Passade på att se på Trainspotting 2 för en vecka sedan när gubben inte var hemma. Fastnade direkt för Shotgun Mouthwash av High Contrast. Min nya träningslåt!
Editors har släppt nytt album! Tror ni att jag har fått den?
NEJ!
Tydligen är den försenad från leverantören in till både CDON och Platekompaniet vilket är j*vligt dåligt. Men fick LP:n idag, så alltid något. Vanan trogen när det gäller mina favoritband så väntar jag alltid till den fysiska releasen innan jag lyssnar. Spotify får vänta. Väldigt spänt på nya albumet då de av de två första smakproven att döma, har vridd upp soundet ytterligare ett snäpp. Och, till min stora glädje; No Sound But the Wind är med! Förhoppningsvis har de gjort låten rättvisa nu.
De två första låtarna som släpptes har ni här i form av YouTube-länkar:
Så blev det plötsligt 2018, och 2017 skulle summeras. Där satt jag som ett frågetecken och undrade vad som blev av det gångna musikåret. 2017 i musik har för mig på hemmaplan bestått av att jag nästan enbart har lyssnat på radio. Då Norge har konverterat till DAB+, har jag hittat ett par kanonbra kanaler som får stå på i bakgrunden. I bilen har det bara blivit gamla CDs som fått rotera. Resultatet av det är att min lista känns väldigt konstigt. Jag har fått med mig några nya och bra låtar, men mest känns det som att jag har missat väldigt mycket.
Dock ser jag väldigt fram emot musikåret 2018. Mina två stora favoritband, Editors och Amorphis, har nya album på g. Och ska man se på föregående år, så brukar Foals alltid följa Editors med albumsläpp. Så jag hoppas och tror att det kanske arbetas på nytt där också. Vi får se.
Årets låt kom mot slutet av året. Med ett band jag lyssnat på en god stund och är väldigt glad i. Denna traff mig med en gång jag för första gången hörde den strömma ut av radion. Texten är så fin. Håll till godo, årets låt är:
Nejdå. Jag har inte glömt bort bloggen. Däremot har vardagen varit fylld av mycket annat denna våren. Bland annat har jag gått och gift mig (tjoho!), följt av 11 dagars bröllopsresa. Sedan krashlandning tillbaka in i arbetsvardagen. Alla mina vanliga rutiner föll liksom ur under den perioden. Den fritiden jag haft däremellan har jag ägnat mig åt min senaste besatthet: släktforskning. Men nu har jag i vart fall kommit tillbaka in i träningsrutinerna. Så då kanske det finns hopp för att Musikfeber sakta kan vakna till liv igen!
Börjar med de goda nyheterna att Amplifier släpper ny platta 30 juni!
Här har ni Kosmos. Lyssna och njut.
Bærum-tjejen Fay Wildhagen är en kvinna med en väldigt skön nerv i sin röst och sin musik. Inte lyssnat på henne mer än de låtar jag hört på radion, men det behövs inte för att veta att Fay har något alldeles speciellt. Nedan har ni Lionheart.
Fortsätter på det inslagna lite drömska spåret och svänger inom Oslo och bandet LUGN. Alltid en höjdare när man plötsligt får höra låtar som Mundane i radio. Idag blir det även en liten bonus-video. LUGN gjorde nämligen en helt rörande vacker tolkning av Daniel Kvammens Du fortenar ein som meg för ett par år sedan. Satt i bilen helt tagen av det jag hörde, därmed klämmer jag in den nedan också.
Om det är något jag verkligen är svag för så är det dröm-aktig eletro/indie. Inte konstigt att The Fjords gick rätt in i hjärteroten med sin musik när jag hörde dem på P3 för ett par år sedan. Petter Vågan med Trondheims-vänner krossar mig fullständigt med All In. En låt, och ett band ALLA borde höra.
Oslo-baserade bandet Disaster in the Universe är inga nykomlingar på denna bloggen. Var på hugget redan när debutsingeln Natural dök upp för några år sedan. Bandet har fler sköna spår, men Natural står hårt fast som min solklara favorit. Därför kör vi en så kallad "favorit i repris" på den. Anar inte vad bandet driver med idag, men jag hoppas de gör sig påminda snart igen. Har väldigt lust att se dem live!
Jag har ju nämnt Urørt några gånger tidigare i denna serien. Runt hörnet väntar årets Urørt-final. Finalisterna snurrar flitigt på NRK P3, och ett av banden jag verkligen fastnat för är Pom Poko och deras låt It's A Trap. Trondheims-bandet kör exakt den typen sound jag är så svag för. Håller båda tummarna för att de vinner!
Team Me är ett band som jag egentligen inte helt vet hur jag ska förhålla mig till. Några av låtarna jag har hört på radion är bra, andra inte helt min kopp te. Det verkar också, när jag läser på Wikipedia, som om bandet inte existerar längre, men att vokalisten och grundläggaren fortsatt skriver musik under samma namn. Oavsett, 2011 släppte Team Me en låt med den väldigt långa låttiteln With my hands covering both of my eyes I am too scared to have a look at you now. Den tycker jag är helt suverän, och därmed får Team Me vara med i mina lilla Norge-följetong. Album och EPs ligger på Spotify om ni vill grotta ner er mer i bandet.
Kid Astray från Sandvika är väl det bandet som jag på senare år har kallat för "Norges bästa popband". Första låten jag hörde var The Mess, vilken jag blev tvärsåld på från första stund. Men det är Back To The Ordinary som får äran att visa upp sig här. Älskar "stunset" i denna låten!
Över till en favoritlåt från 2014. NRK P3 har ett program/portal som heter Urørt där band och artister kan ladda upp sin musik på hemsidan, och där en panel varje vecka väljer ut "Veckans Urørt". Ett band och en låt uppmärksammas med speltid i P3 under en hel vecka, och om de har tur, fortsätter den spelas resten av året. Har man ännu mera tur röstas man fram till en årlig final, där en av sex finalister koras till "Årets Urørt". Många av de stora akterna på norsk musikscen har varit inom Urørt, så det är verkligen en god källa och väg ut till lyssnarna. I 2014 var Marble Pools "Veckans Urørt" vid ett tillfälle, och jag blev tvärsåld på det drömska gladsoundet i Windowpanes. Har inte hört dem på P3 sedan dess, men jag hoppas att det kommer mer musik från dem frampå. EP:n Marble Pools EP finns på Spotify.
Kör på med ännu en av mina favoritlåtar från det gångna året. Från Nes kommer en ung, spännande tjej vid namn Amanda Delara. Hon debuterade i 2016 med låten Paper Paper som fångade mig från första stund. Den har spelats flitigt på NRK P3, så jag är inte den enda i detta land som är begeistrad! Ser fram emot att höra mer i från denna talang i 2017.
Bandet Bendik, med Silje Halstensen i spetsen, har varit med en stund och har några album i ryggsäcken. Har hört en och annan låt på radion under mina år i Norge, men har aldrig helt fastnat för dem. Inte förrän Kriger dånade ut av radion en dag. Även denna ligger med på min lista över förra årets bästa låtar. Kriger är så mäktig, trycket i soundet, trycket i Siljes röst. Smärtan. Det lite kalla i soundet som jag tänker kommer från Bodø. Dra upp volymen, för här kommer en av förra årets bästa låtar: