We can never go home

Andas in....
....och andas ut.

Jag har just fått ett extremt bevis på att jag verkligen var i en helt annan värld andra halvan av förra året. Jobb på konstiga tider, studier och annat man grävde ner sig i, inklusive att man inte är så mycket av en YouTube-träskmänniska har resulterat i att viktig information har gått mig förbi.

Vid närmare efter tanke är det helt ofattbart att jag i nästan ett halvårstid har levt i ovetskap om denna fakta!

Sedan i somras har de som haft den stora lyckan att gå på en konsert med Editors kunnat höra en ny låt!

No Sound But the Wind



Lovar riktigt gott inför tredje plattan som jag tidigare nämnt förhoppningsvis kommer dyka upp i september. Fler nya låttitlar:
Bird of Prey
In this light and on this evening
This house is full of noise

Tack C!

She pours a daydream in a cup

Fick ett otroligt skönt låttips av Dan igår.
Her morning elegance av Oren Lavie. Mycket fin låt och en underbar video!





Lavie på myspace

Söndagslistan - White sun scattered all over the sea

Söndag igen och dags att sammanfatta veckan med en lista. Inte det allra enklaste då det har varit total Apoptygma-dominans och de har ju precis fått ett eget inlägg. Dock har det hunnit rotera lite annat under dagen och stundvis även igår. Fast kunde inte hålla mig från att ta med en Apop-låt. Eftersom jag tog upp alla favoriter med dem i föregående inlägg blir det här ett liveklipp från Arvika 07-spelningen. En ny upptäckt har hunnits med också, det i form av Delta Spirit. Deras album Ode to Sunshine finns att lyssna till på Spotify.

Gett mig på att testa youtubes spelliste-funktion. Använd pilarna ut i kanterna för att bläddra fram och tillbaka om så önskas.




Låtlista:

Apoptygma Berzerk - Kathy's Song (Live från Arvikafestivalen)
Delta Spirit - Trashcan
IAMX - Negative Sex
Deine Lakaien - Kiss
Blur - The Universal
The Mary Onettes - Void
Juvelen - Don't mess
PJ Harvey - Perfect Day Elise

Why are you always hiding?

Har man i dagarna slängt ett öga på min lilla lastfm-widget till höger här så har man kunnat notera att min spellista varit starkt dominerat av ett norskt gäng.

Reagerade på en skön electrolåt en dag när MediaMonkey stod i shuffle-läge. Kände igen rösten väldigt väl men kunde inte placera den, slängde ett öga på skärmen och... just det! Apoptygma Berzerk.



Upptäckte detta band med Stephan Groth i spetsen runt 2000, jag gick gymnasiet och hade någon form av "synthperiod". Kommer inte ihåg exakt hur jag kom i kontakt med dem men vill minnas att P3 hade rätt bra bevakning på SAMA och sände en del livespelningar med diverse band. Covenant var rätt heta vid den tiden så det ena ledde nog till det andra.

Albumet Welcome to Earth kom ut samma år och hamnade snart i undertecknads skivhylla. Spelade den rätt mycket vid den tiden, i synnerhet Paranoia som är främsta favoriten från albumet. Men även Starsign, Eclipse, Kathy's song, och Metallica-"covern" Fade to black brukade få några rotationer extra.

Märkligt nog har jag under efterföljande år inte kommit mig för att lyssna på varken deras tidigare eller senare album. Utan det har mest blivit ett par låtar här och där som Non-stop violence, Mourn (albumversionen, Meshs remix är även den riktigt skön) och Until the end of the world. Den senare är hämtad från 2002 års skiva Harmonizer och jag blev eld och lågor när jag hörde låten. En kompis köpte plattan men jag fastnade inte och förmodligen bidrog väl det till att mitt intresse avtog lite.
Det och skivpriserna.




















2007 bokade man dem till Arvika och passande nog fick de runda av alltihop för mig, och vilken avslutning sen! Apop kommer verkligen till sin rätta live, en grym spelning. Får ni chansen att se dem är det bara att håva upp plånboken med en gång. Efter det bestämde jag mig för att det var dags att ge mig på ett försök att lyssna in mig på deras andra album. Men jag kom aldrig längre än till att fylla upp några gigabyte av hårddisken. Upptäckte väl något annat jag blev salig för och Apop föll i glömska.

Det är i sådana fall det är bra med randomfunktionen. Den påminner en emellanåt om de album man skulle och borde ha lyssnat igenom för länge sen. Precis som i förra helgen när Back on track strömmade ut ur högtalarna. Fick ett massivt sug efter mer och tog min an albumet You and me against the world från 2005. Sen dess har den gott varm under veckan. Mycket bra skiva om än jag kan tycka att några låtar är lite banala/naiva, som singlarna Love to Blame och Shine on, vilka jag gärna hoppar över.

Främsta favoriten från albumet är Into the Unknown. För mig är det Apop at it's best. Kim Wilde-covern Cambodia är också en het favorit, den och In this together utgör den bättre halvan av singelsläppen. Andra spår jag gärna återkommer till är Mercy Kill , Maze och Tuning into the frequency of your soul. Gillar ni vad ni hör kan jag tipsa om att plattan just nu går för ynka 49 pix på Ginza. Den finns även på Spotify.


Många klipp blev det, har ni ont om tid så tycker jag främst ni ska sikta på låtarna Into the unknown, Mourn, Paranoia, Cambodia, Kathy's song och Until the end of the world.

Söndagslistan - How long must I wait for you?

I höstas började jag smått med att lägga upp en låtlista varje söndag. Något som var tänkt till att bli ett återkommande moment för att runda av veckorna. Detta föll dock i stöpet ganska omgående då tiden till att blogga förminskades drastiskt. Men nu när jag är igång igen så tänkte jag ge mig på ett försök att återuppliva idén, får vi se hur länge det håller! Trist nog la ju Mixwit ner sina blandband så jag får återgå till klassisk länkning. Jimmy på Skivgrisen visade förvisso upp i ett inlägg nyligen att youtube har en fiffig version som skulle kunna bli ett bra substitut för banden. Men för stunden har jag inte riktigt ork till att sätta mig in i hur den fungerar så vi kör det gamla hederliga sättet.

Så här kommer favoriterna från den gångna veckan. En blandning av gamla favoriter så väl som nya. Jag vill återigen slå ett extra slag för White Lies. Det är förvisso 48 veckor kvar på året men dessa britter är starka kandidater till att vara årets band.

Apoptygma Berzerk - Into the unknown
Madrugada - Vocal
White Lies - To lose my life
Deine Lakaien - Reincarnation
Rammstein - Sonne
Slowdive - Souvlaki Space Station
Danko Jones - Soul on ice
Idlewild - Love steals us from loneliness
The Small Faces - I got mine
Vampire Weekend - Cape Cod Kwassa Kwassa
Editors - The Picture

I've been lost since I woke up

Så mycket som jag har lyssnat på en viss låt av Glasvegas idag så kan man kanske tro att jag precis har dumpat någon/blivit dumpad, och är bitter, sur och förtvivlad. Men så är inte fallet. Däremot är det nästa (men bara nästan) så att man önskar att man vore i en sådan situation enbart för att få känna på hur det är att dra på låten på högsta volym när man befinner sig i en sådan sinnesstämning. Men tack och lov så fungerar det lika bra att uppskatta spåret även som nöjd singel. Låten finns med på deluxeutgåvan av bandets album där det medföljer en jul-EP. Hela albumet och EP:n i all ära, verkligen i all ära, men största behållningen är denna låt. Den har ett skönt driv och James Allen framför texten med helt rätt känsla. Man får riktigt god lust att bara stämma upp i stark allsång när refrängen kommer även fast man inte har något att relatera texten till.


Och låten?

Fuck you, it's over

Everybody loves you it's true, how could anybody refuse

Nu bara regnar det inlägg här, hade tänkt försöka vänta lite då det om Idlewild blev så långt. Men det är omöjligt att hålla sig när man gör upptäckter som man känner att man bara måste dela med sig av på en gång.

Lyssnade precis på Steve Lamacqs show från igår på BBC och upptäckte bandet SAFEHAUS.

Ska ni bara göra en sak idag så är att det gå in på denna länk:

http://www.myspace.com/safehaus


Tro mig det är verkligen värt det!

Kvällsupptäckt

Himmel!
Borde ha gått och lagt mig för länge sen men fastnade i Spotify. Ramlade in på Slowdive och började lyssna.... Det är förmodligen det bästa beslut jag tagit på väldigt länge! Något så otroligt skönt sound och Souvlaki Space Station i synnerhet fångade min uppmärksamhet med ett lasso lika tjockt som en boaorm. Cirka 15 år sen med att upptäcka dem och hur de lyckats undgå mig kommer jag förmodligen ligga och grubbla på resten av natten.




Nu vill jag ju verkligen inte gå och lägga mig!

Can you hear the words I'm trying to find for the feelings that define you

När jag igår loggade in på Spotify och funderade över vilket band som skulle få stå för bakgrundsmusiken till min frukost, fick jag ett plötsligt sug efter att lyssna på Idlewild. Ett litet favoritband som hängt med sen gymnasietiden men som jag inte lyssnat till på ett tag.



Kommer inte ihåg exakt hur min relation till dessa skottar startade men det var någon gång under 2000. Tror det var en kombination av att jag hörde och såg Little Discourage på MTV Alternative Nation samt att en vän i samma veva köpte albumet 100 broken windows som låten är ifrån. Fick låna plattan av henne och sen är resten historia. Köpte ett eget exemplar ganska omgående och den roterade friskt efter det. These Wooden Ideas är främsta favoritspåret som jag fortfarande lyssnar på väldigt ofta, men albumet är lysande från början till slut. När jag tänker efter skulle den nog gå in på en topp 10-lista över mina favoritalbum. En större genomgång av den kommer i ett eget inlägg längre fram.

För Idlewild har ju släppt fler album än så. Får dessvärre erkänna att jag är dåligt insatt i de andra skivorna. Detta får ses ha sin förklaring i de hutlösa skivpriserna tyvärr. För jag har tittat efter albumen ett antal gånger. Dock står "debutplattan" (ett mini-album, Captain gavs ut innan den) Hope is important även i hyllan då jag hittade den för ett par billiga pund i en skivaffär i bandets hemstad Edinburgh. Men är inte allt för inlyssnad på den då jag inte fastnade efter första vändorna och den blev ståendes i hyllan. Den är ett uns "skramligare" än senare plattor och även om några spår är helt OK när jag har hört dem igen nu i dagarna så avstår jag skivan för det mesta.

Under min vistelse i Edinburgh 2005 så släppte bandet albumet Warnings/Promises och singeln I understand it brukade spelas ganska ofta på ett musikprogram jag tittade på om morgnarna. Den blev en snabb favorit, men dessvärre är ju skivpriserna inte billigare in the UK så albumet blev aldrig köpt men däremot singeln. Som b-sida på den finns en otroligt vacker akustisk version av Love Steals Us From Lonliness som återfinns i sitt original på samma album. Länken går till albumversionen, den akustiska versionen finns att hitta på Spotify. Jag rekommenderar båda lika mycket, otroligt fin låt som är en av mina favoriter med bandet. El Capitan, även den en singel från samma album, är också värd lyssning.






















Jag har lyssnat igenom albumen på Spotify men det är fortfarande lite tidigt att säga något om dem som helhet. Utan det är singlarna som jag hört sedan tidigare som föräras med en plats här. På 2002 års album The Remote Part återfinns American English och Live in a Hiding Place. Två låtar jag inte riktigt tycker når upp till samma kvalitet som bandets andra singlar men de är inte dåliga på något sätt.

Senaste studioplattan Make another world från 2007 är det enda album jag ännu inte hört i sin helhet men väl singlarna If it takes you home och min stora favorit No Emotion. Efter den skivan släppte bandet även ett halvår senare samlingsplattan Scottish Fiction: Best of 1997-2007. Ett alldeles utmärkt samlingsalbum, så gillar ni vad ni hör men inte känner något större intresse av att köpa alla plattorna så är den här samlingen helt rätt i er hylla. Om än jag starkt råder er att köpa 100 broken windows.


Förhoppningsvis har ni all tid i världen till att gå igenom alla spåren jag länkat till. Om inte, så föreslår jag att ni i alla fall tar er an låtarna These Wooden Ideas, Love Steals Us From Loneliness och No Emotion. Beroendeframkallande bra!

Nytt år, nya namn

Efter att ha varit frånvarande i något som känns som en evighet så börjar det nu lätta lite bland molnen. Uppsatsen är inmailad och därmed i sin slutfas och imorgon är jag tänkt att ta tåget ner till Växjö-land och återvända till 'vardagen' igen. Känner mig peppad och nu jäklar ska jag väl äntligen kunna få fart på den här sidan igen!

Helgen började bra. Samma dag som jag skulle skicka in min uppsats så hittade jag till min lycka en Spotify-invite i inboxen! Så nu har även jag smått börjat komma igång med denna tjänst. Återkommer med omdöme, men so far verkar den trevlig.


Håller i skrivande stund på att kika lite på BBC's sound of 2009. Har inte hunnit utforska vilka albumsläpp som är aktuella för det här året. För stunden vet jag bara det viktigaste och det är att Editors arbetar på nytt. Räkna därför med återkommande rapporter om det framöver!

Vad hittar vi på BBCs lista då...
Jo, bland annat Empire of the Sun vars Walking on a dream hörs rätt flitigt på radion dessa dagar. Kan inte påstå att jag är jätteimponerad men ska inte dömma ut något efter en låt. Men tills duon har försökt visa motsatsen framöver så fortsätter jag att hålla mig till Sleepy Jackson.

Några som däremot fångat mitt intresse är Londonbandet White Lies. BBC liknar dem vid The Killers och Editors och det är inte alls obefogat. I alla fall inte efter att ha lyssnat på låtarna Death och To lose my life (se bandlänken) som låter väldigt mycket The Killers. Det låter riktigt riktigt lovande så kolla upp dem.

The Big Pink, Mumford & Sons och The Temper Trap verkar också vara intressanta namn efter några sekunders lyssning på varje. Jag återkommer om dem när jag gett dem lite mer lyssningstid.


Tror nog 2009 ska bli ett bra musikår.