Så jag fortsätter med Erics nuvarande projekt som jag inte fick plats att nämna i mitt förra inlägg om honom.
EP's Trailer ParkÅterigen formidabel popmusik som förtjänar så mycket mer utrymme än vad den har. En undangömd skatt i musik-Sverige. Debutskivan
Aparatment Recordings kom 2000 och den hade jag turen att hitta i en liten reaback i skivaffären Rocks när den fortfarande existerade i Karlstad. Precis som med
Monostars platta så är EP's TPs skivor rätt svåra att få tag på numera. Favoritspår från den är singlen
Little Kid, korta men härliga
1,56, samt vackra
Mainstream
2003 kom efterföljaren
L'esperit d'escalier som jag troligen riskerat att missa om det inte vore för att jag av en händelse lyckades höra utmärkta stycket
Diablo på radion. Min kusin var kvick att köpa skivan... det var inte jag och hux flux så fanns den inte att hitta. Därför blev jag eld och lågor när jag förra lördagen stod och bläddrade i ett litet skivtält när det var kulturfestival i staden och bland det första jag hittar är just den här skivan. Äntligen fick jag fylla ett av hålen i min samling!
L'esperit d'escalier är om möjligt en ännu bättre popplatta än föregångaren och har inte lika mycket småflirtar med countryn. Min allra främsta favoritlåt där utöver
Diablo är
Machine Guns, vilken för övrigt är den enda låt jag lyckats hitta som videoexempel. Även fina
Flames brukar få snurra ett varv extra.
Sen kan ni även kika in på
myspacen för några andra låtar samt information.
Som sagt, Eric Palmqwists musik är för bra för att bara låta passeras förbi obemärkt.
Inlägg
