Sidste Ambulance

En gång i tiden var jag en flitig Myspace-användare. Numera är jag sällan där, men igår fick jag för mig att gå igenom vänlistan för att rensa bort ointressanta akter och återupptäcka guldkorn som jag glömt bort. Mitt i smeten hittade jag danska bandet Sidste Ambulance. De la tyvärr ner för tre år sedan men två EPs och ett album hann de leverera. Albumet finns att hitta på Spotify och det är ett riktigt behagligt sådant. Fina melodier, lätt melankoliskt på ett vackert vis och samtidigt med en uns av hopp.

Nedan har ni videon till singeln Når Jeg Dör. Men jag vill också slå ett litet extra slag för låten Superhelt.

Sidste Ambulance på

Spotify

Myspace

Tame Impala

Blev nyligen tipsad om Aussie-bandet Tame Impala. Låter som electroindie korsat med starka psykedeliska influenser. Riktigt trevligt om jag får säga det själv!

Tame Impala på Myspace

Skinny Puppy - Putte i Parken

Bara inse att jag har någon form av semester från bloggandet. Tusentals inlägg i huvudet men att klämma ner dem över tangentbordet går det trögt med. Vet heller inte riktigt vad jag gör med tiden när jag inte jobbar, men fort går den! Och nästa helg är det redan dags för Sonisphere. Sista festivalbesöket som är spikat för den här sommaren. Lär inte få loss WOW-helgen från arbetsschemat. Så mitt första besök där får dröja ytterligare.

Däremot förärade jag Karlskogas Putte i Parken med ett besök i onsdags. Hade egentligen velat gå imorgon men sällskapet var mer sugna på onsdagen. Inte mig emot i och för sig då jag fick chansen att se Skinny Puppy igen. Såg dem på Arvika för några år sedan och tyckte det var en mäktig upplevelse, och jag har ångrat i efterhand att jag lät mig dras iväg redan efter tjugo-trettio minuter.

Har försökt att lyssna till deras album men det har inte riktigt fungerat. Med undantag för låten Pro-Test som jag gärna spelar högt och ofta. Har funnit det en aningens udda att PIP bokade dessa kanadensare, de skiljer sig en del från övriga bokningar. Och det var bara en liten skara om kanske hundra personer som samlades framför scenen kl.22,30 för att höra Skinny. Jag hade förvarnat bästa väninna som var med att hon inte alls skulle gilla dem och att hon förmodligen skulle stå ut i max. fem minuter. 30 sekunder in i introt tittade hon frågande på mig, sex minuter senare gav hon upp och traskade iväg. Hennes man klarade dock en kvart. Själv stod jag kvar hela spelningen och var väldigt nöjd efteråt. Där och då kunde jag återigen konstatera varför de inte har intresserat mig på skiva. Skinny Puppy är inte band som man bara lyssnar på. Det är ett band man ska uppleva. Man ska ha hela kitet med scenshowen. Fastnade för en rad låtar under spelningens gång så jag ska ge dem ett nytt försök på Spotify. Annars fortsätter jag att leva på de två konsert-minnen jag har av bandet. Och att då och då vränga på Pro-Test så högt att grannarna får slaganfall.

Arvikafestivalen 2010

Årets Arvikafesival är avprickad och som brukligt följer här en rapport! Vilka var höjdarna? Vilka var botten? Stiftades det några nya bekantskaper? Och framförallt, dök Pete Doerthy verkligen upp? Blev inte lika många gig för mig i år som det brukar bli. Men några gobitar blev det allt! Vi tar det dag för dag:


Torsdag
Efter att ha anlänt till ett regnigt Arvika och köat en stund för mitt armband, började jag festivalen med att se de sista 20 minuterna av Johnossi. Jag är alltid lika fascinerad över hur mycket kräm och ös en duo kan leverera på scen. En skön start på kvällen. Föga anade jag att första fullträffen väntade runt hörnet. Kl. 20 stod Four Têt på näst minsta scenen. Hans enda Sverige-spelning för i sommar, och jisses Amalia! Har lyssnat en del på Kieran Hebdens plattor och verkligen gillat vad jag hört, men det här tog priset! Jag hoppas verkligen Four Têt gästar Sverige igen nästa år för ska man höra honom så ska man banne mig göra det live!

Därefter var det dags för Robyn som gjorde en suverän spelning. Efter det väntade Kent. Inte lika bra som sist. Stundom lite segt men deras "nya" sound som flirtar med det elektroniska gör sig förbaskat bra live. Och där var en period som Jocke Berg inledde med orden: "Nu börjar festen" som var förbaskat bra. Klart godkänt i alla fall, om än jag är något besviken. Skulle avsluta natten med att se JJ. Såg 10 minuter sen orkade jag inte mer. Vet inte om jag var på fel humör, för jag tycker skivorna är rätt bra. Men live, där och då, funkade det inte alls för mig.

***

Fredag
Inledde andra festivaldagen med lite hårdrock i form av Karlstad-bandet Sparzanza. Därefter hann jag med slutminuterna av Deportees vilka jag hoppas att jag får en ny chans att se snart.

Därefter väntade festivalens andra fullträff. En i sällskapet talade varmt om det finska metal-bandet Amorphis. Jag hade lyssnat som hastigast på ett par låtar när jag knåpade ihop min festival-playlist, och tyckte det lät skapligt. Men där i Apollotältet tog de mig fullständigt med storm! Jag lär återkomma till dem.



Sen blev det en slapp-period där jag (olikt mig) skippade ett antal akter jag hade tänkt se. Laddade istället upp inför The Big Pink. Bandets sköna elektrorock var något som skulle bli suveränt att uppleva live tänkte jag. Problemet var bara att de krämade på så mycket att sången försvann i ljudhavet. Lite otacksam scen för den typen av musik också. Ljudbilden rätades inte upp förrän mot slutet när de lirade en ny bra låt, samt grymma Dominos. Den enormt grötiga ljudbilden sabbade mycket, men trots allt var det en bra spelning. Hoppas få se även dem igen, och då på en bättre scen.


Sen väntade In Flames vid midnatt. Och vilken spelning! Inte lika mäktigt som den halvtimmen jag hann se med dem sist de gästade festivalen. Men jag är mycket nöjd, och ett suveränt sätt att inleda lördagens födelsedag på! Efter dem väntade den olyckliga kollisionen: Miike Snow och The Golden Filter. Valde The Golden Filter då chansen att se dem igen kanske inte infinner sig på nytt. Och jag ångrar inte mitt val! Makalöst bra spelning! Hann med att se sista kvarten av Miike Snow och kunde konstatera att jag verkade ha missat något enormt! Om den kvarten talade för resten av konserten lär det ha varit något i hästväg! Trodde det skulle låta ungefär som på plattan. Helt fel, det var världens drag rakt in i en skön version av Animal! Party deluxe!

***

Lördag
Födelsedagen började lugnt med sömn, tårta och en ovanligt seg startsträcka på grund av regn. Sorry Oskar Linnros, hoppas få se dig live en annan gång!












Först vid 17,30 kom vi iväg. Skulle se en kvart av Donkeyboy men hamnade på Combichrist istället. Redan på väg dit kände vi basen skaka i kroppen och väl i tältet fladdrade näsborrarna av den tunga ljudväggen som mötte oss! Lyssnat lite på Spotify och det är helt OK men inget jag fastnar för. Men live var jag som uppslukad av de 15 minuter jag stod där! Ännu ett band man ska uppleva live med andra ord. Sen följde charmanta Love is All, en inte allt för dum spelning med Nitzer Ebb, en kvart Radio Dept. och sen, på störta scenen, Volbeat! Tycker de är lite sega på skiva, men live, alltid lika underbara! Mycket bra spelning.












Sen väntade fullträff nummer tre, av ett annat av de band som jag peppat mest inför; Malmö-gänget This is Head. Tillåt mig en upprepning: SE DEM LIVE! Jag är om möjligt ännu mer förälskad i This Is Head efter den spelningen. Ljudet var dessutom väldigt bra för att vara på den minsta scenen. Underbart. Därefter blev det nostalgi-synth med jubilerande Page. Lyssnade rätt mycket på dem för en sådär 8-10 år sedan så det var riktigt kul att få chansen att se dem live.




Och så var det dags.
Babyshambles.
Scenen var riggad.
De var alltså här, men skulle de dyka upp?
Jodå, 7 minuter efter utsatt tid traskade de upp på scenen. Pete Doerthy oväntat fint uppklädd.












Jag visste inte vad jag hade väntat mig, kanske en stökig garagerock spelning med svett och skrän. Det var raka motsatsen. En väl levererad spelning i relativt "stillsamt" tempo.
Snyggt. (De hade till och med dansare med sig)
Och förbaskat tråkigt.
Men det grundar sig också i att jag aldrig varit särskilt förtjust i Babyshambles, så ta inte mitt omdöme om spelningen på så stort allvar. Frusen och uttråkad stod jag ändå kvar i brist på annat. För jag väntade ut tiden. Väntade på den spelning som jag nog hade sett fram emot allra mest, och som fint nog skulle bli min sista för festivalen...













...01,00 befann jag mig återigen i Apollotältet, festivalens näst största scen, och där och då började fullträff nummer fyra. Jag hade hoppats på det, att Simian Mobile Disco skulle leverera en lika bra avslutning på festivalen som Hot Chip gjorde för ett par år sedan. Och oj, oj, OJ! Vilket party! Dansade så mycket som mina trötta ben i tunga gummistövlar tillät. Vilket ös! Jag var helt färdig, otroligt nöjd och en aningens mållös efteråt, vilket nog mitt sms till en vän bekräftade: "Wow...".


Nu återstår det att se om det blir ett nästa år, för enligt DN idag ser det mörkt ut. Jag ber en stilla bön om att Arvika inte ska gå samma väg till mötes som Hultsfred nyligen gjorde. Det skulle bli på tok för tomt i själen om de får kasta in handduken.


Här näst blickar jag framåt mot en dag på Putte i Parken nästa helg och Sonisphere den 7:e augusti. Senare i höst väntar Neubauten och förhoppningsvis Foals.

In the Spotlight 2010 pt.14: Yeasayer

Har halkat efter med en massa tips. Som det här om Yeasayers senaste album Odd Blood som släpptes för några månader sedan. Men det passar å andra sidan rätt bra att skriva om dem nu då de om 6 dagar kommer att stå på en scen i Arvika. Jag kommer dock missa den spelningen så rapport om huruvida Yeasayer är något att ha live eller inte får utebli. Däremot utlovar jag som vanligt en sammanfattning om allt annat live-godis jag planerar att beta av.




Men nu åter till Yeasayer. Hade sett fram emot ett riktigt benknäckar-album då singeln O.N.E. har gått på högvarv hemma hos mig. Dock var Odd Blood inte riktigt som förväntat. Diggar första halvan medan andra halvan är lite skummare. Men det är trots det något tilltalande med den skummare biten också. Låtarna i sig är inte så dåliga, det är snarare något i de flummigare utsvävningarna som jag kan tröttna på om jag är på fel humör. Sammanfattningsvis är det inget album som kommer hamna på min topp 20 i december, men den är helt klart köpvärd för den har sina bra stunder. Nämnda O.N.E och Ambling Alps i synnerhet. Även Madder Red har fastnat lite extra. Sen är det något glatt charmigt över Yeasayer som jag gillar. Om någon av er är på plats på Arvika-giget får ni gärna lämna en kommentar här om hur spelningen var!


Yeasayer på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

Inget X

Nej.
Nej Nej Nej Nej!!

IAMX ställer in sin Arvika-spelning :'-(

Kan bara återigen konstatera att jag uppenbarligen är dömd att missa alla mina drömkonserter iår. Editors i Stockholm, Heaven & Hell på Sonisphere, LCD Soundsystem på WOW och nu IAMX. Nu fattas bara att det skiter sig med att se In Flames på Arvika och Neubauten i Stockholm i höst så är konsert-året helt kört i graven. Har förvisso sett IAMX tidigare men jag vet inte om det är till fördel eller inte. För det var en av mina bästa konsertupplevelser någonsin. Såg verkligen fram emot den här spelningen...

Trist och stämningsdödande, men men. Det är som det är. Tröstar mig med Kiss & Swallow nedan och hämtar ny festivalpepp imorgon. Missa inte Arvika-playlisten i föregående inlägg!

Inför Arvika 10

Precis som förra sommaren så värmer jag upp inför Arvikafestivalen med att knåpa ihop en Spotify-playlist med ett gäng av de gästande artisterna. Det mesta bekant sedan tidigare men några nya bekantskaper har jag stiftat och vilka jag ska försöka hinna med att kolla in under de dagarna tre. Däribland Per Egland och norske Björn Torske. Jag kommer förmodligen återkomma till dem vid ett senare tillfälle.

Men nog snackat. Dags för musik!

Arvika10

In the Spotlight 2010 pt.13: Holy Fuck

Upptäckte dem via Ingemar på Poplistan/Retrolistan för några månader sedan, elektroniska Toronto-bandet Holy Fuck. Lyssnade som besatt på albumet LP och vill minnas att jag tipsade om ett par låtar här också. Till min stora förtjusning såg jag för någon vecka sedan att bandet lanserat ett nytt alster, vilket går under namnet Latin. Jag har verkligen en soft-spot för Holy Fucks ursköna instrumentala electronica. Inledande 1MD är en liten miss men därefter är det ljuv musik rakt igenom. Från andra spåret Red Light till sista låten P.I.G.S., vilka tillsammans med låtarna Lucky och Latin America tillhör mina favoriter. Finner det väldigt skönt att ha Latin på i bakgrunden medan man donar med annat. Man flyter in i en annan dimension för en stund, vilket kan vara väl så behövligt ibland. Diggar ni drivande elektronisk musik då är det här en platta och ett band ni inte bör missa.



Holy Fuck på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

Blue Blood

I mitt huvud skulle ett långt och fint inlägg om årets mest efterlängtade platta, Foals Total Life Forever, ha varit uppe dagarna efter att plattan kom ut. Det blev inte riktigt så. För det första hann den försvinna från Spotify snabbare än en isglass smälter i denna bastuvärme, och för det andra befinner jag mig för några månader till större delen på annan plats än dit jag får min post. Frustrerande var bara förnamnet. Men i veckan lyckades jag äntligen få fatt på ett fysiskt exemplar. Tanken är att tillägna den ett inlägg inom kort. Men jag måste bara få säga redan nu att den som väntat är helt fantastisk! Och som aptitretare får ni nedan Blue Blood som är veckans nya stora favoritlåt.

Brukar undvika svordomar här, men nu skiter jag i det! Fan vad jag älskar det här bandet!


Inofficiell video

In the Spotlight 2010 pt.12: Ratatat

Någon gång under förra året, i virrvarret av all grym musik som strömmade in från olika håll, upptäckte jag ursköna Ratatat. Nu såg jag här om dagen att duon levererat en ny platta, LP4. Funkigt, blippigt, drömskt, Ratatat-igt helt enkelt. Jag gillar det. Trots att det är något i Ratatats sound som får en flummig inverkan på en. Det känns lite som att hamna i någon form av trans halvvägs igenom skivan. Men det är en del av charmen.



Gillar ni Ratatat sedan tidigare eller diggar klippen nedan, då är LP4 definitivt något att investera i.

Lyssna på: Bilar, Neckbrace, Party With Children


Ratatat på
Spotify
Myspace
Officiell hemsida

In the Spotlight 2010 pt.11: LCD Soundsystem

Kommit av mig fullständigt vad gäller både musiklyssnade och tips senaste två veckorna. Lite olikt mig men man får ha lite sådana perioder ibland också. Men nu jäklar ska det väl banne mig bli lite ordning här!

En ny platta har jag åtminstone spelat en hel del senaste tiden; This is Happening med LCD Soundsystem. Det som enligt huvudfiguren James Murphy är LCDs sista album. Om så är fallet får framtiden utvisa, men om det är så, då är det sannerligen inget dåligt farväl!



Albumet börjar utmärkt med det snudd på 9-minuter långa spåret Dance Yrself Clean. Därpå följer käcka singeln Drunk Girls som jag tipsat om tidigare. För övrigt det enda korta spåret på plattan (3:42). Resterande spår ligger mellan 6 och 9 minuter. Jag nämnde i inlägget om Adam Greens senaste platta att det var väldigt befriande att lyssna på en skiva där samtliga låtar var korta. Samma sak får jag säga här fast omvänt, det vill säga att det är väldigt skönt att låtarna är så långa. Men spår åt det mer elektroniska hållet brukar i regel göra sig bättre i ett längre format.

Mitt solklara favoritspår är I Can Change, ett retrodoftande elektropop-stycke som jag är barnsligt förtjust i. Lika så har Home fångat mitt gillande lite extra. Gillar ni LCD tror jag knappast ni kommer bli besvikna på This is Happening. Det är en skiva med många ljusa stunder!




LCD Soundsystem på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2010 pt.10: This is Head

Jag brukar vara väldigt svag för musik som är lite drömsk av sig. Långa instrumentala partier - utsvävande eller repetitiva - melodiska gitarrslingor som vävs samman med lättsamma elektroniska byggstenar m.m. Om ni liksom jag är lättflirtade inom liknande karaktärsdrag så är Malmö-gänget This Is Head några ni ska kolla upp. Albumet 0001 är behagligt bra. Ett av årets mest intressanta akter helt klart. Fint nog ska jag får fira födelsedagen med att få se dem lira på Arvika också. Kan bli kalas. Tack till Ingemar på Poplistan/Retrolistan för tips!

This Is Head - 0007 from Adrian Recordings on Vimeo.

This is Head på
Spotify
Myspace

Rock and Roll Angel

Rockhimlen fortsätter att hämta stora musikaliska personligheter från oss. Igår somnade en av mina stora stora favoritröster, Ronnie James Dio, in. Oerhört sorgligt.

Tack för allt Dio och sov gott i rockhimlen.

Long Live Rock n Roll
Rainbow - Stargazer
Heaven & Hell - Double the Pain
Dio - Holy Diver

Finlir

Arvika bättrar på spelschemat med akterna The Big Pink som förgyllde förra året med hiten Dominos, Deportees, Satan Takes a Holiday och Love is All. Jag tackar och bockar!

Jag är en idiot

Jag är helt störttokig i denna! Ge mig mer!

Ludwig Bell Jag är en idiot

Tåget tuffar vidare

Kommer ni ihåg bandet Train? Ett one-hit-wonder-gäng som slog till för en sådär 9-10 år sedan med låten Drops of Jupither (Tell Me). Nu kan vi nog stryka one-hit-biten för senaste singeln Hey, Soul Sister ser ut att slå minst lika stort som sin decenniegamla föregångare. För egen del gillade jag aldrig Drops... särskilt, men Hey Soul Sister finner jag riktigt trivsam. Så här får ni den!

In the Spotlight 2010 pt.9: Adam Green

Moldy Peaches. Jag kan inte påstå att jag minns särskilt mycket av dem. Men jag minns att det var en våg för en sådär 8-9 år sedan då var och varannan person hyllade dem. Och jag minns att jag inte alls gillade det jag hörde. Med anledning av det har jag liksom avskrivit Adam Greens soloutflykter utan att ens ha hört något. Superdumt, såklart. Tur då att man har vänner som kan ändra på ens inställning emellanåt. C på It's easy... petade in Buddy Bradley i en gemensam Spotify-playlist en dag för ett par månader sedan. Därefter har Greens senaste album Minor Love gått på hög rotation till och från. Jag älskar den! Greens texter och sättet han framför dem på, det är något i hans släpande och avspända sätt och attityd som jag finner fullkomligt störtskönt. Jag kommer även på mig själv att gilla det faktum att ingen av de 14 spåren når upp till 3 minuter. De flesta slutar strax efter 2 minuter eller tidigare. Det är befriande på något vis. Enkelt men mycket mycket bra.





Lyssna till: Give Them a Token, What Makes Him Act So Bad (Officiell), Castles and Tassles, You Blacken My Stay


Adam Green på
Spotify
Myspace

Himmel och Helvete

Jag har haft fullt upp på senast, därav har det blivit lite glest mellan inläggen. Förhoppningsvis ska det bli lite mer ordning inom kort.

Dagens tråkigaste nyhet är att Heaven & Hell ställer in samtliga sommarkonserter, vilket då inkluderar spelningen på Sonisphere. Riktigt trist då det var min drömkonsert detta år, men befarade samtidigt att det kunde hända då Dio genomgår behandling mot magcancer. Låt oss hålla alla tummarna för att behandlingen går super och att Dio snart är pigg, kry och återigen redo att fortsätta rocka världen några varv till.


Ikväll står för övrigt Editors på en scen i Stockholm och river av kära gamla och nya låtar. Jag kan dock inte vara på plats och bevittna detta. Tröstar mig med den goda nyheten att kommande singeln Eat Raw Meat = Blood Drool kommer att ha två nya låtar som b-sidor. Och nu har även videon till ERM=BD dykt upp på YouTube och jag kan äntligen klämma upp den här. Bara för att det är en sådan förbaskat bra låt. Sen lovar jag att sluta tjata om den!

Last Day

Inför den årliga Record Store Day som firades i lördags, 17 april, gav Editors ut en ny låt. Last Day var väldigt nära att hamna på senaste albumet, men som bekant föll den bort och nu finns den istället som en 7" vinyl om 1000 exemplar. Efter att ha lyssnat på den några gånger kan jag bara konstatera att jag alla gånger hade valt bort The Big Exit till förmån för denna på albumet. Men det är jag det.

Nedan har ni låten och videon. Men innan ni klickar på play nedan vill jag även tipsa om att hela videon till kommande singeln Eat Raw Meat = Blood Drool nu finns att se här. Blev ni inte avskräckta av teasern ni fick ett par inlägg längre ner, tycker jag att ni ska svänga in och kika på den.


Men nu, den sprillans nya låten Last Day, håll till godo kära vänner! (Och om någon får tag på denna 7" vinyl, ja då vet ni vem ni ska vända er till!)

Say Yea! (Nästan så att man hamnar i Khoma)

Efter en tids muttrande över Arvikas bokningar till årets festival, som jag hittills tycker har innehållit allt för få ljusglimtar, drämmer de äntligen till med två för mig mycket tilltalande namn:

Khoma OCH Yeasayer.

Khoma är enligt mig ett av Sveriges bästa rockband. Såg dem på festivalen för några år sedan. En väldigt bra spelning så jag håller tummarna för att jag kan få se dem även till sommaren. Yeasayer har varit på de flesta läppar den senaste tiden och släppte albumet Odd Blood för inte så länge sedan.

Goda nyheter ska firas och det gör vi med en låt från respektive band!

Hittar inga video-klipp med Khoma så jag rekommenderar er att svänga in på deras Myspace istället och lyssna till Medea. Och givetvis resten om ni gillar vad ni hör.


Yeasayer - Ambling Alp