The Real Tuesday Weld

Shuffle-funktionen på mediaspelare kan vara en av de bästa uppfinningarna som finns. Inte bara för att det är väldigt trevligt utan även för att man blir otroligt glad när man blir påmind om gamla favoriter som spelas upp emellanåt och som man inte lyssnat till på ett tag.

Det brittiska bandet The Real Tuesday Weld dök upp i högtalarna tidigare i eftermiddags. Deras album I, Lucifer har stått i hyllan i cirka tre år för det var 2005 jag fick nöjet att bekanta mig med deras musik. Det började under min vistelse i Skottland då jag under en kväll framför tv:n fick se en snutt ur smårolig video med en härligt charmant låt till som man blev på riktigt gott humör av. Dessvärre lämnades jag utan information om vad det var för något och inte heller kunde jag googla på någon text då detta inte förekom. Så det fick till min besvikelse bli ett mysterium. Tills jag ett par månader senare var tillbaka hemma i Värmlandsskogen igen och en dag var över på kaffe hos en vän. Vi diskuterade lite musik och hon sa glatt att jag måste höra TRTW och satte igång deras skiva. Första tonerna som strömmade ut var väldigt bekanta...men men! Det är ju den! Låten jag några månader tidigare hade fastnat för men som jag inte visste någonting om. Där var den nu, Bathtime in Clerkenwell.

Jag lånade skivan och efter att ha spelat den en gång så beslöt jag mig för att beställa ett eget exemplar på stört. I, Lucifer som sagt. Det är lite jazzkabaret över skivan med väldigt sköna spår som Terminally ambivalent over you, The Ugly and the Beautiful, The Show Must Go On och min främsta favorit The Life and Times of the Clerkenwell Kid.


Ett album jag varmt rekommenderar er att förgylla er samling med!