lördag, juli 30, 2011

We look out across the land, there's no sound but the wind


Ni får ursäkta den smått löjliga rubriken på föregående inlägg, men jag blev så obeskrivligt glad av att hitta två nya låtar med Editors att glädjen inte visste några gränser. Jag är nästan förvånad över att jag fick ut några ord över huvud taget i det inlägget!

Men nog om det. Dagen efter gjorde jag nämligen en annan underbar upptäckt. En som jag har gått och väntat i evigheter på; en studioversion av No Sound But the Wind med hela bandet. Ni som inte är lika inbitna Editors-lyssnare som undertecknad kanske finner detta är en smula förvirrande. Jag gissar att de flesta av er bara känner till den version av låten som finns med på soundtracket till Twilight-filmen New Moon. Men bara lugn, jag ska ta en liten genomgång med er! Helt enkelt för att denna låt är så fantastiskt bra att den är värd det.


No Sound But the Wind, de tre olika versionerna:


Sommaren 2008 började Editors spela en ny låt live, No Sound But the Wind. Då lät den så här:





Ett år senare stod det klart att denna outgivna låt skulle vara med på soundtracket till New Moon. Denna version är dock helt annorlunda mot "ursprungsversionen" ovan. Här är det enbart Tom Smith och ett piano. Dessutom med ett par ändringar i texten för att den skulle passa filmen bättre:





Tidigare i år släppte Editors boxen Unedited med samtliga album på CD och vinyl + lite annat gott. Med den boxen följer det även med fyra extra skivor med b-sidor och ännu outgivna låtar, You Are Fading I-V. Dessa finns även att köpa i en digital version. Med där finns en studioversion av No Sound But the Wind, med hela bandet. Man kan säga att det är en tredje version av låten då inte heller denna låter som ursprungsversionen:






Vad tycker jag då om de olika versionerna?
Jag älskade ursprungsversionen från 2008 från första stund jag hörde den. Fin text och med ett underbart skönt sound. Väntade spänt på att den skulle komma ut i studioversion. Därmed blev jag lite besviken när jag hörde versionen som var med i New Moon. Helt enkelt för att jag är så van vid hur den först lät. Men den är givetvis väldigt fin, Tom Smith + piano är alltid en magisk kombination. Dock gillar jag inte ändringarna de gjorde i texten för film-versionen. Även om de var få, så tycker jag tyvärr att de förstörde själen i låten. Ska jag vara helt ärlig tycker jag att ändringarna var löjliga. (Sorry Tom!) Texten har ni här, originalet först, och New Moon-versionen i kommentarerna längre ner.

Bandet hintade i en intervju att det skulle komma en studioversion med hela bandet. Jag bommade dock att den är med på You Are Fading I-V, i tron om att det var New Moon-versionen. I hopp om att den skulle låta som ursprunget, blev jag först besviken. Men efter andra lyssningen var jag fast. Grym version! Dessutom med originaltexten och med en liten ändring som jag tycker är helt lysande. I ursprungsversionen finns ett parti där Tom sjunger "No sound but the wind" två gånger på rad. Denna bit är borttagen helt i New Moon-versionen. Men i denna studioversion är det partiet tillbaka, fast med texten "we look out across the land, there's no sound but the wind". Klockrent! Det gjorde hela låten ännu bättre.


Det var det! Är ni kvar? Hoppas det! Nu undrar jag förstås nyfiket vilken version som är er favorit?


tisdag, juli 26, 2011

OMG!!!


Hittade precis två nya låtar med Editors!!! Tyckte mig se någon tweet från PIAS för några månader sedan om att det spelats nya låtar live. Men det är först nu som jag fått tummen ur att undersöka detta närmare. Eftersom det gäller favoritbandet kan man ju fråga sig hur denna tröghet uppstod. Men strunt samma!


Här har ni länkar till Two Hearted Spider och The Sting!

:-D


söndag, juli 24, 2011

Spontan-playlists


Oj oj, här susar dagarna iväg utan ett enda inlägg. Semesterlättja? Kanske tur att det är dags att gå tillbaka till vardagsrutinerna imorgon igen. Musiktips är det definitivt inte ont om i alla fall. Har upptäckt mycket bra på senast och har fått en hel drös med sköna tips. Allt ska dyka upp här, inom sin tid! Men ni vet att skulle det dröja lite mellan inläggen så uppdaterar jag mina månadslistor kontinuerligt. Där hittar ni de senaste favoritlåtarna. Listan för juli har ni här och i spalten ute till höger.

Ibland får man bara en plötslig feeling att sätta ihop en spellista, utan något som helst tema. En spontan playlist helt enkelt. Man börjar klicka på en låt, den får en att känna "den här vill jag höra sen! Och den här, och den här..." och plötsligt bara strömmar det ut låtar. Det hände förut. An Afternoon in July blev resultatet. Kanske fyller jag på den med en och annan låt frampå.

Och när jag ändå är i farten kan jag lika gärna länka till två andra spontan-spellistor från tidigare tillfällen: Secret Hideaway och These Wooden Ideas.

Håll till godo!

tisdag, juli 19, 2011

In the Spotlight 2011 pt.35: Foster The People


Då och då ramlar man över guldkorn av ren tillfällighet. För några dagar sedan skulle jag leta reda på en låt jag hört på radion. Testade en rad namn från P3s låtlista och ett av banden var Foster The People. Fastnade för Pumped Up Kicks och sen var det albumet Torches på repeat för hela slanten. Trevlig indiepop som gör en på riktigt gott humör. En jämn platta utan ett enda dåligt spår, och där favoritlåtarna är Call it What You Want, Waste, Houdini och Warrant. Kan nog till och med utnämna Torches till månadens album för min del.





Foster The People på

tisdag, juli 12, 2011

In the Spotlight 2011 pt.34: Cut City


Jag var helt bombsäker på att jag hade tipsat om Cut City tidigare. Det vill säga för några år sedan när en spansk kontakt tipsade mig om detta svenska band. Men jag hittar inget i mitt arkiv. Skandal. Men det går alltid att rätta upp! De hade fallit lite i glömska tyvärr, men The Ice Rage-Ola påminde mig nyligen om dem via sin Twitter, vilket jag bugar och bockar för! Ett nytt album är här, Where's The Harm in Dreams Disarmed. Och det är så bra! Det är så bra att jag blir förbannad över hur oförtjänt okända Cut City och en rad andra dolda ädelstenar på den svenska musikscenen är. Det är sådan här kvalitativ musik som borde lyftas fram mer! Tyvärr verkar det utifrån lite hastigt lästa blogginlägg och recensioner att bandet valt att lägga ner i och med den här plattan. Jag hoppas innerligt att det är fel. Men är det sant, då har de i alla fall slutat med flaggan i topp. Verkligen.

Som en perfekt korsning av Editors, Interpol, Dragons och The Mary Onettes. Snälla, ge Cut City en chans för det är de värda. Och gillar ni vad ni hör, sprid ordet! Låt musiken leva vidare.



Cut City på


söndag, juli 10, 2011

In the Spotlight 2011 pt.33: James Blake


Jag har märkt att när det kommer till James Blake, måste i alla fall jag vara på rätt humör för att kunna lyssna på hans musik. Dubstep är väl den närmaste beteckningen skulle jag tro, en genre jag inte är helt bekant med. Men jag har tipsat om Blake förut, han finns med i BBCs Sound of 2011, vilken jag skrev om i början av året. Hans Limit to your love fastnade hos mig. Dock hade jag väldigt svårt att ta till mig den självbetitlade debutplattan när jag hörde den första gången. Men när jag däremot körde shuffle i en lista med blandade album, varav ett var Blake's, då uppskattade jag hans platta mycket mer.

Men oavsett om du är helsåld på den här genren, eller liksom jag föredrar att höra den här typen av musik i mindre portioner, så är James Blake ett namn värd att kollas upp. Albumet har sina fina stunder.




James Blake på

lördag, juli 09, 2011

In the Spotlight 2011 pt.32: Timber Timbre


Det är ungefär två år sedan jag upptäckte kanadensiska bandet Timber Timbre. Nu har de släppt sitt fjärde album Creep on Creepin' On. Jag vet egentligen inte hur jag ska förklara deras musik. En skönt avslappnad folk-psykedelisk mix som är bara spökligt behaglig. De har verkligen hittat sin egen stil och man blir nästan smått beroende av deras musik. Väldigt bra skiva med flera favoritspår, men Lonesome Hunter är nog nummer ett om jag ska välja.




Timber Timbre på


fredag, juli 08, 2011

In the Spotlight 2011 pt.31: Rival Sons


Oj hörreni, vilken fredag det blev! Stort tack till Ingemar på Poplistan som precis tipsade om Rival Sons. Klassisk rock som gör musiksjälen alldeles varm. Hu så bra!

Tidigare i år kom en självbetitlad EP, och nyligen släpptes albumet Pressure & Time. Båda ligger uppe på Spotify och jag råder er att genast ta er dit och lyssna! Funkar lika bra för en kväll hemma, så väl som stämningshöjare på förfesten. Det här kära läsare får ni inte missa!




Rival Sons på

torsdag, juli 07, 2011

In the Spotlight 2011 pt.30: Amplifier


Ett av de mest intressanta albumen så här långt in på året är The Octopus med Manchester-bandet Amplifier, vilka jag upptäckte via Poplistan. När man lyssnar på deras pompösa musik som går åt progressive rock, är det lite svårt att tro att de bara är tre stycken bakom namnet. Jag tycker det är väldigt uppfriskande att lyssna på The Octopus. Att albumet är 16 spår långt är egentligen inget man tänker på. Och då har jag lyssnat på Spotify ska tilläggas, i det fysiska formatet är albumet uppdelat på två skivor. Favoritspåren är Planet of Insects, Minon's Song, Interstellar och The Emperor. Ge Amplifier en chans, de är ett av årets guldkorn.




Amplifier på

onsdag, juli 06, 2011

In the Spotlight 2011 pt.29: Jay Jay Johanson


Första semesterdagen, hur gött som helst!

Har precis lyssnat ett varv på Jay Jay Johansons nya album Spellbound. En avskalad, naken och sorglig historia. Inte det bästa han gjort, men helt klart värd en lyssning. Det är över lag en trevlig skiva att ha på i bakgrunden. Höjdpunkterna är Shadows och singeln Dilemma.




Jay Jay Johanson på


fredag, juli 01, 2011

Juli



Ny månad. Det innebär ny Spotify-lista! Juni-listan blev riktigt lång, ska bli spännande att se hur juli-listan artar sig. Här har ni den! Finns även ute i högerspalten. Där hittar ni även spellistan I've been tired som jag knåpade ihop tidigare i veckan.

Trevlig helg!