För en sisådär 5-6 år sedan köpte jag 3cd-samlingen Strictly British på någon rea. På denna hittade jag låten Always the sun med The Stranglers. Den har har varit en stor favorit ända sedan första lyssningen. Konstigt nog, men ack för vanligt vad gäller mig, så har jag inte kommit mig för att kolla upp bandet närmare efter det.När jag var på en mindre skivmässa i höstas så hittade jag Dreamtime med bandet på LP och denna införskaffades då ovan nämnda låt fanns med. Den har fått rotera rätt friskt senaste dagarna faktiskt och i samband med det rotade jag även fram Sctrictly British-boxen och hittade till min förvåning ytterligare en låt med The Stranglers på den. Tydligen har den gått förbi mig totalt, lyssnade väl inte tillräckligt noga på den när jag köpte boxen kanske. Det skulle kunna förklaras med att låten ligger på tredje skivan och vid den tiden så har lyssningskoncentrationen avtrappat om man nu kör ett race med alla tre plattorna. Låten i fråga heter Skin Deep. Jag är helsåld på den och har kommit på mig själv med att ha abstinensbesvär efter den då jag inte är hemma. Nynnar på den i duschen, har den i huvudet när jag vaknar och går och lägger mig. Att mina grannar inte fått spader på mig är nog ett mindre mirakel med tanke på det antalet gånger jag spelat den på hyfsat hög ljudnivå senaste dagarna. Eller så är det ett tecken på att de har bra smak. Jag ligger nu i alla fall i startgroparna för att äntligen utforska The Stranglers musik lite närmare.
Tills dess att jag har ett vidare utlåtande om dem så lämnar jag er med de två nyss nämnda fantastiska låtarna. Luta er tillbaka och njut av musiken och Hugh Cornwells behagliga röst som för övrigt gör undertecknad smått knäsvag. Det är fint.
The Stranglers - Skin Deep
The Stranglers - Always the sun
Inlägg
2 kommentarer:
Kul att du kommit in på Stranglers, Deras paradhit Golden Brown med en hyfsat udda bakrytm. Midnight Summer Dream, Always The Sun mm. Ett bra band från det glada sjuttio-åttiotalet.
Jimmy
Roligt att du har fått upp öronen för gamla Stranglers. Stranglers var ett fullständigt osannolikt "punkband" när dom slog igenom 1977. Alldeles för gamla, keyboard i sättningen å framför allt musiker. Som jag ser det har bandet gått igenom tre faser. Den första sprungen ur punken 77 å stillsamt läggande till vila i valstakt 82. De mer FM-inriktade åren 84-86 då Cornwell fortfarande orkade med sina kompisar å den sista helt utan samme Cornwell. Alla faser har sina höjdpunkter å e väl värda att undersöka. En personlig favorit e "In a while" hämtat från "Written in red" från 1997.
Skicka en kommentar