Deras självbetitlade debutplatta från 2004 var sådär riktigt lysande bra som så många debutplattor brukar vara. Två år senare kom uppföljaren Empire och den kan väl i sin tur beskrivas så som uppföljare till debuter i flesta fall brukar vara tyvärr...rätt misslyckade. Det är ett lustigt fenomen det där, briljanta debutplattor som man sedan inte klara av att följa upp. Få klarar av att göra en minst lika bra uppföljare. När jag hörde singlarna till Empire trodde jag med all säkerhet att Kasabian var ett av de där banden som faktiskt skulle göra en formidabel andraplatta. Men icke.
Därför var nyfikenheten stor inför deras tredje album West Ryder Pauper Lunatic Asylum. Har lyssnat på den några vändor nu och måste klart säga att den växer för varje vända. Den låter Kasabian, dock kan jag känna att den saknar lite av den där sköna energin som främst återfanns på första skivan. Men här finns det några riktigt sköna låtar. Öppningsspåret Underdog, Fast Fuse och Take Aim är mina favoriter. I synnerhet de två första är av den Kasabian-karaktär jag gillar bäst. De första sex spåren av tolv är faktiskt riktigt bra, men sen blir de andra sex något segare. De är bra men som sagt, segare. Det gör att plattan faller mot slutet och man letar sig automatiskt mot forward för att klicka fram till första halvan av albumet igen.
Allt som allt, det är en bra Kasabian-platta. Når inte upp till debuten men klart bättre än Empire, om än ja saknar en riktig rökare till singel. Underdog är ju förstås ett klockrent val av de nya spåren och Where Did All the Love Go? är skön men lite sömnvarning i refrängen är det allt mot slutet. Fire däremot är väl inte det bästa singelalternativet, men det är ju bara mitt omdöme. Jag hoppas få se Fast Fuse som singel senare i höst. För den är precis vad som behövs i en radio nära dig.
Kasabian på nätet:
Spotify
Myspace
Officiell hemsida
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar