Ett av förra årets nyupptäckter som jag var mest lyrisk över var
Wild Beasts. Bandet har varit effektiva och släppte nyligen andra plattan
Two Dancers, uppföljaren till förra årets debut
Limbo, Panto.
Först var jag något besviken på
Two Dancers, men efter att haft den på repeat under större delen av kvällen igår har mitt intryck ändrats till det bättre. Jag tror besvikelsen grundade sig lite i att jag hade rätt höga förväntningar på nya alstret.
Limbo, Panto var en lekfull och otroligt charmerande glad platta.
Two Dancers däremot är mer lågmäld. Den låten jag tycker allra bäst om,
The King's Men, är egentligen den enda av spåren som har de lite mer hoppfulla tongångarna som vi känner igen från debutplattan. Resten är mer dämpade. Därav blev jag nog lite förvånad för jag hade väntat mig mer av de smittsamt glada popmelodierna jag blev så kär i förra året. Trots det att singeln
Hooting and Howling gav en vink om vad som väntade.
Men efter att ha gett
Two Dancers rejält med speltid kan jag bara konstatera att Wild Beasts lyckats göra ytterligare en utmärkt platta. Soundet är i princip detsamma så den egentligen skillnaden är just att
Limbo, Panto är glad medan
Two Dancers är lågmäld. Låtarna har fortfarande samma söta Wild Beasts-signum och det är verkligen fina och mysiga spår som återfinns på
Two Dancers. Kanske var det också bra att de inte fortsatte på samma käcka spår utan bytte riktning. Om än jag föredrar
Limbo, Panto, tror jag att det ultimata hade varit om Wild Beasts på en eventuell framtida tredje platta har en blandning av det glada och det lågmälda. För de är helt klart bra på båda delarna.
Wild Beasts påSpotifyMyspaceOfficiella hemsidan
Inlägg
