Covers pt.3 - Lovesick

Lovesick. Första gången jag hörde den tror jag var när jag på måfå satt och hämtade hem lite Bob Dylan-låtar för några år sedan. Förmodligen inför hans första konsert i Karlstad. Plockade lite titlar som lät intressanta och bland dem lyckades jag få med den här. Jag är inte så jätteinsatt i Dylans enorma låtskatt men av det jag hört är Lovesick en av mina främsta favoriter med honom. Hans raspiga röst, det nästan släpande soundet. Ja, det är någon slags skön stämning över låten som jag gillar. Snubblade över en liveversion av den framförd av The White Stripes. Den är inte ens i närheten av att slå Dylans original men det är rätt skön version. Dylan har något rakt och lite bittert i sitt framförande. Jack White har desperationen och frustrationen. Jag kan tycka att hans röst kan bli lite för mycket ibland, jag gillar verkligen White Stripes men de ska höras i lagom dos. Men som sagt en inte allt för tokig cover. Lyssna själva:

Bob Dylans original
White Stripes cover

4 x New Zealand

Länge sen jag kom med något myspace-tips så det börjar bli dags för det igen. En av mina kontakter över på de brittiska öarna brukar komma med sköna tips på band lite titt som tätt. Denna gång var det The Checks från New Zealand som det tipsades om. Lite lagomt småskitig, bluesig, alternative rock. Egentligen ingen större utstickare kanske men de är rätt schysta så ta en sväng in och lyssna.

Genom The Checks sida hittade jag i min tur ett snäppet ännu intressantare band, även de från New Zealand. The Coshercot Honeys. De går under kategorierna garage / psychedelic / pop, som jag sagt tidigare är jag inget vidare på att beskriva sound så jag ska inte ge mig in på det utan hoppas istället att det räcker med att jag säger att jag tycker The Coshercot Honeys är riktigt intressanta. Ska ni bara kolla upp ett band denna vecka så är det just de här ni ska ge en chans!

Håller mig kvar på New Zealand och tipsar återigen om The Veils vars låt Lavinia, som finns att höra på sidan, jag talat mig varm om i ett tidigare inlägg. Mycket bra band som ni också ska ta er tid för.

Från samma plats hittar ni även bandet The Electric Confectionaires som har ett skönt sound som doftar lite 60/70-tal. Även de är absolut värda att låna era öron för en stund.

Covers pt.2 - Blue Monday

För cirka fem år sedan hade jag turen att få se sköna Swan Lee uppträda som förband till Suede när de lirade i Stockholm. Jag hade bara hört en låt med danska Swan Lee vid det tillfället och hade inga större förväntningar. Blev glatt överraskad. Deras finstämda pop skapade en väldigt mysig stämning inne på Cirkus. En av låtarna var en cover på New Orders gamla discodänga Blue Monday. Originalversionen är utan tvekan en odödlig klassiker som man aldrig tröttnar på, men Swan Lee's tolkning är minst lika grym. En fin och stämningsfull version. Absolut värd era öron, så här har ni Blue Monday x 2:

original av New Order
cover av Swan Lee

Covers pt.1 - Mass destruction

OK. Så jag ska försöka starta en annan "serie" som jag gått och tänkt på ett tag. Intressanta covers. Jobbade på ett kulturevenemang här i staden i fredags där bl.a. Kristofer Åström spelade. Fick lite feeling och dagen efter dammade jag av de två plattor jag har med honom. Har en specialversion av So much for staying alive där en extraplatta finns med. Jag har förmodligen knappt lyssnat på den för på den för jag hade ingen aning om covern jag hittade där. En lågmäld version av Faithless Mass destruction närmare bestämt. Så nedan följer original och cover:

original av Faithless
cover av Kristofer Åström & Hidden Truck

You came on your own

På Editors hemsida kan man nu se videon till nya singeln An end has a start. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om videon, känns som en liten kontrast, den kanske kan ses som lite smått oväntad av ett band som Editors, eller inte. Inte vet jag och det spelar egentligen ingen roll. För oavsett vilket så är det en mycket bra låt.

Funderar på om jag ska försöka ta mig till Stockholm i november för att se dem lira på Debaser Medis, eller alternativt på Vega i Köpenhamn. Köpenhamn känns mer lockande. Stockholm är ingen stad jag gärna åker till om det inte är för att få se ett band. Det har hänt två gånger, Suede och Depeche Mode. Två bra resor. Var faktiskt på väg en gång för att se JJ72 också, men hoppade av i sista stund och tur var väl det, för de ställde in och mina vänner fick resa helt i onödan. Editors skulle kunna bli helt suveränt...rent ut sagt så skulle min just nu högsta dröm gå i uppfyllelse. Men sen återstår ju frågan om någon vill hänga med mig så klart. Det tåls att fundera på den saken i alla fall.

Kolla på videon vet ja.

Go your own way

OK. Det är en lite småruffsig och slyngelung variant, men jag ska ärligt erkänna att jag starkt gillar den. Jag snackar om Autopilot Society's cover på Fleetwood Mac's gamla sköna dänga Go your own way som kan ses och höras i nya MQ-reklamen. Hela låten och videon med Autopilot Society har ni här.
Go your own way är en av mina favoritlåtar med Fleetwood och Autopilots version sätter nån ny skön touch till den. Knäcker inte originalet på långa vägar men det är en fräsh fläkt.

You don't know her name

Dagens tips är brittiska Maps. Smått omtalad vad det verkar som, kanske "the next big thing". Vem vet. Hade turen att höra nedanstående låt på radion för ett tag sen och föll för den direkt.

Maps - You don't know her name

Tema Skottland

Min enorma längtan efter att få återvända till Edinburgh slog till ganska hårt förut efter att ha sett förra lördagens avsnitt av Rebus. Så eftersom mitt huvud under halva dagen varit uppfyllt av denna underbara stad så får det bli tema Skottland i detta inlägg. Detta i form av några personliga favoritband och låtar från detta sköna land:

Idlewild - Little Discourage
Mogwai - Friend of the night
Travis - Coming around
Simple Minds - Don't you (forget about me)
Dogs Die in Hot Cars - Godhopping
Franz Ferdinand - Darts of pleasure

Kiss + Swallow

Ännu är jag inte riktigt klar med mina försök till att frälsa in er på I Am X. Debutskivan Kiss + Swallow landade i brevlådan idag. Eftersom jag gav tre smakprov från andra albumet The Alternative i förra inlägget så tänkte jag bjuda på mina tre favoritspår från denna platta också. Avslutningsvis länkar jag även till två videor, en låt från vardera platta. Så, lyssna, se och njut:

Kiss and Swallow - Helt enkelt en grym låt som dessutom väcker fina minnen från konserten på Arvikafestivalen i somras, när jag och kusinen dansade som tokar, framförallt till den här låten.

Mercy - Lite lugnare låt men med samma behagliga sound

Skin Vision - Skönt medryckande

videos:

President från The Alternative

Missile från Kiss + Swallow

Hittade även ett inslag med Chris Corner där han berättar om sina tankar kring I Am X. Tycker jag ni ska kolla in om ni har tid.

(Från Arvikafestivalen i somras. Efter mycket om och men lyckades jag tillslut få en rätt bra bild utan en massa händer i vägen.)

3 x I Am X

Att jag är svag för Chris Corner är knappast någon hemlighet för er som troget följer mina inlägg. Idag så landade äntligen The Alternative med I Am X i min brevlåda. Kiss and Swallow är dock fortfarande restnoterad men förhoppningsvis kommer den i veckan också. Väntan har varit lång nu. The Alternative har roterat friskt och på hög volym, väggarna i min lya har nästan durat. Inte enbart för att jag kände att mina grannar behövde höra lite schyst musik utan även för att I Am X sound är så djävulskt härligt att det måste krämas på till max. För att ni ska få en hint om vad jag snackar om så kommer här tre länkar till de tre allra bästa spåren:

The Alternative - Det är cirka 1,20 min in i låten när refrängen drar igång som det blir riktigt riktigt bra. Så få inte för er att ge upp för tidigt!

S.H.E - Länkat till den tidigare men den är värd att nämnas igen och igen. Mäktig är bara förnamnet. Nackhåren reser sig.

After every party I die - Röj undan på golvet och låt era dansnerver förföras av de sköna tonerna och Chris grymma röst.




Övertygade? Klart ni är, så bums iväg och inhandla skivorna.

3 x nytt

Lyssnat lite på P3 nu under morgonen och fick höra en sprillans ny låt från ett annat utav mina favoritband, som när jag tänker efter inte har nämnt i den här bloggen än lustigt nog. Hur som helst, bandet i fråga är kanadensiska Hot Hot Heat. Nya låten heter Let me in och ett klipp av den finns att höra under samma länk. Kanske inte bland deras bästa låtar men helt klart ett stycke som nog kommer växa med tiden, ser fram emot nya skivan. Ska introducera er till deras tidigare alster lite längre fram, när jag är tillbaka i Växjö igen.

Ett annat band som presenterar nytt material är brittiska Hard-fi. Första singeln Suburban knights är en bra låt i sann Hard-fi-anda. Även om de kanske inte sticker ut allt för mycket ur mängden så har de ändå ett litet karakteristisk sound och har över lag väldigt bra och starka låtar. Ser fram emot att få höra uppföljaren till debuten Stars of CCTV som för övrigt är en platta jag tycker ni borde införskaffa till skivsamlingen om ni inte redan gjort det.

Tegan & Sara hörs ganska frekvent på P3 nuförtiden med nya låten Back in your head. Mycket bra låt och det är väl egentligen väl på tiden för min del att sätta mig in i deras musik lite mer. Av någon anledning så har jag inte kommit mig för att göra det tidigare, trots att jag skarpt gillar de tidigare låtar jag hört med dem.


Noterbart är också att man under en tid på samma radiokanal lite då och då kunnat höra både The Pigeon Detectives och Reverend and the Makers. Två brittiska band som jag tipsat er om i två inlägg, här och här, tidigare i somras/våras. Kul att kanalen ansträngt sig att ta in dessa båda band på sin spellista.

Favoritlåtarna pt.5: Creedence Clearwater Revival - I put a spell on you

Creedence Clearwater Revival - I put a spell on you

Min far är ett stort fan av John Fogerty och CCR så man kan säga att de hängt med mig på ett eller annat vis sen barnsben. Fast mer koll på låtarna har jag inte börjat få förrän på senare år. I put a spell on you i det här fallet lade jag märke till för en sådär tre år sen ungefär skulle jag tro. Hade lånat med mig en Greatest Hits-LP med bandet av pappa och spelade den medan jag satt och pluggade inför en tenta. När introt till låten dök upp och mr Fogerty tog ton kom jag av mig totalt i mitt läsande och blev sittandes med blicken fäst på stereon låten igenom, bara för att när den var slut kasta mig över spelaren och köra låten en gång till. Sen en gång till igen och ytterliggare en gång innan jag lyckades ta mig samman. Jag vet hur jag ska förklara det här riktigt men det är något drömskt och förtrollande över den här låten. Gillar den skarpt, framförallt det instrumentella partiet mitt i stycket. En otroligt behaglig låt att lyssna på i mitt tycke, samt att det är en bit som man aldrig tröttnar på. En ständig favorit kort och gott.

Favoritlåtarna pt.4: Bruce Springsteen - Dancing in the dark

Bruce Springsteen - Dancing in the dark

Är jag inte helt ute och cyklar så kom låten först ut 84-85 på plattan Born in the U.S.A. Då var jag själv nyfödd i stort sett. Minnet jag har av den här låten är att den spelades en del på radion ca 10 år senare i samband med släppet av Greatest Hits. Det här är också en av få låtar som gjorde ett starkt intryck på mig som liten. Tyckte jättemycket om den från första stund och jag minns att jag blev väldigt glad när jag lyckades fånga den på kassett och kunde få spela den hur mycket jag ville. Sen kom det en längre period på några år där jag inte lyssnade på den alls, mycket kanske var för att jag glömde av den och kassetten försvann. Jag tänkte dock på den några gånger när Bruce Springsteen kom på tal men grejen var att jag faktiskt inte visste vad låten hette. När man är 10-11 år så var inte låttitlar något man brydde sig om direkt. Av någon anledning blev det väl aldrig heller riktigt av att jag gjorde något ärligt försök att hitta låten, även fast jag ville ha den. Men, så kom den dagen för några år sedan då min kära fader fick Greatest Hits-skivan av en jobbarkompis, och där var den. Dancing in the Dark. Fortfarande lika underbart bra. Nu mera spelas den ganska ofta. En fin låt. Gillar texten och den lätta frustrationen, eller vad man ska kalla det för, som man kan ana i Brucans röst. Videon är kanske inte den roligaste, tycker inte den passar låten riktigt men va tusan. Fortfarande en av de bästa låtarna som någon gång skapats. Så sväng in på länken ovan och lyssna!

100 again

Mitt hundrade inlägg som jag skrev för ett par veckor sedan är nu uppdaterad med länkar till nästan alla låtarna. Bara för er! I den mån det varit möjligt har jag länkat till videor. Så håll till godo.

Tourist

Dagens skiva: Athlete - Tourist

När jag läste engelska i Edinburgh för lite mer än två år sedan brukade jag kolla på ett litet musikprogram som gick om morgnarna innan jag stack till skolan. Det var där jag först på allvar fick upp ögonen för brittiska bandet Athlete. Sanslöst söta singeln Half light spelades ganska flitigt och den har varit en liten favorit ända sedan första gången jag hörde den och såg videon. Väl hemma i Sverige igen köpte jag hela skivan, dock fastnade den inte riktigt efter första lyssningen och jag gav den egentligen aldrig en ordentlig chans efter det. Det förblev Half light som snurrade och i övrigt lät jag mitt första intryck skjuta undan resten. Tidigare nu i våras så hörde jag en låt i en av tv-serierna jag följer, kände igen rösten och lyckades luska ut att det var Chances med just Athlete. När jag dammade av skivan ur hyllan fick jag se att låten fanns med där och tänkte att det vore på tiden att ge albumet en ny chans. Tror jag spelade den tre-fyra gånger på raken och efter det minst två gånger varje dag under veckan som följde. Blev lite smått irriterad på mig själv för att jag inte lyssnade igenom den mer ordentligt när jag köpte den. Å andra sidan så kanske jag också är mer mottalig för musiken nu än vad jag var då. Det är en söt platta. Ganska enkla texter men oftast tankefulla och stundvis lite berörande. Till det stora hela är det ganska mycket en skiva som lockar fram den där lilla obotliga romantikern i en, oavsett hur långt in den än gömmer sig.

Arvikafestivalen 2007

Tre dagar Arvikafestival är över för iår. Alltid lika skön festival, vissa områdesbrister till trots som flyttad entré och skräpigare än någonsin. Musiken var det inget fel på iallafall och här kommer den utlovade rapporten!


Majoriteten av de band jag såg allra mest fram emot att se visade sig också leverera långt över vad man hade vågat hoppas på. Främsta akten jag sett fram emot var IamX, frontad av en av mina favoritröster Chris Corner. Lite exklusiv spelning eftersom hans skivor inte distribueras i detta land. Mäktig spelning och festivalens bästa. Rejält drag och en massa dans till de synth/electro-alternativa tonerna.

Andra höjdpunkten stod norska Apoptygma Berzerk för. Synthband som jag gillat i jag vet inte hur många år och som jag verkligen längtat efter att få se live. De fick avsluta festivalen för min del och gjorde det med den äran! Grymt bra liveband och härlig dansant stämning.

Tredje höjdpunkten var israeliska Infected Mushroom som ägde hela Vintergatan natten till lördag. Ännu bättre är att jag fick dela upplevelsen med en trevlig person som också uppskattar deras musik. Hade annars räknat med att få se den spelningen själv, så extra plus för det.

Hoffmaestro & Chraa fick höfterna att rulla med sin "karate boogie" när de svängde loss på den minsta allt-i-allo-scenen Jamobilen. De rekommenderar jag alla att kolla upp!

Scissor Sisters var så bra som man kunde tänka sig att de skulle vara. Härligt tryck hela konserten igenom, bra ljud och skön show. Till och med Comfortably Numb som jag annars tycker är rätt seg var riktigt bra när de körde den. Hög energi och svängfaktor hela spelningen igenom.

In Flames blev jag illa tvungen till att skippa då de började samtidigt som IamX och jag prioriterade den senare. Dock hann jag se sista halvtimmen av göteborgarnas spelning och till och med höra min favoritlåt så det var ju rätt lyckat ändå. Kan säga att det förmodligen var en av de mäktigaste spelningarna som varit på största scenen. Kan inte minnas att jag sett så jäkla mycket folk framför Vintergatan någon gång tidigare, inte ens vid stora utländska dragplåster. Åtminstonde inte när alla står med nävarna i luften ändå från scenkanten, över hela grusplanen, upp i slänten och in i öltältet. Häftigt minst sagt.

Juvelen med dator och gitarr fick det att rycka rätt bra i dansnerverna när han spelade sin softa och funkiga electropop. Han har lyckats knåpa ihop ett gäng riktigt bra låtar.

Bloc Party var också rätt sköna. Började lite tamt men det beror nog mycket på att de fick den otacksamma uppgiften att spela på största scenen när det fortfarande var ljust. Men i takt med att det mörknade på började också bandet liva upp stämningen mer och mer. Så det slutade bra.

Weeping Willows fick den bästa scenen och den bästa tiden för sin musik. Det var väldigt bra, men inte så bra som jag vet att det skulle kunna vara. Rysfaktorn som infann sig när de lirade på festivalen några år tidigare var aldrig riktigt framme. Men bra var det absolut. Lätt mäktigt med covern på Perfect day och alla runtomkring stämde upp i fin allsång. Insåg nu att det var Weeping Willows som fick ersätta Hot Chip som var tvungna att ställa in.

Mustasch, alltid lika härliga! Ralf Gyllenhammar är förmodligen en av Sveriges mest skönaste människor. Grym rock blandat med roligt mellansnack på bred göteborska. Inte deras bästa spelning men mycket bra.

Patrick Wolf gjorde bra ifrån sig i Apollotältet också. Jag har bara hört två låtar med killen, dessvärre var The Libertine inte alls så bra live som jag hoppats på men det kompenserades med avslutande The Magic Position som var en rejäl uppfriskning. I övrigt en bra spelning.



Andra schysta spelningar:

Scrags som rockade igång festivalen. Zeigest, härlig elektronisk musik med någon slags konstnärlig scenshow som var stundvis bra och stundvis lite märklig men musiken var riktigt trevlig. The Magic Numbers bjöd på sin gulliga pop i lördagsnatten och gjorde en lite oväntad cover på Beyonces Crazy in love som extranummer. Kristian Anttila har bra låtar, dock var ljudet lite smågrötigt live, men trots allt en soft spelning sådär på eftermiddagskanten. The Mellow Bright Band från Karlstad rockade igång fredagen, (Ingenting) bjöd på lätt lyssningsbar pop i eftermiddagssolen och lika så Shout Out Louds.

Roligaste performance på Jamobilen stod Scotty the Blue Bunny för. Höga klackar, blå och genomskinlig spandex, kärlek och självironi. Kolla upp!

Övriga band och artister vars spelningar jag såg delar av:
Mando Diao (En dag på jobbet)
69 Eyes (Helt ok)
120 Days (Härligt sound)
YoYoYo Acapulco (sköna)
Pain (taskigt ljud)
Mixtapes & Cellmates (rätt gôtt sound men i övrigt ganska tråkiga)
Midnight Monkeys (bandnamnet roligare än musiken)
Hocico (tung synth från Mexiko, inte alls tokigt)
Nine (hårdrock skön att höra live)
Detektivbyrån (Fint sound)
Last Days of April (tråkiga)

Lite festivalbilder kommer när jag tagit mig tillbaka ner till Växjö och kan föra in dem i mitt webalbum.

Shiny Toy Guns

Så här dagen innan Arvikafestivalen drar igång tänkte jag klämma in ett litet myspace-tips till er. Shiny Toy Guns heter bandet, kommer från USA. De var bokade till festivalen men har tyvärr fått ställa in. Synd för jag gillar verkligen det som finns att lyssna på deras sida. Så är det. Ta en sväng in på nedan länk:

http://www.myspace.com/shinytoyguns

Kärlek i Värmlandsskogen

På torsdag vankas det Arvikafestival. Alltid årets höjdpunkt och nionde gången i rad som jag besöker festivalen. Lagom stor, härlig atmosfär, schyst blandning av musik och så är det ju lite "hemmaplan" så man brukar alltid springa in i en massa personer man känner som man inte sett på evigheter. Det är fint. Spelschema är utskrivet och alla band/artister jag måste se och är nyfiken på är markerade med överstrykningspenna. Det jag ser fram emot kanske allra mest är Weeping Willows som kommer lira 02.00 på torsdag och det på min favoritscen Apollotältet. Såg dem på största scenen för några år sedan då de också spelade mitt i natten, det var nog mitt livs bästa konsert, allting var klockrent. Mäktigt var bara förnamnet. Så det ser jag fram emot. Andra band som jag ser fram emot att se är:

Bloc Party, Scissor Sisters, 69 Eyes, Mustasch, In Flames, IamX, Infected Mushroom, The Tough Alliance, Juvelen, Hey Willpower, The Magic Numbers, Apoptygma Berzerk, Tingsek, Svenska Akademien, Patrick Wolf, Kristian Anttila, Zeigeist, Hoffmeistro & Chraa

Om hinnes även:
VNV Nation, Pluxus, Emmon, Nine, Strip Music, Dark Tranquility, (Ingenting), Vapnet, Miss Li, Shout Out Louds, Consequences, 120 Days, Slagsmålsklubben, Pain, LastDays of April, Backlash


Band jag vill se som jag inte hört förut:
Necro Facility, Midnight Monkeys, Mixtapes & Cellmates, Emil Jensen, Powerplay, Majken Tajken, Ashbury Heights, Kloq, Hocico, Familjen, Shiny Toy Guns, Diababa, Dada Life, The Mellow Bright Band, Detektivbyrån, Frozen Plasma, Frontline Assembly, Hellsongs, Nouvelle Vague, Aeriel, Portion Control, Iambia, Paper Faces, YoYoYo Acapulco, Scrags, Hans Appelqvist

En salig blandning pop, rock, synth, elektronika, ska... ja som sagt, lite av varje, som det ska vara. Det blir fullt upp. Härligt värre. Så det är vad jag kommer sysselsätta mig med under tre hela dagar med start på torsdag. Fullständig rapport om höjdpunkterna kommer någon gång efteråt.

100

Insåg att det här är mitt hundrade inlägg. Funderade på om man skulle göra något speciellt, det enda jag kunde komma upp med var att lista sammanlagt 100 låtar och artister uppdelat inom olika kategorier. Helt enkelt för att det är kul med listor,och för att jag inte hade något särskilt att göra på tåget upp hit till Värmland förut.
Jag kan aldrig hålla mig till jämt antal när jag listar någonting, och sitter man på ett tåg får man förlita sig till minnet och mp3-spelaren i jakt på idéer. Därav olika många låtar i vardera kategori. Men varför vara så petig?
Man får ju hitta på något nu när jag kommit såpass långt i denna blogg. Märkte att antalet unika besökare till sidan har ökat rätt snabbt på senaste tiden, vilket är väldigt trevligt, och lite smickrande. Så ett stort tack, det gör det ännu roligare att fortsätta skriva. För mer har det definitvt tänkt att bli, har flera små idéer som jag vill skrida till verket med så vi får se frampå.
Närmast efter det här kommer det förmodligen bli lite tjôt om Arvikafestivalen som går av stapeln på torsdag, (12-14:e.) Så jag befinner mig i Värmland just nu för att besöka favoriteventet samt för att fira födelsedagen (tisdag den 17:e). Kan bli lite klent med inlägg men jag ska försöka avge rapport för festivalen ganska snart i alla fall.

Hur som helst. 100 låtar och artister var det (Alla utan inbördes ordning):

8 favoritröster:
Paolo Nutini
Tom Smith, Editors
Tom Meighan, Kasabian
Chris Corner, Sneaker Pimps/ I am X
Chris Ziter, The Essex Green
Chris Cornell, Soundgarden/Audioslave
Dave Gahan, Depeche Mode
Rufus Wainwright

2 band jag väldigt gärna vill se live:
Editors
Kasabian

7 bra covers
Klaxons - Not over yet
Editors - Feel good inc.
Nirvana - The man who sold the world
Placebo - Daddy cool
Johnny Cash - Personal Jesus
Korn - Word Up
Futureheads - Hounds of love


12 bra låtar som får mig på danshumör:
Modest Mouse - Dashboard
The Rapture - Get myself into it
Scissor Sisters - Laura
The Killers - Somebody told me
The Presets - Are you the one?
Klaxons - Forgotten works
Infadels - Love like semtex
Rancid - Time bomb
Tiga - You gonna want me
Ladytron - Destroy everything you touch
Fatihless - Massdestruction
Hot Chip - Over and over


12 bra låtar att sjunga i duschen/badrummet:
Sweet - Ballroom Blitz
We are Scientists - Nobody move, nobody get hurt
Kaiser Chiefs - Oh my God
The Kinks - Sunny Afternoon
The Sparks - This town ain't big enough for the both of us
Bruce Springsteen - Cover me
The Automatic - Raoul
Gothic Archies - Scream and run away
Magnetic Fields - Yeah! Oh Yeah!
Tenessee Earnie Ford - 16 tons
Interpol - C'mere
Snow Patrol - Chasing cars

9 bra låtar med en färg i titeln:
Soundgarden - Black hole sun
Arctic Monkeys - Red lights indicates doors are secured
Weeping Willows - Blue & Alone
The Pogues - A pair of brown eyes
Elton John - Goodbye yellow brickroad
Editors - Orange Crush (REM-cover)
Jimi Hendrix - Purple Haze
Cream - White room
Aerosmith - Pink

7 bra låtar med ett djur i titeln:
22 Pistepirkko - Rat king
Mustasch - Dogwash
KT Tunstall - Black horse and a cherry tree
Foo Fighters - Monkey wrench
The Beatles - Octopuses' Garden
Suede - We are the pigs
Yeah Yeah Yeahs - Gold lion

8 bra låtar att diska till:
Monster Magnet - Heads Explode
Quilty - Botany Bay
Deathstars - Cyanide
Mustasch - Double nature
Korn - Here to stay
Smashing Pumpkins - Everlasting Gaze
Kaiser Chiefs - Ruby
The Dead 60s - Riot radio


22 grymma låtar som alltid får mig på bra humör:
The Sparks - Eaten by the monster of love
Kasabian - Shoot the runner
Oasis - The importance of being idle
Depeche Mode - I feel you
The Levellers - What a beautiful day
Paolo Nutini - Jenny don't be hasty
The Libertines - What a waster
Turbonegro - Wasted again
The Rapture - Whoo! Alright! Yeah...Uh-huh
Flogging Molly - Selfish man
Cypress Hill - What's your number?
The Knife - Handyman
Klaxons - Gravity's rainbow
The Who - Substitute
KISS - I love it loud
Ed Harcourt - All of your days will be blessed
Patrick Wolf - The magic position
The Smiths - Panic!
Editors - Bones
Razorlight - Stumble and fall
Juanes - A dios le pido
John Legend - Used to love you

13 låtar med ståpälslugnande, näst intill transframkallande verkan:
IamX - S.H.E.
Snow Patrol - Somewhere a clock is ticking
Snow Patrol - Run
Athlete - Wires
Editors - Release
Editors - Weight of the world
Bob Dylan - Not dark yet
Sigur Ròs - Untitled #4 a.k.a. The Nothing Song
Mogwai - Friend of the night
Sneaker Pimps - Low five
Einstürzende Neuabuten - Total eclipse of the sun
Creedence Clearwater Revival - I put a spell on you
Willowtree - Betterlife

Och som vanligt rekommenderar jag er varmt att kolla upp de låtar ni inte hört. Och de ni har hört och framförallt har i ägo kan ni stoppa i stereon och sedan dra volymen i botten så att era grannar får höra också.

The weight of the world

Editors An End Has a Start har snurrat ett antal gånger idag också och den bara växer mer och mer. Fullkomligt brilliant. Varenda låt. Alla lika bra.

Dock finns det en låt som har fastnat extra extra och som sticker upp en aningens mer med den där hårstråsmarginalen jag skrev om i förra inlägget. The Weight of the World. Med den stämningen låten frambringar är det inte långt ifrån att tårarna börjar bränna bakom ögonlocken. Chris Urbanowicz gitarr och Tom Smiths röst. Magi. Gåshud ändå in i hjärteroten. Ja lyssna själva genom länken ovan. Hittade en hyfsad liveversion på YouTube också.


Glömt nämna b-sidan som finns med på ena versionen av förstasingeln Smokers outside the hospital doors. An eye for an eye heter den. En cool liten låt, jag gillar den starkt. Men det kom väl knappst som en överraskning?

www.myspace.com/editorsmusic
http://www.editorsofficial.com/