Nejdå. Jag har inte glömt bort bloggen. Däremot har vardagen varit fylld av mycket annat denna våren. Bland annat har jag gått och gift mig (tjoho!), följt av 11 dagars bröllopsresa. Sedan krashlandning tillbaka in i arbetsvardagen. Alla mina vanliga rutiner föll liksom ur under den perioden. Den fritiden jag haft däremellan har jag ägnat mig åt min senaste besatthet: släktforskning. Men nu har jag i vart fall kommit tillbaka in i träningsrutinerna. Så då kanske det finns hopp för att Musikfeber sakta kan vakna till liv igen!
Börjar med de goda nyheterna att Amplifier släpper ny platta 30 juni!
Här har ni Kosmos. Lyssna och njut.
Bærum-tjejen Fay Wildhagen är en kvinna med en väldigt skön nerv i sin röst och sin musik. Inte lyssnat på henne mer än de låtar jag hört på radion, men det behövs inte för att veta att Fay har något alldeles speciellt. Nedan har ni Lionheart.
Fortsätter på det inslagna lite drömska spåret och svänger inom Oslo och bandet LUGN. Alltid en höjdare när man plötsligt får höra låtar som Mundane i radio. Idag blir det även en liten bonus-video. LUGN gjorde nämligen en helt rörande vacker tolkning av Daniel Kvammens Du fortenar ein som meg för ett par år sedan. Satt i bilen helt tagen av det jag hörde, därmed klämmer jag in den nedan också.
Om det är något jag verkligen är svag för så är det dröm-aktig eletro/indie. Inte konstigt att The Fjords gick rätt in i hjärteroten med sin musik när jag hörde dem på P3 för ett par år sedan. Petter Vågan med Trondheims-vänner krossar mig fullständigt med All In. En låt, och ett band ALLA borde höra.
Oslo-baserade bandet Disaster in the Universe är inga nykomlingar på denna bloggen. Var på hugget redan när debutsingeln Natural dök upp för några år sedan. Bandet har fler sköna spår, men Natural står hårt fast som min solklara favorit. Därför kör vi en så kallad "favorit i repris" på den. Anar inte vad bandet driver med idag, men jag hoppas de gör sig påminda snart igen. Har väldigt lust att se dem live!
Jag har ju nämnt Urørt några gånger tidigare i denna serien. Runt hörnet väntar årets Urørt-final. Finalisterna snurrar flitigt på NRK P3, och ett av banden jag verkligen fastnat för är Pom Poko och deras låt It's A Trap. Trondheims-bandet kör exakt den typen sound jag är så svag för. Håller båda tummarna för att de vinner!
Team Me är ett band som jag egentligen inte helt vet hur jag ska förhålla mig till. Några av låtarna jag har hört på radion är bra, andra inte helt min kopp te. Det verkar också, när jag läser på Wikipedia, som om bandet inte existerar längre, men att vokalisten och grundläggaren fortsatt skriver musik under samma namn. Oavsett, 2011 släppte Team Me en låt med den väldigt långa låttiteln With my hands covering both of my eyes I am too scared to have a look at you now. Den tycker jag är helt suverän, och därmed får Team Me vara med i mina lilla Norge-följetong. Album och EPs ligger på Spotify om ni vill grotta ner er mer i bandet.
Kid Astray från Sandvika är väl det bandet som jag på senare år har kallat för "Norges bästa popband". Första låten jag hörde var The Mess, vilken jag blev tvärsåld på från första stund. Men det är Back To The Ordinary som får äran att visa upp sig här. Älskar "stunset" i denna låten!
Över till en favoritlåt från 2014. NRK P3 har ett program/portal som heter Urørt där band och artister kan ladda upp sin musik på hemsidan, och där en panel varje vecka väljer ut "Veckans Urørt". Ett band och en låt uppmärksammas med speltid i P3 under en hel vecka, och om de har tur, fortsätter den spelas resten av året. Har man ännu mera tur röstas man fram till en årlig final, där en av sex finalister koras till "Årets Urørt". Många av de stora akterna på norsk musikscen har varit inom Urørt, så det är verkligen en god källa och väg ut till lyssnarna. I 2014 var Marble Pools "Veckans Urørt" vid ett tillfälle, och jag blev tvärsåld på det drömska gladsoundet i Windowpanes. Har inte hört dem på P3 sedan dess, men jag hoppas att det kommer mer musik från dem frampå. EP:n Marble Pools EP finns på Spotify.
Kör på med ännu en av mina favoritlåtar från det gångna året. Från Nes kommer en ung, spännande tjej vid namn Amanda Delara. Hon debuterade i 2016 med låten Paper Paper som fångade mig från första stund. Den har spelats flitigt på NRK P3, så jag är inte den enda i detta land som är begeistrad! Ser fram emot att höra mer i från denna talang i 2017.
Bandet Bendik, med Silje Halstensen i spetsen, har varit med en stund och har några album i ryggsäcken. Har hört en och annan låt på radion under mina år i Norge, men har aldrig helt fastnat för dem. Inte förrän Kriger dånade ut av radion en dag. Även denna ligger med på min lista över förra årets bästa låtar. Kriger är så mäktig, trycket i soundet, trycket i Siljes röst. Smärtan. Det lite kalla i soundet som jag tänker kommer från Bodø. Dra upp volymen, för här kommer en av förra årets bästa låtar:
När vi först är i musikmekkat Bergen, fortsätter jag med ytterligare en artist därifrån. Denna gång den unga förmågan dePresno. Denna 20-åring har kanske Norges just nu mest behagliga sångröst. Han har smugit runt i periferin en liten stund, till han i år slutligen släppte debut-EP:n Forever. Och från den tar jag ljuva poppärlan Hide & Seek. Hör på den rösten alltså! Guld.
Jag är ju bosatt i Norge sedan 2013, och jag måste bara hylla norsk musikscen. Det är så mycket bra band och artister i detta landet! Jag vet faktiskt inte vad ni i Sverige hör av norsk musik. Själv vet jag att jag hörde extremt lite när jag bodde där. Många norska artister gör det bra utomlands, men jag tror fortsatt att det allra bästa - i mitt tycke och i min smak vill säga - inte helt har tagit sig utanför landets gränser. Därmed föddes idén att tipsa er om mina norska favoriter. För, som sagt, det är så många bra norska låtar jag bara vill att hela världen ska få höra!
Först ut i denna serien är ett band från Bergen vid namn Hjerteslag. Första gången jag hörde dem var i 2015 med låtenPapirsvaner från debutalbumet Møhlenpris Motell. Älskade låten, men glömde snart av bandet och kom mig aldrig för att lyssna på plattan. I 2016 dök bandet upp på nytt med album nummer två: Vannmann86. Jag har inte hunnit lyssna på den än, men denna gången ska det bli av. Sang til Sonja, som ni även finner i min årsbästa-lista, är helt fantastisk i mitt tycke. Ena radioprofilen i NRKP3 tycker de låter lite som The Cure. Och det ligger lite i det, influenser av den lite mörka popen från 80-talet. Själv beskriver bandet sig så här på sin facebook-sida: "Punkere som spiller pop. Poppere som spiller punk." Oavsett, det här är hur bra som helst. Och här har ni en av mina stora favoritlåtar från 2016:
Det är fortsatt tidigt på året, och jag har inte lyssnat på så mycket musik i jul, men en januari-lista är startad. Och i vanlig ordning fyller jag på den efter hand som månaden fortskrider. Förhoppnigsvis lär det bli fler än de två låtar som ligger där nu!
Gott nytt år! Efter en hektisk december-månad med mycket jobb, och där jag avrundade året med en hejdundrandes förkylning, är jag nu glad att ett nytt år och en ny månad startat.
Mitt musikår 2016 blev egentligen ganska märkligt. Lyssnade intensivt på några fåtal plattor, nya som gamla. Annars var det mycket radio, nästan inget letande efter ny musik på nätet, och mycket gamla spellistor och dylikt. Därmed blev min årslista väldigt kort. Den innehåller även några låtar som jag vet är från 2015, men det får gå, då det är under 2016 jag spelat dem som mest. Best of 2016 - "If you wanna blow my mind, this is the right time".
Årets bästa låt då. Egentligen så får topp tre på listan dela på förstaplatsen. Någon måste ju dock komma först i listan, valet föll på Na Fiannas fina tolkning av Farethewell. Den var min solklara favorit första gången jag spelade deras Stable Sessions 2. Var helt säker på att de släppt videon från DVD:n ut på YouTube, men där hade jag fel. Därför får låt nummer två i listan presenteras här. Norska highasakite är i en liga för sig. De spelas nästan sönder på NRKP3, men denna kan jag nog aldrig bli trött på. Magiskt är bara ordet. Om än jag undviker videon då jag har väldigt svårt för förändringar i huden: blödande kulhål och svarta ådror. Hu!
highasakite - Someone Who'll Get It
Har inte helt pejling på vad som väntar i musikåret 2017, men jag vet att Editors arbetar på ett sjätte studioalbum, vilket är goda nyheter! Under de senaste åren har det också varit så att har Editors kommit med ny platta, har också Foals gjort det. Ingen aning om vad Foals driver med nu, så det återstår att se om trenden fortsätter ;) Mina irländska favoriter Na Fianna har en ny Stable Sessions-platta rätt runt hörnet. Fick en del smakprov från den sist bandet var i Oslo, det kommer bli helt topp! Även två av medlemmarnas sidoprojekt, Huckleberry Jam, har en debutplatta på gång. En konsert är inplanerad, och det är Ghost i Oslo Spektrum, med självaste Kvelertak som support. Blir helt rått!
Slutligen ska jag erkänna att jag under december nästan bestämde mig för att låta bloggen somna in. Jag har inte haft tiden till att skriva inlägg, och jag är inte alls stolt över min kompromiss att bara lägga upp låtar utan någon kommentar. Min tanke var, att ska jag bara posta länkar, får jag låta Musikfeber enbart existera på Twitter. Men när nya året startade, fick jag en plötslig kick att sparka igång bloggandet igen. Har bland annat en idé till ny följetong. Jag ska i vart fall ge Musikfeber ett år till, jag ska göra ett ärligt försök att hålla den uppegående. Så får vi se om det bär eller brister.
Inlägg
