The Cult & årets sämsta festival

Ja, man kan väl lugnt säga att Sonisphere inte direkt har varit min festival i år. Först går Dio bort, det var ju främst för Heaven & Hell jag ville åka, och väl på plats var och blev inget riktigt som väntat...

Vi tar det från början...

Vi tog oss till Stora Skuggan mitt på eftermiddagen och möttes av lätt regn och en sanslöst kass entrélösning. Glöm köerna. Det var en enda stor hög. TVÅ smala ingångar för de med armband. 45000 besökare var totalt väntade. Grattis.

När vi väl kom in hann vi se sista låten med Anthrax, sen tog Hammerfall över. Regnet ökade på. Bandeta sångare, Joacim Cans, uttryckte det som: "någon jävel där uppe som inte gillar hårdrock!" Min kusin sa att det förmodligen var Dio som grät för att han inte kunde närvara. Därefter tog Slayer vid. Förlåt, men jag kommer aldrig någonsin förstå mig på dem. Lika uselt och trist som sist jag såg dem. Dessutom drog regnet på ytterligare.

Vi kröp ihop vid mixplats till andra scenen och väntade tålmodigt in Iggy Pop & The Stooges. Humöret steg åter i topp när bandet äntrade scenen. Iggy, Scott Asheton, Mike Watt, Steve Mackay och James Williamson. Och vilket drag! Riktigt förbaskat bra spelning av de gamla rävarna. Ni som ska se dem på andra håll i sommar lär inte bli besvikna!

The bitter end...

Dock tog mitt Sonisphere:ande slut där och då. Vi hade utifrån prognoserna räknat med regn. Men inte i närheten av den mängden som var. Det regnade badkar mot slutet av Iggy och jag var bara knappt till hälften utrustad för vädret (trots att jag med 12 års festivalerfarenhet borde vara bättre förberedd). Sagt och gjort, Iggy avrundade sin spelning med No Fun och jag kunde bara instämma. Det var inte roligt längre, jag var sjöblöt och hur mycket jag än ville se Iron Maiden var de inte värda en förkylning. Jag hade inte så mycket till val än att retirera till ett varmt hotell.

Därtill ska tilläggas att området var sanslöst dåligt planerat. De två scenerna var dåligt placerade i förhållande till varandra och mitt uppe i allt; ett idiotiskt placerat öltält. Och med 45000 personer på ett gigantiskt gräsområde kan ni gissa hur det såg ut; gigantiska vattenhav och lervälling. Utöver den värdelösa entrén var också utgången käpprätt åt skogen. Allt som allt är Sonisphere förmodligen den sämsta festival jag någonsin besökt.

Men...

...trots att det var synd att jag missade Iron Maiden, samt Mötley Crüe och Alice Cooper som hade varit kul att se för skojs skull, var jag trots allt inte så besviken. Jag hade ändå fått se Iggy Pop. Nu behöver jag längre inte gräma mig över att jag redan efter 15-20 minuter gick ifrån hans konsert på Hultsfred för en sådär 10 år sen.

Dessutom hade jag en trevlig och fin fredagskväll. På ett soligt Gröna Lund fick jag för en spottstyver se The Cult lira loss mitt bland åk-attraktionerna. Det började segt och sömnigt men efter 3-4 låtar kom de igång. Ian Astbury vaknade till liv och började med underhållande mellansnack och kastade ut tamburiner till höger och vänster. Dock slarvade de sig igenom Dirty Little Rockstar och I Assassin från senaste albumet, samt Fire Woman. Lite trist, trötta på att köra den senare kanske? Men i övrigt var det bra drag och de avslutade fint i extranumret med She Sells Sanctuary och Love Removal Machine. Dessutom spelade de en sprillans ny låt som lät mycket lovande. Ett bra gig, om än jag tror de kan bättre, och att det nog var snäppet mer underhållande 20-30 år tidigare. Men jag är nöjd!

Bilder av C. på It's easy to get buried in the past