ASIWYFA spelar fabulöst bra instrumentalrock. Ett alternativt, småexperimentellt, punkrocksound som stundvis påminner lite om Foals på sina håll. Fast bra mycket tyngre. Det är smådrömskt med fina melodier men samtidigt också maffigt med sköna manglande utsvävningar. Jag hittade några sköna recensions-citat på bandets myspace vilka beskriver deras förträfflighet riktigt bra:
"really rather special...it is rare for a body of work to be so dreamy and elegiac yet conversely monstrously heavy...sounds like the end of the world. KERRANG!"
"Listening to ASIWYFA is like being hit by a car whilst eating electricity, damn interesting. MATT PATTON - NI MADMAN"
"The sound of someone crashing an oil tanker through Sigur Ros' ice float. NME"
"Imagine Mogwai were from Belfast and had massive balls. VICE MAG"
Med andra ord...And So I Watch You From Afar får ni inte missa!
ASIWYFA på
Spotify
Myspace
Spår: A Little Bit of Solidarity Goes a Long Way, Start a Band, Set Guitars to Kill
Inlägg
9 kommentarer:
tack för detta tips!
riktigt bra tycker jag.. dessutom hade jag ratat bort det direkt om jag inte fått tipset härifrån :)
/editors musikvideos ;)
Haha, tack!
Kul att du gillar det! :-)
Satt och tänkte att det här låter som en snedtänd Mogwaimedlems soloplatta och så såg jag att dom liknades vi just detta band, gillar infernot, något för middagen med svärföräldrarna ?? Avsluta med Ministrys version på Roadhouse Blues och gå sedan på starkspriten. Uj uj
Tuuungt Malin !!
http://www.youtube.com/watch?v=vF2VMlTDX-A
Hooooo den versionen av Ministry var verkligen en ångvält!
Ja, det var ett kanontips. Jag gillar musik som sticker ut och inte låter som allt annat och som inte låter sig placeras i något fack alltför lätt.
Kul att du gillar det Ingemar!
"If it aint broke, break it" är ju en av några sanslöst bra låtar. Vad ska man jämföra med... Som ett speedat Van der Graaf Generator utan sångaren Peter Hammill.
OBS! Om du inte känner till VDGG (fast du verkar ju känna till det mesta), så kolla in Pawn Hearts (bästa progressiva rockskivan genom tiderna) eller H to He etc.
VDGG är jag faktiskt inte bekant med Ingemar, men ska genast kolla upp dem! Verkar intressant. Tackar för tips!
Det är det "svåraste" progressiva bandet. De fanns på 70-talet och 80-talet, men har gjort comeback på 2000-talet. Jag känner saxofonisten David Jackson, fantastisk kille, som kommer över till min skola och arbetar med våra elever.
Kolla som sagt Pawn Hearts; där har du något att bita i, speciellt andra sidan "Plague of Light house keepers"
Skicka en kommentar