Säsongens första snö har landat, och jag är glad. Glad för jag har den perfekta vinterskivan. Jag kallar vissa skivor för "vinterskivor" på ingen annan grund än att det är just en fin vinterkänsla jag får. Vackra frostklädda landskap, sol som tränger fram mellan moln och skapar kristaller över morgonen. Ni vet.
Atlas med Ismael är bandets andra album. Och jag blir lycksalig när jag hör den. Jag blir till och med nostalgisk. Det var en tid i mina yngre år där jag lyssnade på väldigt mycket musik på svenska. Sen kom jag ur den banan, av någon anledning, eller många. Men Ismael återupplivar allt det där fina som jag älskade att höra på förr. För det är något visst med att höra musik på svenska. Nu när jag sitter här och hör Fjärrvärme, inledande spåret på Atlas, tänker jag att jag älskar att höra musik på svenska. Att jag har saknat det.
Texterna är den vackraste poesin jag hört i musikform på länge. Tänkvärda om vemod och hopp, och ett sound som klär dem perfekt. Atlas är ännu ett album med själ bakom. Välgjord med känsla. Jag kan köra den på repeat i oändlighet. Jag blir aldrig trött. Jag vill bara ha mer. Och det är ett väldigt gott tecken när man har väldigt svårt för att plocka ut favoritspår. Det är ingen idé att jag försöker. Det kommer sluta med att jag väljer dem allihop. Detta är svensk musik när den är som allra bäst.
foto: José Figuero
Jag har tipsat om Stjärnan Du Var och Vintergatan här tidigare. De andra tio spåren är minst lika starka. Atlas är ytterligare ett av de svenska album jag vill slå ett extra hårt slag för i år. Det finns så många fina musikskatter i Sverige som är så förtjänta av att lyftas fram mer. Ni vet vid det här laget vad jag brukar säga, tycker ni om det ni hör; sprid ordet om det. Sprid ordet om musiken du tycker om.
Det är vinter. Och jag är glad. Atlas är mitt soundtrack.
Ismael på:
Officiella hemsidan
Bandcamp (lyssna på skivan här)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar