För tre år sedan drog ett par vänner igång en hyfsat stor festival nere i Småland. Festivalen kom i två upplagor innan den lades ner, och gänget smaskade på ordentligt första året och bokade Simple Minds som dragplåster. Jag var involverad på ett litet hörn och för att göra en lång historia kort var det milt sagt två turbulenta festivaldagar med mycket svett och lite sömn. Det mesta av svetten berörde just ett visst skotskt gäng. När andra kvällen väl var igång och bandet äntligen stod på scenen kunde man knappt tro att det var sant.
Med allt styr som var hann jag inte med att se ett enda band, men jag hade sagt tidigare till en av medarbetarna att jag skulle vara väldigt nöjd bara jag fick höra Sanctify Yourself med SM. Sen behövde jag inte se mer. Han svarade att han vid ett tillfälle hunnit slänga ett öga på set-listen, och att låten tyvärr inte fanns med där. Jaja, jag hade ändå räknat med att det skulle vara för mycket att hoppas på. Hann se 10-15 minuter av spelningen i alla fall och traskade sedan tillbaka backstage för att kolla läget inför efterföljande sysslor. Det gick dessutom alldeles utmärkt att lyssna på spelningen därifrån.
Tiden gick och det skulle visa sig att bandet uppenbarligen hade så kul på scen att de drog över speltiden. Och plötsligt hör jag ett välbekant och efterlängtat intro. Jag släppt allt jag hade för händerna, ropade till de andra närvarande att jag kommer snart, och sprang ner till scenen. Trött och sliten stängde jag av allt för några minuter och njöt av att höra Jim Kerr med band framföra min favoritlåt med dem. Ett musikminne jag sent kommer glömma.
Jag var helt färdig i en hel vecka efteråt. Men så här med lite distans till alltihop finns det väldigt många roliga och knäppa minnen att skratta åt. Och jag kommer nog alltid ha ett litet speciellt förhållande till Simple Minds efter detta...
Varsågoda, Sanctify Yourself med Simple Minds:
Inlägg
