måndag, maj 09, 2011

Everybody thinks the end is here, how am I to tell the difference?


Efter mitt inlägg om The Veils senaste EP, utbröt ett plötsligt begär av att skriva ett mer utförligt inlägg om detta band. Således dags att äntligen väcka liv i min avsomnade serie om mina favoritband. För The Veils är helt enkelt så förbaskat bra att det vore rent slöseri, en synd och en skam att inte ge er ett mer utförligt inlägg om dem!

Som vanligt brukar jag alltid tänka efter hur jag först kom i kontakt med ett band eller artist. Men när det kommer till The Veils är jag inte helt säker. Jag är dock rätt säker på att det var vackra Lavinia, från debutalbumet The Runaway Found (2004), som var låten som fick mig att få upp ögonen för bandet. Med på samma platta finns också en annan av mina favoritlåtar, Vicious Traditions, som filmgillare säkert känner igen från det gripande slutet i Mr.Brooks. Vackra The Leavers Dance är ännu favorit från denna starka debut, precis som The Tide That Left and Never Came Back.


foto från bandets myspace.


Uppföljare är som bekant aldrig lätt, men Nux Vomica (2006) hör till skaran av de som lyckades. Dock är jag inte särskilt förtjust i Advice For Young Mothers To Be som släpptes som singel. Men det är den enda. Calliope! faller mig mer i smaken, men A Birthday Present är den klockrena favoriten här. Ett bra album där bandet tar ut svängarna lite mer. Stundvis kommer den upp i lite mer intensivare nivåer än debuten.

Därefter dröjde det fram till 2009 innan tredje albumet Sun Gangs dök upp. Den inleds med fina Sit Down By The Fire som på något vis känns självklar som öppningsspår. Precis som sina två föregångare är även detta ett bra album. Den växlar mellan att vara stillsam och mer intensiv och här är The Letter min givna diamant, det stora favoritspåret. Men även Three Sisters och Killed By The Boom gillas starkt.


foto från bandets myspace.


Det jag framförallt gillar med The Veils är det finns en viss nerv i deras musik. En inlevelse och intensitet som sveper med en. Samtidigt som den stundvis är gripande. Dessa Nya Zeeländare besitter förmågan att fängsla, och jag skulle väldigt gärna vilja se dem live. Förhoppningsvis får jag tillfälle någon gång.

Men just nu är min stora förhoppning att ni läsare har fått upp ögonen för detta band. Läs och hör mer om The Veils på:



(Eftersom jag sedan en tid tillbaka försöker att enbart hålla mig till länkar som går till lagligt upplagda låtar och videor, blir det således inte länkar till alla låtar i detta inlägg. Jag rekommenderar istället att ni letar er vidare till bandets Spotify och Myspace för vidare lyssning. Hoppas ni har överseende med detta).

4 kommentarer:

Hammill sa...

Veils har jag helt missat. Men efter denna långa hyllning måste jag givetvis kolla in dem på Spotify.

Malin sa...

Tycker jag du gör rätt i, Ingemar! Återkom gärna med ditt utlåtande :-)

Niniel sa...

Ok, jag fullkomligt älskar The Leavers Dance nu. Stort tack för detta fina tips!

Malin sa...

Va kul Niniel! :-)