Jónsis soloplatta
Go hörde till mina mest efterlängtade album det här året. Det var nedräkning på hög nivå där i våras.
Boy Lilikoi gav ordentligt med mersmak i slutet av förra året. Och
Go Do spädde bara på förväntningarna ännu mer. Och inte väntade jag förgäves inte.
Go är sannerligen en ren dröm att lyssna till. Själafullt vackert där glada popiga toner varvas med lugnare och mer melankoliska spår. Fullständigt bedårande.
Jónsi på
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar