För några månader sedan i en allmän musikdiskussion med en vän kom vi via The Doors in på Ian Astbury. Jag deklarerade att min relation till The Cult bara sträckte sig till att jag var bekant med namnet och inte mer. Detta tyckte min vän att det var hög tid att ändra på och tre youtube-länkar senare var jag väldigt glad att någon hade tagit tag i detta åt mig.
Övertygelsen var ett faktum när She sells sanctuary, Fire woman och Love removal machine strömmade ut ur högtalarna att The Cult minsann var ett band jag skulle kolla upp närmare när andan föll på! Och det gjorde den här om dagen.
Väl inne på Spotify tryckte jag igång första albumet i listan som är Born into this från 2007. Sen kom jag inte längre bak i katalogen den dagen. Vilken platta! Vanligt med band och artister som hållt på i ett par decennier är att deras senaste alster oftast inte är så värst underhållande. Utan det är de äldre albumen som släpptes i början av karriären som brukar vara pärlorna. Därav tänkte jag att detta album med The Cult inte skulle vara något större hurra... men så fel jag hade. Ville gärna fortsätta lyssna vidare på resten men kunde inte hålla mig från att börja om på nämnda album igen när den var slut.
De främsta favoritspåren hittills från Born into this är Dirty little rockstar, Tiger in the sun, Sound of destruction och War Pony Destroyer. Men som sagt, hela plattan är grym rätt igenom.
Idag kom jag i alla fall mig för att lyssna vidare på några av de andra skivorna. The Cult från 1994, en seg historia som jag gav upp efter halva. Ceremony från 1991 var något bättre men inte heller någonting man direkt hänger i granen. Låtarna White och Indian fastnade dock. Sonic Temple från 1989 var däremot mycket mer intressant och den kommer definitivt få fler genomlyssningar. Men så finns ju också ovan nämnda Fire woman med där och den låten får jag bara inte nog utav! Vilken rökare!
Resan bakåt genom deras album lär fortsätta under veckans gång, om jag lyckas slita mig från Born into this vill säga.
Inlägg
6 kommentarer:
Oj vad bra det är med envisa vänner! Du ska absolut undersöka Cult's historia.
Du kan hoppa över Southern Death Cult där det hela startade. När Billy Duffy kom med in i bilden och dom kapade namnet till Death Cult började det hända saker. Musiken var vid detta tillfälle långt ifrån dagens hårdrocksaktiga framtoning. Då var de en slags gothblues som ligger mig varmt om hjärtat. Den renodlade hårdrocken kom först på tredje plattan "Electric" och efterföljande starka "Sonic Temple" var gruppens breda genombrott.
Släppen har genom åren haft skiftande kvalite men du har helt rätt i "Born into this" är en ruskig bra platta.
Keep digging!
Ja visst är det!
"gothblues" låter sannerligen intressant. Ska definitivt fortsätta gräva runt i deras katalog. Tackar för guidningstips!
Härlig läsning! Ett av mina favoritband som har hängt med bra, bra länge. Och det är bara att instämma i allt du skriver - The Cult från '94 är ingenting speciellt, likadant med Ceremony som har några spår men som ändå inte välter omkull en. Men så har vi Born into This och framför allt Sonic Temple, oj, oj, oj! Den sistnämnda brukar jag alltid nämna om jag tvingas avsäga mig några favoritplattor :-)
Sedan är ju det här med musik ibland ganska lustigt. Det händer ju då och då att man först lyssnar lite snabbt på något, utan att man egentligen tänker på det, för att sedan "återupptäcka" musiken vid ett långt senare tillfälle. Minns du att du kommenterade just Sonic Temple när jag skrev om plattan?
Jo jag kom på igår när jag såg omslaget till Sonic Temple att du haft ett inlägg om den. Fast jag kommer inte ihåg att jag kommenterade det. Ska kolla upp det omgående och se vad jag skrev och när det var :-) Förmodar att jag gillade det och sen bara glömde bort det fullständigt.
Vilken nostalgitripp! Electric och Sonic Temple gick varma hemma hos Boggen när de kom och såg dem även live, som förband till Aerosmith. Gick för att se Cult, men de gjorde en usel spelning, mest på grund av att Ian var förbannad på ljudteknikerna och pajade väl en sådar tre stycken mickstativ...Aerosmith var dock bättre än väntat.
Tappade sedan intresset efter Ceremony och Doorsgästspel, men måste genast kolla upp Born into this.
Intressant konsertupplevelse!
Born into this bör du verkligen kolla upp! Ruskigt bra.
Skicka en kommentar