Dagen E

Imorgon väntar dagen med stort E! En dag jag längtat som en galning efter sedan den dagen då Editors spelade sig in i mitt liv för ganska så exakt fyra år sedan. Och imorgon sätter jag kurs mot den danska huvudstaden för att se husgudarna uppträda på Vega. Har fortfarande inte fattat att jag äntligen ska få se mitt favoritband live. Det går inte riktigt in. Har ni fortfarande inte lyssnat in er på senaste alstret In This Light and On This Evening är det dags nu! Enligt PIAS är det förresten You Don't Know Love som kommer att bli andra singeln ut.




Som grädden på moset så kommer även The Maccabees att vara förband. En grupp jag varit barnsligt förtjust i sedan jag hörde Toothpaste Kisses på radion för ett par år sedan. Deras senaste platta Wall of Arms har fortfarande inte fått ett eget inlägg här, och jag tror inte jag kommer hinna med det heller innan årets slut. Men det är en riktigt riktigt bra skiva, och deras debut Colour It In är också mycket bra. Rekommenderar er starkt att kolla upp de två om ni inte redan är bekanta med The Maccabees.




Ytterligare ett förband kommer värma upp scenen under kvällen och dessa går under namnet Wintersleep. Jag lyssnade igenom deras senaste album Welcome to the Night Sky igår och det lät inte alls dumt. Kan nog bli en kanonkväll med andra ord.


Därefter styr jag kosan mot de värmländska hemtrakterna för att sedan ta mig till Oslo på lördagen och en annan drömkonsert, nämligen Mew. De har hängt med i bra många år nu, sedan början av 00-talet och jag har undrat om jag någonsin skulle få chansen att se dem. Och nu är det så äntligen dags! Hoppas på mycket gammalt material då jag dessvärre inte är så förtjust i senaste plattan No More Stories... med undantag för singeln Repeaterbeater.




Därmed kommer det bli ungefär en veckas uppehåll i musiktipseriet från mitt håll. Men jag lämnar er med några sköna spår från några av banden ovan. Samt att jag givetvis tycker ni ska spana in mina bloggvänner som ni hittar i spalten här till höger. De levererar alltid sköna tips!

À bientôt!


Editors - Papillon
Editors - Munich
The Maccabees - Can You Give It
The Maccabees - First Love
Mew - Special
Mew - She Came Home for Christmas

In the Spotlight 2009 pt.36: Them Crooked Vultures

Fint nog får jag tillfälle att återkomma till årets fräckaste konstellation snabbare än vad jag hade räknat med. Them Crooked Vultures självbetitlade album släpps den 17:e november men sedan någon vecka tillbaka kan man lyssna till hela skivan på bandets hemsida. Riktigt fint då trion har hållit hårt på sitt material och bara släppt ifrån sig några korta aptitretare tidigare.

För er som har missat Them Crooked Vultures så är det inga mindre än Dave Grohl (Foo Fighters), John Paul Jones (Led Zeppelin) och Josh Homme (Queens of the Stone Age, Eagles of Death Metal m.fl) som gömmer sig bakom namnet. Sannerligen ingen dålig sättning med andra ord!




Är inne på tredje vändan av albumet i skrivande stund och det är då rakt på sak en väldigt trevlig lyssning! Och vad annat kan man vänta sig med de namnen bakom instrument och mikrofon? Det är som gjort för att göra ytterligare ett avtryck i rockgenren. Det känns till och med nästan överflödigt att sitta här och orera om hur bra det är. Därför ska jag inte orda mycket mer om saken utan föreslår istället att ni svänger in på länken nedan och låter prima rocknroll ljuda ut i er bostad resten av dagen.

Them Crooked Vultures officiella hemsida


Har ni mot förmodan inte tid med ett helt album föreslår jag att ni åtminstone lyssnar på låtarna Scumbag Blues, Elephants och New Fang.

In the Spotlight 2009 pt.35: Piroth

Det svänger fort här. Från tyngre rock över till mer lugna och finstämda tongångar.

Systrarna Nina och Johanna Piroth skapar stämningsfull musik tillsammans under sitt efternamn. Skivan Safe Haven som släpptes för knappt en månad sedan är sannerligen en ljusglimt i det svenska höstrusket. Piroth spelar vacker folkpop med fin stämsång. Stundvis får jag svaga varitévibbar och plattan känns lite spöklik på ett behagligt sätt. Kanske mest påtagligt i mitt favoritspår Trans-Siberian Express. Samtidigt som albumet har en melankolisk ton så finns där också en värme. Kombinationen är utmärkt och systrarnas sång är den bärande tråden genom ett arrangemang som är relativt avskalat men samtidigt mjukt fylligt.

[Foto: Anna Malmberg, från officiella hemsidan]

Kan egentligen inte säga så mycket annat än att Safe Haven är ett otroligt vackert album. Ytterligare en pärla på vår svenska musikscen som förtjänar mer uppmärksamhet. Gillar ni det här tycker jag även ni ska kolla upp den brittiska tjejduon Smoke Fairies som jag tipsade om i somras.


Piroth på
Myspace
Officiella hemsidan

Video: Fog Dancers


Tack Johanna!

In the Spotlight 2009 pt.34: And So I Watch You From Afar

Jag vet inte hur jag hittade dem, Belfast-bandet And So I Watch You From Afar, förmodligen hos Zane Lowe, men oavsett hur så jag är jag oerhört glad att de korsade min väg! Efter gårdagens inlägg om Heaven & Hell klickade jag igång ASIWYFAs självbetitlade debutalster och sedan dess har den gått non-stop.



ASIWYFA spelar fabulöst bra instrumentalrock. Ett alternativt, småexperimentellt, punkrocksound som stundvis påminner lite om Foals på sina håll. Fast bra mycket tyngre. Det är smådrömskt med fina melodier men samtidigt också maffigt med sköna manglande utsvävningar. Jag hittade några sköna recensions-citat på bandets myspace vilka beskriver deras förträfflighet riktigt bra:

"really rather special...it is rare for a body of work to be so dreamy and elegiac yet conversely monstrously heavy...sounds like the end of the world. KERRANG!"

"Listening to ASIWYFA is like being hit by a car whilst eating electricity, damn interesting. MATT PATTON - NI MADMAN"

"The sound of someone crashing an oil tanker through Sigur Ros' ice float. NME"

"Imagine Mogwai were from Belfast and had massive balls. VICE MAG"


Med andra ord...And So I Watch You From Afar får ni inte missa!




ASIWYFA på
Spotify
Myspace


Spår: A Little Bit of Solidarity Goes a Long Way, Start a Band, Set Guitars to Kill

In the Spotlight 2009 pt.33: Heaven & Hell

Hårdrock är en genre jag tycker oerhört mycket om men som jag lustigt nog sällan är inne på i den här bloggen. Väl på tiden med andra ord!


För ett tag sedan tipsade en vän mig om Heaven & Hell, Black Sabbath med Dio vid micken. Jag har egentligen aldrig lyssnat på Black Sabbath. Jag har givetvis hört dem ett antal gånger, men aldrig kommit mig för att lyssna in mig på dem. En anledning skulle kunna vara att jag inte är överdrivet förtjust i Ozzy. Fast den teorin håller inte riktigt, för jag är däremot väldigt förtjust i Ronnie James Dio, men trots det har jag inte ens tagit tag i att lyssna på hans tid i Sabbath.


Heaven & Hell har dock gått på repeat rätt flitigt på senast. Plattan The Devil You Know är en riktig rockrökare. 10 starka och sköna spår som får en att plocka fram luftguran och peta volymen i bott. Bäst gillar jag Double the Pain, Bible Black och Follow the Tears, men som sagt, från början till slut är det här ett hejdundrande bra album om jag får säga det själv! Och den lär med stor säkert finnas med på min årssummering.


Heaven & Hell på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2009 pt.32: Mumford & Sons

Jag tyckte att Mumford & Sons lät helt OK men inte mer, när jag hörde en låt med dem i början av året i samband med att BBC 6Music listade de artister de trodde skulle få ett genombrott under 2009.




Annat var det dock när jag för några månader sedan hörde Little Lion Man på Zane Lowes show. Om youtube-klippet av låten hade varit ett VHS-band hade det varit utslitet vid det här laget. För ett litet tag sedan tipsade Boggen om att Mumford & Sons platta, Sigh No More äntligen kommit upp på Spotify, och den har spelats flitigt sedan dess. Det är en alldeles fantastiskt fin skiva. Mysig, vacker, vemodig, hoppfull, charmant, svängig, lugn. Jag är dökär helt enkelt och det råder ingen tvekan om att det här bandet är ett utav de bästa akterna som debuterat i år. Har ni missat dem? Då är det verkligen på tiden att kolla upp dem omedelbums! Sigh No More är kvalitet rakt igenom.


Favoritspår: Little Lion Man, Thistle and Weeds, Winter Winds


Mumford & Sons på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

In the Spotlight 2009 pt.31: The Hidden Cameras

Kommer ni ihåg The Hidden Cameras? "Gay church folk music"-bandet från Canada som 2003 hade en liten hit med den sköna låten Ban Marriage. Hade nästan glömt bort dem själv, men så hörde jag singeln In the NA på radion här om dagen. Hittade deras femte album Origin:Orphan på Spotify och den har gått på repeat rätt friskt. Den har varit riktigt härlig att ha på i bakgrunden under dagarna och det känns som ett typiskt The Hidden Cameras-album. "Gay church folk music" är frontmannen Joel Gibbs egen beskrivning på bandets musik och den känns väl rätt så klockren. Jag blir glad av The Hidden Cameras och Origin:Orphan är en perfekt humörhöjare vid den här tiden på året.




The Hidden Cameras på
Spotify
Myspace
Officiella hemsidan

Favoritspår: In the NA, Walk On, The Little Bit

In the Spotlight 2009 pt.30: The Very Best

Ni har säkert hört den glada dängan Warm Heart of Africa på sina håll. The Very Best spelar en form av Afrikainfluerad korsning av pop, electro och dub, och plattan, som även den går under namnet Warm Heart of Africa bjuder med sina beats på en skönt uppfriskande lyssning. Alla 13 spåren är inte klockrena men större delen av albumet håller en rätt hög klass. Extra glad är jag i spåret Mfumu. M.I.A. och Vampire Weekends frontman Ezra Koenig gästar även på ett par spår.



The Very Best på
Spotify
Myspace