptica, på It's easy to get buried in the past, vilken gjorde mig väldigt glad. Förutom att det är en sjuhelsikes bra låt så är det ingen mindre än Gavin Rossdale som står för sången! Det gjorde mig glad för att det påminde mig om en gammal favoritlåt från tonåren. Måste vara en 8-10 år sedan jag senast lyssnade på Bush. Hade i princip glömt bort dem. Får damma av albumet jag har i hyllan hemma i Växjö när jag återvänder dit senare i höst.

Härliga tider! Hösten står för dörren, Gavin är sig lik och Apocalyptica är lika sköna som vanligt. Nya plattan 7th Symphony ligger uppe på Spotify. Men här och nu, dagens låt:

End of Me - Apocalyptica feat. Gavin Rossdale

In the Spotlight 2010 pt.22: The National

Det värmer i en dotters hjärta när ens mor ringer och babblar lyriskt om hur hon upptäckt The National. Mamma är flitig P3-lyssnare och de har uppenbarligen haft den goda smaken att förgylla etern med Bloodbuzz Ohio i sommar. Eftersom jag för sommaren befinner mig i en håla mitt ute i skogen och får posten eftersänd till en adress 1,5 timme bort så blir det för stunden dåligt med skivköp. I sådana lägen är Spotify och mammor med bra musiksmak världens bästa uppfinningar. När jag var hemma hos mor i helgen passade jag därmed på att låna med mig The Nationals senaste alster High Violet för att spela i bilen. Eller rättare sagt, mamma uppmanade mig ivrigt att låna med den över veckan. Och så förtjust som jag är i bandets tidigare verk var jag inte sen med att tacka ja och trycka in skivan i bilstereon.

High Violet är veckans platta. Formidabla låtar. Matt Berningers röst är det perfekta sällskapet när mörkret faller på och får mig att längta ännu mer efter hösten. Jag smälter till Sorrow, dyrkar Anyone's Ghost, försvinner bort i England och kan inte sluta spela Conversation 16.

Det här är ett album du inte vill vara utan i höst!

The National på

Spotify

Myspace

Officiell hemsida

Have you heard the latest? pt.15

Den här serien har haft lite sommaruppehåll, och jag också på sätt och vis. Men jag känner att jag har återfått inspirationen och har så sakteligen börjat komma igång med regelbundet bloggande igen. I takt med det ska jag på nytt försöka skaka liv i de här inläggen.

So here we go. Ett gäng nya låtar, några har jag snappat upp från radion och några har jag hittat hos bloggvännerna på It's easy to get buried in the Past, Skivgrisen, BoggBlogg och Retrolistan/Poplistan. Här hittar vi bland annat lovande nytt från Interpol, Manic Street Preachers samt underbara The Coral. Samt en överraskning i form av Tom Jones.

Interpol - Lights

The Coral - 1000 Years

Manic Street Preachers - (It's not War) Just the end of Love

Adrian Lux - Teenage Crime

Tom Jones - What Good Am I?

Washed Out - Belong

Wild Nothing - Summer Holiday

In the Spotlight 2010 pt.21: Foals

En dag för två år sedan. Jag stod och donade med diverse köksbestyr. I stereon snurrade senaste Sonic-samlingen. Med på den fanns Balloons med Foals. Vi snackar inte kärlek vid första öronkastet. Vi snackar KÄRLEK vid första öronkastet. Där och då glömde jag allt vad disk och kokande potatis hette. Jag släppte genast det jag hade för händerna för att ta reda på mer. Debutplattan Antidotes införskaffades och sedan dess har jag och Foals haft en blystark kärleksrelation.

Har otåligt väntat på en uppföljare och i maj dök den äntligen upp, Total Life Forever. Och väntan har verkligen inte varit förgäves! Den har Foals karakteristiska sound samtidigt som de har tagit ett steg vidare från debuten. Plattan andas en öppnare atmosfär och den kan nog upplevas mer lättillgänglig för den som hade svårt för Antidotes.

Det härliga öppningsspåret Blue Blood är min solklara favorit. Nya singeln Miami sätter jag gärna på repeat också, och Titelspåret är den lika skön att försvinna bort i. Första smakprovet Spanish Sahara är det spåret som skiljer sig mest från de övriga låtarna. Men den är riktigt mäktig bara man tillåter sig att lyssna till hela. Den byggs upp på ett riktigt behagligt sätt. Det är en av många saker jag gillar med bandet, att de ofta börjar försiktigt i låtarna för att sedan bygga upp och fylla ut dem allt eftersom sekunderna tickar iväg. Deras sound gör sig utmärkt för det. After Glow är ett bra exempel. I urvalet av låtar jag vill tipsa lite extra om ska jag givetvis inte glömma bort den fabulösa singeln This Orient.

Det är en förbaskat bra platta och den räknas hittills lätt till en av årets bästa. Men det är inte riktigt full pott på betygsskalan, vilket nog beror på min platinahårda förälskelse i debutskivan. Antidotes har fortfarande något som sätter mitt hjärta i brand några Celsius-grader högre än TLF. Men är TLF en utmärkt uppföljare. Det låter nytt och det låter Foals. Precis som det ska vara!

Tyvärr finns inte Total Life Forever på Spotify, men tro mig när jag säger att det är värt pengarna att langa iväg en beställning på den. Däremot finns Antidotes att hitta på Spottan om ni vill lyssna till den.

Foals på

Spotify

Myspace

Officiell hemsida

No mercy on your soul

Jag kan helt enkelt inte låta bli den.

Insåg det efter att ha hört och sett den framföras live på Sonisphere.

Kära läsare, det är dags för en Guilty Pleasure!

Det var ju trots allt ett bra tag sedan jag sist nämnde en sådan, så jag kan gott slinka emellan de vanliga tipsen med en nu!

Any Means Necessary med Hammerfall.

In the Spotlight 2010 pt.20: Zeromancer

Fasiken vad tiden går fort! Inför det här inlägget insåg jag att det är ungefär 10 år sedan jag upptäckte det norska industrirockelektro-bandet Zeromancer. Jag var rätt såld på dem under gymnasiet. Sen avtog intresset en aning men de har alltid fortsatt hänga med på ett litet hörn.

Femte studioalbumet The Death of Romance släpptes nu i år. Först tyckte jag att det var en rätt tråkig historia, ett resultat av att den nog släpptes lite för snabbt efter föregående års album Sinners International. Men ju mer jag har lyssnat desto mer har den växt och i skrivande stund tycker jag att den är mycket bättre än Sinners.

Under de första lyssningarna var det bara Revengefuck som fastnade. Men de senaste vändorna har i princip alla låtar växt och ett flertal av dem har fångat intresset lite extra, som Murder Sound och Industrypeople. Även The Hate Alphabet och V får gärna gå ett extra varv.

Bandets texter har aldrig varit något som ens är i närheten av att hänga upp i granen. Men jag är väldigt svag för deras sound. Tungt och elektroniskt är en kombination jag sällan tackar nej till! Trivs ni i samma vatten och har 45 minuter till övers, då kan The Death of Romance vara ett album för er att kolla upp.

Zeromancer på

Spotify

Myspace

Officiell hemsida