fredag, juli 31, 2009

If there's hope in your heart it will flow to every part

Hur är det där talesättet går? Om inte berget kan komma till Moses får Moses komma till berget? Med andra ord i det här sammanhanget: kan inte drömkonserten komma till mig (Sverige) får jag komma till den. Har under förmiddagen lagt vantarna på en biljett till Editors konsert i Köpenhamn den 18:e november. Nu återstår bara att be en stilla bön om att inga förhinder dyker upp. Men så heter det väl också tredje gången gillt, för att ta ett annat slitet talesätt, och är det någon gång det verkligen får stämma så är det nu!


onsdag, juli 29, 2009

Have you heard the latest? pt.3

Det fullkomligen väller ut nya intressanta debutalbum och intressanta uppföljare i år. Det kommer bli en svettigt het årsbästalista när det så väl är dags i december att summera 2009. Det kommer bli gruvligt svårt att rangordna de bästa plattorna. Det här musikåret kokar!

Förutom debuter så släpps det en hel del uppföljare under året också. Som redan nämnt tidigare så kan vi under hösten vänta oss nytt från bland andra Editors, Mustasch, Wolfmother, och Muse. Förutom dem är tillika Arctic Monkeys och Maps på gång med nytt.

För att återgå till Muse så kunde man i gårdagens Zane Lowe-show på BBC Radio höra en aptitretare i form av en halv minut av introt till kommande singeln Uplifting, vilken släpps på måndag om jag inte missförstod. Det vattnades rejält i munnen medan de tonerna strömmade in i hörselgångarna. Jag tror att Muse nya platta kan bli något riktigt galet makalöst bra! Så bra att jag knappt vågar tänka på det.

Ett annat gäng som snurrar flitigt hos Zane och Lamacq och som jag upptäckte hos Skivgrisarna här om veckan är The Horrors. Har inte hunnit lyssna in mig ordentligt på albumet än men singeln Mirror's Image är ruskigt bra. The Twangs färska singel Burney Rubble är en brittcharmigt söt och riktigt bra låt, ska bli spännande att höra deras nya platta.

Vidare har Kasabian gett ifrån sig ett tredje alster. Deras debut var supergrym, dess uppföljare var dock en rejäl besvikelse förutom singlarna som var lysande. Lyssnade som hastigast på nya verket för ett tag sedan. Det lät rätt lovande vill jag minnas men jag får återkomma med kommentar. Nya singeln Where Did All The Love Go? är inget man går i taket av lycka för men den är schyst.

Kvällens nya upptäckt heter Bombay Bicycle Club. Såg att deras album finns på Spotify så jag ska ta mig an den om en stund är tanken. Magnet som jag hörde är ännu bättre än låten jag fann nedan, men den fanns dock inte att hitta på YouTube. Gårdagens upptäckter består av sköna låten Dominos med The Big Pink samt fina Blue Skies med Noah & The Whale.



Låtlista:
The Horrors -Mirror's Image
The Twang - Burney Rubble
The Big Pink - Dominos
Maps - Let Go of the Fear
Kasabian - Where Did All the Love Go?
Noah & the Whale - Blue Skies
Arctic Monkeys - Crying Lightning
Bombay Bicycle Club - Dust on the Ground

In the Spotlight 2009 pt.2: Smoke Fairies

En annan intressant akt som dykt upp i år är den brittiska tjejduon Smoke Fairies. Kanske det snyggaste bandnamnet på länge, men de här tjejerna är så mycket mer än bara ett snyggt namn. Deras musik kan beskrivas som lättsam folk kryddat med lite bluesinfluenser och deras debutEP Frozen Heart kan vara bland det finaste som getts ut iår. Det är mycket behagliga toner och precis som med Florence + The Machine från föregående inlägg så är Smoke Fairies något ni absolut bör kolla upp.

Smoke Fairies på Spotify
Smoke Faires på Myspace


tisdag, juli 28, 2009

In the Spotlight 2009 pt.1: Florence + The Machine

Ägnade förmiddagen åt att lyssna på det som verkar vara sommarens stora snackis, Florence + The Machine och albumet Lungs. Överallt har jag tyckt mig se och höra om henne under de senaste dagarna; artiklar, radio, andra musiker som hyllar henne. När jag sedan hörde Drumming Song på BBC Radio här om dagen så förstod jag varför. Ännu mer förstod jag när jag lyssnade på plattan.


Med tanke på vilket musikår 2009 håller på att utvecklas till så vågar man knappt yppa orden "årets bästa platta" i den här stunden. I synnerhet inte när man vet vad som komma skall i höst, (och då syftar jag inte bara till Editors). Men jag vågar mig ändå på att säga så mycket som att Florence och hennes maskin definitivt kan räknas som ett av årets mest intressanta nya akter och att hon helt klart kommer vara med och fightas i topp 5 i kategorin årets bästa plattor.

Är det någon gång ni ska tro på en hype så är det nu! Lungs är en helt suverän platta. Det här vill ni verkligen inte missa! Så gör er själva en tjänst och sväng in på någon av nedanstående länkar och kolla upp Florence omgående! Det kan vara det bästa beslutet ni tar i år.

Florence + The Machine på Spotify
Florence + The Machine på Myspace

Låttips:
Rabbit Heart (Raise It Up)

Dog Days Are Over

Darling, just don't put down your guns yet

Senaste Editorsuppdateringarna är att releasen av nya plattan In This Light and On This Evening blivit framflyttad från 21 september till 12 oktober. Det som kändes som en evighet innan har nu förlängts ytterligare. Men den som väntar på något gott heter det ju! Och jag vågar tro att det här albumet verkligen är något värt all väntan. Det har de fyra nya låtarna jag länkat till i ett tidigare inlägg redan visat.

Hittade en kort intervju förut på BBC 6 Music. Denna hittar ni här, ca 53 minuter in i programmet. Tom och Russell pratar om nya plattan och kommenterar även låttiteln Eat Raw Meat = Blood Drool. Blev rätt paff första gången jag såg det, men nu mera tycker jag den är häftig, mest för att det var så oväntat. Men så är det en fruktansvärt bra låt också! Som om inte det vore nog så avslöjar Tom dessutom att Papillon kommer bli den första singeln. Ett utmärkt val och det är verkligen en hit.

Idag annonserade de även datum och platser för höstens kommande Europaturné. Dessvärre finns inget Sverige med på den turen. Förvisso lär det säkert komma tillfällen under våren och säkert en hel del festivalspelningar nästa sommar. Men man kan ju aldrig veta. Köpenhamn den 18:e november är det närmaste de kommer Sverige. Funderar starkt på om man skulle försöka ta sig dit. Såg även förut att The Maccabees skulle följa med som support vilket gör det hela ännu mer intressant.


Slutligen får ni länken till en intressant artikel Tom Smith skrivit där han berättar om nya skivan och arbetet inför den och lite hur de arbetar som band. En mycket bra och vettig artikel. Där får vi även veta att de spelat in 20 låtar, 9 st. kommer finnas med på albumet och övriga lär tydligen släppas vid olika tillfällen framöver. Troliga b-sidor med andra ord. Ska bli riktigt kul att höra det nya materialet.

måndag, juli 27, 2009

Have you heard the latest? pt.2

Mycket nytt är det så jag fortsätter med ytterligare en YouTube-spellista med de låtar jag har lyckats hitta. Några av dem går även att hitta på Spotify.


Kvällens vackraste står Smoke Fairies för. Deras låt Frozen Heart är helt makalöst skön, tro mig, de här tjejerna vill ni inte missa! Florence + The Machine pratas det varmt om på olika håll och när jag nu hörde Drumming Song förstod jag alla lovord!

Brighton-bandet Mirrors är ett gäng ni bör hålla öronen öppna för om ni gillar lätt eletronisk pop som osar sent brittiskt 80-tal. Look At Me är en ruskigt bra låt! The XX är en ny intressant akt som ni bör hålla utkik efter. Hittade dock inte låten Island utan det är istället debutsingeln Crystalised ni får här.

The Victorian English Gentlemen's Club har kanske det mest intressanta bandnamnet i startfältet, deras småspooky låt Parrot är minst lika intressant. Edward Sharpe & The Magnetic Zeroes är ytterligare ett långt namn att lägga på minnet, men väl värt det för 40 Day Dream. Ser fram emot att lyssna på nya albumet.

Mumford & Sons lyssnade jag på lite tidigare i våras. Tyckte de var väldigt trevliga men de fastnade inte märkvärt då. Men så fick jag höra låten Little Lion Man ikväll och blev tvärsåld. Här i ett liveklipp. Håller tummarna för att de ploppar upp på Spotify inom en inte allt för avlägsen framtid. Passion Pits senaste album är för mig dock en besvikelse, men singeln To Kingdom Come är en skön pärla.

Även Jamie T är i farten igen; sköna Sticks n Stones kan höras på radion, jag väljer den minst lika grymma Chaka Demus. Gillar ni rocktuff britt-hiphopish är Trip er man och Professor Green är nästan som ett punkrockigare The Streets.

Bordeaux-duon Kap Bambinos lagområa elektroniska sound är härligt uppfriskande. The OK Social Club låter egentligen som mycket annat i sin indie/alternative genre men The Late 90s rycker tag i en. Och The Low Anthem bjuder, som namnet antyder, på lågmälda och finstämda toner i To Ohio.

Varsågoda, 14 sköna låtar att sätta tänderna i!




Låtlista:
Smoke Fairies - Frozen Heart
Florence + The Machine - Drumming Song
Mirrors - Look At Me
The XX -Crystalised
The Victorian English Gentlemen's Club - Parrot
Edward Sharpe & The Magnetic Zeroes - 40 Day Dream
Mumford & Sons - Little Lion Man
Passion Pit - Kingdom Come
Jamie T - Chaka Demus
Trip - Who's That
Professor Green - Hard Night Out
Kap Bambino - Red Sign
The OK Social Club - The Late 90s
The Low Anthem - To Ohio

While the rain came tumbling down

Upptäckte här om dagen att även Paisleys stolthet Paolo Nutini har slungat ut ett sprillans nytt album. Sunny Side Up heter denna uppföljare till 2006 års debutplatta These Streets. Först tyckte jag inte att den var så imponerande men beslöt mig för att spela den en vända till. Sen blev det en gång till, och en gång till, och det slutade med att herr Nutini höll mig sällskap hela eftermiddagen. Albumet växer för varje lyssning.

Första singeln heter Candy, en småtrevlig låt om än den är långt ifrån den bästa på plattan. Jag är mer förtjust i spåren 10/10, Coming Up Easy, Growing Up Beside You, Worried Man och framförallt Tricks of the Trade.




Kolla upp albumet på Spotify vet jag.
Och passa även på att bekanta er med debutskivan These Streets om ni inte redan har den i er ägo. Vackra Last Request och catchiga Jenny Don't Be Hasty rekommenderas varmt från den. Tillsammans med den skönt medryckande Alloway Grove.

Paolo på Myspace

söndag, juli 26, 2009

Have you heard the latest? pt.1

När svensk radio lämnar mycket att önska vad gäller musikshower tackar man övre makter för webradio/podsändningar. Steve Lamacqs och Zane Lowes shower på BBC är rena guldgruvorna! Zane upptäckte jag faktiskt nu i veckan, detta via en gammal intervju jag ramlade över för några dagar sedan med Editors gitarrist Chris Urbanowicz. Enligt Chris var Zane den som gav Editors en skjuts upp då lite intresse visades för bandet i början. Men Zane snappade upp dem, gav dem speltid och sedan vaknade uppenbarligen resten av the UK till liv och resten är historia så att säga. En viktig man med andra ord och jag blev genast nyfiken på hans show och kollade upp den. Kan vara det bästa jag gjort den här sommaren. Måndagar till torsdagar kl.19 till 21 på BBC1 kan man höra Zane spela nya sköna låtar.

Steve Lamacq har jag C. på It's easy to get buried in the past att tacka för. Fick en länk till Steve onsdagshow i höstas då han intervjuade Editors Tom Smith och pratade om nya plattan (som för övrigt är framskjuten till 12/10 fick jag veta idag). Därefter började jag lyssna till Steves shower; onsdagsshowen på BBC Radio 2 kl.23 till 00 samt In New Music We Trust på BBC Radio 1, måndagar 21-22.

Är man som undertecknad väldigt glad i diverse alternative, indie och rock, och i synnerhet brittiskt så är det här de här båda herrarnas shower rena himmelriket.

Tänkte jag skulle göra någon form av lista på allt nytt härligt jag hört idag, dock är mycket till och med så rykande färskt att det varken kommit upp på Spotify eller YouTube. Men några låtar har jag fått upp på YouTube så det blir en 8-låtars spellista nedan innehållandes följande:

Simian Mobile Disco feat. Alexis Taylor (Hot Chip) - Bad Blood
Bloc Party - One More Chance
White Rabbits - Percussion Gun
The Cribs - Cheat on Me
Reverend & The Makers - Silence Is Talking
The Silent Years - On Our Way Home
Friendly Fires - Kiss of Life
Muse - United States of Eurasia

Nya Muse bådar riktigt gott! Bloc Party har inte direkt intresserat mig sedan debuten men detta intresse har återuppväckts med nya singeln. En riktigt skön rökare. Samma får sägas gälla The Cribs som aldrig intresserat mig i första taget, men Cheat on Me satte sig efter första lyssningen. White Rabbits är riktigt intressanta och deras senaste platta är enligt Zane "hetaste plattan i världen" just nu. Friendly Fires och The Silent Years är två nya bekantskaper för mig som är väldigt trevliga. Simian Mobile Disco tillsammans med Hot Chips Alexis Taylor kommer bli en het danshit i höst.

There you go, hugg in!




lördag, juli 25, 2009

One last push with all the strength of us all

Av förklarliga skäl har det blivit en del Editors på senast, och ännu mer kommer det att bli framöver! Believe me. Men det finns ju självklart en drös andra sköna band som bestämt sig för att hjälpa till att göra musikåret 2009 minnesvärt.

Ett av dem är Editors landskollegor The Maccabees. 2006 kom debutskivan Colour It In som fångade mitt intresse när den ursköna låten Toothpaste Kisses ljöd ut ur radion en eftermiddag. Och iår var det alltså dags för efterföljaren Wall of Arms. Har lyssnat på den i princip hela dagen och den växer för varje gång. Can You Give It var det spår som fastnade först och det förvånade mig inte när jag sedan upptäckte att den dessutom är en singel.



Lyssna på och se videon till Can You Give ItYouTube. Sväng därefter in på Spotify och lyssna på resten av albumet!

torsdag, juli 23, 2009

i love the dreaming when i think of the saftey in the clouds out my window

Goda nyheter nådde mig idag. Den 22 augusti ska jag bege mig upp till huvudstaden för att se när Coldplay släpper loss på Stockholm Stadion. Har inte hört något om förband men idag så berättade C. den goda nyheten att det är inga mindre än White Lies som ska värma upp scen och publik! Gôtt säger jag!




För övrigt är det 60 dagar kvar till releasen av Editors nya platta In This Light and on This Evening. Till dess kan ni njuta av "en gammal goding" i akustiskt format med samtliga fyra medlemmar.

söndag, juli 19, 2009

Realize it's all in front of you

Var inne på Wolfmother på Spotify för att fiska fram en av deras spår till en spellista. Och vad får jag se där om inte en ny låt!

Wolfmothers sångare, mannen med den sköna fluffrisyren; Andrew Stockdale, blev för något år sedan ensam kvar när Myles Heskett och Chris Ross beslutade sig för att lämna bandet. Besvikelsen hos undertecknad vad stor då jag är väldigt förtjust i deras sound. Dock läste jag att Stockdale hade planer på att ersätta sina forna bandkamrater och fortsätta musicera under Wolfmother. Och nu verkar det inte bättre än att hösten kompletteras med ytterligare ett skönt albumsläpp. 13 oktober ser ut att vara det satta datumet för releasen av Cosmic Egg, uppföljaren till den självbetitlade debutplattan.

Första smakprovet heter Back Round och den bådar gott inför vad som komma skall!





Noterade även att Andrew Stockdale för övrigt fyller 33 år imorgon, gratulationer är således på sin plats!

måndag, juli 06, 2009

Arvika 09!

Tillbaka till verkligheten igen efter en riktigt skön och rolig vistelse på årets upplaga av Arvikafestivalen. Och vad ska man säga, i år lyckades de verkligen med blandningen av musiken; elektroniskt, pop, rock. Kändes som man fick en lagom dos av allt. Dessutom var dragplåstren inte att leka med! Bra jobbat Galaxen! Men vi tar det från början.


Torsdag.
Tidigt begav jag mig till kusinen i Arvika för att hämta ut armbandet och även slippa köra när solen stekte som mest. Och tur var väl det för jäklar vad varmt det var denna första dag av tre. Musiken var dessutom den lika brinnande het som solen.

Kl. 15 begav jag mig till näst minsta scenen för att spana in britten James Yuill. Jag, och säkert många andra, trodde det skulle bli en soft stilla och mysig spelning. Men inte då! Med gitarren över axeln och pumpande beats knockar en glad James oss fullständigt och får större delen av publiken att dansa. Totalt oväntat och helt lysande! Det var 10 gånger över förväntan! Lite kul och oväntat var också att två av medlemmarna i norska Casiokids (vars spelning jag tyvärr missade) gästade James och hade gjort en norsk översättning på en av hans låtar.











En stund senare väntade Santigold. Eller snarare, vi fick vänta på henne. 20 minuter sen. Illa illa (Hade man kunnat veta sådant i förväg hade jag kunnat kika på Casiokids under tiden, vars spelning jag offrade till förmån för Santigold). Men det var en riktigt glad Santigold som steg upp på scenen till slut. Lite trög i starten men efter några låtar kom partyt igång och avslutades med att några lyckliga ur publiken fick gå upp på scenen och dansa bakom henne. En skön spelning, men inte lika bra som väntat.











Därefter underbara Detektivbyrån. Borde dock ha varit på en större scen, Andromeda var knökat med folk som ville höra på denna ursköna trio. Lika charmerande som vanligt.


Sen började det som jag gått och väntat på. Dagens tre mest smaskiga konserter stod härnäst på schemat. Fint nog så avlöste de varandra också:
The Mars Volta - Röyksopp - Nine Inch Nails.

The Mars Volta har jag lyssnat lite på innan och tycker de är riktigt intressanta. Och nog fick jag valuta för biljettpengarna alltid! Jisses! Vilken urladdning! Voltas musik gör sig helt klart bäst live. Omar Rodriguez-Lopez såg ut som en kopia av Hendrix och Cedric Bixler Zavala har en av rockens coolaste och grymmaste röster. Mäktigt!











Därefter följde Röyksopp. Jag tänkte redan innan att det skulle vara ett misstag att ha bandet i Apollotältet som är näst största scenen. Och mycket riktigt, det var smockfullt men himmel vilket party! Även Robyn och Karin Drejier gästade på några av låtarna.

Sedan var det dags för den konserten som jag väntat på sedan nyheten om bokningen kom. Nine Inch Nails. I flera år har det varit en av mina drömkonserter då jag hört att de ska vara ett magnifikt liveband. Trodde dock aldrig jag skulle få chansen att se dem. Allra minst i mina egna hemtrakter! Men nu stod jag där full av förväntan framför en rökfylld scen, och 23.45 klev Trent Reznor i sina tighta skinnbrallor upp på scenen tillsammans med senaste upplagan av bandet. Mina förväntnigar var inte ens i närheten av den spelningen de bjöd på. Vad ska man säga, det var helt perfekt! Fullständigt briljant! Dock infann sig en rätt så stor besvikelse mitt uppe i all eufori; de spelade inte Closer. Pafft, just det instrumentala partiet i andra halvan av låten är något jag dreglat över att få höra live. Men det blev jag dessvärre snuvad på. Hurt i all ära, det var mäktigt att avsluta allt med den, men jag hade hellre sett bandet köra över alla med Closer innan de lämnade scenen. Men annars; fantastiskt!











Rundade sedan av kvällen med att kika på Kite och Växjös stoltheter Bullet. Det roliga med Bullet är att jag har bott i Växjö i snart tre år, och känt till dem ungefär lika länge men aldrig hört dem. Jag undrar vad som tagit mig så länge?! Det osade AC/DC och dessutom var de på riktigt gott humör. Väl på tiden att jag upptäckte dem. Kite var väldigt trevliga också.


Fredag.

Eftersom jag inte är så förtjust i varken Frida Hyvönen eller Lillasyster var det 15.45 som var första hålltiden för dagen med Welle:Erdball och Poni Hoax på schemat. Dock bröt åska och regn ut och jag valde att bli kvar i huset fram till 17.45 istället och första måstet för dagen:










Eagles of Death Metal.

Några minuter efter att jag anlänt till Apollotältet öppnar sig himlen igen men EoDM lyckades värma upp tältet bra och bjöd på en svängig, svettig och glad spelning! Min första tanke var att de hade gjort sig bättre på en mindre inomhusscen. Men efter att ha avancerat lite längre fram i publiken var även jag inne i stämningen!


Därefter blev det tonårsnostalgi! bob hund äntrade största scenen och varvade nya låtar med många gamla godingar. När de flesta gamla rockrävar verkar blir pluffsigare ju äldre de blir så är Thomas Öberg fortsatt lika smal och och yr runt på scenen som ett annat energiknippe, trasslar in mikronfonsladden överallt och poserar glatt. De håller måttet än!



Sedan, dagens stora dragplåster. Depeche Mode! Inte heller de kunde man tro att man skulle få uppleva på en grusparkering i lilla Arvika! Bandet är på gott humör och starar spelningen lite segt med två nya låtar. Sedan börjar de beta av gamla hits. Framförallt It's no good, en av mina favoritlåtar och minns jag inte helt fel så spelade de aldrig den när jag såg dem i Stockholm för tre år sedan. Det gjorde mig mäkta nöjd. Dock var inte spelningen lika bra som den i huvudstaden. Berodde mest på låtvalen och även att de favoritlåtar de väl spelade inte riktigt lät lika bra här som på Sthlm-spelningen. Det var en annan stämning i Sthlm också. Men bra var det helt klart! Och jag är otroligt glad att jag har fått chansen att se dem igen. Mäktigt att avsluta med Personal Jesus.

Därefter rundades kvällen av med lite I Are Droid. De var faktiskt över förväntan och jag kommer nog ge deras platta en chans trots allt. De är inte alls tokiga.

För övrigt en smått märklig dag då jag bara såg tre och en halv konsert, tror aldrig det har hänt att jag sett så lite band på en och samma festivaldag! Men bra spelningarna var det helt klart!


Lördag.

Sista dagen höll regnet borta och värmen var inte fullt så olidlig som på torsdagen.

Aesthetic Perfection fick kicka igång dagen med sin hårdsynth. Perfekt uppvaknande. Därefter såg jag slutet på Alice in Videoland som ärligt talat var riktigt dåliga. Avvarade en kvart till Dyno som var en trevlig ny bekantskap och därefter ägnade jag en stund åt Florence Valentin. De är inte dåliga, men jag känner inget direkt för dem heller. Hade jag varit 17 igen hade de säkert gått hem hos mig mer.

Därefter blev det en stund i trädgården med ett glas vitt och Anna Ternheim på håll. Därefter upp till området igen. Jag och kusinen var ordentligt peppade inför Sveriges bästa rockband, Mustasch. Har tappat räkningen på antalet gånger jag sett dem, men nog fan är de alltid lika bra och aldrig får man nog av dem!











En timmes röj och därefter traskade vi nöjda och belåtna vidare till Fleet Foxes. Detta gäng bjöd på en riktigt mysig timma i Apollotältet! Därefter käkade vi mat till tonerna av Thåström...ärligt talat, roligare spelningar har man varit med om. Sedan blev det DAF. Kusinen och hennes man hade pratat sig varma om dem dagarna innan så mina förväntningar var rätt höga. Dock överträffades de inte. Det var helt OK, vissa låtar var rätt sköna, i övrigt var det inget jag gick i taket av lycka för. Men ska helt klart ge dem en chans.

Sedan var det dags för sista dagens höjdpunkt. Det tredje dragplåstret, Korn. Jag har lyssnat lite på dem till och från och har några favoritlåtar, men annars inte fastnat märkvärt. Dock varit väldigt sugen på att se dem live då jag tänkt att det kan bli något riktigt bra. Och oj oj oj! Det var ståpäls när första låten drog igång och därefter bjöd bandet på en riktigt mäktig spelning! Dessutom förstummades jag över alla bra låtarna och undrade hur jag lyckats missa dem. Alla vi fyra i sällskapet var rätt frälsta efter den spelningen! Dessutom bjöd de på en oväntad men riktigt bra cover på Pink Floyds Another Brick in the Wall.











Kvällen avslutades med Mind.in.a.box. Kusinen är helt tokig i dem så det var för hennes skull jag hängde med. Själv var jag inte särskilt övertygad efter att ha lyssnat till dem på Spotify innan. Men där vid Andromedascenen fick jag mig kvällens överraskning. Det var riktigt bra live! Men vissa band funkar också bättre live än på platta. Synth och rockmusik i synnerhet. Mind.in.a.box mörka men hoppfulla synth värmde gott i nattkylan.


Sammanfattningsvis har det varit en riktigt bra festival med många goa band på schemat. Bäst var helt klart The Mars Volta, Nine Inch Nails och Korn. Jag säger det igen: Mäktigt!

Release find your peace my love

Det här är den viktigaste informationen ni behöver veta i år.

Den 21:e september släpper Editors nya plattan In this light and on this evening!


I övrigt är jag tillbaka i verkligheten efter tre ursköna dagar i Arvika. En långt inlägg om dessa dagar kommer inom kort!