torsdag, april 10, 2008

It's all new to me, like some mystery

Har haft lite utav en Dylan-dag då jag länge tänkt att jag är ganska dåligt inlyssnad på honom. Jag har sett mannen live, det finns ett gäng, nä en hel drös med låtar som jag gillat sedan länge, hans texter är enkla men så makalöst berättande bra. Oftast är det precis så som jag önskar att jag kunde skriva låttexter på. Han prickar in det perfekt. Jag blir både inspirerad och får ännu mera skrivkramp på samma gång! Trots det så har jag aldrig kommit mig för att ordentligt lyssna igenom hela album. Men jag har nu äntligen börjat gå igenom hans plattor från scratch. Den jag har fastnat för mest just nu är Another side of Bob Dylan och i synnerhet låten I don't believe you (She acts like we never have met). Det är en text som jag till större delen önskar att jag hade skrivit. Inte fullt ut men inte långt ifrån. Haha, hade jag varit en bitter och långsint person så är det nästan så att man velat dedikera den till några personer. Dock är jag inte av den sorten, jag nöjer mig med att bli genuint glad när jag hittar låtar och texter som jag bitvis eller ibland helt kan relatera lite till själv. Framförallt när man kan säga det på ett så bra och berättande sätt som t.ex. Dylan gör. När man inte själv kan få ner det bra i ord känns det tryggt att det finns fler där ute som tänker och har tänkt i samma banor och som faktiskt lyckas omvandla det i fin lyrik. Det är uppfriskande som bara den.

Hur som helst. En lysande sång och här kan ni höra den:

Bob Dylan - I don't believe you (she acts like we never have met)

7 kommentarer:

Ankan sa...

Jag ska också lyssna in mig på Dylan. Nån gång... han e inte riktigt min kopp of te. Men viss musik/artister är som klassiska böcker, man måste ha lyssnat (läst) på dem.

Joaquim sa...

Hej främling!=)
Haha...ja visst är det ett i-landsproblem men ändock ett problem som, om jag hade varit 30 år äldre, antagligen ganska drastiskt hade ökat mina chanser att avlida i plötslig hjärtattack.
Tur att man är mitt i sin springtime!Oh ljuva ungdom. =)
Dessutom...(om jag får fortsätta att gnälla lite) så stör det jäkla mobilabredbandet mina högtalare med sånt där knaster som vanliga mobiler gjorde när det här seklet var ungt. Well...vissa människor drabbas hårdare i livet än andra eller vad säger du? =)

Samma här....jag gillar att förklara det där med lite paralleler till kärlek...förlåt om jag kommer med lite för långa utväxlingar nu men jag är en sucker för metaforer (vänta bara tills du hör mina långsökta sportmetaforer till allt och inget i livet)men jag gillar att se det lite så här.
Tex en trallväning radiosång. Den kan fastna vid första inlyssningen...precis som någon kan framstå som osedvanligt snygg att titta på...men ofta - liksom radiolåten - så tröttnar man efter det första korta ruset när man inser att det inte var så mycket mer än just den där skinande ytan...
Filmer och musik med en djupare dimension är inte alltid lika lätt att greppa ifrån början...ofta är den inte alls så självklar "snygg" alla gånger och inte sällan så kan man nästan avfärda den om man inte ger den en chans...(Självklart finns det undantag precis som man faktiskt kan bli förälskad från första ögonkastet och leva lyckliga alla sina dagar men de är relativt sällsynta enligt mig)
Men sen...när man öppnar alla sina sinnen och långsamt lär sig att förstå själen (shit vad pretto jag låter nu men jag hoppas u get where I'm going=) ) bakom orden, musiken, människan osv, och när man väl börjar älska någon eller något så...ja då är det på riktigt.

Haha...skriv på du...jag älskar människor som brinner och btw så börjar jag tycka om dem (Editors) mer och mer jag med...även om jag inte - av redan kända skäl - kunnat lyssna på så mycket mer än 6-7 låtar än.

Haha nej det var precis så jag hoppades att du skulle tolka det...det var bara häftigt och lite värmande på något sätt....

Håller med dig om Dylan...man vet knappt vart man ska börja men han är värd det! Jag försöker beta av en liten del åt gången...köra ett 10-20 låtar på en lista som jag kör hela dagen och inte lyssna aktivt hela tiden för jag har kommit på att det är då jag har extra lätt för att uppmärksamma det jag tycker om...helt plötsligt slås man av att shit den här låten är underbar...jag tror att det är the way många gånger...att göra det lite mer lättsamt...så svårt att sätta sig ner och "nu ska jag lyssna, lyssna, lyssna och värdera" Det är - nu kommer metaforen igen - lite som med romantik. Enligt mig så har den äkta romantiken jag upplevt i livet alltid kommit när man minst anar det och - framförallt -när man inte försöker så förbannat...

Hoppas du överlevt det här långa orerandet...jag kan inte låta bli när jag väl kommer igång så mig med en nypa salt. =)

Har du gjort några nya Dylan-favoriter under senaste inlyssningen?

Joaquim sa...

Vad gulligt sagt.
Dock så måste jag nog medge att de bröllopsklockor jag förut tyckte höra mig klämta så inbjudande (i min iver tryckte jag både upp och skickade iväg bröllopsinbjudningar och det har redan börjat droppa in presenter) har tystnat nu. Fast det är klart. Om man hittade någon annan...så...well...alltså vad säger du...ja menar vi delar ju musikpassioner och ...alltså...om du ställer upp så kan ju splitta på presenterna (fick en ursnygg tavla idag som jag tror skulle passa hos dig) och vem vet...av bara farten kanske vi upptäcker toner av ljuv musik mellan oss och ...ja då kan vi ju strunta i att skilja oss och ge det en chans!

=)

Äsch. Jag ber om ursäkt för mina utläggningar...jag var tydligen på skrivhumör ikväll...det bara bubblar upp massa tramserier som jag inte kan låta bli att sätta ord på. Hoppas du har överseende=)

Joaquim sa...

Ville bara säga att jag känner precis likadant, i min egen skrivprocess, som du beskriver när jag hör eller läser något bra.

Joaquim sa...

Hej!=)
Jag satt här och skrev ett meddelande till dig och helt plötsligt är klickan kvart i 2! Jag vet inte om vår konversation gör sig rättvis under benämningen "kommentar" längre...haha=) Hur som så måste jag gå och lägga mig och jag är inte klar än så jag fortsätter och skickar iväg det i morgon. Ville bara säga det! Hoppas du haft en trevlig helg...
Mer Dylan åt folket!

Joaquim sa...

Hola!
Jag har fortfarande strul på min uppkoppling – ska se om jag kan fixa det den närmaste veckan – så abstinent som jag var så surfade jag in på CDON för att beställa lite plattor. Brukar bara köpa film där annars. Jag är inte riktigt klar med hela beställningen än men ”Editors” – ”An end has a start” ligger tryggt i min varukorg redan nu! Jag satt och funderade lite på vilken av deras skivor jag skulle börja med men när jag såg att ”An end…” släpptes på min födelsedag så blev valet lätt! =)
Om inte passionen avtar med åldern så får vi se till att vi alltid surfar tryggt med en höghastighetslina mao.=) (Eller så kaske vi borde utveckla våra förmågor inom den ädla meditationskonsten tillsammans)
Skönt att du inte har något emot det. (Ojojoj… u don't know what's waiting you) Jag lovar dig att de kommer att dyka upp förr eller senare om vi fortsätter språkas så här – något som jag tycker är mycktet trevligt btw! – och om jag ska vara ärlig så satte jag igång ett långt utlägg om passioner och deras dalande med åldern precis efter ”höghastighets linor!” med utgång i sportensvärld – vilket bara var tänkt som en kort overture i ämnet som sedan skulle kopplas till allt annat – men 26 långa rader senare satt jag fortfarande och skrev om mitt fantastiska engagemang i göteborgshockeyn så jag kände att jag fick klippa bort den delen i det här mailet och återkomma i ämnet när jag har sansat mig lite. =)
Och du …jag säger detsamma…gå på känsla och censurera aldrig bort eventuella utläggningar om hur många nya olika nyanser i Tom Smiths röst du tyckt dig upptäckta, ett osedvanligt vackert keyboardacckord eller gitarrslinga som fastnat. Give it to me bara!!

The noble art of inlyssningar är fascinerande! Det är häftigt att fastna för små-detaljer i låtar. Som hur ett ord eller en mening uttalas, ja egentligen vad som helst. Gillar man det så gillar man det! Och ibland kan jag ha ett väldigt stort överseende med låten i övrigt att fråga om den där detaljen fick mig att må bra och då är det det enda som betyder något.
Jag har nog aldrig haft någon upplevelse med Dylan som har ”swept me off my feets” på det där sättet vid första öronkastet. Det har på något sätt mer varit den smygande förälskelsen som kommit långsamt och som sedan spritt sig i hela kroppen för sedan kulminera våldsamt. Jag tror det beror på min inställning till mannen ifråga. Att jag vet hur fullständigt lysande han är och att jag på något sätt då – mot bakgrund till mina metaforer sist - inte förväntar mig att det här ska bli en enkel resa…och då blir det inte heller det…
Jag förstår precis vad du menar… jag delade den där känslan – som du hade med ”I don’t belive you” - ganska exakt med ”Simple twist of fate” väldigt starkt den dagen och kvällen.

Haha…ja det är väll inte en allt för vild gissning…och det förtjänar han gamle Bob. Håll mig gärna uppdaterad med dina nya reflektioner i ämnet…

Det är en härlig inställning! Vem bryr sig egentlign om namn….ja menar om någon frågar så kan du ju bara säga att du har mycket utländska influenser bak i släkten…att namnet gått i arv, att det är taget, att din pappa (eller mamma välj själv) var spritt språngande galen. Pettitesser i sammanhanget! Det viktigaste är ju att vi får våra presenter…äh jag menar att vi älskar varandra och vill leva tillsammans! Datum är satt till pingst...kan du komma loss då?
=)
Marsch in med dig på filmtipset nu!

/C. sa...

Ha, ha jo jag vet att det är genomskinligt och att husguden redan är nämnd. Det var dock en lågoddsare att du skulle ta det ;-)

För Dylans skull kan nog Mazzy vänta :-)