Tracks to remember.

Så, jag är tillbaka i Växjö igen. Hade hoppats på att detta inlägg skulle få bli ett utlåtande om det nya Editors-albumet. Dock får det vänta ytterliggare några dagar då skivan inte landat i min brevlåda än, men förhoppningsvis kommer den till veckan. Den som väntar på någonting gått heter det. Dock till min lycka hade jag fått hem singlarna Munich, All Sparks och Smokers outside the hospital doors på vinyl!

Så istället för den tilltänkta recensionen så får det bli en liten låtlista istället över några utvalda låtar som spelats en del senaste tiden och som ni borde lyssna på. Har för lite tid just nu för att länka till låtarna, så det gör jag antigen imorgon eller så får ni hitta dem på egen hand.

Simon & Garfunkel - The Boxer
Men at Work/Colin Hay - Overkill
David Bowie - Life on Mars
Nirvana - The man who sold the world
Cat Stevens - Wild world
Stevie Wonder - Lately
Elton John - Your song


Den sistnämnda är det först på senaste tiden jag lärt mig tycka om faktiskt.

Så är det.
Tack.

Vale

Dagens tips är ett band som Dan gjorde mig uppmärksam på igår (tack btw!). Amerikanska Vale, alternative-band med lätta influenser från grupper som The Cure, Joy Division och Placebo för att nämna några.


Sticker för övrigt upp till Värmland imorrn så det kanske blir lite glest med inlägg under den närmsta veckan fram till att jag återvänder igen.

Ha en bra midsommar!

Bombs

En låt jag totalt glömde bort att nämna i mitt förrförra inlägg, när jag pratade om London Live, är Faithless nya Bombs. De var sist ut i programmet. Fin låt som jag fastnade för direkt, blev nog lite småkär i Harry Collier också som gästsjunger. Behaglig röst som matchar låten. Härlig bit som sagt, så ta en sväng in på ovan länk och titta och lyssna. Vill ni se framträdandet så går London Live i repris ikväll kl. 23,20 i SVT2.

Favoritlåtarna pt.3: Simon & Garfunkel - The Boxer

Simon & Garfunkel - The Boxer

När jag tänker tillbaka på barndommen och vilken musik man kommer ihåg från den tiden så är det mer artister och band som man minns än just specifika låtar. Men Simon & Garfunkels The Boxer är en låt som jag minns väldigt väl. Den är bland de första låtarna jag kan minnas som fastnade väldigt starkt hos mig när jag bara var en lite tös. Jag var nog inte många år gammal när jag först hörde den, 6-8 år skulle jag gissa. Faktum är att allra första gången jag hörde den var inte ens med S & G utan med två män som uppträdde som dem i Sikta mot Stjärnorna. Jag har fortfarande en väldigt tydlig bild från det tillfället. Jag minns fortfarande klart hur jag sitter där i soffan i pappas dåvarande hus ute på landsbygden och tittar på programmet. Och jag minns hur mycket jag tyckte om låten när jag hörde den. Pappa visade sig ha den i sin ägo också, så han plockade fram deras LP från sin skivsamling dagen efter och spelade av låten på kassettband till mig så jag kunde ha och spela när jag ville på mitt rum, i bilen eller i freestylen. Den har förblivit en favorit ända sedan dess. Det är en fin klassiker.

Hittade en 'live'-version av den på YouTube också. Utan den mäktiga trumman dessvärre men fortfarande lika underbar. Dock kan jag inte låta bli att tänka på Robert Gustafsson när jag ser Art Garfunkel... Det är nog främst den där spjuveraktiga och finurliga blicken som gör det.

Lite amerikanskt, lite britiskt och mycket kärlek

Dags för lite myspace-tips igen, det var ett tag sedan nu. Hittade precis Cool Hand Luke från Nashville, USA. Lätt melankolisk indie/alternative. Inget revolutionerande kanske men väl värda att låna era öron för en stund.

Nästa band är Brinkman som jag hörde för första gången igår när jag tittade på den underbara showen London Live igår. Tre London-killar med ett England-typiskt sound. Det är något visst med britpopband, fastnar alltid hos mig. I love it helt enkelt. Brinkmans sida tycker jag definitivt ni ska ta en sväng in på.

Andra som uppträdde i London Live igår, ifall ni missade det, var mina ständiga punkfunk-favoriter The Rapture de är alltid värda eran uppmärksamhet. Var ett tag sen jag sist skrev om dem så jag tänkte att det var på tiden att påminna er om deras musik igen.


För övrigt är det nu bara 9 dagar kvar tills Editors andra platta An end has a start släpps. Snart så snart är min långa väntan över. På hemsidan kan ni se bandet framföra underbara första singeln Smokers outside the hospital doors, som jag är helsåld på, samt fina The Racing Rats från ett framträdande i Later with Jools Holland. Ni kan även titta på videon till Smokers... Jag får ståpäls av den låten. Faktum är att jag får fjärilar i magen bara av att prata om bandet...

Favoritlåtarna pt.2: Bob Dylan - Not dark yet

De bästa låtarna pt.2: Bob Dylan - Not dark yet

Satt precis och funderade på när jag hörde den här låten första gången och kom att det var i en film. Knockaround Guys närmare bestämt. Minns att jag fastnade direkt för låten när den kom, klottrade ner den på ett papper och ringade in den starkt, som jag brukar göra när jag skriver ner en titel som jag absolut inte får glömma, och oftast skriver "superbra!" eller något intill. När herrn himself kom till Karlstad för en spelning investerade jag i en samlingsplatta någon vecka innan och såg till att Not Dark Yet fanns med på den. Låten fångade mig lika starkt som den hade gjort första gången. Den har en viss förmåga att bara trollbinda mig totalt. Den är... ja, trollbindande helt enkelt, det går inte att sätta ord på det riktigt. Den är stark och har alltid någon fångande effekt på mig. Minns när jag krattade löv en höst för något år sedan och lufsade runt i gräset med Wermelin i P4 i mina hörlurar och den här låten spelades. Det var en klockren stund. Landsbygd, frisk luft, våta löv som hopade sig på backen, vinden som drog mig i håret och grenarna i träden. Stod lutad mot krattskaftet och försvann bort en stund när Bob framförde stämningsfulla Not dark yet med sin raspiga röst. En kvalitetsstund.

Favoritlåtarna pt.1: Editors - Bullets

Sådär, haft så fullt upp med skola senaste tiden att det inte blivit mycket tid över för musikbloggande, men nu är jag back in business. Tänkte jag skulle ta tag i en idé jag haft enda sedan jag startade den här sidan. I lite Nick Hornby-anda typ tänkte jag börja "lista" mina absoluta favoritlåtar och berätta lite vad jag gillar med dem, när jag hörde dem första gången och eventuellt någon anekdot eller annat som kan finnas förknippat i min relation till låten. Vi får väl se vad det blir kort och gott. Inte bestämt någon längd på det hela, det dyker ju upp nya favoriter titt som tätt. Så inte heller kommer de i någon bestämd ordning. Vore för övrigt en omöjlighet eftersom jag inte skulle kunna rangordna låtarna ändå.

So here we go.



Bästa låtarna, pt.1: Editors - Bullets

Trogna läsare har knappast missat att Editors är nummer ett i mitt liv. Det band som jag faktiskt kan säga att är mitt absoluta favoritband om någon skulle råka få för sig att fråga någon gång. Innan dem kunde jag inte säga bara ett band som är mitt allt, men nu kan jag det. Utan tvekan. Längre utlägg om varför jag är så upp över öronen förtjust i dessa fyra britter kan ni hitta i tidigare inlägg. Ska istället presentera första låten. Det är egentligen inget lätt val för Editors har hittils enligt mig inte gjort en enda dålig låt, utan allt är rena små mästerverk mer eller mindre. Bullets som jag trots allt valt här är ändå en favorit som sticker ut lite extra bland de alla. Inte bara för att låten i sig är mäktig utan även för att det var den första låten jag hörde med bandet och som fick mig på fall direkt.

Det började med att jag läste en liten artikel om dem i Nya Wermlands Tidningens nöjessidor och tyckte de verkade intressanta, brit-musikfantast som jag är, så jag la namnet på minnet för att kolla upp. Någon vecka senare bilade jag upp till Arvika för att hälsa på släkt. Ur bilstereons högtalare strömmade Trackslistan och strax innan Brunskog hörde jag Kaj Kindwall säga att Editors var näst upp för att testas. Jag skruvade upp volymen av lycka då jag äntligen skulle få höra dem och vilken välsignelse det var. Värmlandsskogarna skakade mottagningen lite men jag kunde tydligt höra Tom Smith och co framföra en alldeles mästerlig låt. Jag vart eld och lågor, kanske ren tur att jag inte körde av vägen i ren exaltering. Mamma hade säkert ett krampaktigt tag om bildörren.

Det var kärlek vid första öronkastet kort och gott. Det tog en låt och bara en lyssning för att känna att jag var beredd att lägga upp vilken summa som helst för att få albumet. Med väl hela skivan i stereon uppstod dilemmat att låtarna var så bra att jag ville lyssna klart på dem samtidigt som jag ville hoppa till nästa för att höra ännu mer. Jag var totalfrälst efter en lyssning och visste med ens att den känslan skulle hålla i sig för all evig framtid. Det talar nog för kvalitén det här bandet står för.

Bullets är mäktig. Framförallt partiet en bit in i låten när Tom sjunger "Would you fall down". Singelversionen av den här låten är lite annorlunda från albumversionen. För just det stycket jag snackade om går lite annorlunda i de olika versionerna. Personligen tycker jag singelversionen är snäppet bättre eftersom just det partiet är lite mäktigare där. Tom Smith har en röst och ett uttryck som ger ståpäls ända in i själen bokstavligt talat. Räkna med att det kommer bli ett gäng Editors-låtar i den här serien, fast jag lovar att ta dem med jämna mellanrum. ;-)