Covers pt.3 - Lovesick

Lovesick. Första gången jag hörde den tror jag var när jag på måfå satt och hämtade hem lite Bob Dylan-låtar för några år sedan. Förmodligen inför hans första konsert i Karlstad. Plockade lite titlar som lät intressanta och bland dem lyckades jag få med den här. Jag är inte så jätteinsatt i Dylans enorma låtskatt men av det jag hört är Lovesick en av mina främsta favoriter med honom. Hans raspiga röst, det nästan släpande soundet. Ja, det är någon slags skön stämning över låten som jag gillar. Snubblade över en liveversion av den framförd av The White Stripes. Den är inte ens i närheten av att slå Dylans original men det är rätt skön version. Dylan har något rakt och lite bittert i sitt framförande. Jack White har desperationen och frustrationen. Jag kan tycka att hans röst kan bli lite för mycket ibland, jag gillar verkligen White Stripes men de ska höras i lagom dos. Men som sagt en inte allt för tokig cover. Lyssna själva:

Bob Dylans original
White Stripes cover

4 x New Zealand

Länge sen jag kom med något myspace-tips så det börjar bli dags för det igen. En av mina kontakter över på de brittiska öarna brukar komma med sköna tips på band lite titt som tätt. Denna gång var det The Checks från New Zealand som det tipsades om. Lite lagomt småskitig, bluesig, alternative rock. Egentligen ingen större utstickare kanske men de är rätt schysta så ta en sväng in och lyssna.

Genom The Checks sida hittade jag i min tur ett snäppet ännu intressantare band, även de från New Zealand. The Coshercot Honeys. De går under kategorierna garage / psychedelic / pop, som jag sagt tidigare är jag inget vidare på att beskriva sound så jag ska inte ge mig in på det utan hoppas istället att det räcker med att jag säger att jag tycker The Coshercot Honeys är riktigt intressanta. Ska ni bara kolla upp ett band denna vecka så är det just de här ni ska ge en chans!

Håller mig kvar på New Zealand och tipsar återigen om The Veils vars låt Lavinia, som finns att höra på sidan, jag talat mig varm om i ett tidigare inlägg. Mycket bra band som ni också ska ta er tid för.

Från samma plats hittar ni även bandet The Electric Confectionaires som har ett skönt sound som doftar lite 60/70-tal. Även de är absolut värda att låna era öron för en stund.

Covers pt.2 - Blue Monday

För cirka fem år sedan hade jag turen att få se sköna Swan Lee uppträda som förband till Suede när de lirade i Stockholm. Jag hade bara hört en låt med danska Swan Lee vid det tillfället och hade inga större förväntningar. Blev glatt överraskad. Deras finstämda pop skapade en väldigt mysig stämning inne på Cirkus. En av låtarna var en cover på New Orders gamla discodänga Blue Monday. Originalversionen är utan tvekan en odödlig klassiker som man aldrig tröttnar på, men Swan Lee's tolkning är minst lika grym. En fin och stämningsfull version. Absolut värd era öron, så här har ni Blue Monday x 2:

original av New Order
cover av Swan Lee

Covers pt.1 - Mass destruction

OK. Så jag ska försöka starta en annan "serie" som jag gått och tänkt på ett tag. Intressanta covers. Jobbade på ett kulturevenemang här i staden i fredags där bl.a. Kristofer Åström spelade. Fick lite feeling och dagen efter dammade jag av de två plattor jag har med honom. Har en specialversion av So much for staying alive där en extraplatta finns med. Jag har förmodligen knappt lyssnat på den för på den för jag hade ingen aning om covern jag hittade där. En lågmäld version av Faithless Mass destruction närmare bestämt. Så nedan följer original och cover:

original av Faithless
cover av Kristofer Åström & Hidden Truck

You came on your own

På Editors hemsida kan man nu se videon till nya singeln An end has a start. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om videon, känns som en liten kontrast, den kanske kan ses som lite smått oväntad av ett band som Editors, eller inte. Inte vet jag och det spelar egentligen ingen roll. För oavsett vilket så är det en mycket bra låt.

Funderar på om jag ska försöka ta mig till Stockholm i november för att se dem lira på Debaser Medis, eller alternativt på Vega i Köpenhamn. Köpenhamn känns mer lockande. Stockholm är ingen stad jag gärna åker till om det inte är för att få se ett band. Det har hänt två gånger, Suede och Depeche Mode. Två bra resor. Var faktiskt på väg en gång för att se JJ72 också, men hoppade av i sista stund och tur var väl det, för de ställde in och mina vänner fick resa helt i onödan. Editors skulle kunna bli helt suveränt...rent ut sagt så skulle min just nu högsta dröm gå i uppfyllelse. Men sen återstår ju frågan om någon vill hänga med mig så klart. Det tåls att fundera på den saken i alla fall.

Kolla på videon vet ja.