lördag, augusti 23, 2008

Covers pt.16 - Love will tear us apart

Kollade på Control igår, Anton Corbijns film om Ian Curtis liv baserat på biografin Touching from a distance skriven av fru Curtis. När jag såg filmen funderade jag på vad tusan jag hållt på med som inte har lyssnat in mig på Joy Division. En rejäl miss som bör återgäldas å det snaraste. Visst har jag väl förstått att bandet är så mycket mer än fantastiska Love will tear us apart men ja, ni vet, ibland får man inte gjort det man borde göra.















Filmen är hur som helst mycket bra och den rekommenderas men nog om den för stunden men inte om bandet i fråga. Love will tear us apart som sagt. En fantastisk och alldeles lysande låt. Jag var inne på det i mitt coverinlägg om The Cures Lullaby, att originalet är så bra att det inte finns en chans att någon skulle kunna göra en version som slår det. Så egentligen vore det galenskap att ens försöka sig på att göra covers på sådana låtar med risk för totalt magplask om än vissa såklart lyckas göra strålande versioner. (Editors version av Lullaby i det fallet är alldeles utmärkt). José Gonzalez får även han räknas som en av dem som klarar sig undan med att göra en cover på ett onåbart original. Egentligen så gör han nästan det enda rätta, en akustisk version och han gör det mycket bra. Hans avskalade variant med gitarren och sin behagliga röst gör verkligen låten rättvisa.


Joy Division - Love will tear us apart
José Gonzalez - Love will tear us apart

9 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket bra film! Men heter den inte CONTROL? :)

Malin sa...

Haha, bra att du har koll på mig jag var rätt trött när jag skrev inlägget. Givetvis heter den Control och ingenting annat, detta är nu ändrat :) Tack!

Anonym sa...

JAg har inte sett Control ännu, så det nöjet har jag kvar.
Håller helt med dig många gör covers på redan ultimata låtar.
Egentligen hör "Love will tear us apart" till den kategorin men faktiskt gör Jose en bra version av den. Likaså domedagsprofeterna Swans gjorde en tung version i slutet på 80-talet. Annars tycker jag att redan fulländade låtar ska lämnas i fred.
Joy Division hade en unik ljudbild. Kall, ödslig, djup. Jag ska ärligt erkänna att jag inte var mottaglig för musiken när den kom utan min fascination har kommit efterhand.

TP

Malin sa...

Kan nog hålla med där. Upptäckte förut att jag har några låtar med Joy på ett blandband jag fick för en herrans massa år sedan. Tydligen var det inget som fastnade då och det är nog så att man är mer mottaglig för det nu senare. Över lag så har min smak öppnats och breddats mer och mer för varje år.

Gorillan sa...

Grym film! Som Bowie-fanatiker älskar man automatiskt Joy Divison :)

Ankan sa...

Jag har lyssnat en del på JD, men jag vete fan om jag tycker att de var så jävla bra. Känns som att det e lite myt. Typ. (Nu får man väl fan för att man skrev så?!)

Malin sa...

Haha, ja nu jäklar Ankan! ;-)
Nädå. Jag har börjat lyssna igenom deras låtar lite på senast och det finns mycket bra men också en del mindre bra. Det är ju inte direkt världens bästa band, i mina öron iaf, men de har sina lysande stunder helt klart.

Jimmy sa...

Kul att du har börjat gilla Joy Division, ett band som har influerat mängder av artister, inte på något sätt fantastiska musiker men musiken är tidlös, så rått och ärligt. Filmen känns sanningsenlig, riktigt bra film av Corbijn som verkligen behärskar bildspråket. För min egen del har Joy Division följt med större delen av uppväxten coh många lyssningar i den gamla Walkmanspelaren. Lyssna också på Warzaw, lite punkigare innan dom döpte om sig till Glädjedivisionen
Kommer ihåg att jag lyssnade mycket på In A Lonely Place, tyvärr ingen bra inspelningskvalite med Joy Division men New Order släppte en version som är bättre, lugn ock möööööörk

Ha det
Jimmy

Malin sa...

Jo jag har lyssnat lite på Warzaw också men var dock inte så värst överväldigad. Ska kolla upp a Lonley Place, tack för tips!