onsdag, december 29, 2010

Musikåret 2010 - Favoritlåtarna pt.2: Spotifylistan

Då är det äntligen dags! Årets bästa låtar 2010, presenterade i en Spotify-lista.

Precis som sist, representerar de 20 första låtarna på listan mina främsta favoritlåtar från året, i en någorlunda inbördes ordning. 21-120 hamnade sedan i bokstavsordning, då tiden rann iväg för mig. Annars hade jag gärna försökt sätta dem i någon skön lyssningsordning.

Som jag nämnde i föregående inlägg, Musikåret 2010 - Favoritlåtarna pt.1 ...", så kommer ni att se några lokala filer i listan, vilka ni inte kan spela. Men i samma inlägg hittar ni länkar till låtarna. De är väl värda att kolla upp!


Slutligen ska även årets bästa låt krönas. Vid närmare eftertanke borde förstaplatsen egentligen vara delad. De båda låtarna är utan tvekan mina mest spelade och älskade låtar under året som passerat. Men då Foals Blue Blood tyvärr inte finns på Spotify, och den således fick kröna listan i förra inlägget, så får första platsen gå till denne skotte, vars video ni hittar nedan.


Därmed önskar jag er god fortsättning och ett gott nytt musikår!
Vi ses i musikdjungeln 2011.


Spotify-listan
Best of 2010 - Ta mitt skimmer för jag brinner


Årets bästa låt
Steve Mason Lost & Found


tisdag, december 28, 2010

Musikåret 2010: Favoritlåtarna pt.1 - De som inte återfinns på Spotify

Det drar ihop sig till att presentera mina favoritlåtar från året. Detta skall, precis som förra året, ske genom en Spotify-lista. Men tyvärr är det ju så att alla låtar inte finns på Spottan. Ni kommer förvisso att se dem i listan, eftersom jag lagt in dem som lokala filer, men ni kommer inte kunna spela dem. Därför gör jag som förra året, och presenterar låtarna i fråga i ett eget litet inlägg. Eftersom de är så formidabelt bra att jag inte bara kan låta dem passera obemärkta.


1. Foals - Blue Blood
Öppningsspåret och tillika bästa låten på senaste albumet Total Life Forever. En av mina stora favoritlåtar i år. En skön video dessutom.

2. iLiKETRAiNS - When We Were Kings
Hela albumet är enormt bra, men denna fastnade lite extra.

3. Apparatjik - Snow Crystals
Superkonstellationen med medlemmar från Coldplay, A-Ha och Mew. Underbar låt!

4. Editors - Last Day
Även husgudarna släppte en ny låt i år. Last Day släpptes som limiterad 7"-singel på Record Store Day. En låt som gott och väl kunde ha varit med på förra årets album.

5. To Bury A Ghost - Coming Up For Air
Bandet som låtar som en korsning av Mogwai, And So I Watch You From Afar och Muse. Ruskigt bra!

6. Chapel Club - O Maybe I
Fin liten indiepop-låt.

7. The Sunshine Underground - Coming to Save You
Rivig indierock.

8. Apocalyptica feat. Gavin Rossdale - End of Me
Finsk cello-metal med Bushs frontman vid micken. Kanonbra!

söndag, december 19, 2010

Julmusik

Fjärde advent är här och nu är det inte länge kvar till jul! På förfrågan knåpade jag förra året ihop två stycken jul-spellistor. För er som missade dem kommer de här igen:

Detta är en blandning av lite allt möjligt; gamla klassiker så väl som nya låtar samt några "standard-julhits". Som jag skrev i inlägget förra året "...från Ella Fitzgerald via Smashing Pumpkins till Lars Vegas Trio ungefär".

Den här listan är lite mer "alternativt" inriktad. Den har i princip samma låtar som den första listan men saknar de "klassiska" jullåtarna (med undantag för O Holy Night). Plus några spår som inte finns med på den första.


En ny låt har letat sig in på de båda också, och det är Coldplays Christmas Lights.

God Jul kära läsare!
Och håll utkik efter min lista över årets bästa låtar. Tanken är att den ska komma ut här i dagarna. I alla fall innan nyår.

fredag, december 17, 2010

Musikåret 2010 - Albumen

Dags att lista årets bästa plattor! Tanken var att göra en lista med de 10 bästa, men det föll på en gång. Men efter lite lirkande så fick jag ner det till 15 album, plus en lite bonus. Det har verkligen sprutat ut formidabla plattor i år. Nya läsare, så väl som inbitna läsare som vill friska upp minnet, hittar alla album jag tipsat om under året under etiketten "In the Spotlight" i rullgardinen i spalten till höger.

Då så. Ingen vits att dra ut på det längre. Här är de, de 15 bästa albumen från 2010, enligt Musikfeber:


Årets bästa album var också årets gladaste överraskning. Deine Lakaien är ett av mina stora favoritband, men jag hade helt missat att de skulle ge ut nytt i år. Det var därmed en lyckans surprise när jag av en händelse ramlade över en ny singel på Spotify. Och inte långt därefter kom Indicator. En alldeles formidabel platta från början till slut. Ni som ännu inte upptäckt denna tyska duo, dags att stifta bekantskap med dem nu!

Det tog några lyssningar innan den satte sig. Men när den väl började arbeta sig in, kunde jag inte sluta lyssna. The Beta Bands frontman har klämt ur sig en mörk, men ack så enormt bra platta. Gripande och snyggt.

The National gör så magnifika låtar att det borde vara snudd på olagligt. Utsökt platta.

Charmerande bra. Svårt att slita sig när man väl börjar lyssna.

Svensk pop at it's best kan man väl säga. José G och hans två bandkollegor har gjort årets bästa svenska platta.

6. Foals - Total Life Forever
Ni som är trogna läsare vet att Foals ligger mig väldigt varmt om hjärtat. TLF når inte riktigt upp till den briljanta debuten Antidotes. Men ett väldigt bra album är det absolut.

7. iLiKETRAiNS - He Who Saw the Deep
Ännu ett band som är mig väldigt kärt. Ett album som nog är en gnutta mer lättlyssnad än deras tidigare album. Utan att för den delen gå ifrån det sound som karaktäriserar iLiKETRAiNS. Underbar skiva.

Otroligt behaglig platta.

Får rikta ett tack Boggen för att han tjatat så mycket om Fyfe i år. Jag är smått tokig i den här skivan, vill bara spela den om och om igen.

2010 blev året då jag upptäckte att Adam Green faktiskt är bra. Kan inte riktigt sätta fingret på varför, men jag bara älskar Minor Love. Förmodligen en av mina mest spelade album i år.

En platta man verkligen sugs in i. Att lyssna på Black Noise är som att besöka en drömvärld.

Formidabelt band som verkligen levererar låtar med kvalitet.

Jag tror att det bara finns två läger här. Antingen har man väldigt svårt för Jónsis musik, eller så älskar man det. Jag hör till den senare kategorin.

En riktigt charmerande skiva från ett av årets mest intressanta band.

Det är ofrånkomligt. Vampire Weekend gör mig alltid glad. Obotligt förtjust i dem.



Bonus - Årets EP och tillika Årets Bästa Nya Upptäckt:

To Bury A Ghost - The Hurt Kingdom
Fullkomligt lysande EP! Ser verkligen fram emot albumet.


torsdag, december 16, 2010

In the Spotlight 2010 - Albumregn del 3 av 3: Elektroniskt/Övrigt


Då var det dags för den sista delen. Den med den något luddiga benämningen elektroniskt/övrigt. I mitt huvud skulle det bara vara tre kategorier: rock, pop, elektroniskt. Dock smet det in lite annat här också. Men som jag sa i första inlägget så ska ni ta de här indelningarna med en nypa salt.

Yes. Vi kör igång!

Intressant debut från TV on the Radio's David Sitek.

Aldrig fastnat för Massive tidigare, men Heligoland föll mig verkligen i smaken.

Spännande platta. Med stor risk för att hamna i någon form av transartat tillstånd när man lyssnar till den.

Danspopiga spanjorer.

Förmodligen årets fulaste albumomslag. Men plattan är bra. Och det räcker gott.

Svensk drömpop med vemodig touch.

Lättsam och skön disco-indie.

Snygg pop/electro från Umeå.

Upptäckte dessa så sent som i förra veckan. Låter ungefär som de heter. Intressant gäng.

Även detta är en lika färsk upptäckt. Gillar att det låter som om deras sound har hämtat något från varje årtionde. Sköna.

Psykedelisk rock direkt från Australien.


Snart: Årets bästa album och årets bästa låtar!

In the Spotlight 2010 pt.49: White Belt Yellow Tag


Innan jag avverkar det sista albumregnet måste jag bara smita emellan med en ny upptäckt för dagen. Eller rättare sagt är det en återupptäckt. Jag tipsade om bandet White Belt Yellow Tag i ett utav mina Have You Heard the Latest-inlägg i somras. Sen glömde jag bort dem. Men så fick jag syn på dem förut när jag gick igenom inläggen. Kollade om de dykt upp på Spotify, och jodå, där finns albumet Methods. Och vilken platta sen! De låter som en väldigt lyckad korsning av Doves och Coldplay. Rekommenderar er varmt att kolla upp denna platta!


bild från myspace.




White Belt Yellow Tag på


onsdag, december 15, 2010

In the Spotlight 2010 - Albumregn del 2 av 3: Pop


Jag fortsätter på resan genom den albumskörd jag inte hunnit skriva om. Fäll upp paraplyet! Här kommer plattorna i kategorin Pop:


Ett typiskt Manics-album. Good stuff!

Fin i all sin enkelhet.

Intressant tjej. Skönt sound.

Behöver knappast någon närmare presentation. Ni vet hur bra de är!

Fina folkinfluerade toner från denna brittiska tjejduo

Trevlig platta från en av mina favoritduos.

Varning, när ni väl börjar lyssna finns en viss risk att ni inte klarar av att sluta.

Ett av Sveriges mest underskattade band.

Brittiskt alternative pop/rock-gäng. Inget revolutionerande, men samtidigt för bra för att bara låta passera.

En viss pappa Simon borde vara riktigt stolt över sin son.


måndag, december 13, 2010

In the Spotlight 2010 - Albumregn del 1 av 3: Rock


Det har varit låg aktivitet här på senast. Främsta anledningen är att jag har varit halvt däckad i förkylning/influensa i två veckor. Sen har jag insett att tiden rinner iväg så fort att jag har fått lägga på ett kol vad gäller årsbästa-listorna.

Men innan jag hoppar in på de kära summeringarna, ska jag köra en repris-serie från förra året. I tre delar ska jag lista alla de grymma plattor som jag tyvärr inte har hunnit skriva om. Men till skillnad från förra året, i ett försök att få lite mer struktur på det hela, har jag försökt att dela in dem efter genre. Väldigt löst indelat ska tilläggas, då varje genre som bekant har väldigt många nyanser.


Då så. Då börjar vi, och det första albumregn-inlägget tillägnar jag kategorin rock. Och rock kan ju innebära väldigt mycket som bekant. Vilket ni kommer att märka här. Därav har jag listat följande album efter deras "tyngd". Snällast först, och hårdast sist. Med andra ord börjar det i en 60/70-talsretro-anda, och slutar i brutal hårdrock.


Hugg in gott folk!
(Länkarna leder till Spotify.)


Brittiskt gäng som lirar skön psykedelisk rock.

Dansant indierock med attityd.

Oväntat bra album från BRMC.

"Psykosrock"/Psychobilly. Ett litet favoritband sen 8 år tillbaka. Detta är tredje albumet, första på ungefär sex år. Ett ganska säreget gäng, faller nog få i smaken. Men jag tycker de är riktigt bra.

Svenskt vemod.

Bländande bra!

Norskt riv.

Brittisk hårdrock. Är lite tudelad till sångarens röst, men annars, ett mycket bra rockalbum.

Svenskt och blytungt.


torsdag, december 09, 2010

Musikåret 2010 - Konserterna


2009 var ett mycket bra konsertår. Och 2010 såg på pappret ut att bli minst lika bra. Ja jisses. Jag skulle se husgudarna Editors i Stockholm, och IAMX på Arvika. Iggy Pop & Stooges, Mötley Crüe, Alice Cooper, Iron Maiden och framför allt, Heaven & Hell, på Sonisphere. Einstürzende Neubauten i Stockholm, och i Göteborg skulle jag avslutningsvis se Foals. Nio grymma konserter låg och väntade på min närvaro.

Och av de nio, fick jag se en...

Jobb, förkylning, sjöblöta, för tidig bortgång och en inställd. 2010 blev oturens år vad gäller konserter för min del. Men så är det ibland. Jag deppar inte ihop för det utan ser framåt istället. Och gläds åt de ädelstenar i konsertform 2010 faktiskt bjöd på:


1. Simian Mobile Disco, Arvikafestivalen
Sällan har en festival avslutats så mäktigt. Och jag har nog inte dansat loss så mycket sen Faithless lirade på samma festival ett antal år tidigare. Mäktigt var bara förnamnet. Får ni chansen att se SMD, tveka inte! Gå dit! För det är där det händer...

2. Four Têt, Arvikafestivalen
Gillade det jag hört på skiva, men live visade han sig vara ännu bättre! Four Têt knockade mig fullständigt.

3. This is Head, Arvikafestivalen
Lilla Malmöbandet This is Head ägde festivalens minsta scen, och stod för en av de bästa spelningarna under de tre dagarna.

4. Skinny Puppy, Putte i Parken, Karlskoga
Har aldrig lyckats fastna för bandet på skiva. Men live tycker jag Skinny Puppy är riktigt bra. En oväntad bokning för att vara Putte i Parken, vilket märktes i det lilla publikantal som samlats framför scenen. Men en suverän spelning oavsett.

5. The Golden Filter, Arvikafestivalen
Bandet är väldigt bra på skiva, men live får de fram en sjuhelsikes energi. Makalöst bra spelning!

6. In Flames, Arvikafestivalen
Kom aldrig i närheten av den hårresande halvtimmen jag hann med ett par år tidigare. Men grymt bra var det allt!

7. Iggy Pop & The Stooges, Sonisphere
Regnet öste ner och öste ner. Ju mer jag kämpade mot regnet, desto mer avlägsna kändes de fyra konserterna jag väntade på. Efter att suckande uthärdat Hammerfall och dötrista Slayer, studsade äntligen Iggy Pop och hans mannar in på scen. Samtidigt som himlen öppnade sig ännu mer. Men det var värt att härda ut den timmen. Det blir det bästa minnet från den festivalen. Sen vinkade en dyngsur Malin adjö till Sonisphere och vadade sig fram mot utgången medan Pop passerade i sin limousine...

8. Amorphis, Arvikafestivalen
Ett av årets bästa upptäckter stor finska Amorphis för. Hade inte hört dem innan spelningen på Arvika, men efteråt har jag spelat deras senaste album som en galning. Grymt bra!

9. The Cult, Gröna Lund, Stockholm
Sonisphere skulle bli en flopp. Men bara några dagar innan fick jag den glada överraskningen att The Cult skulle lira loss bland karusellerna. Och det för en spottstyver. Lite sömnig start, men sen vaknade Astbury och hans mannar till liv. Höll underhållande mellansnack, kastade ut tamburiner och rev av ett gäng sköna låtar. Ett par av framförandena kastades bort, men i övrigt en bra spelning. Kul att ha sett dem.



Vad konsertårtet 2011 har att erbjuda återstår att se. Har för stunden inget inbokat, och har heller inte spanat in utbudet. Mest intressant blir att se hur det går för favoritfestivalen Arvika i kampen om sin överlevnad. Eftersom de som bekant sköt sig själva i foten. Låt oss hoppas på det bästa!

fredag, december 03, 2010

Fredagsröj...


... blir det inte mycket av för min del då jag har slarvat med att stänga jackan, och med dragit på mig en förkylning. Så kan det gå. När energin är låg och kroppen värker är fåtöljen således min kompanjon dessa dagar. Senaste tidens läsning har rullat in på musikbiografier igen. En kollega nämnde Marilyn Mansons bok Den långa vägen ut ur helvetet. Blev nyfiken på att läsa den och slängde iväg en beställning. Men det är inte Manson jag ska behandla här. För i samma veva håvade jag även med The Dirt, storyn om Mötley Crüe. Länge tänkt läsa den, men det har aldrig blivit av.

Sagt och gjort, började läsa The Dirt här om dagen. Och igår bestämde jag mig för att jag kanske borde lyssna lite på bandet också. Givietvis har jag hört några låtar av Mötley förut, här och där, men jag har aldrig lyssnat på dem. Skulle se dem live i somras, men det tyckte uppenbarligen inte vädergudarna att jag skulle göra, så det sket sig. Synd, för när jag nu bekantar mig lite mer med Sixx, Neil, Mars och Lee så hade det varit riktigt skoj att se dem på en scen.

Hur som helst. Nu blev det mycket snack och lite verkstad, kanske för att jag är uttråkad och frustrerad av förkylningen. Det jag egentligen bara hade tänkt göra var att posta min nya favoritlåt för veckan.

So, here we go!


Dr. Feelgood - Mötley Crüe.



torsdag, december 02, 2010

In the Spotlight 2010 pt.48: iLiKETRAiNS


En annan platta jag har gått och väntat på det här året är He Who Saw the Deep med iLiKETRAiNS. Ett band jag är oerhört förtjust i. På nya albumet bevarar Leeds-bandet sitt sound, men samtidigt låter det en uns mer popigt och lättillgängligt. Hopp och melankoli om vart annat, vävt samman av vackra gitarr-, stråkmelodier, samt Guy Bannisters röst. Ett jämt album som man aldrig vill sluta spela.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; iLiKETRAiNS förtjänar all uppmärksamhet de kan få. Det är inget annat än ljuv, ren och skär kvalitet från denna engelska kvartett.






iLiKETRAiNS på


onsdag, december 01, 2010

In the Spotlight 2010 pt.47: Jónsi


Jónsis soloplatta Go hörde till mina mest efterlängtade album det här året. Det var nedräkning på hög nivå där i våras. Boy Lilikoi gav ordentligt med mersmak i slutet av förra året. Och Go Do spädde bara på förväntningarna ännu mer. Och inte väntade jag förgäves inte. Go är sannerligen en ren dröm att lyssna till. Själafullt vackert där glada popiga toner varvas med lugnare och mer melankoliska spår. Fullständigt bedårande.