Musikfeber

onsdag, december 15, 2010

In the Spotlight 2010 - Albumregn del 2 av 3: Pop

Jag fortsätter på resan genom den albumskörd jag inte hunnit skriva om. Fäll upp paraplyet! Här kommer plattorna i kategorin Pop:

Manic Street Preachers - Postcards From a Young Man

Ett typiskt Manics-album. Good stuff!

Mark Lanegan & Isobel Campbell - Hawk

Fin i all sin enkelhet.

Karen Elson - The Ghost Who Walks

Intressant tjej. Skönt sound.

Band of Horses - Infinite Arms

Behöver knappast någon närmare presentation. Ni vet hur bra de är!

Smoke Fairies - Through Low Light and Trees

Fina folkinfluerade toner från denna brittiska tjejduo

Turin Brakes - Outbursts

Trevlig platta från en av mina favoritduos.

Chief - Modern Rituals

Varning, när ni väl börjar lyssna finns en viss risk att ni inte klarar av att sluta.

EP's Trailer Park - Scissors & Knives

Ett av Sveriges mest underskattade band.

Goldheart Assembly - Wolves & Thieves

Brittiskt alternative pop/rock-gäng. Inget revolutionerande, men samtidigt för bra för att bara låta passera.

Harper Simon - Harper Simon

En viss pappa Simon borde vara riktigt stolt över sin son.

måndag, december 13, 2010

In the Spotlight 2010 - Albumregn del 1 av 3: Rock

Det har varit låg aktivitet här på senast. Främsta anledningen är att jag har varit halvt däckad i förkylning/influensa i två veckor. Sen har jag insett att tiden rinner iväg så fort att jag har fått lägga på ett kol vad gäller årsbästa-listorna.

Men innan jag hoppar in på de kära summeringarna, ska jag köra en repris-serie från förra året. I tre delar ska jag lista alla de grymma plattor som jag tyvärr inte har hunnit skriva om. Men till skillnad från förra året, i ett försök att få lite mer struktur på det hela, har jag försökt att dela in dem efter genre. Väldigt löst indelat ska tilläggas, då varje genre som bekant har väldigt många nyanser.

Då så. Då börjar vi, och det första albumregn-inlägget tillägnar jag kategorin rock. Och rock kan ju innebära väldigt mycket som bekant. Vilket ni kommer att märka här. Därav har jag listat följande album efter deras "tyngd". Snällast först, och hårdast sist. Med andra ord börjar det i en 60/70-talsretro-anda, och slutar i brutal hårdrock.

Hugg in gott folk!

(Länkarna leder till Spotify.)

Wolf People - Steeple

Brittiskt gäng som lirar skön psykedelisk rock.

Les Savy Fav - Root For Ruin

Dansant indierock med attityd.

Black Rebel Motorcycle Club - Beat the Devil's Tattoo

Oväntat bra album från BRMC.

The Eighties Matchbox B-Line Disaster - Blood & Fire

"Psykosrock"/Psychobilly. Ett litet favoritband sen 8 år tillbaka. Detta är tredje albumet, första på ungefär sex år. Ett ganska säreget gäng, faller nog få i smaken. Men jag tycker de är riktigt bra.

Khoma - A Final Storm

Svenskt vemod.

Deftones - Diamond Eyes

Bländande bra!

Kvelertak - Kvelertak

Norskt riv.

October File - Our Souls to You

Brittisk hårdrock. Är lite tudelad till sångarens röst, men annars, ett mycket bra rockalbum.

Hate Ammo - Bound by Hate

Svenskt och blytungt.

torsdag, december 09, 2010

Musikåret 2010 - Konserterna

2009 var ett mycket bra konsertår. Och 2010 såg på pappret ut att bli minst lika bra. Ja jisses. Jag skulle se husgudarna Editors i Stockholm, och IAMX på Arvika. Iggy Pop & Stooges, Mötley Crüe, Alice Cooper, Iron Maiden och framför allt, Heaven & Hell, på Sonisphere. Einstürzende Neubauten i Stockholm, och i Göteborg skulle jag avslutningsvis se Foals. Nio grymma konserter låg och väntade på min närvaro.

Och av de nio, fick jag se en...

Jobb, förkylning, sjöblöta, för tidig bortgång och en inställd. 2010 blev oturens år vad gäller konserter för min del. Men så är det ibland. Jag deppar inte ihop för det utan ser framåt istället. Och gläds åt de ädelstenar i konsertform 2010 faktiskt bjöd på:

1. Simian Mobile Disco, Arvikafestivalen

Sällan har en festival avslutats så mäktigt. Och jag har nog inte dansat loss så mycket sen Faithless lirade på samma festival ett antal år tidigare. Mäktigt var bara förnamnet. Får ni chansen att se SMD, tveka inte! Gå dit! För det är där det händer...

2. Four Têt, Arvikafestivalen

Gillade det jag hört på skiva, men live visade han sig vara ännu bättre! Four Têt knockade mig fullständigt.

3. This is Head, Arvikafestivalen

Lilla Malmöbandet This is Head ägde festivalens minsta scen, och stod för en av de bästa spelningarna under de tre dagarna.

4. Skinny Puppy, Putte i Parken, Karlskoga

Har aldrig lyckats fastna för bandet på skiva. Men live tycker jag Skinny Puppy är riktigt bra. En oväntad bokning för att vara Putte i Parken, vilket märktes i det lilla publikantal som samlats framför scenen. Men en suverän spelning oavsett.

5. The Golden Filter, Arvikafestivalen

Bandet är väldigt bra på skiva, men live får de fram en sjuhelsikes energi. Makalöst bra spelning!

6. In Flames, Arvikafestivalen

Kom aldrig i närheten av den hårresande halvtimmen jag hann med ett par år tidigare. Men grymt bra var det allt!

7. Iggy Pop & The Stooges, Sonisphere

Regnet öste ner och öste ner. Ju mer jag kämpade mot regnet, desto mer avlägsna kändes de fyra konserterna jag väntade på. Efter att suckande uthärdat Hammerfall och dötrista Slayer, studsade äntligen Iggy Pop och hans mannar in på scen. Samtidigt som himlen öppnade sig ännu mer. Men det var värt att härda ut den timmen. Det blir det bästa minnet från den festivalen. Sen vinkade en dyngsur Malin adjö till Sonisphere och vadade sig fram mot utgången medan Pop passerade i sin limousine...

8. Amorphis, Arvikafestivalen

Ett av årets bästa upptäckter stor finska Amorphis för. Hade inte hört dem innan spelningen på Arvika, men efteråt har jag spelat deras senaste album som en galning. Grymt bra!

9. The Cult, Gröna Lund, Stockholm

Sonisphere skulle bli en flopp. Men bara några dagar innan fick jag den glada överraskningen att The Cult skulle lira loss bland karusellerna. Och det för en spottstyver. Lite sömnig start, men sen vaknade Astbury och hans mannar till liv. Höll underhållande mellansnack, kastade ut tamburiner och rev av ett gäng sköna låtar. Ett par av framförandena kastades bort, men i övrigt en bra spelning. Kul att ha sett dem.

Vad konsertårtet 2011 har att erbjuda återstår att se. Har för stunden inget inbokat, och har heller inte spanat in utbudet. Mest intressant blir att se hur det går för favoritfestivalen Arvika i kampen om sin överlevnad. Eftersom de som bekant sköt sig själva i foten. Låt oss hoppas på det bästa!

fredag, december 03, 2010

Fredagsröj...

... blir det inte mycket av för min del då jag har slarvat med att stänga jackan, och med dragit på mig en förkylning. Så kan det gå. När energin är låg och kroppen värker är fåtöljen således min kompanjon dessa dagar. Senaste tidens läsning har rullat in på musikbiografier igen. En kollega nämnde Marilyn Mansons bok Den långa vägen ut ur helvetet. Blev nyfiken på att läsa den och slängde iväg en beställning. Men det är inte Manson jag ska behandla här. För i samma veva håvade jag även med The Dirt, storyn om Mötley Crüe. Länge tänkt läsa den, men det har aldrig blivit av.

Sagt och gjort, började läsa The Dirt här om dagen. Och igår bestämde jag mig för att jag kanske borde lyssna lite på bandet också. Givietvis har jag hört några låtar av Mötley förut, här och där, men jag har aldrig lyssnat på dem. Skulle se dem live i somras, men det tyckte uppenbarligen inte vädergudarna att jag skulle göra, så det sket sig. Synd, för när jag nu bekantar mig lite mer med Sixx, Neil, Mars och Lee så hade det varit riktigt skoj att se dem på en scen.

Hur som helst. Nu blev det mycket snack och lite verkstad, kanske för att jag är uttråkad och frustrerad av förkylningen. Det jag egentligen bara hade tänkt göra var att posta min nya favoritlåt för veckan.

So, here we go!

Dr. Feelgood - Mötley Crüe.

torsdag, december 02, 2010

In the Spotlight 2010 pt.48: iLiKETRAiNS

En annan platta jag har gått och väntat på det här året är He Who Saw the Deep med iLiKETRAiNS. Ett band jag är oerhört förtjust i. På nya albumet bevarar Leeds-bandet sitt sound, men samtidigt låter det en uns mer popigt och lättillgängligt. Hopp och melankoli om vart annat, vävt samman av vackra gitarr-, stråkmelodier, samt Guy Bannisters röst. Ett jämt album som man aldrig vill sluta spela.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; iLiKETRAiNS förtjänar all uppmärksamhet de kan få. Det är inget annat än ljuv, ren och skär kvalitet från denna engelska kvartett.

Video: A Father's Son

iLiKETRAiNS på

onsdag, december 01, 2010

In the Spotlight 2010 pt.47: Jónsi

Jónsis soloplatta Go hörde till mina mest efterlängtade album det här året. Det var nedräkning på hög nivå där i våras. Boy Lilikoi gav ordentligt med mersmak i slutet av förra året. Och Go Do spädde bara på förväntningarna ännu mer. Och inte väntade jag förgäves inte. Go är sannerligen en ren dröm att lyssna till. Själafullt vackert där glada popiga toner varvas med lugnare och mer melankoliska spår. Fullständigt bedårande.

foto från officiella hemsidan.

Videos: Animal Arithmetic, Go Do

Jónsi på

Officiell hemsida

onsdag, november 24, 2010

In the Spotlight pt.46: Jakob Dylan

Mitt första minne av Jakob Dylan sträcker sig ganska långt tillbaka. Minst tio år, säkert mer. Jag såg en bild på honom som täckte upp hela sidan i någon tidning. Konstaterade att han spelade i ett band som hette Wallflowers, och var son till självaste Bob vars briljans jag ännu inte hade upptäckt då. Sen var det inget mer med det. Kom mig aldrig för att kolla upp Wallflowers.

Tidigare i somras såg jag någonstans att Dylan Jr släppt en ny soloplatta. Tänkte att det kanske var på tiden att faktiskt lyssna efter och se om musikgenen gått i arv. Letade upp Women & Country på Spotify och blev glatt överraskad. En riktigt trevlig platta som jag spelat många gånger. Pappa Bob kan verkligen vara stolt över sin son.

foto från officiella hemsidan.

Jakob Dylan på

tisdag, november 23, 2010

In the Spotlight 2010 pt.45: We Have Band

Nämnde i inlägget om The Golden Filter att jag upptäckte dem via Kitsuné Maison Compilation 7, från förra året. På samma samling hittade jag även We Have Band som medverkade med den oerhört sköna låten Time After Time. Till min besvikelse är den låten inte med på debutplattan WHB. Men det är ändå ett härligt album. Enkel stunsig elektronisk pop. Ibland behöver det inte vara mer komplicerat än så för att man ska bli nöjd för stunden.

foto från officiella hemsidan.

Videos: Divisive, Honeytrap, Oh!, You Came Out

We Have Band på

In the Spotlight 2010 pt.44: Dark Tranquillity

Jag gillar ju att hoppa mellan genrer på den här bloggen. Efter en rad inlägg med en del pop och mycket elektroniska inslag är det nu dags för något tungt igen.

När jag i somras var ute och körde en lite längre sträcka en sen torsdagskväll, fick jag tillfälle till att lyssna på P3 Rock. Jag är annars hopplös på att komma ihåg att lyssna till det, trots att jag verkligen gillar programmet. I fokus den kvällen stod Dark Tranquillty. Har hört ett par låtar med dem förut men aldrig lyssnat vidare. Men när Dream Oblivion strömmade ut ur högtalarna bestämde jag mig för att det var dags att stifta närmare bekantskap med bandet. Senaste verket We Are the Void är således det första DT-albumet jag lyssnat igenom. Ingen platta som kommer komma med på min årsbästa-lista, men det är helt klart en skön rökare att dra på när man behöver lite tyngre toner. Bra grejer. Och jag kommer absolut att ta mig an deras tidigare alster vid tillfälle.

Dark Tranquillity på

foto från Rough Trade Records.

måndag, november 22, 2010

In the Spotlight 2010 pt.43: Pantha Du Prince

Fortsätter på spåret enmans-projekt och tipsar om tyska Pantha Du Prince. Ännu en gång ett tack till Poplistan för tipset. Hendrik Weber är killen bakom Pantha Du Prince och senaste albumet under det namnet heter Black Noise. Farligt fängslande experimentell elektronica. Man blir djupt försjunken i musiken utan att man egentligen tänker på det. Det är ett väldigt behagligt sound, förutsatt att man är öppen för den här typen av musik. Grymt bra. Faktum är att den nog kvalificerar sig till min lista över årets bästa album. Vi får se i december.

Gillar ni Four Tet, då tycker jag ni ska ge Pantha Du Prince en chans också.

Video: Stick to My Side

Pantha Du Prince på

söndag, november 21, 2010

In the Spotlight 2010 pt.42: Bonobo

Det var väl ungefär två år sedan jag först kom i kontakt med enmans-projektet Bonobo. Spelade albumet Days to Come rätt frekvent där ett tag, sen föll Bonobo av någon anledning i glömska. Tack och lov blev jag påmind om Simon Greens underbara musik igen via Poplistan. Senaste plattan går under namnet Black Sands, och titelspåret är förmodligen en av de vackraste låtarna jag har hört i år.

Hela albumet är en ren fröjd att lyssna till. Bonobos chillout/downtempo ger ro i själen helt klart. Rätt och slätt är det en underbar platta att ha på i bakgrunden. Har ni inte upptäckt Bonobos musik ännu, då är det så dags att göra det nu.

Video: Eyesdown

Bonobo på

måndag, november 15, 2010

In the Spotlight 2010 pt.41: The Golden Filter

En av de akter jag såg mest fram emot på årets Arvikafestival var The Golden Filter. Upptäckte dem med låten Favourite Things på förra årets Kitsuné Maison Compilation 7. Sen hörde jag ursköna singeln Solid Gold i något annat sammanhang. Men det var framför allt singlen Hide Me som verkligen fångade mig. Den får nog räknas som en av mina stora nya favoritlåtar det här året. The Golden Filter skapar en behaglig dröm-dansant elektronica som är en ren fröjd för öronen. Man hamnar nästan i någon form av trans när man lyssnar till dem. I synnerhet live. Där kommer de verkligen till sin rätta. Men de funkar alldeles utmärkt i stereon också. Kolla upp debutalbumet Voluspa och ni kommer förstå vad jag menar.

Video: Thunderbird

The Golden Filter på

söndag, november 14, 2010

In the Spotlight 2010 pt.40: Ugress

Minns jag inte helt fel var det Dan som introducerade mig för norska Ugress, för en sådär 2-3 år sedan. Vet inte om jag någonsin tipsade er om förra årets formidabla platta Reminiscience. Jag borde ha gjort det. Men med all den bra musik som det hela tiden dyker upp är det svårt att hinna med allt man vill tipsa om. Hur som helst vill jag i alla fall ta tillfället i akt nu och tipsa er om Ugress senaste släpp, samlingsplattan Collectronics. Om jag har förstått det rätt är den samling med tidigare utgivna singlar och EP-spår. Den har fått utgöra större delen av min söndag. Gisle Martens Meyer, mannen bakom namnet Ugress, skapar förmodligen Nordens skönaste och mest behagliga musik inom den elektroniska genren. Fantastiskt bra. Är ni inte redan bekanta med Ugress, då är det dags att bli det nu!

Meyer har en välfylld hemsida vilken jag rekommenderar er att gå in på om ni vill lyssna, se och läsa mer om hans musik.

Ugress på

lördag, november 13, 2010

In the Spotlight 2010 pt.39: To Bury A Ghost

Mer To Bury A Ghost! Efter mitt lilla hyllningsutrop på Twitter om deras låt Coming Up For Air, vilken jag tipsade er om i det föregående inlägget, fick jag hela den kommande EP:n mailad till mig. Mycket snällt!

EP:n går under namnet The Hurt Kingdom och släpps den 6:e december. (Köp på: Big Cartel och Bandcamp). Den har gått på repeat mycket under de senaste dagarna. Bandet skapar nämligen en typ av musik som jag är väldigt svag för. Ömsom mäktigt intensiv, ömsom melankoliskt bedårande vackert. Eller som To Bury A Ghost själva beskriver sitt sound på sin Myspace: "soaring glacial meloncholic soundscapes". Ett bra ordval om jag får säga det själv.

När jag googlade på bandet märkte jag att andra gärna refererar till Mogwai och Explosions in the Sky i sina recensioner om The Hurt Kingdom. Två bra exempel på liknande band. Influenserna märks framför allt i låtarna Birthday och The Beginning Is the End. Men i låtarna Coming Up For Air och Jaws of Love, vill jag gärna nämna And So I Watch You From Afar också. Sen går det inte att undvika en del likheter med Muse. Till viss del i det mäktiga soundet, och till viss del i sångaren Jonathan Stolbers röst.

Med på EP:n finns också en remix av Coming Up For Air. Jag är i vanliga fall motståndare av remixer men denna version är riktigt bra.

För mig är To Bury A Ghost ett av årets bästa nya upptäckter. Jag älskar det här! Och jag hoppas verkligen att bandet får det genombrott de förtjänar. Lägg namnet på minnet och håll ögon och öron öppna framöver. Om ni gillar vad ni hör, sprid ordet!

To Bury A Ghost på