If you love me won't you let me know?

Coldplay släpper nytt album om exakt en månad. Första nya låten som nådde mina öron var Violet Hill, detta för ca två veckor sen. Gillar den starkt och den bara växer, så det ska bli spännande att höra resterande låtar på albumet.
Eftersom jag av någon anledning knappt har nämnt bandet i den här bloggen än så är det mer än dags att detta blir av med omedelbar verkan.




















Då Coldplay var en så kallad "kärlek vid första öronkastet" så är det inte så svårt att minnas första gången jag hörde dem. Högst troligen var detta för cirka åtta år sedan då år 2000 står skrivet på debutplattans konvolut. Satt hemma hos min far, i vardagsrummet framför stereon lyssnandes på Tracks. In bit in programmet låter så Kaj Kindvall en ljuvligt fin låt strömma ut genom högtalarna... detta var Shiver. På klassiskt Malin-manér så river jag åt mig första bästa papper och penna och klottrar ner bandnamn och låttitel och troligen någon kort men lyrisk kommentar i versaler intill.

Inte långt efter det så satt jag och kollade på MTV - deras Alternative Nation var ett rent drömlandskap - och där var Coldplay igen. Denna gång med det som kanske får kallas för deras riktiga genombrottslåt, Yellow. Denna ökade på den redan starkt begynnande kärleken ännu mer. Dessutom får jag fina minnen från min tid i Skottland av den här låten, enorm allsång på pubarna när den spelas.

När jag ändå är inne på debutplattan, som för övrigt heter Parachutes, så måste jag även nämna några andra helt fantastiska spår som
Don't panic
Spies
Trouble

varav sistnämnda bara är så helt gudomligt vacker att det gör ont.
















Bandets efterföljande två album A rush of blood to the head och X & Y är båda också mycket mycket bra. Dock förblir nog Parachutes lite utav den främsta favoriten bland Coldplays skivor so far. Det är någon slags stämning över den som jag inte riktigt kan beskriva men som jag bara älskar.
Detta inlägg är nog långt som det är redan så jag ska inte gå närmare in på de andra två plattorna. Utan jag nöjer mig med att lämna er med en låt från vardera skiva. Två låtar som båda skulle finnas med på en topp tre-lista över Coldplay-favoriter om jag blev ombedd att göra en sådan.

Först fantastiska fantastiska In my place från A rush.... Bara en rakt igenom vacker låt och jag är grymt svag för gitarren i den. Den går rakt in i det innersta av själen kan jag lugnt säga.

Och från X&Y får ni låten A message.
Singlarna från albumet är riktigt bra, förutom fix you som jag är sjukt less på, men icke-singeln A message står faktiskt snäppet högre än alla andra spår på plattan.


Njut!