Your love alone is not enough

Manic Street Preachers & Nina Perssons låt Your love alone is not enough som spelas flitigt på radion just nu är banne mig det bästa Manics släppt ifrån sig på väldigt länge. Riktigt bra låt och den har verkligen väckt mitt gamla Manicshjärta som legat lite i dvala under en ganska lång tid. Fick ett ryck och dammade igår av plattorna Gold against the soul och Everything must go och lät högtalarna förgylla lyan med gamla favoriter som jag inte hört på bra länge. Framförallt den senare är en riktig klassiker alltså. Manics bästa utan tvekan. Fina Hultsfredsminnen kom tillbaka när jag hörde A design for life, en av världens bästa låtar i mitt tycke. Minns att det var ren lycka när jag fick se dem live, tror det var 2001 de lirade där. Fint fint.

Min mamma ringde igår och berättade att hon upptäckt Jeff Buckley. Jag har känt till killen i en hel evighet men aldrig orkat kolla upp honom mer utöver låtarna Grace och Hallelujah . Min kära moder hade hört den senare på radion en morgon och blivit totalt förälskad och beställt skivan på stört. Dessutom frågade hon om jag ville med till Stockholm i maj och kolla på Linkin Park. Haha, inser ni vilken cool morsa jag har? Jag har till och med frälst in henne på Editors, vilket är väldigt bra eftersom hon förstår vad jag menar när jag får mina euforiska ryck och börjar babbla om hur fantastiskt bra de är och hur jag känner när jag lyssnar på dem.

Påtal om dem så var min lycka total idag när jag på posten fick tre stycken av deras singlar som jag äntligen lyckats få tag på. Två olika släpp av Bullets och första versionen av Blood . Jag kommer förmodligen tappa läsare snart om jag inte tonar ner mitt Editors-snack. Men jag kan inte låta bli, förhoppningsvis förstår ni vad jag menar om ni tänker på erat absoluta favoritband och på hur ni känner när ni lyssnar på dem...