I let love in

Bara blivit Arvika-inlägg på senast och det har sin förklaring i att senaste veckan har bestått av slutklämmen på studierna. Nu är dock den här terminen avklarad och det finns tid på riktigt till att skriva om andra viktiga saker utöver Arvika.

Detta blir nu i form av ett nytt tillskott till min lista av favoritalbum. Skivan i fråga är Nick Cave & The Bad Seeds Let love in och att den numera finns i min hylla har jag Christopher att tacka för. Jag har knappt hört ett helt ablum med Cave tidigare utan bara enstaka låtar här och där. Några har jag gillat väldigt mycket, andra inte alls. Tanken har alltid funnits att jag ska ta tag i saken att lyssna lite närmare på mannen men som med många andra artister som har ett gäng album i arkivet så kommer jag aldrig tillskott med det för jag vet inte var jag ska börja. Så när jag en dag satt och läste ikapp inlägg i C's albumblogg så kom jag fram till just Let love in. Jag rekommenderar er att läsa hela inlägget här. Jag blev bara mer och mer såld efter varje spår jag tog mig igenom. Som en skänk från ovan så ville ginza bara ha ynka 49 pix för plattan så inte långt efter att inlägget var läst låg således en beställning inne. Skivan har snurrat varje dag sedan den landade i min ägo.

Jag gillar att den stundvis är så nära inpå att det känns som om den kryper längst med huden. Jag gillar att den växlar mellan vacker tragik, lekfullt spännande, ibland nervkittlande lugnt för att i nästa sekund bryta ut i någon förlösande nästan brutalt härlig dynamik. Det är lysande bra låtar rätt igenom (bortsett från Jangling Jack som är en liten outsider nästan och som jag har svårt för om än den ändå gör sitt för skivan men jag hade kunnat klara mig utan den) och soundet är grymt skönt.

Några av spåren som är lite extra starka favoriter är: Red Right Hand som är sådär härligt småmystisk och lite återhållsam på något vis. Loverman börjar smygande försiktigt för att sedan skönt släppa på handbromsen i refrängen. Sanslöst vackra Nobody's Baby Now, den gitarren och pianot gör verkligen sitt för att det ska börja skälva lite inombords tillsammans med Caves text och sång. Sist men inte minst Thirsty Dog vilken nog är den jag gillar allra bäst just nu. Den är bara skönt rå och punkigt frustrerande och lite rätt-i-ansiktet.

Tyvärr är det vedervärdigt sunkig ljudkvalitet på de flesta av exemplen men jag återupprepar vad jag skrev tidigare: 49 kr på ginza.se. Vad väntar ni på? Köp!