Album: Som om jag vaknar nu

Jag har egentligen slutat tipsa om album, men för den musiken som slår an mest i själ och sinne, gör jag mer än gärna undantag.

Sist jag skrev om svenska ismael var i 2013, då om deras album Atlas. Nu har bandet ett nytt minialbum ute, Som om jag vaknar nu. Då, liksom nu, är det vinter. Då, liksom nu, är musiken lika fantastisk. Fina melodier som klär vinterlandskapet. Det är något i musiken som fångar mig med en gång. När sedan David Berjlund börjar sjunga, då är jag än mer fast. Det är något i hans röst som gör att jag vill lyssna. Jag vill höra vad han har att berätta. Desto mer jag lyssnar, desto mer vill jag ha. Precis som med Atlas, så kan jag spela Som om jag vaknar nu på oändlig repeat. Jag får aldrig nog. Vackra, välsnickrade låtar med en gnutta vemod. I mina ögon borde ismael vara Sveriges största band.

Jag tänker på alla svenska band som jag lyssnat på genom min levnadsperiod. Hur de har kommit och gått i min musikvärld. Så tänker jag på ismael, och tänker att jag nog aldrig någonsin kommer att tröttna på dem. Jag vill bara mer och hoppas att trion kommer producera många fler album i framtiden.

Atlas och Som om jag vaknar nu finns på Spotify, tillsammans med den självbetitlade debutskivan som jag av någon anledning inte har lyssnat på ännu. Det ska jag göra nu. Gör det ni också. Dyk ner i deras hav av låtskatter. Kom också ihåg, som jag alltid säger, sprid ordet om ni gillar det ni hör.