Arvika 09!

Tillbaka till verkligheten igen efter en riktigt skön och rolig vistelse på årets upplaga av Arvikafestivalen. Och vad ska man säga, i år lyckades de verkligen med blandningen av musiken; elektroniskt, pop, rock. Kändes som man fick en lagom dos av allt. Dessutom var dragplåstren inte att leka med! Bra jobbat Galaxen! Men vi tar det från början.


Torsdag.
Tidigt begav jag mig till kusinen i Arvika för att hämta ut armbandet och även slippa köra när solen stekte som mest. Och tur var väl det för jäklar vad varmt det var denna första dag av tre. Musiken var dessutom den lika brinnande het som solen.

Kl. 15 begav jag mig till näst minsta scenen för att spana in britten James Yuill. Jag, och säkert många andra, trodde det skulle bli en soft stilla och mysig spelning. Men inte då! Med gitarren över axeln och pumpande beats knockar en glad James oss fullständigt och får större delen av publiken att dansa. Totalt oväntat och helt lysande! Det var 10 gånger över förväntan! Lite kul och oväntat var också att två av medlemmarna i norska Casiokids (vars spelning jag tyvärr missade) gästade James och hade gjort en norsk översättning på en av hans låtar.











En stund senare väntade Santigold. Eller snarare, vi fick vänta på henne. 20 minuter sen. Illa illa (Hade man kunnat veta sådant i förväg hade jag kunnat kika på Casiokids under tiden, vars spelning jag offrade till förmån för Santigold). Men det var en riktigt glad Santigold som steg upp på scenen till slut. Lite trög i starten men efter några låtar kom partyt igång och avslutades med att några lyckliga ur publiken fick gå upp på scenen och dansa bakom henne. En skön spelning, men inte lika bra som väntat.











Därefter underbara Detektivbyrån. Borde dock ha varit på en större scen, Andromeda var knökat med folk som ville höra på denna ursköna trio. Lika charmerande som vanligt.


Sen började det som jag gått och väntat på. Dagens tre mest smaskiga konserter stod härnäst på schemat. Fint nog så avlöste de varandra också:
The Mars Volta - Röyksopp - Nine Inch Nails.

The Mars Volta har jag lyssnat lite på innan och tycker de är riktigt intressanta. Och nog fick jag valuta för biljettpengarna alltid! Jisses! Vilken urladdning! Voltas musik gör sig helt klart bäst live. Omar Rodriguez-Lopez såg ut som en kopia av Hendrix och Cedric Bixler Zavala har en av rockens coolaste och grymmaste röster. Mäktigt!











Därefter följde Röyksopp. Jag tänkte redan innan att det skulle vara ett misstag att ha bandet i Apollotältet som är näst största scenen. Och mycket riktigt, det var smockfullt men himmel vilket party! Även Robyn och Karin Drejier gästade på några av låtarna.

Sedan var det dags för den konserten som jag väntat på sedan nyheten om bokningen kom. Nine Inch Nails. I flera år har det varit en av mina drömkonserter då jag hört att de ska vara ett magnifikt liveband. Trodde dock aldrig jag skulle få chansen att se dem. Allra minst i mina egna hemtrakter! Men nu stod jag där full av förväntan framför en rökfylld scen, och 23.45 klev Trent Reznor i sina tighta skinnbrallor upp på scenen tillsammans med senaste upplagan av bandet. Mina förväntnigar var inte ens i närheten av den spelningen de bjöd på. Vad ska man säga, det var helt perfekt! Fullständigt briljant! Dock infann sig en rätt så stor besvikelse mitt uppe i all eufori; de spelade inte Closer. Pafft, just det instrumentala partiet i andra halvan av låten är något jag dreglat över att få höra live. Men det blev jag dessvärre snuvad på. Hurt i all ära, det var mäktigt att avsluta allt med den, men jag hade hellre sett bandet köra över alla med Closer innan de lämnade scenen. Men annars; fantastiskt!











Rundade sedan av kvällen med att kika på Kite och Växjös stoltheter Bullet. Det roliga med Bullet är att jag har bott i Växjö i snart tre år, och känt till dem ungefär lika länge men aldrig hört dem. Jag undrar vad som tagit mig så länge?! Det osade AC/DC och dessutom var de på riktigt gott humör. Väl på tiden att jag upptäckte dem. Kite var väldigt trevliga också.


Fredag.
Eftersom jag inte är så förtjust i varken Frida Hyvönen eller Lillasyster var det 15.45 som var första hålltiden för dagen med Welle:Erdball och Poni Hoax på schemat. Dock bröt åska och regn ut och jag valde att bli kvar i huset fram till 17.45 istället och första måstet för dagen:










Eagles of Death Metal.
Några minuter efter att jag anlänt till Apollotältet öppnar sig himlen igen men EoDM lyckades värma upp tältet bra och bjöd på en svängig, svettig och glad spelning! Min första tanke var att de hade gjort sig bättre på en mindre inomhusscen. Men efter att ha avancerat lite längre fram i publiken var även jag inne i stämningen!


Därefter blev det tonårsnostalgi! bob hund äntrade största scenen och varvade nya låtar med många gamla godingar. När de flesta gamla rockrävar verkar blir pluffsigare ju äldre de blir så är Thomas Öberg fortsatt lika smal och och yr runt på scenen som ett annat energiknippe, trasslar in mikronfonsladden överallt och poserar glatt. De håller måttet än!



Sedan, dagens stora dragplåster. Depeche Mode! Inte heller de kunde man tro att man skulle få uppleva på en grusparkering i lilla Arvika! Bandet är på gott humör och starar spelningen lite segt med två nya låtar. Sedan börjar de beta av gamla hits. Framförallt It's no good, en av mina favoritlåtar och minns jag inte helt fel så spelade de aldrig den när jag såg dem i Stockholm för tre år sedan. Det gjorde mig mäkta nöjd. Dock var inte spelningen lika bra som den i huvudstaden. Berodde mest på låtvalen och även att de favoritlåtar de väl spelade inte riktigt lät lika bra här som på Sthlm-spelningen. Det var en annan stämning i Sthlm också. Men bra var det helt klart! Och jag är otroligt glad att jag har fått chansen att se dem igen. Mäktigt att avsluta med Personal Jesus.

Därefter rundades kvällen av med lite I Are Droid. De var faktiskt över förväntan och jag kommer nog ge deras platta en chans trots allt. De är inte alls tokiga.

För övrigt en smått märklig dag då jag bara såg tre och en halv konsert, tror aldrig det har hänt att jag sett så lite band på en och samma festivaldag! Men bra spelningarna var det helt klart!


Lördag.
Sista dagen höll regnet borta och värmen var inte fullt så olidlig som på torsdagen.

Aesthetic Perfection fick kicka igång dagen med sin hårdsynth. Perfekt uppvaknande. Därefter såg jag slutet på Alice in Videoland som ärligt talat var riktigt dåliga. Avvarade en kvart till Dyno som var en trevlig ny bekantskap och därefter ägnade jag en stund åt Florence Valentin. De är inte dåliga, men jag känner inget direkt för dem heller. Hade jag varit 17 igen hade de säkert gått hem hos mig mer.

Därefter blev det en stund i trädgården med ett glas vitt och Anna Ternheim på håll. Därefter upp till området igen. Jag och kusinen var ordentligt peppade inför Sveriges bästa rockband, Mustasch. Har tappat räkningen på antalet gånger jag sett dem, men nog fan är de alltid lika bra och aldrig får man nog av dem!











En timmes röj och därefter traskade vi nöjda och belåtna vidare till Fleet Foxes. Detta gäng bjöd på en riktigt mysig timma i Apollotältet! Därefter käkade vi mat till tonerna av Thåström...ärligt talat, roligare spelningar har man varit med om. Sedan blev det DAF. Kusinen och hennes man hade pratat sig varma om dem dagarna innan så mina förväntningar var rätt höga. Dock överträffades de inte. Det var helt OK, vissa låtar var rätt sköna, i övrigt var det inget jag gick i taket av lycka för. Men ska helt klart ge dem en chans.

Sedan var det dags för sista dagens höjdpunkt. Det tredje dragplåstret, Korn. Jag har lyssnat lite på dem till och från och har några favoritlåtar, men annars inte fastnat märkvärt. Dock varit väldigt sugen på att se dem live då jag tänkt att det kan bli något riktigt bra. Och oj oj oj! Det var ståpäls när första låten drog igång och därefter bjöd bandet på en riktigt mäktig spelning! Dessutom förstummades jag över alla bra låtarna och undrade hur jag lyckats missa dem. Alla vi fyra i sällskapet var rätt frälsta efter den spelningen! Dessutom bjöd de på en oväntad men riktigt bra cover på Pink Floyds Another Brick in the Wall.











Kvällen avslutades med Mind.in.a.box. Kusinen är helt tokig i dem så det var för hennes skull jag hängde med. Själv var jag inte särskilt övertygad efter att ha lyssnat till dem på Spotify innan. Men där vid Andromedascenen fick jag mig kvällens överraskning. Det var riktigt bra live! Men vissa band funkar också bättre live än på platta. Synth och rockmusik i synnerhet. Mind.in.a.box mörka men hoppfulla synth värmde gott i nattkylan.


Sammanfattningsvis har det varit en riktigt bra festival med många goa band på schemat. Bäst var helt klart The Mars Volta, Nine Inch Nails och Korn. Jag säger det igen: Mäktigt!