Har ni någon gång sett filmen High Fidelity så kanske ni minns Jack Black från den här scenen (ca. 1,20 in i klippet) som i rollen som Barry säger följande till en kund:
"You don't have it? That is perverse. Don't tell anybody you don't own fucking Blonde on Blonde."
Plockar upp plattan trycker den mot bröstet, suckar med ett leende på läpparna och säger:
"It's gonna be okay"
Ger skivan till kunden och kramar sedan om honom.
Ni som hört Bob Dylans Blonde on Blonde förstår nog att Barrys kommentar är helt befogad. Ni som inte har plattan.... ja, ni har ett stort hål i er skivsamling.
Jag har gillat Dylan i bra många år men det var inte förrän nu i våras som jag på allvar började sätta igång med projektet att gå igenom hans album och med det börja investera i dem som föll mig i smaken. Blonde on Blonde har stått i hyllan några månader men det var först för två veckor sedan ungefär som jag verkligen började lyssna mer ingående på den. Den har gått minst två gånger varje dag, om inte mer, under senaste perioden. Gudars vilken skiva! Det borde sannerligen vara lag på att ha den.
Favoritspår:
Just Like A Woman
Sad-eyed Lady Of The Lowlands
One Of Us Must Know (sooner Or Later)
I Want You
Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again
Forest - Villa
2 dagar sedan
10 kommentarer:
Sannerligen ett fulländat album! Det är ju så att man börjar fundera över vad som låg i luften under inspelningen :)
Underbart album och inlägg. Tror att filmen gick på nån kanal ikväll. Man känner igen sig i filmen lite väl mycket ibland bara :) Läste förövrigt ditt innlägg om mecenatkortet...skitkul..jag funderade oxå i de banorna när jag fick mitt kort.
High Fidelity är en skivgris memoarer. Aldrig har jag under en film gett så många igenkännade nickar å småsmil som denna. Inte minst skivsorteringsscenen.
Men nu svamlar jag iväg på något helt annat.
Precis som dig Malin, har jag ägt en massa Dylanplattor men aldrig "lyssnat" på dom. Jag ska försöka råda bot på det nu. Jag har förstått att "Blonde on Blonde" är en bra start.
gonzo: angående mecenatkortet så kan man verkligen fundera på hur de kom på den idén. haha.
Tillbaka till High Fidelity så är det en alladeles utomordentlig film/bok!
TP: ja jag är verkligen glad att jag äntligen tog tag i det i våras. Jag är frälst! Vilken textförfattare.
Jag lovar att så fort du kört första ordentliga lyssningsvändan på BoB så kommer du inte kunna slita dig från repeatknappen på ett par veckor :) Blood on the Tracks och Another side of Bob Dylan är två andra som jag fastnat rejält för också. Ska fortsätta inlyssnandet så det lär nog dyka upp fler Dylan-album här framöver.
Älskar den scenen också. Jack Black är som bäst i High Fidelity. Och visst är Blonde on Blonde en fantastisk skiva. Är det inte lag på att ha den, säger du? Konstigt.
Higway 61 Revisited, Desire, Street Legal, Oh Mercy är några plattor till som är värda att kika närmare på. Håller med om att när Bob satt klorna i en blir han svår att skaka av.
anders: bara att instämma. Jack Black är klockren i den rollen!
gonzo: highway 61 och oh mercy är även de två plattor som har fastnat men jag har hunnit gå på djupet av dem än men det är det är högst troligen de två som står näst på listan. Desire och Street Legal har jag dock inte så mycket pejl på än.
Och på Blonde on Blonde finns den enda Dylanlåt som han sedan refererar till i en senare låt på en senare skiva.
Någon som vet vilka låtar det handlar om?
Underbara underbara "say-eyed lady of the lowlands".
Omnämns i "Sara":
"I can still hear the sounds of those Methodist bells.
I'd taken the cure and had just gotten through.
Stayin' up for days in the Chelsea Hotel.
Writin' 'Sad-eyed Lady of the Lowlands' for you.' "
Mitt i prick!
Skicka en kommentar